Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v36

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig fram till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Jag drar förresten igång Tema: Terminator direkt. Lu-kaazh uttryckte intresse för att vara med, och även Krille och Rymdhamster.

Har just sett ettan; återkommer med tankar.

 

[krank]

Jag har alltså sett The Terminator.

Det är en lite märklig upplevelse eftersom jag såg tvåan först. Så ettan framstår mest som en prequel till "huvudfilmen" för mig.

Det hela börjar med att vi får veta att onda maskiner tog över efter ett kärnvapenkrig. Sen dyker en naken Arnold Schwarzenegger upp i en massa blixtrar, och straxt därefter kommer även Michael Bien.

Det visar sig att Arnold är en onding som kommit för att döda en tjej som heter Sarah Connor, och att Michael är en goding som kommit dit för att hjälpa henne.

Vid sidan av ser vi Lance Henrikssen som birolls-snut som inte tror på nånting Bien säger.


Jag valde att försöka se den här filmen utifrån perspektivet "tänk om jag inte sett någon Terminatorfilm innan denna och inte heller fått något spoilat". Det gick ganska bra. Det dröjde ganska länge innan det avslöjades att

Spoiler

Arnold spelar en robot (eller cyborg, om man ska vara petig. Ganska länge skulle han faktiskt bara kunna vara en väldigt stark människa. Typ som Arnold. Utan ansiktsuttryck eller synliga känslor. Som Arnold.

Insert skämt om att den animatroniska Arnold visar mer känslor. Men i just den här filmen funkar det ju faktiskt.

Plotten: Filmen är en enda lång jaktscen, där Arnolds karaktär jagar Sarah Connor och hennes beskyddare. Ibland blir det korta avbrott. Det är en ganska enkel story, men den funkar.

Estetik och effekter: Jag gillar den här typen av 80-talsrullar. Det är natt nästan hela filmen, storstaden anno 1984 framställs som närmast postapokalyptisk eller åtminstone cyberpunkdystopisk, med gott om skit, elände och underligt klädda gatugäng. Det märks också på modet att filmen är från tidigt 80; det är axelvaddar och pudelfrissor all the way. Kärlek!

Det som inte åldrats sådär jättebra är väl de animatroniska effekterna, men eftersom det trots allt är Arnold så är skillnaden mellan den animatroniska, uttryckslösa dockan och den levande äkta varan inte såpass stor att det egentligen stör. Men man märker helt klart när de använt modeller och animatronik; ingen sömlöshet här inte. Men det gör inte så mycket.

Bechdel: Ja, faktiskt. Sarah Connor och hennes rumskamrat Ginger byter flera ord som inte har med män att göra. Tyckte jag i efterhand iaf, men ni som ser filmen efter mig kan säkert rätta mig. Sen är det lite trist att Sarah Connor är en sån mes under större delen av filmen. Verkligen en damsel in distress. Å andra sidan, ser man filmen mer som en prequel eller origin story så funkar det ju; man får se hur hon blir det badass hon är senare...

Sammanfattning: En snygg men ganska enkel actionrulle som står sig hyfsat bra men mest funkar som prequel/origin story.

BETYG: 4/5, men en ganska svag fyra.

 

[Henke]

Har precis sett klart Women on the Verge of a Nervous Breakdown från 1988. En dramakomedi om ett antal kvinnor vars vägar korsas på hysteriska sätt.

Det här var helt enkelt inte en film för mig oavsett dagsform. Kändes överdrivet, gapigt och jobbigt vilket jag tydligen är ganska ensam om att tycka när jag ser filmens betyg och framför allt metascore. Roligt att se den yngre Antonio Banderas och även Javier Bardem dyker upp som hastigast (även om jag inte hittar hans namn i casten på IMDB).

Nej, det här tycker jag inte var någon höjdare...

Betyg: 2/5

 

[Robban]

Bechdel: Ja, faktiskt. Sarah Connor och hennes rumskamrat Ginger byter flera ord som inte har med män att göra. Tyckte jag i efterhand iaf, men ni som ser filmen efter mig kan säkert rätta mig.

Jodå, den klarar sig, även om det inte är precis djupa diskussioner som framförs.

 

[krank]

Jag fortsätter också på mitt polisskolantema.

Jag har sett Police Academy 4: Citizens On Patrol.

Grundplotten är såhär: Lassard har kommit på den fantastiska idén att träna vanliga medborgare i brottsbekämpning för att stärka "community spirit", minska brottsligheten, och annat fint. Planen är att lansera "The Lassard Method" internationellt.

Men! Kapten Harris! Från första filmen! Tycker att idén är jättedum och lyckas få sig tillsatt som tillfällig chef på akademin medan Lassard är i London och marknadsför sig.

Hilarity ensues.

Jag måste säga att jag tycker att det här är en rejäl uppryckning efter treans ganska taffliga försök till nyskapande. Dels älskar ju jag Harris/Proctor som skurkteam, dels känns det här som en tightare, gladare, roligare produktion. Det är samma upplägg som gjorde film 1-2 så bra; ett gäng roliga sketcher löst sammanvävda av den övergripande storyn. Dessutom ges mer utrymme åt karaktärer som var bra från trean (Sweetchuck och Zed), dels får åtminstone en del av de nya medborgarrekryterna ganska okej med utrymme. Framför allt gäller det väl Mrs. Feldman, den tokiga tanten som gillar vapen. Hennes roligheter kompletterar den gamle arbetshästen Tackleberry väldigt bra, och den senare får följdaktligen också skjuta mycket mindre i den här. De skateboardåkande ungdomarna och den store House får också okej med screentime. Zeds kärleksintresse får ett gäng repliker och gör saker som inte är direkt Zedrelaterade (alltid trist när kärleksintressen just bara är sådana).

Humorn är företrädesvis slapstick med inslag av ordvitsar och pruttar, och med en sådan kombination levererad av den här sortens förstklassiga komiker kan det liksom inte bli fel.

Blue Oyster Bar trycks in på ett lite krystat sätt, men som vanligt tycker jag mest att humorn där är på de ofrivilliga besökarnas bekostnad, snarare än lädarbögarna själva.

Luftbalonger! Röde Baronen-flygplan! Ninjas! Piratskepp! Skadeboardåkande!

De enda gångerna jag inte satt och log så var det för att jag skrattade. Jag är inte superhundra på det viktiga i att visa Calahans tuttar, tjockisskämten kring House eller att det fortfarande är en jäkla korvfest. Men jag vågar nog säga att jag tycker att det här är den roligaste Polisskolan sedan ettan även om den inte är riktigt lika hjärtlig och fokuserad på trasdockorna-moral om att annorlunda är bra...

Finge jag bara lite sällskap skulle jag kunna se om den imorgon. Jag sätter nog en fyra, men den är väldigt stark. Så stark att den var en femma innan jag redigerade inlägget.

BETYG: 4/5

 

[Krille]

Jag har sett The Terminator.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/bY2w3Bk6uQ4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/bY2w3Bk6uQ4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Kyle Reece (Michael Biehn) spelar en hemlös lortig hobo som inbillar sig att han är soldat i ett framtida krig mot maskinerna, och att han har skickats genom tid och rum för att skydda Sarah Connor (Linda Hamilton). Hon kommer nämligen att bli mor till John Connor, den framtida motståndsarméns ledare. Så för att stoppa motståndet innan kriget ens börjar så hävdar Reece att maskinerna har skickat en Terminator (Ahnold Schwårztafvad) genom tid och rum för att mörda Sarah Connor.

Det är inget lätt fall att utreda för polisdetektiverna Hal Vukovich (Lance Henriksen) och Ed Traxler (Paul Winfield), i synnerhet inte som två andra Sarah Connors har mördats av nån galning. Dr Silberman (Earl Boehn) menar förstås att det här är en paranoid vanföreställning - granted, en välgjord sådan - av en knäppgök besatt av Sarah Connor. Och det är ju inte så att omständigheterna talar emot detta.

Fram till dess att Terminatorn kör in en bil i polisstationen och börjar skjuta ihjäl folk.

---

Åkej, inte riktigt. Men ni har garanterat sett filmen.

Plotmässigt är The Terminator en ösigare variant av något som skulle kunna vara ett avsnitt i Twilight Zone eller Outer Limits. Faktum är att Orion Pictures ingick ett avtal med Harlan Ellison som skrev manusen till Outer Limits-avsnitten Demon with a Glass Hand och Soldier - den senare har en plot som är såpass lik The Terminator att den blev orsaken till avtalet som gav Ellison både credits i filmen och en ej nämnd summa pengar. Men den har ungefär samma stil som dessa - en cool premiss som utforskas relativt intelligent och med en tajt bakgrundsståry som håller.

Men det tyckte man inte i mitten på åttitalet. The Terminator är en sån där film som växte med tiden. Den spelade riktigt bra för att släppas mellan sommarhittarna och julhittarna, men hade rätt blandad kritik i jänkistan. En del älskade den, andra tyckte den var alldeles för blodig. Många jämförde den med en B-film.

I Sverige var det förstås lite annorlunda. Jag kan inte minnas att den ens kom upp på bio i Sverige, utan det var en sån där film som spreds från person till person genom videobutikerna. Naturligtvis var det just den filmen som var mest sliten. I den mån den alls nämndes i "riktiga" filmkretsar så var det med rätt nedlåtande toner, mestadels som en sån där "amerikansk våldsförhärligande film", ofta tillsammans med andra hemskheter som Liftaren och Motorsågsmassakern och Mad Max.

Men så gick tiden och The Terminator fick kultstatus och kunde sälla sig till skaran med Blade Runner och Alien. Den började till och med sändas på TV, strax efter att Aliens blev science fiction-filmernas megahit efter att Lucas slutat göra Star Wars och Spielberg slutat göra ET.

Det är lite intressant att kontrastera dessa två spår i amerikansk science fiction. Å ena sidan hade vi lekfulla rymdäventyr, som just Star Wars, ET, The Last Starfighter, Buck Rogers et cetera. Å andra sidan hade vi otäcka dystopier, som The Terminator, Alien, Mad Max och Blade Runner. De här två spåren är så radikalt skilda åt att det är svårt att tro att de kom ungefär samtidigt.

Undergångstemat är också intressant att betrakta, i synnerhet i jämförelse med Mad Max. Poängen med Terminator är inte att maskinerna är en ryss-analogi som spränger skiten ur amerikanerna. Man kan se det så, men det tror jag inte att Cameron menade. Jag tror att om Cameron har något djupare budskap så är det den automatiserade atomdöden, som då var en realitet. Bara några år tidigare så hade världen precis undgått ett tredje världskrig orsakat av en automatisk respons på en norsk väderraket.

För att illustrera detta (och ge krank lite bonus-axelvaddar och -pudelfrillor):

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/jQYQTFudrqc"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/jQYQTFudrqc" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

...vilket passande nog för mig över till musiken i The Terminator. Jag har en mjuk fläck i mitt hjärta för Brad Fiedel. Då, i mitten på åttitalet, hade jag förstås ingen som helst koll på vem det var, annat än att den här symfonin på syntar och stålverk lät ashäftigt! Brad Fiedel jobbade vidare med Cameron ett par gånger till, dels i True Lies och dels i Terminator 2. Han gjorde också soundtracket till Wes Cravens rulle The Serpent and the Rainbow. Men just Terminator-soundtracket är så ikoniskt att man bara behöver nynna dudun-dun-dundun så vet alla vad man talar om. Rytmen är definitivt i klass med Hajen eller Doctor Who eller Twilight Zone eller Imperial March i igenkännlighet.

The Terminator gav James Cameron hans karriär efter Piranha II och den fick in Gale Anne Hurd i finkretsarna i producent-Hollywood. Den orsakade två miljoner plagiat och ripoffs (en hel del med Dolph Lundgren eller Jean-Claude Van Damme). Den boostade Ahnolds karriär ett snäpp till och inledde en rad trevliga samarbeten mellan Michael Biehn och James Cameron. Och den blev en franchise som inte har tagit slut än, trots upprepad misshandel.

---

Franchisen forsätter nästa vecka med Terminator 2. We'll be back.

 

[Arfert]

Jag såg Terminator dagen den hade premiär i Sverige (vintern 84-85), på Saga på Kungsgatan. Och minns att den var en relativt stor succé, i alla fall i Stockholm. Fanns kvar på bio i månader. Och en megasuperduperhit i rollspelskretsar.

 

[krank]

Nu slösar jag ännu ett av mina allra sista inlägg på vägen upp mot stora 20k med att berätta att jag har sett en film som heter Contagion. Det är ytterligare en virusfilm, så jag fortsätter det jag påbörjade med The Andromeda Strain v33, Children of Men v34 och Outbreak v35.

Nå; Contagion alltså. I stort sett är det helt enkelt en film om ett virus som dyker upp, utplånar en massa folk, och som man sedan botar.

Skillnaden mot de andra filmerna jag sett är att den här är förhållandevis trovärdig, och därför mycket, mycket läskigare. Det tar tid att hitta vaccin. Och när vaccinet väl kommer så kommer ytterligare miljoner att hinna dö innan det kunnat testas på människor, massproducerats och distribuerats. Och det kommer att finnas stolliga konspirationsteoretiker som har konstiga bloggar och sprider trams om alternativa kurer . I det här fallet väldigt avskyvärt spelad av Jude Law, på ett oväntat bra sätt. Jag har nog inte sett honom spela äcklig förut.

Lawrence Fishburne är homeland security-chef, Matt Damon är orolig farsa och spelar också riktigt riktigt bra. Och Steven Soderbergh regisserar.

Det finns väldigt lite att klaga på här. Det är inte egentligen jättemycket fokus på de enskilda karaktärerna, och berättandet är mer fokuserat på virusets spridning och effekter än på människoödena. Men ändå blir de väldigt mänskliga, karaktärerna.

Det blir en stark fyra. Jag känner nog inget sug att se om den. Men det är en väldigt, väldigt bra film jag varmt kan rekommendera.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Eftersom jag börjar få ont om inlägg innan 20k så valde jag att inte skriva något om filmen jag såg igår. Istället skriver jag om två filmer i samma inlägg idag. Jag utesluter inte att jag fuskar framöver och bara lägger till saker i det här inlägget..

Igår såg jag Assault on Precinct 13. Om jag fattat rätt var det ursprungligen en exploitationrulle, typ. I den här har dom whitewashat lite; gjort hjältesnuten vit och boven svart (har fått för mig att det var tvärtom i originalet).

Men okej: Polisstation 13 ska läggas ner. Filmen utspelar sig mitt i en snöstorm samma nyår som man flyttat bort det sista och bara kör med skeleton crew. En busslast fångar, bland annat en riktig mördare spelad av Lawrence Fishburn, tvingas söka skydd på polisstationen pga vädret. Sen kommer det en massa folk som vill åt Fishburns karaktär. Det blir en massa skjuta och grejer.

Jag är inte imponerad. Plotten är inte speciellt spännande, karaktärerna ganska platta trots försök att bygga in ångest, personlighet och så vidare. Snö, skjutande, halvdassigt vem-kan-man-lita-på. Det lyfter aldrig riktigt, trots flera bra skådisar.

BETYG: 3/5

Idag såg jag Superman Returns.

I den finns det två någorlunda sympatiska karaktärer.

Den förste är Richard, som jobbar på Daily Planet. Han är förlovad med Lois Lane och har barn med henne, men hon skjuter hela tiden upp bröllopet och han misstänker med viss rätta att hon fortfarande går och trånar efter den där utomjordingen med superkrafterna hon hade ihop det med tidigare. Och hur kan man egentligen mäta sig med en sån grej? Även om Richard själv är ganska fager, och dessutom hjältemodig och en fin kille på precis alla sätt, så slår det inte att kunna flyga eller rädda världen liksom.

Den andre är en flintskallig typ som börjar filmen med att förgylla en gammal människas sista år och låta henne uppleva kärlek och njutning hon aldrig kunnat drömma om. Som belöning får han ärva henne när hon dör, mot hennes dryga släktingars vilja.

Pengarna använder han för att leta rätt på ovan nämnde utomjordings olåsta hem. Det är nämligen så att utomjordingen stack för fem år sen, och man vet inte riktigt vart eller varför eller om han kommer tillbaks. Så den skallige beslutar sig för att ta all den fräsiga utomjordiska kunskap och teknologi utomjordingen satt och hoggade och göra den tillgänglig för allmänheten istället.

Jag ser ett hål i hans plan, och det är att det sätt han väljer att göra den tillgänglig på kommer att decimera USA. Han hade faktiskt kunnat lägga den i Stilla Havet.

Däremot gör han en annan bra grej: Han gör så att teknologin blir otillgänglig för utomjordingen och hans folk. Just han utomjordingen som varit här mest är ju förhållandevis beskedlig, om än en hycklande fåne, men vi vet att det finns andra överlevande från den där planeten. Att då ha ett ställe där såna inte kan vara utan att bli som vanligt folk ser jag som en utmärkt idé.

---

Nå, det här tycker jag inte är en speciellt bra film. Lois Lane är dels osympatisk och dels en klassisk damsel in distress. Luthors brud framställs som helt dum i huvudet, klassiskt "brudigt dum" om man så säger. Stålmannen är i vanlig ordning rätt ineffektiv i mycket av sin kraftanvändning. Det är mycket typ spendera tid med att rädda enskilda liv. Undrar hur många han skulle kunna rädda från svält i Afrika om han verkligen ville. Undras hur många krigsvåldtäkter han skulle kunna förhindra med sin supersnabbhet. Men istället? Han tramsar runt som en kärlekskrank artonåring som plötsligt inte kan sköta sitt jobb för att han är lite kär. Osmakligt.

Det här skulle kunnat vara en ganska schysst ångestladdad film om huruvida stålis har rätt att inte agera, om de mångas behov vs de fås, om svårigheterna att prioritera privatliv kontra rädda världen, eller välja vem som ska räddas. Istället blir det mest pinsamt. Dialogerna är trötta, samtliga skådespelare utom Kevin Spacey tämligen gråtrista, det lyfter helt enkelt inte.

Effekterna är väldigt snygga, framför allt mot slutet. Singer vet hur man får superhjältefilmer att funka visuellt. Men någon X-men 2 är det här verkligen inte.

Det blir en svag, svag trea.

BETYG: 3/5

 

[God45]

Quigley Down Under är fortfarande på väg. Men först lite förrätter

Flashpoint paradox:

Den senaste tecknade DC filmen, den här är baserad på cossovern Flashpoint som är crossovern som rebootade DC serierna till den nya 52 världen vilket också händer i den här filmen men det nämns inte egentligen.

Nu ska jag försöka göra det här utan spoilers.... Flash (Barry Allen) råkar fucka upp världen så att han hamnar i en allternativ verklighet där Wonder Woman och Aquaman ligger i öppet krig och har förstört eller dränkt nästan hela världen, där Batman är en pistolviftande galning (well, galnare), där Lex Luthor försöker rädda världen, där en mystisk komet förstörde Metropolis och där Cyborg är världens mäktigaste superhjältehjälte. Han måste sedan försöka ställa allting till rätta.

Problemet med den här filmen är att Flash och hans personliga problem och hans försök att rädda världen är mindre intressanta än vad som pågår i den alternativa verkligheten. Den här filmen hade varit bättre som en Esworld helt skild från det vanliga tecknade DC universumet.

Men vi får se våldsamma, erövrande, folkmördande Wonder Woman vilket är den bästa versionen av karaktären i krig med Stolta, Arroganta krigar Aquaman vilket är den bästa versionen av den karaktären. Alternativa Batman är intressant och en cool karaktär och Captain Marvel och vad som händer med det konceptet är rakt upp och ner coolt.

Sedan dyker Grifter och andra Wildstorm karaktärer upp, plus cameos av bland annat Rorsach vilket är.... Det är onödigt. Men samtidigt är det lite trevligt.

3/5 Sevärt men inte den bästa av DC filmerna.


Death And Return Of Superman Pitch by Max Landis

Max Landis förstår Superman på ett sätt som få andra gör och det här är hans pitch för en ny version av Death and return of superman. Det är mer eller mindre Max Landis som pratar rakt in i kameran i 42 minuter... och det är grymt! Att det inte är den är killen som gör Superman filmerna är helt otroligt. Det här är en person som verkligen förstår Superman och hans idéer hade varit fantastiska i både serie och film form.

Vet ni vad? 5/5. Visst, det är ett radioprogram mer eller mindre. Men det är så jävla bra. 5/5.

Se också Max Landis andra video, Regarding Clark, där han beskriver vad grejen med Superman är.

 

[krank]

Nyss såg jag Extraction, som förtjänar ett eget inlägg.

Det är en ganska lågbudgethistoria, men den har å andra sidan varken dyra sets, skådisar eller effekter så mest känns den som en väldigt välproducerad TV-film, typ. Jag köpte den på SF-bokhandeln idag efter att ha gillat framsidan och boxquotet ("THE CELL meets INCEPTION") och kollat lite recensioner på IMDB. Aldrig hört om filmen innan idag.

Premissen är såhär: Tom uppfinner minnesutforskarteknologi, ursprungligen tänkt att hjälpa folk bearbeta sina egna trauman. Han låter sig övertalas att bygga om tekniken så den kan användas även för att besöka andras minnen, annars får han inte tillräckligt med investerarpengar.

Han tvingas också utföra en demonstration på ganska kort varsel. Till demonstrationen har man fixat fram en fånge, en knarkare som inte minns när han dödade sin flickvän. Men nåt går snett och Tom fastnar i knarkarens skalle...


Det här är en jäkligt tuff film på många sätt. Större delen av filmen finns det ingen riktig antagonist, utan det handlar mer om utforskning av premissen, av minneslandskapen. Alla figurer är ganska sympatiska, även om de också har svagheter och fläckar.

Filmen är välskådespelad, har en intressant premiss med minnesutforskning och hur minnen kan förändras och triggas, och en rätt schysst slutkläm. Tempot är ganska lågt, vilket också funkar väldigt bra här. Det är verkligen inte Inception.

Det är såhär man gör near future scifi. Watch and learn.

Det enda negativa jag kommer på spontant är att jag tyvärr råkade räkna ut twisten rätt tidigt (inte hela, men tillräckligt mycket för att inte bli förvånad), och att filmen vad jag kan se inte fixar Bechdeltestet.

BETYG: 5/5


---

EDIT: Lite senare såg jag nu Another Earth. Den köpte jag också på SF-bok idag, på ett infall. Jag måste ha blandat ihop den med någon helt annan film, med lite samma koncept (två beboeliga planeter nära varandra). För visst cirkulerar en trailer för en film där det joxas med gravitation mellan två olika planeter, och där det typ är en massa specieleffekter och så?


För...

Alltså.

Det här är nästan inte en scifirulle alls. Grundgrejen är såhär: Vi upptäcker att det finns en "Earth II", som är vår exakta spegelbild i precis allting. Samma dag som vi upptäcker det råkar en tjej, som just kommit in på fin utbildning och har planer på att åka ut i rymden en dag eller kanske bli astronom, köra ihjäl en mamma och mammans barn. Pappan hamnar i koma.

När tjejen kommer ut från fängelset är alla hennes drömmar krossade, och hon går igenom livet i en ångestfull dimma. Hon orkar inte ha med folk att göra, driver håglöst runt, skaffar ett städjobb på lokala skolan. Mår dåligt, hennes liv är trasigt.

Så en dag ser hon pappan. Han har vaknat ur koman. Hon går för att säga något, men fegar ur och ljuger att hon jobbar för en städfirma...

Det här är en film som tog riktigt, riktigt hårt för mig. Jag blev jävligt berörd, och sällan har jag varit så totalt klistrad vid TV'n. Ruskigt snygg, "bra manus" är en underdrift, skådespeleriet är asbra. Scifipremissen sitter hela tiden i baksätet; den är ett samtalsämne som dyker upp ibland, en jorden-liknande planet i bakgrunden i många utomhusshots, och så var det inte så mycket mer än så.

Jag... vet inte riktigt vad jag ska säga. Se den. Se den nu. Så jävla bra.

BETYG: 5/5.

 

[Xyas]

Stålmannen är i vanlig ordning rätt ineffektiv i mycket av sin kraftanvändning. Det är mycket typ spendera tid med att rädda enskilda liv. Undrar hur många han skulle kunna rädda från svält i Afrika om han verkligen ville. Undras hur många krigsvåldtäkter han skulle kunna förhindra med sin supersnabbhet.

Peak Superman.

 

[krank]

Nu har jag sett om Sunshine, Danny Boyles scifirulle om ett gäng snubbar och snubbinnor som ska köra in en kärnladdning stor som Manhattan in i solen för att den håller på att slockna och man vill starta om den.

Öh, ja, premissen kanske inte låter så ball? Men filmen är det definitivt. Den här filmen är vad jag skulle kunna kalla "crunchy" scifi; det finns element i den som inte är så mycket hard scifi men överlag hanteras tekniken, fysiken och utsattheten och farorna väldigt snyggt och trovärdigt tycker jag.

I grunden är det en scifi-skräckfilm. Det är farligt och jobbigt och mellan rymdens kyla och solens hetta befinner sig karaktärerna verkligen i en skitjobbig miljö. Och varje misstag spelar roll och påverkar annat.

Solen, liksom skeppet, får verkligen ta plats som extra karaktärer. De karaktärer som är människor får hyfsat utrymme för sin personlighet. Mest de som är män.

Det är nog egentligen det enda negativa jag har att säga om filmen just nu. Det är ganska mycket en korvfest. Det finns ett par kvinnor på skeppet, men det är männen som Gör Saker.


Musiken är bra, effekterna vackra, designen väldigt passande, ljussättningen riktigt trevlig, och skådespelarna är kompetenta.

BETYG: 5/5. Femman är lite svag, men på frågan "skulle jag kunna se om den här imorgon" svarar jag trots allt "ja". Om inte annat för estetiken och musiken och ljudet öht.

 

[Sereg_UBBT]

Jag måste ha blandat ihop den med någon helt annan film, med lite samma koncept (två beboeliga planeter nära varandra). För visst cirkulerar en trailer för en film där det joxas med gravitation mellan två olika planeter, och där det typ är en massa specieleffekter och så?

Upside down?

 

[krank]

Upside down?

Åh, tack!

 

[Lukas]

Jag har sett veckans ricci film: Buffalo '66.

Den här filmen är för mig ett bevis på hur en film med bra manus och bra skådespelare ändå kan misslyckas om regissören inte vet vad han gör.
Den här filmen hade scener fantastiskt bra scener, och den hade en del scener som var så dåliga att man inte klarar att bry sig om de bra scenerna.

Veckans Ricci recension: Ricci gör ett bra jobb med att ge karaktären drag av henne själv, problemet är att riccis persona inte fungerar specielt bra som "offer" utan hon fungerar bättre som "förövare"

 

[Rymdhamster]

Jag hakar på Kranks tema och har sett en av filmerna från min barndom: Terminator (1984).

Hmm... när jag var liten, och upp till och med tonåren så var den här filmen helt enkelt supercool, med balla effekter och tuff hjälte. Idag står sig effekterna inte så väldans bra då de känns väldigt "forced perspektive" och "stop motion". Men jag gillar verkligen "tillbakablickarna" till Kyles framtid. Jag tycker det är jäkligt läcker undergångstämning som målas upp där med underbar desperation. Det slår mig också hur ypperligt spelet Future Schock lyckades fånga den känslan. Klockrent!

Arne är förvisso ett lite tråkigt val som terminator eftersom han ser ut som en känslokall mördarrobot. Michael Hordern hade varit ett mycket läskigare val, i min mening. Försök föreställa er scenen på Tech Noir med Hordern istället för Arne. Hur han blir skjuten, men sen börjar det rycka i fingrarna och han ställer sig upp. Brrrr! Men om man står ut med att Arne är lite uppenbar så passar han riktigt bra. Man får liksom känslan av att terminatorn är stark och svårskadad, men i gengäld rätt långsam, vilket gör den till ett intressant monster. Det går att springa ifrån den, men då du måste stanna och vila så kommer den bara att fortsätta, och fortsätta, och fortsätta. Jag tycker dock att den försöker skrämmas lite för mycket. Det är ett par scener där jag tycker att om den bara hade varit lite mer rakt på sak så hade den lyckats med sitt jobb. Men istället väljer den att stiga fram långsamt och titta lite läskigt på folk och kanske ge sig på någon helt annan person som råkar stå lite ivägen. Om den bara hade klivit rätt på utan att bry sig om andra hade de inte kunnat göra ett piss åt saken och den hade lyckats döda Sarah. Nåja. Vad jag gillar med Arnes terminator är att i mångt och mycket verkar vara en korkad maskin. Jag får sällan intrycket av att den funderar över saker, utan den observerar och aktiverar korrekt program. Ta bara scenen i början när den bara upprepar vad punkarna säger, som om den inte hade någon aning om hur den skulle reagera. Till och med i polishuset när den böjer sig fram och tittar på vaktkuren får jag känslan av att den enbart studerar strukturen för att se hur mycket kraft som behövs, inte att den funderar över hur den ska ta sig igenom.

Reese är fortfarande rätt cool som hjälte, men lite för plågad för min smak. Fast jag tycker de håller det på en rätt okej nivå: han är plågad i sina drömmar, men när han är vaken biter han ihop och kör bara på. På många sätt påminner han mig lite om terminatorn på det sättet. Vilket jag gillar, lite som att gränsen mellan människan och maskinen har suddats ut lite gran.

Sarah känns rätt vettig i sitt agerande. Först tänkte jag att hon var lite våpig, men det stämmer inte. Hon reagerar ungefär som jag tycker att en normal, vettig person skulle reagera. "Någon mördar folk med mitt namn, då håller jag mig till en välbesökt klubb för att ringa. Fan, telefonen funkar inte! Tja, för eller senare blir jag utslängd här ifrån, så jag kan lika gärna gå nu när det finns lite folk på gatorna och hitta en telefon som fungerar. Här är en klubb med säkerhetsvakter, mycket folk och en telefon. Perfekt!" Faktum är att rätt igenom så beter hon sig rätt sansat och vettigt, men tanke på omständigheterna. Visst vill hon inte tro på Reese, men Arne är ju faktiskt rätt övertygande. Så när hela helvetet bryter löst känns det inte så konstigt att hon nog väljer att sattsa på Reese istället.

Jag älskar de två poliserna! De är rätt perfekta briroller. Man får en känsla för dem. Man gillar dem. Men man fäster sig inte för mycket vid dem. Perfekt!

Det jag hade velat se lite mer av hade nog varit Sarahs konflikt om vad som var verkligt. Jag hade velat se lite mer av att man kanske kan sakta ner terminatorn (exempelvis genom att släppa ett par bilar på den) men aldrig stoppa den.

Det jag verkligen gillar är att Arne är rätt fokuserad på sitt uppdrag. Den går inte runt och skjuter folk hur som helst, den går runt och skjuter Sarah Connor. Jag gillar inte riktigt att den gör ett undantag för Reese i den här ekvationen, jag hade velat att den varit helt inriktad på Sarah och att Reese bara var en irriterande fluga den på sin höjd skulle skjuta igenom.

Jag gillar också känslan av att terminatorn är näst intill ostoppbar i kombination med att ingen i världen är medveten om det. Den kan bara plöja fram. Möjligen hade jag velat se lite mer eskalerande genom filmen när Reese tar till mer och mer drastiska metoder i att försöka förstöra den.

Överlag tycker jag att det här är en riktigt bra thriller med futuristiska inslag. Tummen upp!

Betyg: 4/5 då tekniken åldrats lite för mycket, och kontiuiteten när Arne skjuter första Sarahn stör mig rätt mycket.

 

[Henke]

Ikväll har jag sett World War Z av Marc Forster som bl.a. gav oss lysande filmer som Finding Neverland och Stranger than Fiction.

Brad Pitt spelar en FN-anställd som tillsammans med sin familj tvingas göra upp med en zombie-smitta som håller på att ta kol på jordens befolkning.

Jag tycker filmen var sorgligt dålig. Handlingen innehåller ingenting man inte sett förut. Dialogen känns påklistrad och löjlig. Skådespelarprestationerna blir givetvis därefter och det slutade med att jag fick snabbspola för att orka mig igenom hela vägen till slutet.

Det enda som jag tycker räddar filmen något är specialeffekterna. För den som är van vid krypande och långsamma zombies så är detta zombies på acid. Hysteriskt snabba och rätt otäcka.

Nu är jag i stora hela ingen fan av zombie-film, men jämför jag med t.ex. 28 Days Later... så är den filmen otroligt mycket bättre.

Betyg 2 av 5 (men den 2:an är svag).

 

[wilper]

Pirates of the Carribean - At World's End

http://www.imdb.com/title/tt0449088

Tredje filmen i Pirates of the Carribean sviten.

Arr... De hade nog för hög budget. Det var massor med utdragna sekvenser som inte ledde just någonstans alls. Striderna resulterade allt som oftast i BRP-pingis.

Men fina effekter.

Jag ger den en trea, men det är nog den svagaste trea jag delat ut hittils.