Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v38

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Jag har nått den näst sista Polisskolanfilmen, Police Academy 6: City under siege.

Harris har fått ett eget distrikt, som olyckligtvis drabbats av en brottsvåg. Eftersom han inte verkar kunna få bukt med denna själv så kallar borgmästaren in de bästa han har: Lassard, och det som återstår av det klassiska gänget (Tackleberry, Hooks, Hightower, Calahan, Jones) plus nykomlingen från Miami (Nick Lassard) samt ett, öh, kärt återseende av Fackler från polisskolan 1 och 2.

Det här är förvånansvärt nog en film som fungerar. Eller, den är åtminstone ett steg upp från föregående films fadäser. Det är fortfarande inte det minsta roligt att Calahan har bröst (typ 4-5 scener där det var enda "lustigheten"), men i övrigt funkade det... tja, okej. Det var inte jättemycket slapstick tyvärr, stora delar av humorn handlade istället om olika sätt att göra narr av Harris.

Filmen har lite mer story än tidigare rullar, och det funkar inte jättebra men det är väl acceptabelt. Som tittare får man möjlighet att känna sig lite smart när man räknar ut vem skurken är, vilket väl för all del är rätt kul men... är det verkligen det polisskolan är bra på? Känns som ett halvdant försök att göra polisskolan till något helt annat. Och halvdassig story är sämre än helfestliga pruttskämt. Jag tror inte det fanns ett enda pruttskämt i hela filmen - skandal!

En av mina behållningar av filmen var extramaterialet på DVD'n där regissören t.ex. berättar om alla klassiska filmer (the third man, manchurian candidate...) han lagt in referenser till. I en polisskolanfilm. Bara idén...

Nå, jag skrattade ett par gånger men den här filmen kändes lång trots att den bara var 1:20. jag kan inte rekommendera den; men jag kan inte riktigt avskräcka heller.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har sett Terminator 3: Rise of the Machines.

Det är en rätt märklig film.

Efter händelserna i T2 luffar John Connor runt "off the grid". Året är typ... 2003, eller så - Judgement Day skulle ha varit 1997.

Och så dyker det upp en tjej-terminator som ska försöka döda John och några andra. Och en Arnold-terminator som ska försöka se till att han överlevder Judgement Day. Som tydligen bara sköts upp.

- Effekterna. Tio år gamla, fortfarande rätt okej. Det finns ett par sekvenser som är lite tafflig CGI, men...
- Modellerna och robotarna. Stan Winston, alltså. Alla modeller och sånt är jävligt snygga.
- Action. Det är action, action, action all the fucking way. Väldigt over-the-top på ett roligt och underhållande sätt.
- Humorn. Ibland får jag känslan att detta är mer en drift med T2 än en uppföljare. Arnold får sina kläder från en... manlig strippa, liksom. Men det är trots allt rätt kul.
- Den nya T-X:an. Snygg och cool, gillar att maskinerna äntligen fattade att man kunde få med sig fräsiga scifivapen genom att gömma dem under huden. Gillar inte så mycket att terminatorn förstorar brösten eller slickar "sexigt" på blodsspår och sådant. I övrigt är den förhållandevis påklädd för att vara en tjej i en actionrulle, och större delen av filmen är den inte speciellt sexualiserad.
- Jag gillar skådisen som gör John Connor här, Nick Stahl. Han var med i Carnivale också, en av mina favvoserier. Jag tycker nog nånstans att han passar utseendemässigt, framför allt. Han ser ut som att han skulle kunna vara sin pappas son.
- Skådespeleriet. Överlag ganska dassigt.
- Manuset. Inte alls lika bra som T2. Ett gäng trådar följs aldrig riktigt upp, mycket exposition, en hel del nämns nån gång men avhandlas inte riktigt.
- Stämningen. Långt ifrån samma undergångsstämning T2 hade; här är det snarare happy-go-lucky gladaction som är väldigt over the top som gäller.

Så... En ganska underhållande, överdriven actionbagatell med snygga effekter och intressant design. Men är den lika bra som T2? Nej.

I min personliga kanon är det Sarah Connor Chronicles som följer på T2; det här är något slags alternativt-universum-version.

Fixar inte Bechdel, vad jag kunde se.

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

Jag har sett the Divide (2011).

Rätt cool undergångsfilm, antar jag. Men den tappar rätt mycket på att att den stoppar in en massa konstiga prylar som aldrig får någon förklaring, verkar ha jättestor betydelse för vad som pågår, men som sedan aldrig återkommer. Va fan liksom, jag får intrycket av att de gjorde en miniserie, men sen klippte bort nästan hela plotten för att göra en film av den. Det är så mycket som verkar saknas.

Vad som återstår är i grund och botten en film om hur människor förändras under stor stress. Meh. Sevärd, antar jag. Rätt bra skådesspelarinsattser, och manuset är bra om man bortser från att merparten verkar fattas. Jag gillar Michael Bean som nån gammal överlevare som är missnöjd över att vara tvungen att dela sitt bombskydd med en massa andra.

Betyg 3/5.

 

[krank]

Jag har motvilligt sett klart Red Planet från 2000.

Den handlar om att vi fuckat upp jorden och därför börjat terraforma mars. Men av nån anledning har alla alger vi skickat dit försvunnit. Så vi skickar dit ett B-lag av vuxna människor som är som högstadieelever i huvudet och saknar all form av kompetens.

Och så händer det en massa saker. Jag orkar inte ens...

Det är inget fel på skådisarna. Visserligen kan jag inte låta bli att tänka på Val Kilmer som "poor man's Brad Pitt", men han är ju en helt acceptabel skådis i vanliga fall. Carrie-Anne Moss (Trinity), Tom Sizemore, Terence Stamp, Simon Baker...

Olyckligtvis är manuset bajs. Det är ologiskt med stora luckor, saknar sammanhang (många repliker känns non sequitor) och nästan alla koncept i det är jättedumma. Det är också rätt sexistiskt. Det här manuset hade kunnat skrivas av mig när jag gick i gymnasiet eller så, möjligen i formen av ett dåligt rälsat äventyr.

Regin är också skitdålig; de här skådisarna har aldrig varit såhär tafatta. Noll personkemi. Ingenting funkar.

CGI-effekterna är överlag skitfula. Okej, roboten är snygg, men allt annat är jättefult.

Så; en rörig, ful, dåligt skådespelad, kasst regisserad film.

Ska jag försöka säga något bra så blir det att en del av miljöerna var ganska snygga.

BETYG: 1/5

EDIT: Åh, jag glömde: Extremt korkat religiöst trams i bakgrunden. Turligt nog görs det inte så mycket med det utom lite exposition och misslyckade försök att knyta ihop två av karaktärerna. Jag svär, ser jag en enda jävla scififilm till där en av huvudpersonerna tramsar runt med något slags "there's more to life that science and evidence"-attityd så...

 

[Anchorman]

Hur funkar tidsresandet i terminator egentligen?!

Tänk första filmen, planen är att döda Johns mamma, mycket smart, men när det misslyckas går de efter han när han är barn och sen vuxen.

Varför inte jobba sig bakåt istället? När inte mamman funkade, ta mormor och morfar!

Och sen, hur kan människorna veta exakt när robotarna skickas till? Är det Johns minnen?

 

[Krille]

Föga förvånande har jag också sett Terminator 3: Rise of the Machines.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/48f9THXeDOM"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/48f9THXeDOM" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

John Connor (Nick Stahl) har så att säga sjukdomen i blodet: hans mor diagnosticerades med paranoid schizofreni, och det är troligt att de faktorer som möjliggjorde sjukdomen ärvdes till John. John har hela tiden levt på gränsen efter hans mors psykos för tio år sedan, men en trafikolycka med påföljande självtagna medicinöverdos mediciner triggar förmodligen hans egen psykos.

På så sätt aktiveras Johns mors fantasi, om mördarrobotar från framtiden som en fadersgestalt (Arnold Schwarzenegger), men också som fresterskan och förgörerskan (Kristanna Loken). Dessa två typiska jungiska arketyper från hans undermedvetna styr hans handlande när han kidnappar Katherine Brewster (Claire Danes). Som försvar och motivation till sitt handlande bygger John upp en intrikat fantasi där Kates pappa, general Robert Brewster (David Andrews) bygger upp ett datorsystem som bombar sönder mänskligheten och sedan skapar mördarrobotarna som hemsöker honom. På så sätt kan han leva genom den massiva förstörelse som hans flykt orsakade samt en mass-skjutning på en amerikansk militärbas.

John Connor är en sjuk människa som lider av paranoid schizofreni och messiaskomplex. Han är på något underliggande plan medveten om konsekvenserna av hans handlande, vilket uttrycks i fantasin att en av mördarrobotarna kommer att döda honom i framtiden. Detta kan också tolkas som självmordsbenägenhet. I vilket fall som helst så är John Connor farlig mot sig själv och andra och bör vårdas på sluten anstalt tills vidare.

- Dr Peter Silberman (Earl Boen)

---

Terminator 3 bryter ganska mycket mot tidigare filmer. Den har inte samma undergångskänsla som tidigare. Man spelar en del på tidigare bildval i form av öde öknar och Sierra Nevada som bakgrund, men i stort sett känns världen i filmen som typ hyfsat normal, utan något ständigt undergångshot. Utöver introscenen så finns egentligen inga framåtblickar heller, vilket förmodligen hjälper till att så att säga inte rycka mattan under nutidens fötter. Det enda filmen uttrycker på något sätt är fruktan för millenniebuggen och det ständigt uppkopplade samhällets sårbarhet, men inte undergång på samma sätt som första filmen eller vilsenhet på samma sätt som den andra.

Krank nämner också att filmen driver med tidigare filmer rätt mycket, och det hjälper förmodligen också till att skapa en känsla av att den inte riktigt tar konceptet på allvar. Det blir mest en ösig rolig action av det, men inte mycket mer än så.

Det finns logiska luckor stora nog att köra en mobilkran genom. Om Skynet är mjukvara i cyberrymden, borde inte Skynet begå självmord genom att atombomba den mänskliga civilisationen till stenåldern tillsammans med alla dessa hemdatorer och kontorsdatorer där Skynet bor och som är beroende av elnätet som Skynet just bombade sönder?

Men egentligen är det inte ståryn som är problemet. Den funkar, faktiskt, och tar hänsyn till föregående filmers universa. Det är mest art direction och produktion som missar målet. Det är inte ett mörklagt nattetids Los Angeles som skildras, eller ett dammigt och skitigt Los Angeles - det är rena och prydliga militära kontor och forskningslabb, det är vardagsmiljöer och downtown Beverly Hills.

Och Marco Beltramis symfoni på stråkar och stålverk gör sina obligatoriska homager till Brad Fiedels tidigare verk, men just genom att det är stråkar och organiska ljud, istället för Brad Fiedels maskinsymfoni så funkar det inte riktigt heller.

Kort sagt, Terminator 3 är lite trasig och skulle nog må bra av att startas om.

 

[Krille]

Hur funkar tidsresandet i terminator egentligen?!

Tänk första filmen, planen är att döda Johns mamma, mycket smart, men när det misslyckas går de efter han när han är barn och sen vuxen.

Varför inte jobba sig bakåt istället? När inte mamman funkade, ta mormor och morfar!

I första filmen vet terminatorn inte vilken Sarah Connor som är Johns mamma, utan den går efter telefonkatalogen i bokstavsordning. Hade dataregistren varit fullständiga nog för att kunna spåra rätt Connor från generationen tidigare så hade terminatorn inte behövt gå efter telefonkatalogen.

Och sen, hur kan människorna veta exakt när robotarna skickas till? Är det Johns minnen?

I första och andra filmen är det uttryckligen John själv som skickar Reese och terminator #2 tillbaka i tiden. I tredje filmen är det Kate som gör det, efter att terminator #3 just mördat hennes make John.

 

[krank]

Det finns logiska luckor stora nog att köra en mobilkran genom. Om Skynet är mjukvara i cyberrymden, borde inte Skynet begå självmord genom att atombomba den mänskliga civilisationen till stenåldern tillsammans med alla dessa hemdatorer och kontorsdatorer där Skynet bor och som är beroende av elnätet som Skynet just bombade sönder?

Jag fattade aldrig riktigt hur det där hängde ihop.

Var det den inlåsta militär-Skynet som skapade ett virus för att kunna bryta sig ut? Eller var det en helt annan entitet, den spontant uppkomna virusintelligensen, som fick reda på att militär-Skynet fanns, och såg till att skapa en situation där den fick tillgång till Skynetsystemet?

Överhuvudtaget tyckte jag att hela virushistorien sköttes sjukt dåligt...

 

[krank]

Och sen, hur kan människorna veta exakt när robotarna skickas till? Är det Johns minnen?

Jag tror att tanken i ettan och tvåan iaf är att rebellerna bröt sig in på stället Skynet skickade sin terminator från och använde deras utrustning. Eller nåt.

 

[Krille]

Jag fattade aldrig riktigt hur det där hängde ihop.

Var det den inlåsta militär-Skynet som skapade ett virus för att kunna bryta sig ut? Eller var det en helt annan entitet, den spontant uppkomna virusintelligensen, som fick reda på att militär-Skynet fanns, och såg till att skapa en situation där den fick tillgång till Skynetsystemet?

Jag fick intrycket att det var T-X som planterade viruset som det första hon gjorde när hon fick en mobiltelefon. För det är först en tid därefter som nyhetsnyheterna om viruset kommer in i ståryn.

Så på samma sätt som att försöken att mosa John är en retroaktiv abort så skulle viruset vara en retroaktiv "befruktning".

Överhuvudtaget tyckte jag att hela virushistorien sköttes sjukt dåligt...

Jepp.

 

[Krille]

Och sen, hur kan människorna veta exakt när robotarna skickas till? Är det Johns minnen?

Jag tror att tanken i ettan och tvåan iaf är att rebellerna bröt sig in på stället Skynet skickade sin terminator från och använde deras utrustning. Eller nåt.

Jo, även det sägs uttryckligen i ettan. De använde Skynets apparat och sprängde den i luften så att ingen mer skulle komma igenom.

Sen sket de i det också i uppföljarna.

 

[Templar]

Jag har motvilligt sett klart Red Planet från 2000.

Den handlar om att vi fuckat upp jorden och därför börjat terraforma mars. Men av nån anledning har alla alger vi skickat dit försvunnit. Så vi skickar dit ett B-lag av vuxna människor som är som högstadieelever i huvudet och saknar all form av kompetens.

Och så händer det en massa saker. Jag orkar inte ens...

Det är inget fel på skådisarna. Visserligen kan jag inte låta bli att tänka på Val Kilmer som "poor man's Brad Pitt", men han är ju en helt acceptabel skådis i vanliga fall. Carrie-Anne Moss (Trinity), Tom Sizemore, Terence Stamp, Simon Baker...

Olyckligtvis är manuset bajs. Det är ologiskt med stora luckor, saknar sammanhang (många repliker känns non sequitor) och nästan alla koncept i det är jättedumma. Det är också rätt sexistiskt. Det här manuset hade kunnat skrivas av mig när jag gick i gymnasiet eller så, möjligen i formen av ett dåligt rälsat äventyr.

Regin är också skitdålig; de här skådisarna har aldrig varit såhär tafatta. Noll personkemi. Ingenting funkar.

CGI-effekterna är överlag skitfula. Okej, roboten är snygg, men allt annat är jättefult.

Så; en rörig, ful, dåligt skådespelad, kasst regisserad film.

Ska jag försöka säga något bra så blir det att en del av miljöerna var ganska snygga.

BETYG: 1/5

EDIT: Åh, jag glömde: Extremt korkat religiöst trams i bakgrunden. Turligt nog görs det inte så mycket med det utom lite exposition och misslyckade försök att knyta ihop två av karaktärerna. Jag svär, ser jag en enda jävla scififilm till där en av huvudpersonerna tramsar runt med något slags "there's more to life that science and evidence"-attityd så...

Håller med men dock är AI roboten som är med i filmen jäkligt cool...

 

[Max Raven]

Jag har sett Haywire.

Mallory, huvudpersonen, är privatkontrakterad hemlig agent som får ett uppdrag som går fel. Resten av filmen spenderar hon med att springa, köra eller slåss med folk för att få fram sanningen och vilka som förrådde henne. Typ.

Jag har kommit fram till att jag har typ två uppfattningar om "typiska" hemlig agent-filmer. Å ena sidan har vi Hopscotch-typen av film - fokus ligger på katt-och-råtta-leken mellan huvudpersonen och den numrärt överlägsna Byrån. På den andra sidan har vi James Bond. Exotiska platser, action och lite sex. Hollywood, känns det som, är överdrivet förälskad i det senare.

Haywire är... Inte så mycket av båda. Å ena sidan har den en handling som är någorlunda genomtänkt - men de kunde lätt kokat ner den med en kvart och gjort filmen tajtare. Å andra sidan är dialogen så pass rumphuggen att det inte blir något intressant i katt-och-råtta-leken, där jag tycker dialogen bör finnas för att göra det underhållande genom humor eller genom att göra det mer osäkert vem man kan lita på. Det är enkelt James Bond + mysterie, och filmen hanterar inte något av det särskilt bra. Haywire kör en slags show-don't-tell-estetik genom hela filmen, vilket är gediget och fungerar - överlag, men samtidigt så blir det en hel del scener där... Ja, det här är subjektivt, men jag upplever hela filmen som svältfödd. Det är James Bond utan actionbudgeten, "realistisk action" utan genomtänkta handlingar (om man ska döda någon bör man göra det så att denne inte kan slå tillbaka - men varför vill de döda hen? de verkar inte tjäna någonting på det? Varför skicka in en Garda-styrka mot en person [förutom "slagsmålscen mot SWAT låter coolt"]? Hur lyckas de med det?) och för den delen realistisk action som är nästan samma strid om och om igen. Samma sak med hjältinnan - jag vill gilla henne, hon verkar vara en ganska trevlig prick, men de har kört så benhårt med någon slags grim and gritty reduktionistisk actionfilm att det bara inte går. De dubbelpajar det här genom att göra stora delar av filmen till flashbacks - som filmtittare vet jag att hjälten kommer klara sig i de flesta filmer, men i en spionfilm känns risken för att hen kommer gå åt eller åtminstone skadas allvarligt som något som kan förhöja spänningen.

Kort sagt, en James Bond-wannabe som brister där den försöker vara originell - för den har helt enkelt inte tillräckligt med variation där. Hade den varit kortare hade den varit tajtare, vilket nog hade funkat bättre med filmidén. Med den här längden hade de behövt ändra några strider eller fixat bra dialog för att få till det.

Betyg: En svag 3:a av 5. Jag är på vippen att sätta en tvåa, men de har en del drag (i cinematografin mest) som gör filmen aningen annorlunda från mycket annat Hollywood släpper. Problemet är att filmen får mig att tänka på filmer jag hellre skulle se.

Bechdel: Korvfest. Ja, det är en kvinnlig huvudperson. Det är nästan den enda kvinnan i filmen.

 

[Tony.Meijer]

Jag har sätt World War Z (2013)

Den är löst baserad på boken med samma namn, och med löst så menar jag inte alls. Zombierna fungerar annorlunda, världen ser helt annorlunda ut, reaktionerna hos folk ser helt annorlunda ut och så vidare.

Med det sagt så är filmen en helt ok techno-thriller i mina ögon. Den har coola stunder och det är ett rätt bra tempo i den och storyn är ok, inte djup på något sätt, men ok.

 

[krank]

Jag har sett In Bruges. Folk har tipsat mig om den i flera år, men jag har stått emot av någon anledning.

And I realized, fuck man, maybe that's what hell is: the entire rest of eternity spent in fuckin' Bruges. And I really really hoped I wouldn't die.

Ray är en hitman som fuckar upp ett jobb genom att råka mörda en ung pojke, och som straff skickas han till Bruges för att gömma sig och invänta instruktioner tillammans med sin polare Ken. Ken trivs i Bruges, det gör verkligen inte Ray. Ray gillar inte sightseening eller historia, och är dessutom väldigt upptagen med att ha ångest över pojken han mördade.

Det här är en jävligt skum film. Vardagsabsurditet, ångest och vanmakt, filosofiska samtal om skuld och bättring, om helvetet och skärselden ("Purgatory's kind of like the in-betweeny one. You weren't really shit, but you weren't all that great either. Like Tottenham"), om förlåtelse och synd. Förtjänar man att dö om man gjort något dumt, eller är det bättra om man får chansen att ändra sig och rädda liv? Och kontrasterat mot allvaret: En rasistisk dvärg som pratar om raskrig när han tagit koks, oväntad kärlek, amerikaner som är för tjocka för att kunna slåss, och Ralph Fiennes i en av de roligaste och mest intressanta rollerna jag sett honom i (en extremt principfast gangsterskurk).

Musiken, mycket melankoliskt piano och strategiska tystnader, funkar jättebra för att binda ihop ångest och skärselden med den stundtals absurda stämningen. Symboliken från Hieronymos Bosch håller sig inte i tavlorna huvudpersonerna betraktar, utan spiller över först i samtalen och senare i den verklighet de bebor. Skådespeleriet är på topp.

Filmen fixar nog inte Bechdeltestet, dock.

Men jag är mycket, mycket nöjd över att ha sett den. Jag har svårt att se hur den kunnat vara bättre. Det får bli en lite svag femma dock, för jag vet egentligen inte om jag skulle vilja se om den sådär jättesnart.

BETYG: 5/5

 

[God45]

Nu djävlar...

Quigley Down Under

It’s a lever-action, breech loader. Usual barrel length’s thirty inches. This one has an extra four. It’s converted to use a special forty-five caliber, hundred and ten grain metal cartridge, with a five-hundred and forty grain paper-patched bullet. It’s fitted with double set triggers, and a Vernier sight. It’s marked up to twelve-hundred yards. This one shoots a mite further.

Kanske den ultimata matiné filmen. Bör ses på en slö söndagseftermiddag (jag såg den inte då men det är vad den passar för). Magnum P.I. Kändisen Tom Selleck spelar Matthew Quigley en Cowboy och prickskjut med ett specialbyggt gevär som åker till Australien för ett välbetalt jobb. Väl där upptäcker han att istället för att skjuta Dingos som han trodde att han skulle göra så vill hans chef Elliot Marston, spelad av allas favorit Alan Rickman, att han ska skjuta aboriginer. Quigley vägrar vilket gör att Marston försöker mörda honom.

Resten av filmen handlar om att Quigley och en galen amerikanska han träffar, spelad av Laura San Giacomo från Just shoot me!, försöker hjälpa aboriginerna som Marston vill ha ihjäl.

Jag gillar verkligen den här filmen, det är en gammaldags äventyrsfilm med både komiska, lättsamma och lite mörkare ögonblick. Den här filmen visar också hur synd det var att Tom Sellecks karriär förstördes av att alla identifierad honom som Magnum, han är faktiskt en riktigt bra skådespelare.

Så se den här filmen i morgon eftermiddag, liggandes under en filt med en stor skål popcorn framför dig.

 

[Henke]

Jag har sett In Bruges.
BETYG: 5/5

Kan bara hålla med. Lysande film...

 

[Rymdhamster]

Jag har också sett Terminator 3: Rise of the machines (2003)

Vilken trött film. Som tidigare anmärkts skämtar den här filmen en hel del med sig själv, vilket jag tycker sabbar allting. Arne springer runt och fånar sig genom att imitera en manlig strippa. Blä! Kombinerat med att mycket av filmen är inspelad dagtid mot en småidyllisk bakgrund gör bara att hela filmen känns lite ointressant. Den funkar inte som undergångsfilm, den driver inte tillräckligt med sig själv för att vara en komedi. Allt som återstår är lite action, men det mesta har vi redan sett i två filmer nu. Faktum är att flera scener känns direkt tagna från de tidigare filmerna, möjligen med smärre modifikationer.

Vad som hade kunnat bli en av filmens höjdpunkter, biljakten med kranbilen, händer alldeles för tidigt i filmen (efter den känns det som att halt bara saktar ner, mer och mer), och spelas över alldeles för snabbt. det hade ju varit en skittuff plats för en rejäl fightscen.

Sen har vi Arnold. Han lovade att inte göra en till film om han blev guvernör, men det löftet sket han i. Och det är lite synd, för han känns gammal i den här filmen. Visst är han fortfarande i extremt bra form, men gammal. Han har i alla fall återgått till det känslokalla sättet han spelade på i Terminator 1, och det är alltid något.

Den onda terminatorn tycker jag i alla fall är rätt cool. Visst är hon lite översexualiserad, bitvis, men jag tycker det känns okej. Hon är ju till för att komma nära människor och ta dem med överraskning. Jag gillar att de kombinerat den flytande terminatorn från 2:an med ett faktisk robotskelett för att få till något nytt och läskigt.

Många av effekterna ser bra ut, exempelvis hur portalerna ser ut gillar jag mycket! Så får man se lite coola förlagor till Skynets mördarrobotar också.

En av scenerna jag verkligen gillar är när doktor Silberman dyker upp igen. I den här filmen hade jag förväntat mig något mycket mer komiskt, men istället gör de något mer seriöst om en man som verkligen har fått hela sin verklighetsbild krossad men sen kämpat med att bygga upp den igen. Bara för att få den krossad.

Det här är verkligen inte någon favoritfilm för mig.

Betyg 2/5

EDIT: PS, jag såg just den bortklippta "sgt. Candy"-scenen. Kul idé, men hade den varit med i den faktiska filmen hade betyget sjunkit till en 1:an.

 

[slanfan]

Jag har sett After Earth.

Will och Jaden Smith spelar far och son, de är rymdgubbar i framtiden. Tråkigt nog nödlandar de på en planet och saker händer.
Den här filmen är aningen bättre än influensa, och liknelsen håller förvånansvärt bra, tycker jag. Man vet exakt vad man har att vänta, och man vet att det kommer bli plågsamt.

Höjdpunkter är: Söta griskultingar och rymdskepp av tyg(?).

Betyg: En svag 1a.