Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v48

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Jag har sett When Harry Met Ginny, eller Harry Potter and the Half-Blood Prince.

Som vanligt är det en jättetjock bok som blivit en ganska kort film, så en hel del har komprimerats. Fast som film funkar den faktiskt väldigt bra; det enda som blir märkligt är hur lite utrymme sidoplotten som gett filmen dess namn får.

Men jaja, jag vet ju varför ni läser mina Potter-recensioner...

Fett med spoilers nedan, förresten, så jag spoilertaggar alltihopa.

Spoiler

Draco Malfoy är filmens intressantaste karaktär, även om han väl egentligen får lite för lite utrymme. Varför är han intressant? Jo, för han har en massa inre konflikter, ångest och stolthet och press från sin pappa. Som oftast inte uttrycks i ord utan i kroppsspråk och handling. Jag har kallat Draco svag och feg tidigare, och nämnt att han är produkten av sin uppväxt. Här ställs det på sin spets; Draco är verkligen inte i överläge här. Potter utklassar honom lätt. Tidigare har han varit lite översittare när han haft möjlighet, men det har aldrig varit mycket till mask ens en gång.

Jag älskar scenen där Draco gråter och har ångest, och Harry bara stövlar in och börjar gorma. Det är en sån enormt härlig vändning av förhållandet mellan dem; jag drar gärna associationer till Harrys pappa och hur han behandlade Snape.

Det finns mer att säga; men huvudpoängen är: Draco är så jävla mänsklig här. Den forne plågan, helt reducerad till ångest och omöjliga drifter. Fan så bra.

Det börjar verka kärlek bannemig. Nu är hormonerna i full sving. Harry ska ju vara den framför allt tonårspojkar i publiken identifierar sig med, så givetvis står tjejer i kö för att stöta på honom. Från första scenen han är med i, faktiskt. Sedan är filmen i övrigt extremt fokuserad på, i princip, vem som har tungan i vems mun och händerna innanför vems tröja. Det mesta är ganska "oskyldigt" (utom en grej jag kommer till om en liten stund); det´blir inte mer sexuellt än lite hångel, åtminstone vad man ser. Men det är ganska mycket hångel, och svartsjuka, och tonårsångest över olycklig kärlek.

Och såklart en riktig asshole dudebro som kladdar på Hermione. I jämställdhetens namn har både Ron och Potter också varsin inte-helt-önskad beundrare. Komplexa kärlekshexagoner och skit.

Åh, visstja, det inte-helt-oskyldiga undantaget: The date-rape potion, eller "kärleksdrycken" som den kallas. Som Potters oönskade beundrerska försöker ge honom. Vilket inte problematiseras i övrigt. Men för i helvete.

Nästan, nästan värre än att Dolores Umbridge släpades in i skogen och våldtogs av centaurer. (Värre eftersom det senare är underförstått och mest något man kan 'gissa' utifrån mytologin om kentaurer, snarare än en central och konkret del av en sidoplot).

Just kärlek/sex/relationer är det område som har mest fokus vad gäller vuxenhet/mognad i förhållande till tidigare filmer.

Won-won
Jag gillar att de fick med det här med att Ron är bra på nånting. Synd att det är något så värdelöst som Quidditch. Och jag saknar scenen där det avslöjas för honom att han inte egentligen drack turdrycken och han blir helt förvånad. Rent dramaturgiskt blir det nämligen lite märkligt när Harry dricker den riktiga drycken rakt framför honom senare.

Eller han kanske såg det, där på partajet? Vi säger så.

Mörkret och stämningen
Okej, det är faktiskt inte lika mörkt som i förra filmen. Däremot används extremt få ljuskällor, vilket gör jävligt intressanta grejer med skuggor och sådant. Det märks redan från början, i byn Harry och Dumbledore besöker: Inget ljus i fönstren, typ inga gatlyktor... Det blir väldigt kusligt.

Sen är det extremt mycket vinter i filmen, vilket nästan är värre än mörkret. För kylan är obeveklig. Själva miljön är emot karaktärerna.

Tryggheten
Jag undrar om inte min favoritgrej i hela filmen är precis i början då Harry aktivt visar skepsis mot att återvända till den magiska världen. Jag vill gärna tro att det inte bara handlar om den söta flickan han lämnar, utan även om att även han blivit helt desillusionerad och egentligen bara vill stanna kvar i den ändå marginellt tryggare mugglarvärlden. Verkligheten som verklighetsflykt.

Dumblydore
I förra filmen såg vi Dumbledore som åtminstone tillfälligt maktlös, ivägsläpad till Azkaban. I den här är han inte bara maktlös, han är aktivt svag. I scenen i grottan, tänker jag framför allt på. Sen att han ba' *poff* räddar dagen ändå är en annan sak.

Snape
I den här filmen är det lite, lite klurigt att sätta en riktig "skurk". Eller det finns ju Bellatrix och så, men de är ju bifigurer.

I grunden är Snape, och för den delen Draco, ett nytt sorts djur. Vi har tidigare sett snälla som visar sig vara elaka, elaka som visar sig vara vänner, fula som visar sig vara snälla som visar sig vara elaka... Men vi har inte sett speciellt många som uppenbart har konflikt i sina lojaliteter, eller som vi faktiskt aldrig får reda på exakt var de egentligen står.

Dumbledore verkade ju trots allt veta vad Draco/Snape skulle göra.

Så jag gillar Snape här. Vi rör oss, med honom och Draco, ytterligare steg bort från den bekväma, svartvita synen på bokseriens centrala konflikt.

Slutet
Jag tycker att huvudplotten sköttes dåligt överlag (återkommer till det...), men jag gillar verkligen att den här filmen slutar med att allt i princip är skit. Eller okej, Harry har en flickvän, men Dumbledore är död, skolan är körd, och så vidare. Det är inte riktigt samma "...och sen ordnade sig alltihop". Det hade vi iofs i nån mån inte i förre filmen heller.

Det är jag som är Döden
Med Dumbledores död får vi en ännu mer etablerad karaktärsdöd än vi fick i förra filmen. Först dog Cedric, och honom brydde vi oss inte så mycket om. Sen dog Sirius, som vi ändå lärt känna ett par böcker, skaffat oss en riktig relation till. och nu... Dumbledore. Det kan liksom bara bli värre nu genom att Hermione eller Ron dör...



Allmänna kommentarer: Jag tycker att filmen funkar hemskt bra som film, och de dramaturgiska problemen ligger mer hos boken. Jag tycker nämligen att Felix-lösningen är oerhört feg, fantasilös och otillfredsställande, och att hela grottsekvensen känns löskopplad från typ precis allt annat. Men så var det i boken också.

Det här med att Remus och Tonks är ett par läggs in som en replik, tror jag. Har Tonks ens några repliker i filmen? Fan vet. Men det är något som ändrats sen förra filmen och inte riktigt förklaras ordentligt. Det känns som att nåt saknas där.


BETYG: 4/5

EDIT: Jag ska bara komplettera med ett par läsvärda artiklar:
http://www.cracked.com/article_19397_the-5-most-depraved-sex-scenes-implied-by-harry-potter.html
www.collegehumor.com/article/6938281/13-...be-used-for-sex

 

[VildKatt]

Så kommer fortsättningen, nämligen Harry Potter och halvblodsprisen.

Den ondskefullaste trollkarlen genom tiderna har avslöjats i trollkarlsmedia och därmed är det offentligt att världen är i kris - åtminstone så långt trollkarlsvärlden vet. Inte ens mugglarna kommer länge undan och Storbritanniens premiärminister är varslad om läget och familjen Weasley får besök av några av de värsta fångarna trollkarsministeriet haft. Ingen i skolan tvivlar nu på Harry och allt där har sin gilla gång?

I stort är det faktiskt så. Lektioner ska bevistas, kärleksrelationer startas, sättas på prov och duka under. Det finns en hel del tonårsångest att hitta här och de allra flesta känner säkert igen sig. Själv blev jag lite tårögd när Hermonie går och blir svartsjuk och kliver åt sidan för att träna lite magi och kan lite dra på smilbanden åt att Harry kan tänka sig påpeka att han faktiskt är den utvalde om det innebär att han får hångla lite.

Draco Malfoy har något verkligt skumt i görningen och bara Harry Potter verkar inse det. Ja utöver professor Snape då, som lovat att försöka hjälpa Draco som i sin tur vägrar låta sig hjälpas. Samtidigt blir folk förgiftade och får förbannelser kastade på sig så det märks att oron utanför skolan också letar sig in i slottet.

Nu får Harry dessutom veta vem Voldemort (aka Tom Riddler) egentligen är och hur han förde sig innan han blev världens mest ondskefulla trollkarl, vilket kommer att hjälpa dem med själva uppdraget: Hur man faktiskt blir av med Mörkrets Herre.

Till skillnad från förra filmen känns denna däremot mycket mer lättsam, nästan alldaglig. Det finns en hel del nya sidor att hitta hos rollerna man redan är bekant med, men det finns inte många anledningar att verkligen känna för den här filmen så som man gärna gör med förra.
Ett lite svalare betyg alltså.

Tre tramptassar av fem.

 

[VildKatt]

Nästa ressession:
Harry Potter och Dödsrelikerna, del 1.

Hermonie och Ron lämnar sin trygghet och sina familjer bakom sig på mer eller mindre smärtsamma vis för att följa med Harry ut i världen i den, generellt, ganska hopplösa jakten efter att en gång för alla förinta Voldemort.

Detta är den första delen av två och vi får återigen stifta en kortvarig bekantskap med några nya karaktärer medan ett par andra återkommer från tidigare filmer, men hela filmen håller sig först och främst kring besvären de tre huvudrollerna tampas med. Inte minst måste de på något sätt ta sig in, och ut, ifrån det korrumperade ministeriet som i denna film helt övertas av Voldemorts anhängare.

Det är mycket frustration inom gruppen på tre i denna film. Dumbledore (rektorn på Hogwarts, skolan för häxkonst och magi) har inte lämnat dem många ledtrådar till hur de ska övervinna övertaget Voldemort har kring sin egen existens och mycket av filmen handlar om att undkomma att bli upphittade eftersom de alla tre i stort sätt är efterlysta.

Återigen finns det en hel del igenkänning att hämta hem. Misstolkningar, frustration, och den bitande kölden som då och porträtteras känns nästan in i skinnet på en. En och annan rörande scen får åtminstone mig att bli tårögd, inte minst när Hermonie lämnar sin mugglarfamilj (icke magiska föräldrar) blir det ganska smärtsamt uppenbart hur mycket de är villiga att offra för den goda sakens skull.

Draco ställs återigen för ett dilemma och visar tydlighet i att det inte heller är lätt att spela på den onda sidan. Det finns väldigt få som inte lider av styret som råder. Det visar sig dessutom att Voldemort är ute efter ännu ett vapen att vidhålla sig position med.

Den här gången finns det många talande vyer och bistra väderförhållanden med. Man njuter lite av den konstant molande dysterheten, den tärande hopplösheten och den bristande informationen som är lite extra kännbar för att man känner att något går en miste här. Jag försöker att inte tänka på vad jag läst i böckerna, men ibland blir det kännbart i också filmerna att det saknas mycket underliggande information - inte minst kring hur trollstavar väljer sin trollkarl, snarare än tvärtom.

Oavsett anser jag att filmen är väl värd att se och även om den har lite den där flytande känslan som man kan finna i filmer som är en del utav ett helt, så tycker jag inte att tiden filmen utspelar sig på känns bortkastad eller långdragen. Det händer lagom mycket under lagom långvariga tidsperioder mellan avsnitt med dystert väntande.

Med det sagt tycker jag kanske inte att denna film är värd varken tre eller fyra i betyg så det blir:
Tre och en halv tramptass.

 

[krank]

Nästa ressession:
Harry Potter och Dödsrelikerna, del 1.

Du springer i förväg, alltså? =) Då ska jag undvika att läsa dina recensioner innan jag sett filmerna själv...

 

[VildKatt]

Haha, you´re to slow for the ninja. Men ingen fara. Jag tycker nog att jag är väldigt snål med mina spoliers så du kan nog läsa dem utan att känna dig blåst.

 

[krank]

Haha, you´re to slow for the ninja. Men ingen fara. Jag tycker nog att jag är väldigt snål med mina spoliers så du kan nog läsa dem utan att känna dig blåst.

Jag har dessutom läst alla böckerna; det är bara de här sista tre filmerna som är nya för mig... =)

 

[Rymdhamster]

Three Fugitives (1989)

Jag minns att jag tyckte den här var hysteriskt rolig när jag var liten, och faktum är att jag skratta flera gånger även än idag. Det här är en rätt välbalanserad komedi där saker aldrig blir allt för pinsamt eller allt för fånigt. Den är bara mysig rakt igenom.

Martin Short är vanligtvis lite för påfrestande för mig, men här balanseras han upp bra av Nick Noltes mer allvarliga utstrålning, plus att Short här har ett underliggande allvar då han snarare är extremt stressad snarare än bara fånig.

Den tredje rymmaren är en liten unge, men för det första har ungen en väldigt liten roll och när hon väl är med så hålls det på en bra nivå. Det är gulligt, men blir aldrig fånigt eller barnsligt.

På många sätt är det här en skitbra komedi, för det är en komedi med ett underliggande allvar. Det är en fd bankrånare som vill undvika att hamna i fängelset igen. Det är en desperat pappa som gör allt för att få sitt barn tillbaka. Och det är ett barn som uppenbarligen mår väldigt, väldigt dåligt psykiskt sett.

Det är en film som balanserar skickligt mellan det mörka och det ljusa utan att gå för långt åt något håll

Betyg: 4/5

 

[Jocke]

Jag har sett The Heat (2013)
Det är en buddy-cop rulle där Sandra Bullock är den stela FBI-agenten utan vänner och Melissa McCarthy är den råa snuten som svär åt alla utan vänner.
Tillsammans måste de lösa nån slags brott.
Det finns några kul grejer här och där men överlag är filmen lika tunn och icke minnesvärd som alla andra buddy-cop rullar.

Betyget blir 2 svärande snutar av fem möjliga.

Jag tror att filmen klarar bechdell-testet, efter som huvudrollerna spelas av kvinnor, men jag höll ingen koll. Jag vet tex inte om Sandra Bullock heter något.

 

[Pilzefrau]

Nu har jag också sett Day of the Doctor! Det var det första Doctor Who-avsnittet jag såg, någonsin, och det var ju riktigt kul. Och tidsreseplottar är bara förvirrande om man inte är beredd på dem, så det så.

Men Daleks kommer aldrig sluta vara fåniga.

 

[Lukas]

Jag har sett veckans Ricci film All Over the Guy från 2001.

En grej jag gillar att göra är att tänka mig en film som det som kommer ut ur en mixer efter att man stoppat in diverse olika ingredienser. till exempel så tänker jag mig att ingredienserna till Indiana Jones var Klassisk äventyrsfilm, andravärldskriget, Bond och Religion.
Om man skall använda mitt mixer begrepp på den här filmen så kommer man fram till att det här måste vara vad som händer om man glömmer att använda några ingredienser överhuvudtaget, För den här filmen är blank som tusan.

Filmen handlar om personlighetslös Blobb nr 1 och personlighetslös Blobb nr2 som just gjort slut med varandra. de borda berättar om relationen med random människor och vi får se den bleka, kalla historien som skall vara dagens kärleksfilm.

nr 1 och nr 2 blev ihopparade av blobb n3 och nr4 som träffade varandra och istället för att våga säga att de gillade varandra så hittar de på ursäkten att de "bara" skall para ihop Nr 1 och nr 2.
Nr1 och nr2 får ett svårt och förhållande där de inte vet var de har varandra. och det är typ hela storyn.

Det är inte ofta jag inte vilja se klart en film, för vanligtvis hittar jag något jag klamrar mig fast vid och kan studera. Inte i den här filmen, den var så blank att det var svårt att hålla sig vaken genom hela filmen.

Finns det inget jag gillar med filmen då?
jo, jag gillade iden bakom filmen, att göra en film om två homosexuella men (ni förstod väl att nr 1 och 2 var av samma kön?)som blir förälskade utan att göra det till en "sex relation" som Hollywood vanligen reducerar homosexualitet till.
Sedan gillade jag en monolog som en av de mindre rollerna håll mot slutet, den var lite rolig och nästan tänkvärd.

Veckans Ricci recension: jag tror att regissören till den här filmen (låt oss kalla henne Blob nr 48) är rädd för känslor eller saker som sticker ut, för hon lyckas få Ricci att vara lika stel och trist som allt annat, vilket är en intressant bedrift i tanke på hur tydligt Riccis personlighet vanligtvis kommer fram i hennes roller. Jag bedömer det här som en av hennes sämre roller.


Bara en lustig gjej jag kom att tänka på när jag kollade in IMDB sidan efter filmen. Blobb 48 ser mer ut som nr4 en hon som spelade n4. jag undrar om Blobb 48 sa åt sminköserna att försöka få Nr4 att se ut precis som henne.

 

[krank]

Men Daleks kommer aldrig sluta vara fåniga.

Allt handlar om dramatisk framing. Jag tyckte också de var fåniga, men så hoppade S01E06 med Eccleston som doktor, från 2005, fram och visade motsatsen...

Daleks är läbbiga, och helt psykotiska...

 

[Krille]

Även jag har hittat lite tid för att se Harry Potter och den Knappt Nämnda Sidoplotten Som Gav Filmen Dess Namn. Jag tyckte om den, men på grund av att mitt schema inte har haft någon luft förrän nu så har jag inte hunnit se den förrän nu. Det är samma kalender som gör att jag inte riktigt har orken att skriva så mycket, i synnerhet som krank och Vildkatt redan har skrivit ungefär allt som behöver sägas.

Det sagt, kan någon förklara för mig varför folk börjar apparatera först nu?

 

[krank]

Det sagt, kan någon förklara för mig varför folk börjar apparatera först nu?

Det här med olika transportmedel är en smula underligt ja. Det är nästan som om inte alla sätt att transportera sig inte var påhittade när första boken skrevs... Varför behövs till exempel port keys om man har floo powder? Och om man kan apparatera tillsammans med någon, varför behövs endera? Kunde inte till exempel föräldrarna Weasley ha apparaterat folk (eller portkey:at folk) till marknaden i andra filmen?

Frågorna är många, svaren är få. Jag misstänker att det egentliga svaret är *handwave*.

Eller "timey-wimey, wibbley-wobbley"...


Man kan också anta att folk apparaterat hela tiden, men att filmerna, som ju berättar ur Harrys perspektiv rätt mycket, inte fokuserat på det typ alls. Tvillingarna apparaterade i förra filmen, för att de blivit gamla nog... om jag minns rätt.

 

[VildKatt]

Medan eftertexterna rullar ska jag passa på att skriva om Harry Potter och dödsrelikerna del 2 som bäst kan sammanfattas så här:

Varför är världen så hemsk!? Varför har de plågat draken så?! Varför ser MacGonagall så glad ut ett ögonblick medan den fina musiken tar vid?!

GRÅÅÅTAAA

Snape visar sina egentliga färger!

GRÅÅTAA!

Musiken är jättefin! Snygga actionscener och... musiken!

GRÅÅTAAA!

Fyra och en halv tramptassar av fem, för slutscenen är lite för corny och jag gråter inte. Just då.

Musik: http://www.youtube.com/watch?v=IaxkSlvwzpo&list=PL4681F51E3D74548E
--------
För övrigt har Krank rätt vad gäller transport. Man behöver ha ett 'körkort' i appartion och tvillingarna är några år äldre och lär sig det tidigare. De som inte klarar testet får samåka om 'förarn' är stark nog. Därför finns alternativa transportmedel så som flampulver, kvastar, flygande mattor osv. Inte alla klarar av körkortet heller och får hålla sig lokaltrafik och cykel också i riktiga världen.

 

[rjonas]

Primer, 2004

Jag hade helt missat denna film. Den dök upp på Netflix bara för att jag omsett The Cube nyligen.

Filmen börjar långsamt och beskriver några amerikanska ingenjörer som meckar i garaget med drömmen att skapa en produkt som de kan sälja. De snubblar på något nytt och snart följer en mycket invecklad historia berättad i ett rasande tempo. Sen är filmen slut efter bara en timme och en kvart.

Jag fattade ingenting.

Hade jag sett denna film för tio år sedan när den var ny hade jag blivit alldeles besatt av att avkoda den. Jag hade sannolikt ägnat år åt att analysera alla tänkbara eventualiteter som regissören/författaren/huvudrollen Shane Carruth planterar i bilden och manuset. Nu i slutet av 2013 kunde jag snabbt hitta en blogg som steg för steg berättar vad tusan det är som pågår. Därefter såg jag den igen samma kväll. Något som kunde varit ett sekellångt sökande kokades med modern teknik ned till en mycket lärorik afton. Fantastiskt!

Det var länge sedan jag fick en sådan kick av att se en film. Då kan det varit Memento. Eller The Cube.

 

[God45]

De nämner väll att man inte kan teleporta in på Hogwarts området redan i första filmen/boken? Samtidigt som de pratar om att man inte kan skriva in det på en karta.

 

[Jocke]

Under söndagen så såg jag Gone Baby Gone (2007)
En deckare i Boston.
Ett barn är borta och Patrick Kenzie, en privatdetektiv som ser yngre ut än vad han är (och har med sig sin partner/tjej, de både jobbar och lever tillsammans) , får av barnets faster som uppdrag att hitta det.
Det här gör han i bästa noir-maner genom att gå ner på puben och börja bråka med folk, efter som han känner kvarteret.
Sen blir turerna bara dummare och dummare och dummare. Allt från det vansinniga i whodunnit-mysteriet

Spoiler

(alla gjorde det!)

till att viktiga plotpoints kommer från att folk råkar försäga sig på fyllan... Dessutom gör den kvinnliga deckaren inget i hela filmen, hon har nästan inte ens repliker.

Trotts att dumheterna står som spön i backen så kan jag inte säga att jag helt ogillar filmen, mycket av miljöerna är snygga och en stor del av statisterna ser ut som den arbetarklass som filmen porträtterar (alla riktiga roller är såklart skådis-snygga).

Betyget blir Två bortgångna barn av maximalt Fem

 

[VildKatt]

I boken nämns det, tillsammans med mycket annat, men jag är faktiskt inte säker på att filmerna tar upp det alls. I böckerna är det dock klart att bara stora salen går att använda under en viss tid för det har ordnats upp specifikt till lektionerna i ämnet.