För övrigt tror jag att det dåliga skådespeleriet nästan helt är George Lucas fel. Det beror mer på ett dåligt manus och dålig regi än på dålig insats från aktörerna.
Av de första filmerna regisserade ju Lucas bara den första, och på den tiden var han hyfsat (kanske tog goda råd)... så det var nog bra råd, uppenbarligen.
För övrigt tror jag att det dåliga skådespeleriet nästan helt är George Lucas fel. Det beror mer på ett dåligt manus och dålig regi än på dålig insats från aktörerna.
Av de första filmerna regisserade ju Lucas bara den första, och på den tiden var han hyfsat (kanske tog goda råd)... så det var nog bra råd, uppenbarligen.
När vi nu talar om Fishers elaka tunga så vill jag dela med mig av vad som jag tycker är den bästa roasten någonsin
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/lZ97s396kb0&feature"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/lZ97s396kb0&feature" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Av någon anledning kom jag inte längre än Goblet of Fire förut, vare sig i bokform eller på film. Jag hade boken och filmen, men de blev aldrig lästa respektive tittade på. Så jag är för närvarande på helt okänt land, och det är en skön känsla.
Det handlar återigen om val. Det är väl liksom poängen med Harry Potter, antar jag, att det inte handlar om att göra det lätta, utan det rätta. I de tidigare stegen var Harry inte direkt medveten om valen, utan gick mer på instinkt om vad som var rätt och inte rätt. Här är han medveten om konsekvenserna, och han tvekar.
En sak som jag också gillar skarpt är att filmen handlar om att våga sticka ut. Hogwarts presenterades som det onormala i början på serien, men nu har det onormala och helt whacko blivit helt normalt.
Och det är här som Dolores Umbridge och Luna Lovegood kommer in. Den förra tar in det konformistiska som smugit sig in i trollkarlsvärlden i form av ren vana och drar det till sin fascistiska och regelstyrda spets. Den senare påminner oss återigen om att det är okej och till och med lovvärt att vara knas, och tar oss tillbaka till det helt knasiga och respektlösa Hogwarts som vi förtrollades av för fem böcker/filmer sedan.
Första filmen jag vann i Last Man Standing-tävling har dykt upp! Det är Blubberella (2011) från God45. Vid en första anblick verkar filmen vara härligt gräslig och den kommer självfallet att ses och recenseras här i filmklubben. Antagligen under nästa vecka eller veckan efter det.
Just nu har jag en liten bonusrecenseion av en film jag redan tittat på och recenserat här i filmklubben:
Men varför? Jo, när jag såg den här filmen första gången för någon vecka sedan så kände jag att den var bra men att jag nog inte skulle vilja se om den på ett bra tag. Det dröjde visst inte länge innan suget satte in dock så jag gav efter för mina känslor och såg den en gång till. Jag har nämligen tänkt ett tag nu att jag skulle ta en film och se om den och posta en recension efter varje gång för att se om min uppfattning om filmen förändras något.
Det var inget nytt som uppdagades den här gången. De flesta roliga finesser som finns uppfattade jag redan första gången och jag upplevde det mesta på samma sätt.
Det som var annorlunda var att jag den här gången inte fann huvudpersonen Gary King obehagligt sorlig som första gången. Han är fortfarande en jäkligt sorglig roll, men den här gången kunde jag mer njuta av komiken i det hela.
Jag tyckte den var riktigt kul även andra gången och just nu känner jag att den nog kommer bli omtittad till och från i framtiden, precis som föregångarna Shaun of the Dead och Hot Fuzz.
Det som slog mig den här andra gången, tillsammans med en omtittning av Hot Fuzz, är Nick Frost. Jag har sedan länge insett att Simon Pegg är en jäkligt bra skådis, som till och med kan ta två väldigt likartade roller och få dem att kännas som totalt olika personer. Men jag har alltid tyckt att Nick Frost har varit lite sisådär och mest spelat sig själv. Här inser jag att han nog också är en riktigt bra skådis. Antagligen har det bara tagit mig lite längre tid att inse det eftersom han normalt inte har lika mycket skärmtid som Pegg.
Den här gången är jag faktiskt beredd att pumpa upp betyget lite:
Så jag har nu äntligen sett den första hunger games film och ikväll ska jag se den nya
Denna filmen var en positiv överaskning! Jag älskar själva iden. 24 fattiga människor tävlar i en tävling till döden.
Jennifer Lawrence är min nya favorit skådis ( det var hon redan innan) kanske lika mycket för det hon gör utanför filmerna som framför kameran.
Det är en del skumma karktärer i birollerna och jag hade gärna sett mer av det politiska, mer uppror! Sen önskar jag att den var mer blodig
Men ändå 4/5
Ser fram emot tvåan ikväll
Edit: Värt att lägga till, det här är en väldigt normkritisk film, iaf när det kommer till kön.
Den fixar bechdel i typ första scenen och sen fixar det igen flera gånger. Det finns scener där könsrollerna är tvärtom vad det brukar va, jävligt skönt att se.hoppas det fortsätter så
Att titta på en massa Harry Potter är tydligen inte bra för mig, för det har börjat krypa in i mina drömmar.
För ett par dagar sedan så hade jag en intressant dröm: jag var lärare på Hogwarts i "Advanced Mugglery". Jag hade fått posten genom Rons pappa, och han satt med på en lektion, lycklig som en hundvalp.
Förutom att gå omkring i kostym med väst, långrock, hatt och Doctor Who-halsduken och vara allmänt jovialisk så minns jag att westfaliska freden var en viktig vändpunkt i trollkarlshistorien och att det var då som "den osynliga balansen" började och möjliggjorde saker som Ministry of Magic. Och en del av den där "osynliga balansen" var trollkarlspengar, som helt enkelt var nödvändigt för att hålla isär trollkarlsekonomin från mugglarekonomin.
En av de viktigaste poängerna av mina lektioner var att om Ni-Vet-Vem bröt den osynliga balansen genom att, säg, ta över världen, så skulle det leda till kollaps av först mugglarvärldens ekonomi. Det skulle i sin tur skulle leda till ytterligare koncentrering av kapital kring de där 1%en, men nu även av trollkarlskapital och resurser eftersom Ni-Vet-Vems övertagande av världen lett till de båda ekonomiernas integration. Och det skulle vara fullständigt förödande för trollkarlar.
Det var typ ingen som begrep den tesen, så jag är nog en dålig lärare.
Jag har sett The Wolrd's End, den sista och avslutande delen av blod och glass trilogin eller Cornetto sviten eller vad man nu vill kalla det hela.
Simon Pegg har samlat sina gamla kompisar för en pub-crawl i deras hemstad, som alla flyttade ifrån efter skolan. De dricker öl och tjafsar samtidigt som något märkligt verkar ha hänt med lokalbefolkningen...
Pegg spelar en förvånansvärt icke-nördig loser ed väldigt lite nice-guy faktor, annars är allt typ som vanligt.
Mycket av det i filmen som var lite smart flög över mitt huvud, för jag hade migrän under det mesta av filmen.
Jag måste säga att jag gillade filmen ganska mycket. Det känns som att den har mer med Spaced att göra än Sean of ther Dead och Hot Fuzz. Det var dock en stund sen jag såg Spaced.
Del två i Hunger Games såg jag igår, efter att ha blivit förvånad att den första var så bra så var förväntnigarna lite högre på den här. Tyvärr lyckades den inte helt leva upp till dem.
Handlingen behöver inte sägas så mycket om förutom att den här är mycket mer politisk än den första, vilket är bra!
Tyvärr var den inte lika spännande och den här var ännu mindre blodig vilket inte är bra. Det var också som min kompis uttryckte det "mer kärleksdrabbel" i den här vilket gjorde den mer till en tonårsfilm, vilket ironisk nog var det jag trodde den första skulle vara.
Den är absolut inte dålig, Jennifer Lawrence gör fortfarande ett bra jobb och det politiska är mycket intressant.
Jag ger den 3 av 5 men det är absolut närmare en 4:a än en 2:a.
Så helt klart sevärd och gillade man den första lär man nog gilla den här, men den känns mycket som en mellanfilm vilket tyvärr är ett vanligt fenomen för tvåor i en trilogi.
Det är en dokumentär om indoktrinering av barn i Amerikansk frikyrka.
Vi får följa ett gäng barn, i åldrarna 8-13 ungefär, några föräldrar, några eldsjälar och slutligen även filmens huvudroll Becky Fischer.
Becky driver det årliga lägret Kids on Fire, dit familjer och barn åker för att närma sig Jesus. På dagordningen står omvändelse av icketroende, tungtalande och syndernas förlåtelse via ofentlig bikt.
Becky driver tesen att barn (en tredjedel av världens befolkning) är det vettigaste målet för pånyttfödelsen.
Hon påstår sig vara inspirerad av Islam där "barn i tidig ålder lärs att använda vapen och vara villiga att dö för sin gud".
Vi får även se lite homeschooling, lite om hur det är att bli mobbad av andra barn för sin tro och även en hel del religiös extas.
Jag hade stora problem att se den här filmen. Det krävdes många och långa pauser. Men såhär i efterhand känner jag mig en aning nöjd. Den var sevärd, men jag hoppas att den inte är så representativ som den verkar påstår sig vara.
Har man väl sett den så kan man gissa vad som kommer att hända, men inte hur, för det är fanimej överraskningar och twists och vändningar hela vägen. Det är en åktur så att man blir riktigt snurrig i huvudet...
...jaha, det var 3D som det berodde på. Det förklarar saken. Jag gillar fortfarande inte 3D.
Men trots att det bara var 3D, och inte 12D, så var den bra, självironisk, överraskande och kul rakt igenom! Och förstås helt bonkers, varenda sekund.
Det har jag också, fast inte i 3D pga att den inte verkade finnas som det på BBC's iPlayer. (För de som undrar så kan jag tipsa om kombinationen Google Chrome och addonet Hola)
Tekniskt sett vet jag inte om den ska ses som en "film" eller som ett specialavsnitt av en TV-serie, men nu när daleken är ur time-vortexen (eller vad man nu säger) så får jag väl säga saker jag också:
Jag tyckte det var jätte-jättebra. Även om "min" doktor, den som spelas av Christopher Eccleston, bara var med som arkivfoto. Mäktigt och coolt och alldeles finfint.
Om jag hittar ett sätt att se den i 3D imorgon så ser jag den igen då.
Igår såg jag denna nittiotalsrulle.
Filmen börjar med att en gubbe har satt bomber på en hiss och hotar att spränga allt om han inte får pengar.
Våra hjältar (Keanu Reaves och Jeff Daniels) räddar alla och dödar bombmannen, tror dem.
Nästa dag har han satt en bomb på en buss som sprängs om den köra för långsamt, Keanu hoppar på bissen och sen gäller det atthålla farten hög.
När jag såg den hår första gången var jag typ 10år och tyckte den var asbra, nu gör jag inte det.
Filmen har verkligen inte åldrats väl. Nittiotalet hade bra actionfilmer men den här innehåller bara de dåliga sidorna från den eran.
Genustänket är totalt 0. Hjälten är man, hans partner är man, polischefen är man, skurken är man, de flesta på bussen som gör något vettigt är män och Sen har vi Sandra Bullock som får köra bussen efter att första busschauffören(en man) blivit skjuten av en småbrottsling med pistol(en man) skjutit honom. Tur tacklar dock en av passagerarna (en man) ner brottsling så de kan haffa fast honom.
Konstigt nog fixar den ändå bechdel då Sandra och en till sitter och snackar om trafiken...
Nog med genusprat; den här filmen har många andra problem och det största av dem är skurken.
Det framgår liksom aldrig varför han gör det, han vill ha pengar visst men varför? Många vill ha pengar men man spränger inte hela staden för det.
Min favori är dock hoppet över hålet i bron som de åker över, jässes vad det hoppet hade slutat katastoffalt i verkligheten...
Måste bara nämna översättningen på min DVD, herregud vad dåligt, några exempel:
"We had to bail on the freeway"(de lämnade alltså motorvägen) översattes med
"Vi fick betala motorvägen". (WTF??)
När de ska göra en skarp sväng och Keanu ropar ut att de ska hålla i sig
"HOLD ON" översattes med "Vänta"(????)
Nån annan som vill följa med på en resa genom deprimerande animerade filmer? I've made a list and checked it twice. Vi börjar lite lätt med Fox and Hound, skippar Bambi för det är för klent för oss, tar en sväng förbi Adams happy fun place (Watership Down, Plague Dogs), och avslutar med Grave of the Fireflies eller Waltz with Bashir. Vi kommer alla må toppen!
Ok, jag kanske tar den här resan själv istället. Jag har sett de flesta av filmerna redan, och ser inte fram emot att se dem igen.
Nån annan som vill följa med på en resa genom deprimerande animerade filmer? I've made a list and checked it twice. Vi börjar lite lätt med Fox and Hound, skippar Bambi för det är för klent för oss, tar en sväng förbi Adams happy fun place (Watership Down, Plague Dogs), och avslutar med Grave of the Fireflies eller Waltz with Bashir. Vi kommer alla må toppen!
Ok, jag kanske tar den här resan själv istället. Jag har sett de flesta av filmerna redan, och ser inte fram emot att se dem igen.
När det gäller Pesthundarna har Adams roman ett helt annat slut än filmen. Och med risk för att spoila så är det boken som har Disney-slutet, inte den tecknade filmen.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
