Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v43

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[slanfan]

OT: Något för alla Bechdel-gillare där ute: A-märkt.

 

[Robban]

Det finns ju redan en lista för sånt visserligen, och jag vet inte om jag tycker att bara för en film klarar Bechdel så är den approved. Barbarian Queen klarar ju Bechdel liksom, men...

 

[krank]

Förresten, var det den här veckan vi skulle börja kolla på Harry Potter?

Lu-kaazh? Krille? We on?

 

[slanfan]

Jag har sett Play av Ruben Östlund, från 2011.

Det här är en film baserad på verkliga händelser i Göteborg mellan 2006 och 2008. En grupp unga invandrarkillar (12-14 år) använder sig av ett retoriskt trick för att råna jämnåriga svenska barn på mobiler och annat. Jag uppfattar den som snygg, välskådespelad och hyfsat provocerande. Filmen leker lite med härliga ämnen som grupptryck, rasism, problemlösning och utanförskap. Det är verkligen ingen feelgood rulle, men jag kallar den utan att tveka, bra.

Jag erkänner att symboliken förmodligen gick mig rakt över huvudet, men det är ok.

Filmen får 4 stulna Ipods sv 5.

 

[Rymdhamster]

R.I.P.D (2013)

Jag trodde att det här skulle vara en ren actionrulle med lite skräckinslag, men möttes istället av en hysteriskt roligt actionkomedi av det lite fåningare slaget (inte riktigt Loaded Weapon, men klart mindre seriös än dödligt vapen. Jag skulle säga ungefär i samma stil som Frightners med Michael J Fox).

Faktum är att den börjar som något helt i stil med vad jag hade föreställt mig. Men övergången till komedi sker gradvis, men i raskt tempo på ett sätt som gjorde att jag inte hade några problem att anpassa mig.

Och jag tycker just att den var hysteriskt rolig. Jag satt och gapflabbade stup i kvarten. Den har även en del rätt coola idéer som man lätt skulle kunna sno. Jag kan mycket väl se ett rollspel baserat på idéerna i den här filmen som skulle kunna vara både mörkt och läskigt eller humoristiskt och lättsamt beroende på vad man var ute efter.

Kompisen jag såg på den med anmärkte att han tyckte att premissen kändes väldigt mycket som något från Harry Dresden, och faktum är att efter att ha sett den här filmen är jag böjd att hålla med. Jag hade fasen inte blivit det minsta förvånad om manusförfattaren hade hetat Jim Butcher.

Betyg: 5/5

 

[Ape of Wrath]

Nu var det bra längesen jag skrev nåt här och det får det bli ändring på.

Jag har sett Robocop från 1987 av Paul Verhoeven som knappast behöver någon närmare presentation.

Handlingen
Detroit nån gång i en hyfsat nära framtid har stora problem med brottslighet. Poliserna får ingen backup på sina uppdrag, dör som flugor, och börjar prata om att strejka.

Hela polisväsendet sköts av storföretaget Omni Consumer Products (OCP) lanserar en slags mecha-polis-robot som dock löper amok och den ansvarige hamnar i onåd hos The Old Man på OCP.

En ung streber (Miguel Ferrer) tar chansen och driver igenom sitt egna projekt som visserligen också handlar om en robotpolis men en cyborgvariant istället.

Nu behövs bara en poliskropp...

Polisen Alex (Peter Weller) blir skjuten av superskurken Boddicker och byggs om till robotsnut med inbyggt pistolhölster i benet. Robocop börjar sedan rensa upp bland buset på gatorna men får snart flashbacks från sitt förra liv och sin mördare.

Med sin partner Anne inleder han sedan en quest där han jagar både skurkar på gatan och i storföretagens korridorer.

Där finns också en intressant sidohistoria som handlar om gammalt mot nytt, den unge hänsynslöse strebern mot företagsveteranen, fast i slutändan visar det sig att de är rätt lika kålsupare båda två.

VAD TYCKER JAG DÅ
Jo den är riktigt bra tycker jag! Jag gillade den när den kom och gillar den nästan ännu mer nu. Visst har den åldrats, det märks i både replikerna och i den teknik som visas upp, såväl som effekterna.

Den har något väldigt charmigt över sig, den har ett grymt soundtrack med en pampig theme. Jag gillar också budskapet, i alla fall så som jag tolkade det; Att storföretagen ibland får oss att känna oss som robotar utan egen vilja, de bygger om oss efter deras önskemål, och att vi förlorar vår mänsklighet när jakten på profit blir profet. Men vi kan få skruva av oss robotmasken om vi stickar it to the man!

BETYG: 3,5 / 5

 

[Max Raven]

Jag har sett Miami Connection.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/O65NHgAAZoY"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/O65NHgAAZoY" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Kort sagt: Om man tar allt som är klyscha med 80-talet och trycker ihop det så får man något likt det här. Fast sannolikt bättre.

Det här är en B-film, av slaget "So bad it's good". Till dess fördel börjar den awesome, med motercykelåkande ninjor som dödar (uzibeväpnade) droghandlare och snor deras droger (och säljer dem). Sedan kommer vi till huvudpersonerna... Vilka inte är något vidare, egentligen.

Problemet är... Ja, allt egentligen. Alltså, han som spelar Jeff är awesome så länge han inte öppnar käften. Överlag är skådespelarna dock dåliga - med undantag för ninjorna och ett par redneck/trucker(?)-skurkar. Klippningen är helt fel - ibland bara hoppar det, ibland drar den ut på scener foreeveeer. Ninjorna är så awesome att man sitter hela filmen och väntar på att de ska dyka upp igen. Men man får vänta länge...

Fram tills dess kan man skratta åt hur 80-talsklyschig hela filmen är. Och dåligt skådespelad.

Bechdel: Det finns EN tjej i den här filmen. Tror jag. Ninjorna är ju ninjor, svårt att avgöra.

Betyg: 2 av 5. De första 5 minuterna eller så är så förbålt awesome att resten av filmen nästan känns ganska okej. Men det är den inte. Ta med ett glatt humör och några kompisar så är det goa grejer.

 

[Max Raven]

Sedan hade jag en film till: Infestation.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/2mpVIqWXtOs"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/2mpVIqWXtOs" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Underhållande jätte-insekt-B-film. Filmen tar inte sig själv på jättestort allvar. Gillar man zombie-filmer/mass-monster-filmer så funkar det nog rätt hyfsat.

Betyg: 3 av 5.

Bechdel: Jag tror det, men jag kan inte svära på det. Kändes som att det var fler kvinnor än vanligt - 3 någorlunda viktiga, bara 1 mindre än antal viktiga män totalt - så litet plus i kanten där. Fast de åker ut snabbt. Det gör iofs männen också. En av de bättre skådisarna blir dödad off-camera (antyds det). Av de 5 jag kommer tänka på så är dock 1 love interest, 1 försöker ha sex med huvudpersonen och de andra 3 dör/försvinner rätt tidigt.

 

[Krille]

Förresten, var det den här veckan vi skulle börja kolla på Harry Potter?

Lu-kaazh? Krille? We on?

Me on.

 

[Rymdhamster]

Jag glömde ju att säga. Det här är en film som helt klart är tänkt att ses i 3D, men jag tycker den lyckas med konststycket att få de scener som var menade att se skitcoola ut i 3D att se skitcoola ut även i vanlig 2D.

I många andra filmer har jag märkt att jag konstaterar när en scen kommer upp att den här är enbart gjord för att se snygg ut i 3D men är helt poänglös i övrigt.

I den här filmen var det däremot snarare så att jag satt och kände "fan vilken snygg scen". Och först i efterhand slår det mig "att den hade sett skitball ut i 3D".

Så tummen upp för det!

 

[Pilzefrau]

Jag har sett om The boat that rocked! Den är fortfarande bra. Den är jättebra faktiskt. Det enda är att det är för hemskt i mitten,

Spoiler

när Marianne får Carl att hämta en kondom och sedan har sex med Dave istället

, så då gick jag ut och diskade för att slippa se.

 

[Sereg_UBBT]

Jag har sett om The boat that rocked! Den är fortfarande bra. Den är jättebra faktiskt.

Soundtracket är top notch också!

 

[Rymdhamster]

Paint your wagon (1969)

Lee Marvin och Clint Eastwood i en musikal. Hur kan det bli fel? Jag vet inte, för den här filmen var störtskön! Clints sångröst är tyvärr lite svag, han har typ "on par" med Russel Crowe, skulle jag säga.

Men storyn är rätt skön, rollerna är sköna, en del roliga skämt och en del fina sånger (en del RIKTIGT fina sånger). Det här är en dramakomedi snarare än en "western" men som det tycker jag den är rakt igenom skön. Tydligen baserad på en scenshow, men det vet jag inte så mycket om.

En av mina absoluta favoritlåtar kommer från den här filmen:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/xnbiRDNaDeo"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/xnbiRDNaDeo" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Lite lång kanske, så jag är inte så sugen på att se om den igen än på ett tag. Men riktigt bra westernmusikal!

Betyg: 4/5

 

[Krille]

Nu har jag sett Harry Potter and the Philosopher's Stone.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/eKSB0gXl9dw"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/eKSB0gXl9dw" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Så, Luke Harry är föräldralös och lever med sina farbror moster. Han är egentligen son till en berömd jediriddare två berömda magiker, men det vill hans ogina farbror moster inte berätta för honom, utan talar istället om att hans pappa var navigatör på en kryddfraktare föräldrar dog i en bilkrasch. En dag får han ett robothologram brev som bjuder in honom till vilda äventyr, men omständigheterna kring fuktskörden ogina moster gör att det inte går förrän en skäggig jedi-riddare skäggig trollkarl hämtar honom till Alderaan Hogwarts för att lära honom Kraften magi. På vägen möter han Han och Leia Ron och Hermione och de har läskiga äventyr, inklusive en flygfight Quidditch-match, innan Luke Harry möter den onde jedi-riddaren trollkarlen och spränger dödsstjärnan snor de vises sten, allt till dramatisk musik av John Williams John Williams.

---

Okej, riktigt så illa är det inte... vem fan försöker jag lura? Harry Potter and the Philosopher's Stone är precis så. Filmen är ett typexempel på Joseph Campbells champinjonsoppa hjälteresa, så till den milda grad att Luke Harry faktiskt återbördar ett friggin elixir till de levandes värld, bokstavligt talat: De Vises Sten är typ ur-elixiret.

Det är nästan synd att musiken, hur bra den än är, kommer från John Williams penna, för det bara understryker släktskapet genom Campbell. Visserligen låter musiken mer Witches of Eastwick än Star Wars, men man känner igen sin Williams direkt och det går inte att inte göra den associationen.

Därmed är det inte sagt att det är en dålig film. Det är bara lite väl övertydlig hjälteresa enligt standardreceptet.

Skådespelarna gör bra ifrån sig, i synnerhet om man betraktar att huvudrollsinnehavarna Emma Watson, Daniel Radcliffe och Rupert Grint är barn med tillhörande avsaknad av erfarenhet. Absolut bäst är Maggie Smith som professor McGonagall, med Richard Harris som rektor Albus Dumbledore och Alan Rickman som Severus Snape på delad andraplats.

Däremot har vissa av effekterna börjat åldras - troll och ugglor och jättehundar och kentaurer är inte riktigt där, och en del dataanimerat tyg ser verkligen dataanimerat ut.

Jag är inte heller förtjust i berättandet. Väldigt mycket av filmen är exposition som känns som exposition. Värst är det under quidditch-matchen med en kommentator som inte känns som en quidditch-match-kommentator utan mer som en högläsning av exemplen i Quidditch for Dummies.

Så för att avrunda så tycker jag inte illa om Philosopher's Stone, men det är för mycket exposition och formen är inte riktigt där för att jag ska bli helfrälst på den.

---

Ett mycket stort plus: min bluray-utgåva bara började. Det kom en FBI-skylt modell ful och sen började filmen, utan meny och utan trailers, anti-piratspot och menyanimationer som man inte kommer förbi.

Ett litet minus: min bluray-utgåva har en ganska tidig bluray-kodning med tillhörande "murrighet" - filmen har en slags "prickig" textur, någon form av artefakter i form av rätt hög pixlighet i kompressionen.

 

[Jarl]

Haha, bästa recensionen hittills!

 

[krank]

Jag har också sett Harry Potter and the Philosopher's Stone. Av allt att döma samma utgåva som Krille. Jag kan dessutom skriva under på allt han skrev.

Så jag tänker fokusera på ett par andra vinklar.

Jag tycker att det här är en strålande äventyrs-barnfilm. Fart och fläkt, tydlig och rak, barnen får vara riktiga människor och det är spännande. Och den har roliga ordvitsar som "diagon alley" och "the mirror of erised".

Ur vuxenperspektiv finns det såklart ett par problem. Men grejen är att de egentligen inte är problem. Men om vi börjar med vilka de är...

- Det är minst sagt problematiskt, tycker jag, att koppla ihop ful, tjock och dum med "ond". För även om Slytherin egentligen inte är några huvudskurkar i den här filmen så går det liksom inte att komma från att de är "bad guys". Och att de är fula; kolla bara på Quiddichmatchen. Där är det närmast parodiskt. Gryffindor blir man om man är snygg; välkammat hår, fin hy, mestadels raka tänder. Slytheryn blir man om man är tjock eller ful, har mörkt hår, är blek, har sneda tänder.
- Hela skolan är egentligen helt horribel. Hela grejen med "hus" och poäng går så mycket på tvärs med modern didaktik att hela mitt lärarjag ryser. Det här är en rent dystopisk skolmiljö, som jag verkligen inte kan se som det minsta gullemysig egentligen.
- Quidditch framstår åtminstone här som en riktigt, riktigt efterbliven sport. Inte för att sporter generellt brukar tilltala mig, men hela grejen med snitchen är ju helt felkonstruerad. Det finns egentligen bara en rimlig strategi: Alla i laget hjälper seekern att hitta och fånga snitchen, och att hindra motståndarlagets seeker från att fånga den. Alla övriga sätt att plocka poäng är nämligen helt meningslösa om matchen inte pågår väldigt länge. Sedan får jag väl ställa mig lite skeptisk till att det verkar vara helt kosher att ge motståndarlaget hjärnskakningar för att hålla dem ur spel, och att en flygkvast uppenbart saboterats är inget man avblåser en match för. Vidrigt.
- Harry Potter är en ganska äcklig golden boy som får allt serverat. Det är synd om honom i typ en kvart i början, men så snart han kommer till Hogwarts blir det väldigt svårt att ha någon sympati med honom. Alla (med enstaka undantag) älskar honom, lärarna favoriserar honom extremt mycket, och överhuvudtaget blir han snabbt huvudpersonen i en massa andra människors liv. Jämför med Draco Malfoy, som bara har två vänner - och de antyds vara rätt korkade. Där har vi en underdog jag kan sympatisera med.

Men. Som jag skrev tidigare; det här är egentligen inga problem. Tyvärr kommer jag behöva spoilermärka resten, för det här är en analys som i någon mån inbegriper resterande filmer och böcker.

Spoiler

Det jag tycker är coolast med Harry Potter är hur berättelserna växer med sin publik. Första boken, och filmen, är oerhört naiva. Det är en enkel berättelse: Harry är god och fin, de onda är Onda och Fula, det är Hjältedåd och grafiskt myspys och så vidare. berättelser väl anpassade till en publik som är 10-11 år gammal, dvs i Harrys ålder. Skulle jag säga.

Och det är i det perspektivet min lista med "fel" egentligen blir en lista med "rätt". För det går egentligen inte att nyansera ondska eller ha komplicerade spel om man ska bygga en klassisk naiv hjältesaga. Om man ska ha den målgruppen. Hela grejen med Potter är ju att böckerna blir tjockare, gråskalorna fler, de absoluta moraliska ståndpunkterna svårare att hålla. Det blir mörkare och blekare, skolsaker som "hus" och "poäng" spelar allt mindre roll. I takt med att Harry och publiken blir äldre.

Det här är det perspektiv jag kommer att försöka följa i alla filmerna, för att se om de funkar likadant som böckerna.

En stor nackdel med filmerna är att medan böckerna blir tjockare så fortsätter filmerna vara ungefär lika långa - utom när den sista boken ska filmatiseras. Det betyder att mer och mer måste klippas bort. Det ska bli intressant att se hur mycket som överlevt. Jag har bara sett de första 3-4 filmerna tidigare, och glömt mycket.

Men det här, den första filmen, är en mycket bra filmatisering. Det mesta från boken är med, berättelsen hänger ihop, skådespeleriet är okej även för barnen, Hagrid är supercharmig, effekterna är, öh, okej men åldrade. Och så vidare.

Bechdeltest: Tror inte det. Enda gången jag såg två av honkön prata med varandra var när McGonnagal pratar med Hermione - och samtalet rör trollet (hankön) och Ron och Harry.


Karaktär jag avskyr mest: Hermione. I varje film som har barn i sig måste det också finnas en skitirriterande unge som ska vara beskäftig och jobbig. Hermione i Harry Potter, Lucy i Narnia... Jag vill säga Tjorven i Vi på saltkråkan också. Blä.

Karaktär jag mest identifierar mig med: Hermione. Hon har egentligen bara fel en enda gång i filmen: "Me? Just books and cleverness. There are more important things — friendship and bravery..." Hon är smart och väldigt ensam, vill passa in men har skapat ett mönster av duktighet som hon vet funkar för att hantera världen.


BETYG: 4/5

 

[Lukas]

Jag har sett nostalgikicken även känd som första potter filmen
och innan jag skriver något om den så har jag en sak jag måste få ur mig: Den här filmen kom när jag var 10år jag var alltså i rätt ålder för att tillhöra målgruppen. det var den första film med textning jag såg på bio, och det var en stor gjej.
Harry potter var stort för oss ynglingar innan filmerna kom, ja eller alla visste om att böckerna fanns men typ ingen hade läst dem än (jag hade, första potter bocken var en av de första böcker jag läste, jag skippade hela den där jävla sune-fasen som alla andra verkade ha), men HP böckerna var något mystiks som nu blev en film om alla pratade om att de ville se, och de som gjorde det pratade vild och brett om hur awesome den filmen var.
Filmen är alltså väldigt bra ur om man ser det som en Barnfilm.Det gör att allt dåligt man kan tänkas säga om den i slutändan inte spelar någon roll. För filmen tilltalade den publiken den skulle.

Idag:
Jag tycker den här filmen är en bra filmatisering av första boken. De flesta problem jag har med filmen är direkt tagna från boken.
Chris Columbus är må vara väldigt bra på att fånga barns intresse, men han är för stressig för min smak. Den här filman har ett skyhögt tempo, der de hela tiden bara etablerar saker, eller ger payoff på saker det redan etablerat. För mig så kommer hastigheten med ett pris, och det priset är att mycket av känslan försvinner.

Sedan måste jag bara nämna att jag är så sjukt imponerad av castingen. Det är ingen person jag tycker känns det minsta off i sin roll. Vilket är imponerande.

Jämför med Draco Malfoy, som bara har två vänner - och de antyds vara rätt korkade. Där har vi en underdog jag kan sympatisera med.

Typiskt dig att sympatisera med den vita överklasspojken som ser ner på alla andra, och har som standard försvar: "Pappa betalar"

Karaktär jag mest identifierar mig med: Hermione. Hon har egentligen bara fel en enda gång i filmen: "Me? Just books and cleverness. There are more important things — friendship and bravery..." Hon är smart och väldigt ensam, vill passa in men har skapat ett mönster av duktighet som hon vet funkar för att hantera världen.

Jag identifierar mig mest med Hedwig. Hon är lojal, snäll och bara med lugna snälla scener. För när det kommer till alla äventyr så är det mycket bekvämare att stanna hemme med sina lugnauggle vänner

 

[krank]

Typiskt dig att sympatisera med den vita överklasspojken som ser ner på alla andra, och har som standard försvar: "Pappa betalar"

Märk väl: i den här filmen sympatiserar jag mer på honom. För att Harry får allt gratis utan att förtjäna ett smack, inklusive att alla älskar honom. Malfoy får dessutom inget större utrymme att "skylla" på någon. Vi ser honom mopsa sig ett par gånger, men det är också jävligt uppenbart att det bara är en mask. Malfoy är rädd och svag och en underdog. Harry är hanhända trevlig, men han är konstruerad som en superhjälte. Vilket såklart inte är ett problem i den här filmen; se min spoilade text.


Sedan kan jag säga att Draco är en betydligt mer komplex och intressant karaktär än tråk-Harry genom böckerna också, i mitt tycke. Hela det här "ser ner på alla andra" är ju bara en mask för att folk inte ska se hans självförakt och upplevda svaghet.


Draco är mer mänsklig, brottas mer med inre demoner och svagheter och så vidare. I mina ögon. Och eftersom han är svagare och mer mänsklig har jag lättare att identifiera mig med honom.

 

[slanfan]

Jag slog på stort och såg en film till. The man from earth.

Det här är en väldigt simpelt tillverkad (förmodad) lågbudgetrulle. Det är en ren dialogfilm och utspelas i ett vardagsrum.

Professor John Oldman säger upp sig från sin tjänst på universitetet och packar för att lämna stan. Sista kvällen innan flytten kommer en grupp kollegor över med lite mat och öl, de vill önska honom lycka till och även försöka snappa upp skvaller om varför han flyttar.

När John under kvällen slänger ur sig att han är ungefär 14000 år gammal och flyttar vart tionde år för att undvika upptäckt fångas kollegornas uppmärksamhet. Över lite whiskey ger de påståendet en ganska intellektuell vädring.

Filmen är enligt mig väldigt spännande trots en rätt total brist på action och dramatik. Den är skådespelad på en nivå som duger. Något jag stör mig en aning på är religionsbiten, jag tycker helt enkelt att den tar lite för stor plats.

Bechdel? Nej, det tror jag inte.

Hypotes:

Spoiler

Det här kan ha med Highlander å gö? Förmodligen inte, men i mitt huvud så finns kopplingen.