Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v43

[Jocke]

I tisdags låg jag nedbäddad i min soffa och kurerade en hemsk förkylning med en hink B&J med kaksmetssmak och netflix som valde att visa Hot Rod (2007)för mig (jag var lite för utslagen för att ta ära för valet av film).

Filmen handlar om Rod som är ännu en kuf i Napoleon Dynaites kölvatten. Rod gillar stunts och drar runt i nån slags evel-knievel-mantel, han är nått år över highscool gammal men går inte på universitet eller så utan hänger med sina två polare och sin lillebror om dagarna i stället. De lyssnar på Europe, dricker öl och bygger farligare och farligare stunts över en sommar.
Det finns nån slags story om nån som skall räddas på något sett också.

Det är en film som på alla sett och vis duger, det är lite roligt, det är lite outsiders och det är lite Will Arnett som är dumdryg.

Sen finns det en scen som folk runt mig har citerat i åratal (vilket jag inte har vetat om efter som jag inte har sett filmen) där Rod och hans bror säger "Cool Beans" jättemånga gånger.

Betyget blir TRE kalla bönor av FEM möjliga

 

[Max Raven]

Och nu - en miniserie. Den här veckan avslutade jag The Singing Detective

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/SN--atshVqs"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/SN--atshVqs" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Förenklat: Serien handlar om Philip Marlow, en författare som skrivit en del detektivromaner och lider av extrem psoriasis. Vilket man inte anar från att se omslaget eller den första delen av första avsnittet. Det mesta av serien sker i flashbacks, utvecklingar med mera med utgångspunkt i hans sjukhusbädd.

Gillar man konstigheter a la Lynch så är det här ett paradexempel på var han fått iaf några av sina idéer ifrån - I The Singing Detective är huvudpersonen en typisk "opålitlig berättare" (ett grepp som dyker upp i fiktionen en del). Samtidigt är det inget hoppande till andra personer som inte är huvudpersonen eller direkt knutna till huvudpersonen - allt vi ser är kopplat till huvudpersonens förflutna, kvalificerade gissningar, fiktion, paranoida föreställningar eller hallucinationer. Man kan alltså nysta en del i det här och försöka lista ut vad som pågår, samtidigt som hallucinationerna och påhitten inte bara är synbarligen tagna ur luften utan säger något om huvudpersonen.

Jag gillar den här klart bättre än Mulholland Drive, men samtidigt bör jag säga att det inte var lätt att ta sig igenom den. Det här är typen av sak jag nog helst ser med andra så man inte kan ta pauser.

Betyg: 4 av 5.

Bechdel: Jag... tror det? Jag blir lite osäker. Så inte något klart fall här.

Edit: Just ja, där finns sångnummer. Kanske ni kunde lista ut.

 

[krank]

Jag har sett den tre timmar långa Director's Cut-versionen av Watchmen.

Watchmen bygger på ett seriealbum som av många brukar betraktas som det bästa någonsin. Själv tycker jag att det är helt OK men är nog inte helt beredd på att ställa upp på den där totala glorifieringen av verket, men det får man väl inte säga i det här jävla landet.

Så vad är det då? En kontrafaktisk, alltså alternativhistorisk, superhjälteberättelse som utspelar sig mestadels på ett 80-tal där Nixon fortfarande är president och USA vann VIetnamnkriget. Det har funnits superhjältar, men numera är de förbjudna. De som brukade sätta på sig masken har pensionerat sig, med två undantag: den psykopatiske Rorschach och så Doktor Manhattan, världens ende superhjälte med faktiska superkrafter.

För det är en av seriens och filmens centrala premisser: Superhjältar som hyfsat vanliga människor som klär sig i spandex och bekämpar brott. En del gör det av idealistiska skäl, andra för att... tja, det är sexisgt? De är sjuka i huvudet?

Anyways, en ur det gamla gardet, The Comedian, mördas och Rorschach börjar nysta i varför.


Okej, filmen då. FÖrst och främst är den helt sjukt snygg. Det är ju trots allt Hollywoods våldspornograf nummer 1, Zack Snyder, som regisserat. Han kan sin serietidningsestetik, och återskapar många scener och kameravinklar rakt av från serien. Samtidigt lägger han in en hel del övervåld som inte riktigt finns i serien på samma sätt. Tyvärr förtar det lite "vanliga människor"-grejen när de "vanliga människorna" slåss som parkourninjas. Men det är sjujävla snyggt.

Introt är det snyggaste introt till en film jag sett någonsin. Det är en serie nästan-stillbilder med stark seriekänsla som till tonerna av the times they are a' changing visar scener som sammanfattar superhjältehistorien i världen, från de första som klädde sig i mask fram till "idag", 1985. Ruskigt jävla snyggt och stämningsfullt.

Musiken är överlag jävligt bra. Orkestermusiken är väl okej, men just valet av riktiga låtar, typ All Along the Watchtower och 99 luftbaloons och så vidare sitter verkligen som en smäck.

Jag är egentligen emot att man jämför med original, men i det här fallet ligger filmen så jäkla nära seriealbumet att jag inte riktigt kan låta bli. Överlag är allt väldigt likt; det stora som saknas är sidoberättelsen "Tales of the Black Freighter" som klippts bort - men filmats och givits ut som separat film. Det finns en massiv megalång version där den klippts in igen, men den har jag inte...

En annan stor skillnad är att man ändrat på en viktig del av plot-twisten. Utan att spoila kan jag väl säga att jag verkligen gillar ändringen; i mina ögon har filmen en bättre twist än seriealbumet. Makes more sense, och kräver mindre suspension of disbelief.

Jag tänkte inte riktigt på vad de lagt in sedan theatrical cut. Däremot satt jag och tänkte på att det kändes som att man fick se Doktor Manhattans snopp mycket mindre. Plus att den såg... mindre ut, när man väl fick se den. Det kan dock vara så att mitt minne överdriver hur mycket man fick se och hur stor den var. Det är trots allt inte så ofta man får se snoppar i stora hollywoodproduktioner. Jag har läst lite listor om vad som stoppats in som är nytt, och det verkar bara vara bra grejer.

Bechdel: Jag tror inte det. Silk Spectre I och II pratar med varandra, men det är ju om en man.

Överlag funkar Snyder jobbar bäst när han filmatiserar serier, och det här är en av de bästa seriefilmatiseringar jag känner till. Alan Moore (som skrev originalet) tycker såklart den är skit, men den farbrorn har jag lärt mig att man inte ska lyssna på när det gäller filmatiseringar.

BETYG: 5/5

 

[Anchorman]

Highlander

Det har blivit dåligt med filmtittande på sistone men igår så gick Highlander på TV4Film vilket var en positiv överraskning.
Highlander var en film som jag sett massor med gånger när jag var barn, vi hade den inspelad på en VHS och den spelades flitigt på regniga dagar och var en av mina favoritfilmer.

Tyvärr har den åldrats lite sådär och allt funkar inte längre... Men innan vi kommer till det, dags för handling.

Highlander följer Connor MacCleod/Russel Nash både i nutid men också i flashbacks som utspelar sig under många olika tidsperioder.
För Connor är nämligen odödlig, han får reda på detta genom att få ett svärd igenom sig i ett fältslag i Skottland, när han återhämtar sig så blir han bortdriven från sin by då de andra tror att han har djävulen i sig.
Han träffar en tjej och slår sig ner vid en övergiven borg. En dag kommer den 2500 år gamla Ramirez(Sean Connery) och berättar att han är odödlig och han är inte ensam. Han tränar upp honom och berättar att alla odödliga måste kämpa mot varandra tills det bara blir en kvar och den personen vinner "priset".

Filmen fortsätter mestadels i nutid där Russel Nash förföljs av en man vid namn Krugan, samma man som stack svärdet igenom honom massa år tidigare, samma man som även dödade Ramirez och våldtog hans fru.




De här är en film med mycket toppar och dalar.
Om man tittar på de olika särdsstriderna så är vissa riktigt bra, medan andra är totalt katastrof. Man kan ju tänka sig att människor som levt i hundratals år och tränat svärdskonst borde vara experter och kunna svinga runt i ofattbar hastighet men så är inte fallet. Första striden är tex pinsamt dålig, den blir inte bättre av att Rusels motståndare gör meningslösa volter över halva parkeringen.

Den här filmen dras också med tråkiga stereotyper en hel del, det pratas nedlåtande om bögar och kvinnorna har inte mycket utrymme (om jag inte minns fel så dröjer det hela vägen till den fjärde highlander filmen innan det finns en odödlig kvinna som det slåss mot).

Men det finns mycket bra också. Krugan är en fantastisk fiende, sicken jävla idiot. Han väldtar, han häcklar nunnor han skrämmer och hotar folk och kör som en galning i trafiken, man hatar honom.'

Soundtracket är fantastiskt, Queen är bäst helt enkelt.

Jag ger den ändå 4 av 5 men det betyget är oundvikligt färgat av nostalgi. Min sambo som såg den för första gången gav den 2 av 5

"There can be only one" sägs flera gånger i filmen, ett koncept som antalet filmer också borde följt. Totalt 4 uppföljare och en tv serie har den fått, håll er borta från uppföljarna!

 

[Jocke]

En riktigt cool grej är att de har bilbatterier kopplade till svärden, för att få till gnistorna när de fäktas.

 

[Krille]

"There can be only one" sägs flera gånger i filmen, ett koncept som antalet filmer också borde följt. Totalt 4 uppföljare och en tv serie har den fått, håll er borta från uppföljarna!

Fangorias recension av tvåan var föredömligt kort:

"There should have been only one!"

(og det var det hele)

 

[krank]

Jag fick för mig att jag borde se om Constantine.

Okej, disclaimer: Jag är ett stort fan av originalserien Hellblazer, och precis som med Watchmen har jag svårt att helt tänka bort originalet.

Constantine handlar om John Constantine, en ockultist och magiker i modern tid. Han kan se saker få andra ser, och bekämpar demonhalvblod och utför exorcismer. Han håller också på och dör i luingcancer. Så en dag hittar någon Ödesspjutet, samtidigt som någon verkar försöka störa Balansen mellan himlen och helvetet...

Okej, vi börjar med bra grejer:

Effektena. Det finns inget negativt att säga här; hade jag bara gått efter specialeffekter och scenografi så hade filmen fått en klar femma. Sjukt snygg, åldrats med värdighet frånsett någon enstaka grej.

Peter Stormare som satan, Tilda Swinton som ängel. De är, naturligtvis, helt strålande. Står man ut med det som gör filmen dålig så borde man se den bara för de här två.

Dåliga grejer då? Tja, det mesta som är dåligt skiljer sig från serien. Alla skillnader från serien är inte dåliga, dock.

Keanu Reeves. Att de ändrat Constantine från blond, punkig brittisk rebell till mörkhårig trist amerikansk advokat stör mig inte sådär jättemycket, egentligen. Att han spelas av Keanu Reeves däremot. Karln kan för fan inte ens hosta autentiskt. Det här är BARA pinsamt. FIlmens största problem också; Keanu är tråkig och misslyckas kapitalt med att få mig att bry mig om något han gör. Stele fan.

Chas. Det stör mig egentligen inte skitmycket att de ändrar honom från arbetarklass-britt med gnällig fruga till en typ 19-åring som är Constantines lärling. Det som stör mig är att han spelas av Shia LeFuckingBeouf. I Transformers kunde jag står ut med hans ADHD-stil eftersom den avbröts och späddes ut med stora balla robotar som slogs; här finns mest bara Constantine, och han spelas av Keanu Reeves. Jag fixar inte Shia, jag gör inte det.

Metaplotten. Filmen är alldeles, alldeles för kristen. I princip säger den: "Katolikerna har rätt, så det så, sen kan du välja att ha rätt och hålla med dem eller ha fel och inte hålla med dem". Det här blir naturligtvis aptrist. Här tror jag att mitt ogillande mycket handlar om att jag vet att seriernas mytologi är så mycket bättre, och framför allt så mycket mindre kristen/katolsk. Det skär i mig att se Constantine sträva efter att få komma till himlen. Det får mig att bli illamående att Constantine drivs av att vilja gottgöra sitt självmord och köpa sig in i himlen. Dels är hela "självmord som dödssynd" så jävla smaklös, och dels vet ju jag att den "andre" John Constantine är så mycket coolare.


Plotten i sig är väl okej; den lånar en del från min favorit-Hellblazerplot "Dangerous Habits", och det är väl okej.

Bechdel: Nä.

Jag har svårt att betygsätta den här. Hade det inte varit för Keanu Reeves och Shia LeBeouf så hade den nog kunnat få en fyra, minst. Nu... Nej.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag tänker mig för övrigt Constantine lite som en eftersläntare till de där övernaturliga filmerna som kom kring sekelskiftet, typ Dogma, End of Days, Stigmata...

 

[God45]

Jag har sett Iron Man 3. Den är en bra film, Tony Stark är lika bra som tidigare, handlingen är bättre än i tvåan och musiken är bra.

Men jag vill tala om det som står ut mest i filmen, barn skådespelaren. Tony Stark får hjälp av en kille i mellanstadieåldern under en stor del av filmen. Det här är den första barnskådisen jag sett någonsin som inte alls irriterade mig. Han var rolig, en bra skådespelare och charmig. Det var helt briljant! Håll koll på den här killen, han kommer gå lugnt.

5/5

 

[Anchorman]

Håll koll på den här killen, han kommer gå lugnt.

"Han kommer aldrig stressa, aldrig skynda sig på, han är: Lugna killen"