Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v42

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[Lukas]

inte den här veckan,
men nästa vecka så är det lämpligt för mig att snurra igång harry potter tittande

 

[krank]

inte den här veckan,
men nästa vecka så är det lämpligt för mig att snurra igång harry potter tittande

Gött! *ser fram emot*

 

[Rymdhamster]

After Earth (2013)

Jag är numera rätt skeptisk till filmer med Will Smith i huvudrollen då jag tycker han fånar sig onödigt mycket även i seriösa roller. Men i den här rollen är han snarare tvärtom, och kontrasten för mig får det att kännas lite konstigare än vad det egentligen är. Jag trodde att filmen skulle handla mycket mer om Will Smiths rollperson, men så fokus ligger på hans son.

Sonen är lite för angstig för min smak, jag hade gärna sett honom lite tuffare men mer rebellisk. Och varför inte göra honom till en dotter när man ändå håller på. Fast nu har de i och för sig gjort dottern till den modiga och sonen till den som måste kämpa mot sin rädsla, och det är väl alltid något, kan jag tänka.

Teknologin i den här filmen tycker jag däremot är fruktansvärt tråkig överlag, men en del coola inslag.

Faktum är att den här filmen består av ytterligheter som ganska effektivt tar ut varandra. Fåniga och tråkiga bitar vägs upp av häftiga och spännande bitar. Fula saker vägs upp av snygga saker.

Betyg: 3/5

 

[Krille]

Förkylningar. De gör att man inte har lust att titta på något ansträngande. Så i mitt fall valde jag att titta på Pirates of the Carribean; The Curse of the Black Pearl.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ZFCno8e-KuI"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/ZFCno8e-KuI" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Elizabeth Swann sjunger om pirater och räddar Will Turner från en Säker Död. Tio år senare driver Jack Sparrow (Johnny Depp) iland i Port Royal, lagom till att kommendör James Norrington (Jack Davenport) ska fria till Elizabeth (Keira Knightley). Elizabeth ramlar i drickat, Jack räddar henne, blir gripen, flyr, fäktas med Will Turner (Orlando Bloom), och grips igen, varefter piraterna från Svarta Pärlan dyker upp för att hämta aztek-guldet som Elizabeth snodde från Will tio år tidigare. Elizabeth sluter ett avtal med piraterna och deras kapten Barbossa (Geoffrey Rush) som drar iväg med henne, och Will släpper ut Jack ur finkan så att de kan sno ett skepp och sätta efter Elizabeth, Barbossa och Svarta Pärlan.

Sen börjar filmen.

Och vad ska man säga? Det är en berg-och-dalbana! Well, inte riktigt - från början var det en åkattraktion på Disneyland som Disney gjorde film av. Filmen kan bäst beskrivas som "Vad får man om man tar en Jerry Bruckheimer, en Hans Zimmer och en Johnny Depp och kör i en mixer, häller ut i en piratform och bakar i 150 miljoner dollar tills genomstekt? "

För att visa min poäng så tänker jag börja med musiken. Nu är det inte riktigt Hans Zimmer som står för pennan bakom musiken, utan hans protegé Klaus Badelt som bas över ett helt team med kompositörer och med Hans Zimmer som musikproducent. Bland de roligare detaljerna om soundtracket är att skivan är "over-produced by Hans Zimmer" - ja, det står så! Musiken är med andra läskigt välproducerad och så over the top att den nästan dör, och som är medveten om det, inte förnekar det, utan tvärtom tar det till sig och kör hela vägen.

Det är ungefär samma sak med resten av filmen: framtagen av en armé med en perfekt trimmad logistik, sammanhållet av en regissör med bakgrund som effekttillverkare och som därför vet exakt hur man fixar filmer som effektmakare kan arbeta med och en producent som har en verklig fingerkänsla för hur man gör en sommarhit - och sen vrider man upp det till elva!

Så filmen är som musiken, välproducerad, over the top, fartfyllt med kul vändningar, men inte särskilt djupt. Ungefär som en berg-och-dalbana, och väldigt passande när man är förkyld.

---

Och Bechdel? Ack så nära, men nej: Elizabeth pratar med sin tjänsteflicka Betty, men tyvärr om män; och när Anamaria, den svarta pirattjejen, och Elizabeth är i bild samtidigt så pratar de inte alls med varandra.

 

[Lukas]

Pirates of the Carribean; The Curse of the Black Pearl.

Den här filmen brukar vara mitt exempel på hur man skall göra en popcornfilm.

 

[Max Raven]

Jag har sett Kafka.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/amEKXMbTDtw"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/amEKXMbTDtw" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

En svartvit film med Jeremy Irons i huvudrollen.

Kort: Kafka (ja, DEN Kafka) har en vän som dör. Självmord, säger polisen. Mord, säger vännens, eh, vänner. Kafka dras in i det hela, mer eller mindre ofrivilligt, och kaninhålet går hela vägen ner.

Filmen känns ganska mörk, nästa film noir, men utan många av film noirs vanliga karaktärer - däremot, inbillar jag mig, med typisk ljussättning och klädsel för Film Noir.

Bilden är riktigt bra - svartvit med djupa skugger och eleganta kontraster som utnyttjas väl. Jag är fortfarande osäker på om de anakronistiska inslagen var omedvetna eller om de gjorde det med flit för att få en att bli osäker på hur det skulle gå med Kafka - jag gissar det senare, med tanke på att filmen är gjord på 1991 och ser mest ut som om den hör hemma på 40-50-talet.

Betyg: Stark 4:a av 5. Grymt bra film, och bara en och en halv timme. Jag vet inte riktigt hur bra den skulle hålla för att se om dock.

Bechdel: Heck no.

 

[Max Raven]

After Earth (2013)

Betyg: 3/5

Tänkte att jag nog sett det bästa av filmen i dess trailers.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/CZIt20emgLY"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/CZIt20emgLY" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/6x4qNdSM4dA"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/6x4qNdSM4dA" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[Rymdhamster]

Tänkte att jag nog sett det bästa av filmen i dess trailers.

Haha, japp. Hade jag sett den där första trailern innan jag sett filmen hade jag nog blivit grymt besviken och bara gett den en 2:a i betyg.

Hade jag sett den andra trailern innan filmen hade jag fått ungefär vad som utlovades och betyget hade förblivit detsamma =)

 

[Bunny]

Jag har sett North by Northwest (1959) av maestro Hitchcock (eller I sista minuten, som den ju heter på svenska).

Roger O. Thornhill (spelad av Cary Grant) är en sorglös och framgångsrik reklamare (tänk Mad Men), skild två gånger utan att ta det allt för hårt, och vars största huvudbry tycks vara att hålla sin mamma sysselsatt så att han kan fortsätta sitt återvunna ungkarlsliv.

Denna tillvaro slits han ut ur när han misstas för att vara någon annan, agenten George Kaplan. Proffsspionen Phillip Vandamm (James Mason) försöker först fråga ut en helt oförstående Roger, och sedan röja undan honom genom att supa ner honom och köra honom över ett stup. Thornhill får visa vad hans lever duger till, då han vaknar till liv och lyckas ta kontroll över fordonet han sitter i (nåja, någorlunda kontroll). Trots alkoholhalten i blodet försöker han ta sig ifrån sina förövare. Den vådliga färden slutar med att han arresteras, och - hör och häpna! - att den cyniska snuten inte tror på att några andra tvingat i honom sprit och satt honom i ett, som det visat sig, stulet fordon.

Därefter är tillvaron inte lika enkel för stackars Thornhill, för namnet Kaplan har fäst sig vid honom som ett dubbelhäftande plåster. Han tvingas hoppa på ett tåg för att fly, och träffar där den vackra och tillgängliga Eve Kendall (Eva Marie Saint), som låter honom gömma sig i hennes sovkammare. Är hon inte lite väl hjälpvillig? Hmmmm.

Thornhill har flyt med kvinnorna, men faslig oflyt med annat. I spåren på den mystiske Kaplan tar han sig nordnordväst, och kan inte ens stanna vid en ödslig busshållplats utan att få ett propellerplan med avsikt att döda efter sig (i en vansinnigt klassisk filmscen).

Filmen tar sedan ytterligare ett par skarpa svängar, där lögner separeras från sanningar, varvid ytterligare sanningar uppdagas bakom dessa. Receptet känns igen, men det måste den här filmen ursäktas - den har ju själv blivit ytterst stilbildande. Filmen slutar i alla fall i ännu en monumental filmscen, som du antingen har sett eller borde se, och som jag därför inte tänker beskriva.

Det finns mycket som får den här filmen att sticka ut. Ett nyskapande manus (för sin tid), ett många gånger enastående kameraarbete, ösig musik, ball öppningssekvens. Cary Grant är dessutom fullkomligt enastående - han har ständigt en komisk touch, rapp i käften, förlorar aldrig riktigt sin fattning. Han skänker huvudrollen en helt egen dimension. Eva Marie Saint gör sitt bästa med sin roll, och får fram viss agens ur sin femme fatale tillika damsel in distress. James Mason är ett lysande val av skurk, av den enkla anledningen att han är så lätt att tycka om. Skurk, men bedårande. Visst hejar du på Grant, men vill samtidigt inte att Mason ska behöva göra sig illa.

Men klarar den Beschidell-testet? Nej, den här filmen klarar inte ens av att stava till det.

 

[krank]

Jag har sett Iron Man 2.

Jag tycker inte att den är lika bra som ettan och trean.

Plotten är, om man vill vara diplomatisk, mer komplex än i de andra två filmerna. Vill man inte vara diplomatisk kan man kalla den "spretig". Vi har dels det här med att Tony är döende. Plus att sonen till en före detta samarbetspartner till hans pappa vill hämnas. Plus att en väldigt fånig och klantig comic relief till konkurrerande vapenmakare försvårar allting. Plus att det finns politiskt tryck på Stark att lämna ifrån sig Iron Man-kostymen. Plus SHIELD.

Det blir alltså ganska rörigt, även om de olika elementen knyts ihop någorlunda. Jag tycker att filmen blivit bättre om den haft lite mer fokus.

Vad gäller personer i filmen: Jag är helt OK med att de bytte skådespelare för Rhodes. Jag har ingen stark åsikt om det, utom att jag fortfarande inte lyckats hitta ett snyggt sätt att använda skämtet "where we're going we don't need Rhodes". Men jag gillar att Warmachine är med, jag gillar hur Whiplash (Vanko) porträtteras, Samuel L. Jackson är som vanligt bra som Nick Fury (påminner förresten inte hans ärr kring ögonlappen lite om Tonys ärr?) och så vidare.

Den karaktär jag bara inte fixar är Justin Hammer. Och det är för att jag hatar klantiga skurkar. Han är liksom så uppenbart dålig, och uppblåst, säger korkade saker, kör urfula "räddningar" när han blir påkommen, och så vidare. Nej. Det funkar inte för mig. För mycket comic relief.


Effekterna och det estetiska är såklart awesome. Min kärlek till teknologi och scifi och min kärlek till superhjältande möts här och får söta, awesome ungar. Jag älskar Hammer drones, jag älskar War Machine, jag älskar dräkten Whiplash har på sig på slutet. Det här med "moderation" är inget som verkar finnas med i planeringen av specialeffekterna till Iron Man-filmerna, och jag älskar det. Synd bara att den inte är i 3D.


Bechdel... Nä, jag tror inte det. Agent Romanov får vara sådär "cool tjejninja i skintajt läder"-häftig, och Pepper får vara kompetent chef on top of things ibland, men jag tror aldrig de pratar med varandra om något som inte är en man, och hursomhelst har de båda män som får vara coolare än dem (Stark och Fury).

BETYG: 4/5


EDIT: Jag ska förresten säga att den här filmen rent ideologiskt givetvis är gräslig. Manuset kunde ha skrivits av Ayn Rand. Tony är den Randska Övermänniskan som är den ende som borde få ha en Iron Man-dräkt för han är egentligen den ende som klarar av ansvaret. Några demokratiska, folkvalda krafter kan inte litas på. Senatorer är löjliga figurer som bara vill sparka på Free Enterprise. Och så vidare. Rätt vedervärdigt på många nivåer.

 

[wilper]

Tecknad trio

Jag och Enhörning har haft filmhelg och sett tre filmer på tre dagar.

Monsters University (Prequel till Monsters Inc), trevlig film. Jag ser nog hellre om just Monsters Inc än den här, men helt ok rulle. 3 små ludna stjärnor.

Epic, fantastiskt dum film, men den har en handfull riktigt väl tonsatta actionsekvenser. Jag gillade inte musiken som sådan, men den passade väldigt bra med det som hände på skärmen. Jag lär inte se om den, men de där sekvenserna gör att den är värd att ses, i alla fall om man gillar datoranimerad film. 2 lövtäckta stjärnor.

Wreck it Ralph. Premissen är störtlöjlig, men det var katten en trevlig film. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde den, men trots en del hejdlöst irriterande figurer så funkade helheten. Jag ser gärna om den om några år. Den får fyra sockerdoppade stjärnor, fast någon har tagit en tugga av den sista.

 

[God45]

Jag har sett Tangled.

Jag gillar den. Den har en intressant manlig huvudroll, en rolig djur Sidekick i form av en häst som han slåss med, en bra skurk som är mer subtil än Disney brukar göra dem som samtidigt är vidrig ond på ett vardagligt och överdrivet sätt men ändå är sympatisk.

Filmen har dock två stora problem:

1. Huvudrollen är den tråkigaste Disney prinsessan sedan Pocahontas.

2. Princess grejen är ännu mer ansträngd än vanligt.

Så 3/5. Men se den här filmen om du eller barnen vill se en bra Disney film. Den är bra och rolig. Men huvudrollen är väldigt, väldigt svag.

 

[Lukas]

Jag har sett veckans Ricci film :200 cigarettes

Den här filmen var inte bra, den hade ett produktions värde som var lägre än din genomsnittliga tv-film och en dialog som kunde få Conan barbaren att gråta.
Men jag fick ut något av den här filmen, mycket för att jag verkligen gillar vad den försökte göra. så jag kommer fokusera på det jag tyckte var bra. Men låt er inte luras den här filmen ÄR INTE VÄRD ATT SE.

Filmen innehåller många av de skådespelare som var med i förra ricci filmen "desert blue", vilket är lite ironisk eftersom det här på nästan alla vis var den filmens motsats, där den förra filmen handlade om unga människors acceptants av ensamheten och isolering så handlar den här om unga människors försök att bli lyckliga i New York under nyårsafton 1981.
De är alla desperata, olyckliga människors vars enda gemensamma punkt är att alla försöker ta sig till samma fest

Det märks att det här är en MTV-film från slutet av 90talet för
filmen försöker sig på en otroligt realistisk presentation om ur jävla uselt det är att vara ung. Man kan helt klart känna att det är samma tankegång som den som fick dem att producera "Daria".

Veckans Ricci recension: Ricci spelar Val som är en underårig tjej från Ronkonkoma(???) och hon och hennes väninna är filmens intressantaste karaktärer, Ricci spelar en en gång en tjej med lättare attityds problem, och den här gången så får det sitt utlopp genom att drgat med sig sin vän från den säkra Ronkonkoma och ut i farliga New York, där de super, hånglar och hänger på klubben "Devils Pit". EN en gång gör Ricci en bra roll av situationen, men det börjar känns som hon gör det lite på automatik, Jag tror hon börjar bli trött på den här typen av roller.


Slutsats: Se inte den här filmen, om du inte ser den tillsammans med desert blue för att studera kontrasten mellan filmernas karaktärer.

 

[DeBracy]

Ny vecka, ny Moodysson (!). Jag var på bio och såg Vi är bäst! med tre andra mer eller mindre rundlagda 30-nånting-nördar.

Det var bra, och lite jobbigt, och jag blev rätt glad, och sen kände jag mig trollad på slutet (musiken till slutvinjetten alltså, wtf?).

Jag ger filmen fyra hemmaklippta punkfrillor av fem, och känner snart att jag fått upp toleransen för andrahandspinsamhet så pass att jag borde kunna se Smala Sussie snart.

 

[krank]

Jag ger filmen fyra hemmaklippta punkfrillor av fem, och känner snart att jag fått upp toleransen för andrahandspinsamhet så pass att jag borde kunna se Smala Sussie snart.

Det här är märkligt, för jag har enormt svårt för sådan pinsamhet, och allt jag sett i trailerväg vad gäller "Vi är bäst" har verkat extremt avskräckande men... Smala Sussie fixar jag utan problem alls.

 

[Lukas]

Det här är märkligt, för jag har enormt svårt för sådan pinsamhet, och allt jag sett i trailerväg vad gäller "Vi är bäst" har verkat extremt avskräckande men... Smala Sussie fixar jag utan problem alls.

Jag såg Smala Sussie för någon vecka sedan, och jag hade stora problem med den, pinsamhet var inte ett av problemen

 

[Robban]

Jag har sett en film den här veckan, än så länge (jag ska kolla en till nu tänkte jag), och det är After Earth.

Jag tänkte först innan jag såg filmen, "den är nog sådär, kanske en svag tvåa?" Ack så fel jag hade. Den når *knappt* upp till 1 löjlig familj av 5 möjliga. Det finns inte ord att beskriva hur dålig jag tycker den här filmen är. Det *märks* att Will Smith står för manuset, och det märks att sonen inte är lika intresserad av att bli filmstjärna som hans far är av att göra honom till en (till vilket pris det än må vara). Hela filmen är en Smith-produktion, och man undrar ju lite hur Shyamalan hamnade i den soppan.

Såatteh. Jag ska som sagt se en film till, men den här tråden vart ju inte till nån hjälp.

 

[Robban]

Tja, vad ska man säga. Jag kollade på Reservoir Hill, en indie-film om en tonårstjej som kommer till en ny stad där alla tycks känna igen henne. Hon får reda på att hon ser likadan ut som en tjej som försvann för fem månader sedan... myyyyystiskt.

Det märks att det är en indie-film. Det är inte mycket effekter, kameraarbetet är lite sådär, storyn ser mer ut som spagetti än nåt annat med trådar som spretar åt alla håll, skådespelandet är inte jättebra... Musiken, det lilla som finns, är rätt okej.

Den är inte jättebra. Det finns en story och den hade kunnat vara intressant om det hade funnits lite mer struktur i den. Som det är kan jag inte riktigt rekommendera den. Jag fick ett par idéer för rollspelsscenarier dock, så det var väl inte helt bortkastad tid jag lade på filmen. Det värsta (?) är väl att den slutar med ett "To be continued", vilket jag ställer mig väldigt frågande till.

Nåväl. Jag upptäckte också att Ghost Hunt finns på amerikanska Netflix, så jag ska köra igenom den för det är nog en av de bästa animeserierna någonsin (ok, jag kanske säljer den lite för hårt där)... Eller, det är en av de mest *underskattade* serierna någonsin, ska jag nog säga. Sjukt bra storylines, massor med bra grejer man kan låna till rollspel, soft intro, bra röstskådespelare (inte dubbad), intressanta karaktärer om än lite platta ibland, genuint obehaglig skräck (vilket anime sällan lyckas med). Någorlunda välskriven kvinnlig huvudroll. I like it. Nu vet jag inte hur väl Funimation översatte den, så undertexter kan jag inte säga något om (eller om de har censurerat den, men det tror jag inte?).

 

[Jocke]

Jag har sett Stephen Chows kungfu-buskis Shaolin Soccer från 2001. Den gamla fotbosstjkärnan "Guldfot" harr sedan han missade en straff för 20 år sen och fick sitt knä sönderslaget vart vaktis åt det bästa fotbollslaget, Team Evil. Men han får sparken och bestämmer sig för att träna ett eget fotbollslag besående av gamla Shaolinmunkar.

Efter en lite trög start går det skitbra och snartm är laget vas namn på textremsan översätts lite hipp som happ till Shaolin Soccer, Kung Fu Soccoer och Kung Fu Fotboll i final mot Team Evil!

Det är mycket fåniga visuella gags i stil med fula överkamningar, fotbollar som går så snabbt att de fattar eld, Bruce Lee look-alikes, cross dressing och flygande tjockisar.

Överlag en helt okej slapp söndagskväll i soffan film men inte alls lika bra som nästa rulle Stephen Chow klämde ur sig, Kung Fu Hustle som jag tänker se om tills näst vecka.

Det blir tre tai-chi bakade bullar av fem möjliga.