Så var det slut. Det här är den sista Bond-filmen, så är med både lite sorg i hjärtat som det är dags att titta på
Skyfall.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/IimY1KP5dR4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/IimY1KP5dR4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Så vi börjar, precis som förra gången, utan The Walk och pistolskottet. Bond (
Daniel Craig) stormar en lägenhet i Turkiet med en döende agent Romson och en dator utan hårddisk. På order från M (
Judi Dench) sätter Bond efter personen som tog hårddisken, en herre som han senare får reda på heter Patrice (
Ola Rapace). Men det är först efter jakten i bil, motorcykel, tåg och grävskopa på tåg, innan Bonds hjälpreda Eve Moneypenny (
Naomi Harris) skjuter ihjäl Bond. Till hennes försvar måste sägas att det är svårt att träffa rätt person i ett slagsmål på taket av ett tåg som rör på sig.
Sen kommer en eterisk och typiskt Bond-ig titellåt av
Adele, som faktiskt är en titellåt då den heter Skyfall.
En månad senare har M problem. Den nya ordföranden för underrättelse- och säkerhetskommittén, Gareth Mallory (
Ralph Fiennes), vill helst bli av med M eftersom hårddisken innehåller en lista på alla NATO-agenter infiltrerade i terrororganisationer runt om i världen, och även om den är krypterad så är det dumt om den kommer på avvägar. Och bara för att bevisa poängen så hackar någon MI6s högkvarter och spränger skiten genom att manipulera miljökontrollerna och släppa på gasen.
Passande nog återvänder då Bond från de döda, efter att ha knullat och supit nånstans i Turkiet. Han testas och debriefas innan han slutligen återinsätts i tjänst, träffar Q den fjärde (
Ben Wishaw) och får en biljett till Shangahi för att träffa Patrice, få reda på vem han jobbar på och sedan avrätta honom. Det går sådär: han träffar Patrice strax efter att han har ihjäl någon helt ovidkommande i sällskap med en vacker dam och ett par andra, varefter Bond dumpar Patrice innan han kan tala om vem han jobbar för. Men han har en spelmark.
Så Bond, med lite hjälp av Moneypenny, går på casino och träffar den vackra damen Séverine (
Bérénice Marlohe) från föregående scen. Hon avslöjar ett tragiskt förflutet och lämnar sedan Bond med varningen att hennes livvakter kommer att döda honom, men om han överlever så finns hon på båten Chimera. Bond matar ödlorna med en av livvakterna och hälsar på Séverine med sin magiska kuk.
Hemma i England startar kontroversen, men det märker Bond inte så mycket av, eftersom han just kommer att få träffa Séverines älskare och chef, Raoul Silva (
Javier Badern) på en övergiven ö utanför Macau. Raoul var en tidigare protegé till M, och har en personlig biff mot henne. Så han bevisar sin poäng genom att ha ihjäl Séverine. Bond fångar in Silva och levererar honom till M.
Efter en personlig pratstund mellan M och Silva så går Q lös på Silvas dator, som släpper lös en klase skit i MI6s nätverk som öppnar precis alla dörrar. Silva passar på att fly med Bond i hälarna. Det hela var förstås Silvas plan hela tiden, så att Silva kan angripa M mitt under ett utskottsförhör. Q och Bond åker tunnelbana och jagar Silva på väg mot Westminster och utskottsförhöret.
En massa rusningstrafik senare så släpper Silva ett tunnelbanetåg i huvudet på Bond. Silva tar sig in på utskottsförhöret och skjuter jävel strax efter att M har läst en dikt av Tennyson, och Bond kommer dit strax efter. Bond norpar M och drar till familjegodset Skyfall i Skottland i den gamla DB5an med katapultstol ackompanjerat av Monty Normans gamla Bond-tema. Tack vare Q har de ett noggrant utlagt spår efter sig som bara Silva kan följa, med lite hjälp av Mallory som är schysstare än han ser ut.
Vid Skyfall lägger M, Bond och jägmästaren Kincade ut en klase fällor och tar fajten med Silvas män först och sedan Silva själv. Man kan ha mycket roligt med hagelbrakare, hagelpatroner, dynamit och gastankar. Till och med den gamla DB5ans gadgets kommer till användning! Men till slut får Silva på moppe.
M dör dock och efter hennes begravning så tar Mallory över ämbetet som chef över MI6 och innehavare av namnet M. The end, med The Walk på slutet, precis som förra filmen.
---
Jävlar vad välslipad den här var! Manuset är astajt och klippningen sitter som en smäck! Vinkningar till tidigare Bond-filmer finns där i mängder, men bara en del är övertydliga. Dialogen är full av snabba replikskiften, nästan som om Joss Whedon skulle ha skrivit manuset.
Man märker att det är en Bond-film när man klagar på att den "bara" utspelar sig på fem exotiska platser: London (om det nu är exotiskt), Skottland, Shanghai, Turkiet och en ö utanför Macau (som får spelas av en klase kulisser och
Hashima Island, vilket är ashäftigt!). En vanlig actionrulle får kanske nöja sig med tre.
Det är fortfarande hyfsat mycket Jason Bourne i Skyfall, inte lika mycket som i förra filmen men fortfarande tillräckligt för att tala om att Bonds värld ser annorlunda ut idag. Det är lite vemodigt, men jag får nog acceptera att franchisen måste utvecklas med världen. Handen på levern så känns de flesta av de gamla filmerna rätt mossiga.
Silva är en awesome skurk! Det är så personligt och intimt mellan honom och M, och Bond råkar bara hamna emellan! Han faller dock i kategorin groteskheter från tidigare trauma. Jag hade hoppats på att få se lite mer Quantum, men Silva är så jävla häftig! Om man nu inte ska ha en skurk som ska ta över världen så måste man ha en Silva eller motsvarande.
Bond är lika driven som vanligt, men också nästan mänsklig. Nu börjar han bli rejält varm i kostymen. Man gör en poäng av att han börjar bli gammal och sliten, och det är kul.
Vi får säga farväl till Judi Denchs M (som vi också får se heter Olivia Mansfield om man pausar på slutet när Bond får en låda), som hittills har varit den absolut bästa M nånsin! Jag tror inte att vi kommer att få en sådan emotionell men samtidigt iskall och beräknande M igen nånsin, eller för den delen en så emotionell och iskall beräknande kvinnlig chef igen nånsin. Och det sörjer jag nog mest.
Vi fick en ny Moneypenny, en ny Q och en ny M. Moneypenny var den roll som var roligast av dem och för en gångs skull hade vi en Moneypenny som gjorde saker på fältet. En ung osnuten Q med hipsterglasögon var en förbannat kul grej. Ralph Fiennes kan nog bli en bra och rätt traditionell M, och hans switcherooney var en kul ploj.
Utseendemässigt... det jag gillade mest var fajten mellan Bond och Patrice i Shanghai. Den var stilistisk och apsnygg mot animerad jättebildskärm. Det var väldigt mycket färggradering i resten av filmen, och det tyckte jag drog ner en smula. Det var för konstgjort.
I avdelningen Bond-fordon så ser vi Aston Martin DB5s återkomst, samt att Bond åker Londons tunnelbana för typ första gången (vilket prickar in ännu ett Bond-fordon som jag har färdats med).
Titelsången var riktigt riktigt snygg! Och sen gillar jag Adeles låt - den var sådär Bond-ig som en Bond-titellåt ska vara.
Slutligen ska jag klaga på en sak som inte har med filmen att göra, utan med DVD-produktionen: både Quantum of Solace och Skyfall har helt andra DVD/bluray-menyer än de tidigare 21 Bond-filmerna i samlingsboxen. Och det stör mig.
---
Bond kommer inte tillbaka nästa vecka. Då hittar jag på något annat.