Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v46

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Jag har påbörjat veckan se Harry Potter and the Goblet of Fire, eller möjligen Ronald Weasley is a Fucking Arsehole...

Som tidigare uppehåller jag mig så lite som möjligt vid det filmiska; jag slänger in några rader om det i slutet men fokuserar på det som utvecklas - det som gör att den här filmen är mörkare/mer vuxen än föregående.

Sex och kärlek är komplicerade grejer - Det här gestaltas framför allt i en dans, som givetvis är genompinsam in i varje detalj. Men också genom små sekunder där Harry visar intresse för en eller annan tjej, Hermione tittar uppskattande efter Klum, och så vidare.

Det här med att huvudpersonerna är av olika kön och att det finns något som heter kärlek (givetvis enbart heterosexuell sådan) är något som sniffades lite på i föregående film, men här dyker det upp som element "på riktigt".

Vänner överger en, och alla andra också - Harry har redan tidigare fått smaka på hur det känns att (tillfälligt) vara en social paria (Chamber of Secrets) men här blir det värre framför allt genom två saker: Dels verkar det initialt som att även Dumbledore, den ständiga "klippan", tror att Harry anmält sig själv, fuskat på något vis. Och dels vänder sig Ron mot honom. Det blir en spricka i den annars ändå hyfsat stabila bromancen de här herrarna haft ända sedan första filmen. Hermione tvivlade litegrann på Harry i CHamber of Scecrets, men gänget höll ändå ihop.

Saker som står i tidningen gör det för att nån skriver dem - I första och andra filmen fanns tidningar knappt. I tredje filmen stod det intressanta saker i dem (att Sirius Black rymt). I den här filmen är det någon som skriver dem - en tämligen tråkig karikatyr av en givetvis kvinnlig skvallerreporter, men ändå. Nyheter produceras.

Världen utanför Hogwarts växer - Dels har vi Quidditch World Cup - som för övrigt är den enda Quidditch vi får se i filmen, och då är det inte speciellt mycket match vi faktiskt ser, dels har vi ytterligare framför allt herrar som jobbar på ministeriet som introduceras; vi kände tidigare Fudge, nu får vi se Crouch och Diggory.

Dessutom får vi se föräldrarna till Crabbe och Goyle.

Och dessutom finns det andra skolor. Könssegregerade och tillräckligt stereotypa för att få mitt antirasismsinne att pingla, men de finns. Hogwarts är inte längre Skolan, den är bara en skola. Och knappt det, vi får bara se en enda lektion, men jaja...

Döden - Jag tror bestämt att det här är första gången nån dör på riktigt. Eller är jag ute och cyklar? Tidigare har folk blivit förstenade, förvandlade till djur, runtkastade... Men inte dödade.

Ibland luras folk i flera lager - Vi har vant oss vid lärare och andra som har ett extra lager - man kan vara snäll fast man är ful eller läskig, till exempel. Men här tillkommer ännu ett lager.

Spoiler

Jag tycker att twisten är ganska väl genomförd; jag kände ju till den pga har läst boken och sett filmen förut, men jag gillade de visuella ledtrådarna som inte riktigt framkom i boken, som det där med tungan. Riktigt trevligt.

---

Okej, lite allmänt då: Effekterna är apsnygga, Fiennes är finfin som ni-vet-vem, filmen hängde ihop mycket bättre än jag mindes den, balscenerna var helt vansinnigt pinsamma, jag gillar definitivt inte att Ron drog tjockisskämt, det var lite osnyggt och tokenistiskt att bara en av fyra champions var tjej, jag gillar INTE den stereotypa könsseparatismen eller nationalkarikatyrerna kring de andra skolorna.

Spoiler

Och jag förstår inte riktigt hur Dumbledore lyckades fatta vad som var på G och rädda situationen på slutet. Det var lite deus ex machina.

Det var lite roligt att se Edward-vampyren spela lika färg- och karismalös goding, och det var också hemskt kul att se Dooctor Who spela tokig niding.

Har jag missat nåt? Antagligen.

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

The Wolverine (2013)

Wolverine är tydligen den coolaste X-mannen någonsin och förtjänar därför en hel drös filmer om sig själv. Den här filmen fokuserar dock lika mycket på filmninjor och japan som på Logan, så det blir inte så enformigt. Vad som gör mig lite småledsen är att de tonat ner Logan något förbaskat. Han är inte alls tillräckligt otrevlig och bångstyrig för min smak.

Men filmninjor är coola, samurajsvärd är coola, och traditionell japansk estetik och arkitektur kombinerat med extrem högtech är jäkligt coolt! Även om det blir lite fånigt när Logan ska försöka emulera den. Låt jänkare vara jänkare!

Klart värd att se, dock.

Betyg 4/5

 

[Anchorman]

Ikväll ska jag se Prisoners på bio. Den har fått väldigt bra kritik så intressant att se om den lever upp till den.
Om ni tänkt se den så finns det rabbat med rabble appen

Lägger upp recension imorgon

 

[Anchorman]

Så jag har ju då sett Prisoners, en thriller med Hugh Jackman och Jake Gyllenhall i huvudrollerna.

Det är svårt att gå in på handlingen utan att spoila för mycket. När jag gick kn på bion visste jag inte mer än att det är en kidnappningshistoria och jag tror det räcker så.

Filmen är jävligt bra, Hugh gör en bra skådespelarinsats och även hans grannar men framförallt tyckte jag att Jake verkligen gjorde bra ifrån sig!
Filmen har en del obehagliga scener och överlag en ganska obehaglig känsla genom större delen av filmen.

Det här är en av de bästa filmer jag sett i år, årets film står mellan den här och Django Unchained.

Lyckat bechdel också.

5 av 5 gå och se omedlbums!

 

[Jocke]

Jag har glott på lite netflixfilmer, nämligen Argo och Napoleon Dynimite

Argo först: Argo är en halvstabil rulle, där faktumet att den "bygger på verkliga händelser" och "hur bra historien är" hamnar i vägen för att göra något riktigt bra. Det är liksom bara historien om hur en cia agent skapar och genomför en plan, helt smärtfritt. Det finns inga spänningsmoment i hela filmen, efter som inget gick snett på riktigt. Det finns ett fiktivt hot, men det håller sig hela tiden en replängd bort på bästa Birk Borkasonvis.
Men den är snygg, välspelad och sådär. Filmen är dock bäst i eftertexterna där de visar hur de olika personerna såg ut i verkligheten och hur mycket de har fått till rätt. En stark trea. Dessutom satt jag hela tiden och tänkte på att Ben Affleck ska spela nya batman. Det kommer funka skitbra.

Så 3 av 5 fritagna gisslan kan ju det ha vart värt i alla fall.

Vidare till Napoleon Dynamite som är en typisk amerikansk 00-tals independent. Folk ser lätt frånvarande ut, alla pratar om att de är stenade/lätt efterblivna och allt sånt där annat som hela den amerikanska indiescenen handlade om fram tills Lina Dunham sa åt folk att skärpa till sig några hekto. Det är förbannat roligt på sina ställen, men det känns verkligen att det är tio år sen filmen gjordes och att den var det creddigaste som kom det året. Dessutom hade inte Netflix med post-credit scenen, så jag blev tvungenn att kolla in den på youtube.

Filmen får fyra av fem.

 

[Pilzefrau]

Jag kollar bara på superhjältefilmer nuförtiden! Igår såg jag Kick-Ass 2. Jag gillar den skarpt! Som jag ser det så tjänar de två filmerna tillsammans som en riktigt bra dekonstruktion av superhjältar och superhjältedrömmen, och det finns mycket svart humor i framförallt Chris d'Amico, skurken som här kallar sig the Motherfucker. Jag får lite samma känsla som av the Bling Ring som jag såg i somras. Det är absurt och klockrent, och kombinationen är lika läskig som de värsta av Hit Girl-slakt-scener.

Det var synd att någon tvunget behövde hålla idiotbollen för att författarna skulle få till den sista konfrontationen. Det borde de kunnat lösa snyggare än att

Spoiler

kompisen Todd känner sig sviken och därför bara traskar hem till superskurken som lägger upp youtube-klipp på hur de dödar folk och skryter om det på twitter – seriöst, allt snubben vill är att alla ska veta hur ond han är – och på något sätt inte fattar det, utan tror att de är en alternativ, ironisk superhjältegrupp; och berättar för dem vem Kick-Ass är. Hur korkat det är tas aldrig upp; Todd blir tydligen förlåten när han hjälper till i slutet.

 

[Sereg_UBBT]

håller med. Riktigt bra film.

Jag gillade stämningen i filmen; mystiken kring Gyllenhaals karaktär. Och att handlingen var hyfsat oförutsägbar, filmen var 2,5h lång men det tyckte jag inte märktes.

 

[Vimes]

Så, jag och min sambo var på ett regnigt Gotland i helgen och såg två filmer:

Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole som är en sån där animerad action- äventyrsfilm för barn ("hela familjen"). Den handlar om ugglor, snälla och elaka. Snygg film, även om det blev lite tjatigt med slow motion-ugglefighterna efter ett tag. Bedrövligt manus. Fett trött story, konstig pacing (speciellt i filmens andra fjärdedel) och karaktärer (speciellt huvudpersonens bror) vars motiv är helt oförståeliga. Bläugh. 1 av 5. Filmens glansiga snygghet hade kanske gjort det till en tvåa på bio, men då hade jag å andra sidan slösat pengar på att se eländet, nu har jag bara slösat min tid.

Safety Not Guaranteed från 2012, som typ är en romantisk komedi för par (host *ung medelklass som röstar på miljöpariet!* host) som tycker att vanlig romantisk komedi är för tacky, hollywoodig, genustråkig och ytlig. Handlar om några tidningsarbetare (journalister känns fel i sammanhanget) som ska skriva en grej på en "knäppis" som annonserat efter någon som vill resa tillbaka i tiden med honom. Rätt charmigt, speciellt gillade jag att filmen inte hade någon bad guy utan att alla var ganska sympatiska (även New Girl-Jake Johnsons rätt slemme journalist är ganska sympatisk) och att:

Spoiler

det är Jeff som blir dumpad och heart broken av sin gamla flamma och inte tvärt om

Sådana här filmer har ju något form av tak för hur bra de kan vara, jag tyckte den här var rätt bra i genren men det är ju aldrig så att man hoppar högt av entusiasm ändå. Slutet hade gärna fått varit öppet för min del. 3 av 5.

 

[Lukas]

Jag har sett veckans Riccifilm "Bless the Child"

En film om kampen mellan djävulens anhängare och guds anhängare i new york. närmare bestämt handlar det om ett spädbarn som blir lämnat hemma oss sin moster. Barnet växer upp och hon visar sig vara en mycket speciell tjej som Gud har stora planer för.
Sedan dyker satanisterna upp och de kidnappar barn och dödar dem.

Den är filmen är religiös, VÄLDIGT religiös såpass religiös att om du inte är troende så tror jag det är svårt att kunna uppskatta den här filmen.
Men nu råkar jag vara troende, så betyder det att jag gillade filmen?
Nja inte riktigt, jag tyckte filmen var okej. skådespeleriet, manuset, klippningen och scenografin, var alla på den nivån att det inte är dåligt, men det är inte så pass bra att det lämnar ett intryck. Det liksom bara är. Det enda som egentligen lämnade något intryck oss mig var skådespeleriet av den 8åriga Holliston Coleman som var läskigt bra för att vara en barnskådespelare. hon lyckades mycket bra med att borde kännas som en person större än de flesta människor samtidigt som hon var en rädd 8åring.

Jag tyckte filmen var okej medans jag tittade på den men nu efteråt så är det bara två scener jag kan se tillbaka på och säga att jag tyckte var bra. jag har en känsla av att jag kommer glömma allt annat och det är inte ett gott betyg.

Veckans Ricci recension: Ricci spelar en satanist som försöker lämna gruppen, hon har en ganska liten men viktig roll. Den är dock helt förglömmlig. Rollen är trist, Ricci spelar den okej, man får lite känslan av att rollen introducerades bara för att

Spoiler

De skall kunna döda någon som känns viktig, utan att faktiskt döda någon av de stora rollerna

.


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ville bara nämna att jag nu klarat av 10 år av ricci filmer, bara 13år kvar.
jag ser det här som ett utmärkt tillfälle att lämna lite Statistik om filmerna jag sett hittills.

antal filmer: 21
antal veckor jag hållit på: 24
Person Ricci jobbat mest med: Angelika Houston, fyra filmer
Antalet filmer ricci pussat någon i:12
person hon jobbat minst med: Steven seagal, noll filmer
Mest kritikerrosade filmen: Bastard out of Carolina
sämsta filmen enligt kritiker: Bless the Child
Bästa filmen enligt mig: Mermaids
sämsta filmen enligt mig: That darn cat
Mest underhållande filmen enligt mig: Addams Family Values

 

[Krille]

Jag har sett The Hobbit - An Unexpected Journey Extended Edition.

Jag har lite lust att säga "Bollywood Edition".

Förutom att en redan lång film har blivit lite längre, och det fortfarande är onödig berg-och-dalbana på en hel massa ställen så har det tillkommit två sång- och dansnummer, det ena läskigt pinsamt men kul och visar kulturkrocken mellan alver och dvärgar, det andra också läskigt pinsamt och helt jefla onödigt och helt fucking jefla out of place. Därtill kommer en återblick till Bilbos barndom med fyrverkeri och ett sång- och dansnummer till, fast det är mest i bakgrunden. Och det som tillägg till de två sångnummer som Bilbo får stå ut med.

Men till skillnad från Lord of the Rings extended så vare sig ändras eller utökas plotten det minsta. Det finns några klipp som fördjupar personligheterna en smula, speciellt ett med Bilbo och Thorin som tjuvlyssnar som jag gillade skarpt.

Så jag kan inte säga att The Hobbit - An Unexpected Journey blev bättre av att bli längre. Delar blev bättre, andra delar blev clownigare, men det är i stort sett samma film fast nu med 125% extra sång och dans. Jag är inte imponerad. Å andra sidan är jag inte besviken heller, så det får väl duga.

 

[wilper]

Infernal Affairs (2002)

http://www.imdb.com/title/tt0338564

Jag såg om Hong Kong-actiondramat Infernal Affairs. Första gången jag såg den var under studietiden och den lämnade stort intryck då.

Den höll mitt intresse genom hela, jag hade glömt bort hur den slutade.

Katt och råtta-lek med poliser och gangsters i Hong Kong.

Den får en fyra, det är en bra film, och den håller uppenbarligen att se om sådär vart tionde år.

 

[Krille]

Så har även jag sett Ronald Weasley is a Fucking Arsehole.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/aFhCLiGvb08"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/aFhCLiGvb08" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Förutom allt det som Krank sagt, och som jag skriver under på helt och hållet, så vill jag dessutom tillägga att det var skitskönt att slippa Dursleys.

Och musiken är lite annorlunda - inte ens Hedwigs tema låter som normalt. Orsaken är förstås att John Williams inte gjorde musiken den här gången, utan Patrick Doyle. Doyle är en lite mer ojämn kompositör än Williams, med aningen enklare arrangemang, men han hittar rätt melodier. I Goblet of Fire gör han ett intressant och mer hotfullt arr av Hedwigs tema, och sedan springer han hejvilt åt eget håll - visserligen med fler nickningar åt Williams men ändå med något eget.

 

[rjonas]

Elysium

Formspråket i Elysium för tankarna till Alien-filmerna. Handlingen i Elysium skulle mycket väl kunna utspela sig parallellt med Nostromos olycksaliga stopp på LV-426. Det är fler saker än så som är coolt med Elysium. Starkast lyser överbefälhavaren Delacourt, Jodie Foster, som i denna film stilbildar inför framtidens alla filmskurkar. I övrigt har sydamerikansk slum och en jättehjul i rymden framträdande roller.

Berättandet är ojämnt. Visserligen klarar Blomkamp hålla reda på flera trådar som spretar och kolliderar med varandra men å andra sidan låter han potentiella luckor i manuset täppas igen med dialog i scenen de uppstår. Efter ovarsam klippning blir det lite löjligt när manuset lappas både högt och lågt hela tiden. När hjälten traditionsenligt ska vägra uppdraget tvingas han lyssna på en alignmentförändrande saga i samma jämra scen.

Detta är hjälten med tusen ansikten igen. Det magiska svärdet är ett exo-skelett som gör huvudpersonen Max starkare men fullt lika sårbar som en vanlig man. Elysium är den magiska världen som han måste ta sig till och prinsessan består av en rådig kvinna och hennes dotter paketerat i en och samma figur. Väktaren som försöker hindra hjälten spelas av Sharlto Copley från District 9 och är en mustig karaktär med flera sidor varav de flesta är våldsamma. Krugers minnesvärda sydafrikanska dialekt får man anta är en hälsning från Blomkamps hemland.

Upplösningen ger en töntigt enkel lösning på ett alldeles förtvivlat svårt dilemma som mänskligheten redan nu står inför. Det är bara på film och i bibeln som man kan mätta en hel befolkning med två fiskar och fem bröd. Men vad gör man om man spelar så högt som Blomkamp? Säcken måste ju knytas ihop.

Jag ger filmen tre krumelurer av fem. Nej, okej fyra krumelurer varav den sista föreställer Jodie Foster. Den dagen jag skaffar Google Glass kommer jag ha Delacourt som skärmsläckare.

 

[Bunny]

Jag har just sett Spring Breakers (2012) och fått mig själv en överraskning.

Jag väntade mig något ytligt och trivialt, men fick en film skjuter skarpt på förväntningar. Det är som en trolleriakt: Spring Breakers lurar dig att vara som Projekt X eller Piranha 3D, men den här filmen är någonting annat, och sedan någonting tredje. Jag brukar inte gilla James Franco (Spiderman, bland annat), men här är han lysande. Det här är annars en film där de som inte pallar dra det längre kan sätta sig på bussen hem, men James Franco, han har ingen buss att ta, inget annat hem. Han blir kvar.

Sedan vill jag dela ut en blombukett till Harmony Korine, manusförfattare (och regissör), som blåser hål på så många förväntade filmslut att jag inte orkar rabbla dem. Trots detta lyckas slutet vara en Hollywood-klyscha, men tro inte han låter dig gissa vilken. Bara en sådan sak. Harmony startade tillsammans med Larry Clark; de skrev Kids (1995) tillsammans, så jag skulle kunna kalla det ett kärt återseende för mig.

Om jag skulle ge mig på ett råd vore det att inte ta reda på så mycket mer om den här filmen. Inga trailers, ingen research. Bara se den. Det var vad jag gjorde, och jag är som synes ganska exalterad.

 

[Ymir]

Min reaktion var lite liknande din, filmen är verkligen INTE vad den utger sig för att vara, och det är kind of awesome. Den har en väldigt knarkig, nedåttjackig och konstig stämning där många dramaturgiska heliga kor slaktas på löpande band (i synnerhet då hur Put on a Bus-konceptet verkligen används på ett dramaturgiskt jättekeff men väldigt trovärdigt och därför fascinerande vis).

Men jag tyckte inte det var så himla bra, egentligen. I början håller 'Spring Breakers' definitivt mitt intresse, men halvvägs eller så började jag bli trött på alla neonbelysta flumscener som för mig kändes ganska innehållslösa, och intrycket i slutändan blev ganska tomt.

 

[Bunny]

Men jag tyckte inte det var så himla bra, egentligen. I början håller 'Spring Breakers' definitivt mitt intresse, men halvvägs eller så började jag bli trött på alla neonbelysta flumscener som för mig kändes ganska innehållslösa, och intrycket i slutändan blev ganska tomt.

Jag tycker väl egentligen tvärt om. Att början var lite avvaktande, trevande, men att det tog sig.