Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v35

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Jag har sett Rhea Gall Force.



I korthet: Vi är i ett parallellt universum. Efter kriget i de första tre OAV:erna så har vi nu förflyttat oss framåt (av uppenbara skäl om man sett tidigare filmer). Det är nu 2085. Efter att människorna hittade extremt avancerad teknologi på Månen så blev det kapprustning som ledde till att maskinerna gjorde en Skynet och bombade det mesta av Jorden tillbaka till stenåldern.

Det är alltså dags för ett Terminator-scenario. En twist är att maskinerna är baserade på avancerad utomjordisk teknologi - och det verkar antydas att de inte är "robotar" egentligen, utan Paranoider. Människorna har ryggen mot väggen, men ändå är de två tidigare sidorna (bland människorna) innan kriget i luven på varandra - men de har en plan. Nej, inte spränga robotbasen, det här är inte någon Hollywoodfilm - robotarna har redan de facto vunnit kriget. De tänker evakuera så många kvarvarande civila och soldater de kan till kolonin på Mars. Robotarna får nys om det, och klockan tickar ner för att försöka få iväg alla i tid.

Den här filmen är gjord 1989. Det märks - den har drag av typiska tidig 90-tals-ritstil och sent 80-talsstil (samt spikar på några överdimensionerade axelskydd). Scenariot är också likt Terminators, fast här är det i framtiden. Känslan är också lite lik Appleseed (som kom ut som OAV året innan och började släppas som manga 1985).

Överlag - jag gillar det här. Det är en postapokalyptisk actionfilm med mordiska robotar, solid handling och i princip ingen spilltid. Det med robotarna och spilltiden arbetar lite mot den också, då tiden gör att huvudpersonerna är väldigt förenklade och det tidigare är lite av en klyscha. Iofs så var inte huvudpersonerna särskilt djupa när de HADE spilltid, och de har cyborgprotagonister, så det går väl jämnt ut. Det känns också lite som ett mellanspel - nästa del är New Earth - men vem vet?

Betyg: 4 av 5. Det är en entimmes actionfilm. Med robotar och raketer och postapokalyps. :gremsmile:

Bechdel: Klarar't. Även med män med så är majoriteten av huvudpersonerna kvinnor, och det verkar någorlunda verklighetstrovärdig fördelning av kön och ålder bland de civila.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,549
Jag har haft extremt mycket att göra den här veckan (jag har spelat sinnessjuka mängder rollspel :gremlaugh: :gremlaugh: :gremlaugh: ) Så jag har inte hunnit se filmen jag skulle se, den filmen flyttas fram en vecka. Den enda filmen jag har hunnit se den här veckan är Highlander.

Highlander är en av mina favorit filmer någonsin. Men med det sagt så har den en massa saker som är föråldrade och får en att skratta till lite. Speciellt dialekterna är direkt roliga. Men det glömmer man lätt. Dialogen är grym, skådespelarna är perfekta, soundtracket är magnifikt och det här är en av de bästa filmerna inte bara från 80-talet men någonsin.

6/5
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Ah, Highlander. Bra film.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/BYOE_b4aYD0"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/BYOE_b4aYD0" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Sen kom tvåan, som inte var sådär jättebra, men som iaf jag personligen tycker slår alla andra förbannade uppföljare som kom efter det(jag vet att jag är rätt ensam om att bli trött på att ha [exakt] samma handling, igen, i filmer). Undantaget så är möjligen TV-serien okej, men den följde jag aldrig.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Max Raven said:
Ah, Highlander. Bra film.

Sen kom tvåan, som inte var sådär jättebra [snippeti]
Fangoria hade en episk recension av tvåan som dessutom täcker alla uppföljare en massa år i förväg:

"There should have been only one!"
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,549
Uppföljare? Det kom aldrig några uppföljare. Vilket var synd. Det är som The Matrix, man trodde det skulle komma uppföljare men det gjorde det aldrig.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag hann faktiskt med en tredje film den här veckan: Swing Girls.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Pmo9pWr9Bxk"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Pmo9pWr9Bxk" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

En varm sommardag så smiter en skolklass från matten för att leverera lunchlådor till skolans blåsorkester som åkt till grannstaden för att spela under baseboll-matchen. Väl på rälsbussen så somnar de och missar sin station, och måste gå tillbaka, vilket gör att maten blir förstörd. Men blåsorkestern äter ändå, och råkar ut för matförgiftning, alla 42, utom Nakamura (Juuta Hiraoka) vars lunch Tomoko (Juri Ueno) åt upp när hon var hungrig.

Nakamura rekryterar matleveranstjejerna med Tomoko i ledningen till orkestern som ersättning för de matförgiftade, för man kan inte ha en skola utan blåsorkester. Tjejerna går med på det, mest för att slippa matten. De är dock inte tillräckligt många för en full blåsorkester, inte ens med förstärkning från ett par hårdrockartjejer. Men de kan ju bli ett jazz-storband istället!

Och sen startar träningen!

---

Swing Girls är en glad film, en feelgoodfilm i ordets rätta bemärkelse. Det är en zero-to-hero-film om ett halvår då en halv skolkass lär sig spela musik och går från skolans losers till skolans vinnare. Det är också en film som jag önskade att jag hade sett när jag var fjorton och kämpade med att lära mig gitarr. Den hade varit en fantastisk förebild för mig vid tiden.

Skådespelandet är förstås väldigt japanskt. Det vill säga, väldigt teatraliskt och rätt stelt, och dessutom lider det lite av att skådespelarna är unga och oerfarna och fortfarande i gymnasieåldern. Ståryn om dem reflekterar förstås detta: de klantar sig, är lata och själviska, saknar all rationalitet och ordning och precis allting är det viktigaste just nu utom det som de måste göra.

Miljön är rätt skön - det är ett landsorts-Japan som skildras, inte storstadens surrande liv. Man tar sig lättast nånstans med rälsbussen, storköpet påminner mest om Konsum i Sunne än Coop vid Backaplan, tavlan är fortfarande svart med kritor, och så vidare.

Det som är mest fantastiskt är att tjejerna inte kan spela i början. Och jag menar bokstavligen: de kan inte spela! De är inte bra nog i slutet för att kunna fejka att spela kasst i början. Skådespelerskorna har helt enkelt gjort samma resa som deras karaktärer, från att inte kunna spela alls till att kunna framföra helt okej amatörstorbandsjazz sex månader senare!

Det gör att Swing Girls inte bara berättar en karaktärsresa. Den är en karaktärsresa, om en klase unga tjejer som lär sig musik, får ta ansvar för sina egna snedsteg, upptäcker att man får jobba för att komma någonstans, och dessutom möter och övervinner sina egna svagheter.

Men framförallt är Swing Girls en film om glädjen i musik!
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Tillägg om The Island:

Det var en hel del produktplacering; självklart används iMacs och X-boxhårdvara av det onda företaget. Men i just near future scifi och cyberpunk tycker jag produktplacering hör lite till. Det är liksom en del av det dystopiska. Åtminstone så länge det inte blir som i I, Robot att huvudpersonerna närmast försöker sälja saker till publiken... Men så länge det mer är branding på saker som är med så tycker jag det funkar väldigt bra.
 
Top