Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v1

[krank]

Sådärja; nytt år (snart), ny vecka (igår)!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Observera att jag lade tillbaks riktlinje 9. Jag tyckte inte om den sorts idiotiska inlägg dess borttagande tydligen gav upphov till.

Märk väl att riktlinjerna är riktlinjer, inte regler. Jag kan inte tvinga er till något. Vill ni kalla varandra pseudointellektuella eller överhuvudtaget vara otrevliga så kan jag inte hindra er. Men det är en sorts "diskussion" jag verkligen inte gillar och helst slipper i filmklubben.

 

[krank]

Jag såg nyss Wanted.

Den var inte speciellt bra, men hade roliga over-the-top-actionscener.

Grundstoryn: Gnällig killes farsa dödas; killen dras in i en hemlig grupp lönnmördare ledda av Morgan Freeman för att hämnas pappan.

- Lönnmördarna har superkrafter (tål smärta, är snabba, kan kurva kulor runt hörn). Tydligen krävs det bara några dagars träning för att bli bättre än deras mest vältränade agenter.

- I början av filmen försöker rollpersonen verka som Jack i Fight Club. Men grejen är den att det faktiskt inte är ett dugg synd om honom, han är varken lika trovärdig eller sympatisk som Jack. Han är bara ett entitled asshole. Han har ett jobb, han har en flickvän, han har en bästa kompis. Jag har skitsvårt att bry mig om honom; han är lite som huvudpersonen i Jumper. Det var dessutom rätt ofta svårt att förstå hans motivationer...

- Hyfsat skådespeleri, men taffligt manus och regi, överlag. Morgan Freeman och Angelina Jolie gör bra ifrån sig, James McAvoy är mycket sämre här än som Charles Xavier i First Class.

- Actionscenerna påminde mig om trailern till Kung Fury. Det är riktigt, riktigt, stolligt överdriven action. Man tar osannolikheten hos actionscenerna i en vanlig actionfilm och drar upp volymen till fjorton. Hoppa med bilen mot en buss så att bussen tippar och man sen kan använda den som en ramp när man kör vidare. Sånt.

- Jag upplevde filmen som EXTREMT grabbig, på det där sexistiska och misogyna sättet. Det var lite för mycket om "gnälliga flickvänner" och "gnatiga tjocka kvinnliga chefer". Var manuset skrivet både av och för sextonåriga killar? Mycket tyder på det.

BETYG: 3/5

 

[krank]

9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Förslag på omformulering:

9. Diskutera gärna filmer ni själva eller andra sett, men gör det på ett civiliserat och trevligt sätt. Otrevligheter riktade mot personer eller deras filmsmak betackar vi oss för.

 

[Rymdhamster]

Trolljägaren (Sorry, ingen länk).

Norsk film där ett gäng studenter följer en riktig, äkta trolljägare i Norges vildmark.

Filmen är av typen "historiskt dokument filmad med handkamera" men lyckas kombinera temat med en rätt bra bildkvalitet och flera snygga tagningar, så även om jag hade föredragit en traditionell spelfilm så funkar den här rätt bra.

Eftersom den är på norska blir ju allt en aning komiskt (förlåt, Norge) hur allvarlgit det än försöker vara, men filmen är dessutom gjord med rätt mycket glimt i ögat så det funkar väldigt bra.

Jag gillade den här filmen. Det var rätt mysig, lite läskig, lite cool, lite rolig, lite spännande, lite häftig, lite sorglig, lite fånig, lite intressant och lite gullig.

Betyg: 4/5

 

[krank]

(Lite dålig uppslutning den här veckan? Är det pga tjafset om regel 9?

Jag har hursomhelst sett World War Z.

Den senaste tiden har två zombierelaterade böcker jag gillar blivit film; Warm bodies och den här. Warm Bodies höll sig ganska nära originalet men skar bort vissa delar; den här gör betydligt större avsteg.

Boken World War Z är lite som en dokumentär, eller kanske någon form av samling urklipp. Det är separata berättelser från olika världshörn, som alla bidrar med någon liten vinkel på ett världsomspännande hot. Det jag gillade med den var att den inte var riktigt lika USA-centrisk som den kunnat vara, och att dess brist på egentlig huvudperson skapade en känsla av realism och äkthet.

Det här är en action-zombierulle som handlar om att Brad Pitt flänger runt och slåss mot CGI-zombies medan han letar efter "patient noll" för zombiepesten. Medan hans fru stannar hemma.

Jag såg den i 3D, vilket egentligen inte kändes som att det gjorde så mycket till eller från. Jag är ju ett stort fan av 3D, men de som gjorde den här filmen hade ingen känsla alls för hur det skulle användas, vad 3d är bra eller dåligt på, eller hur mycket 3d man ska använda i taget för att få rätt effekt. Kort sagt, klåpare.

Nå; de fysiska effekterna är snygga, när de sminkat zombies och så. Men sånt har folk vetat hur man gör ganska länge. CGI-zombierna var däremot under all kritik; de var extremt otrovärdiga och påminde klart om den där taffliga Agent Smith-fightscenen i andra Matrixfilmen. Ni vet, den där han ser ut att vara renderad på en X-box. Man tycker ju att de borde kunnat kosta på sig snyggare zombies.

Men fotografiet var okej, frånsett tidigare nämnda 3d-fails. Jag gillade till exempel scenerna i Israel, med muren och så.

Skådespeleriet var okej; manuset acceptabelt.

Jag tror filmen fixar Bechdeltestet på extremt lösa boliner (mamman som pratar med en dotter om frukost och så), men annars är det gansdka genusfail. Varje plats Brad Pitt kommer till är korvfester, möjligen med någon token female. Men det är knappt ens dessa får namn; än mindre snacka med varandra. Och om man nu skulle lägga in en huvudperson i en story som i originalversion saknar sådan, kunde man inte lagt in en kvinna istället? Varför är det Brad Pitt som flänger runt medan hans fru sitter hemma och är menlös med barnen? Fruns enda "bidrag" till filmen är väl i princip att hon ringer till Pitt precis när han måste smyga och vara tyst. För i helvete...

Nå; ser man den här utan större förväntningar tror jag att den kan funka som bakfyllefilm, men i slutänden måste jag nog faktiskt avvärja.



BETYG: 2/5

 

[Ymir]

Jag har sett Lovelace, en biopic där Amanda Seyfriedsomething gestaltar den gamla porrikonen Linda Lovelace som blev berömd i "Deep Throath" way back when. Det är en välspelad och välgjord men extremt traditionell ångestfilm, vars enda riktigt intressanta grepp är att den börjar presentera narrativet utifrån perspektivet att Linda har agens och är ganska lycklig, men sedan gör en helomvändning och spolar tillbaka tiden och går igenom samma händelser igen men nu från perspektivet att hon är abused, förtryckt och i allmänhet ett offer. Det är ett intressant grepp men räddar inte riktigt upp den ganska slentrianmässiga förtryckt flickvän/hora-till-ångerfull madonna-redemption-ståryn. Däremot har filmen en riktigt läcker färgskala som känns extremt 70/80-tal, och det gör illusionen av tidsandan väldigt komplett somehow.

En sevärd film om du gillar utforskanden av relationsbaserat förtryck/porrscenen, eller helt enkelt älskar 70/80-tals-estetik, men annars kan den skippas.

 

[Ymir]

Jag har också sett Prisoners, där Wolverine gestaltar en familjefar/tokig survivalist som går bananas på en förståndshandikappad kille då han misstänker att denna kille kidnappat/våkldtagit/mördat hans sjuåriga dotter och vill få honom att berätta var hon/hennes kropp finns. Filmen inkluderar även en oförklarligt dreamy+lönnfet Jake Gyllenhaal som spelar en märkligt framgångsrik inkompetent polis som beter sig väldigt korkat och oproffsigt i nästan alla situationer han hamnar i. Filmen har även en invecklad intrig kring vem som egentligen är mördaren, som är både krystad och svår att följa.

Med detta sagt, dock; rollprestationerna är extremt bra, och det är väldigt uppfriskande att se en tortyrfilm där det faktiskt kompliceras väldigt rejält att huvudpersonen väljer att tortera någon trots att han kan anses ha en extremt bra anledning att göra det. Detta är alltså rena antitesen till skitfilmen "Taken" och dess likar. Därtill frossas det inte i tortyren det minsta, utan den sker i huvudsak off-screen.

Det här är en film som är mindre angstig än den verkar, och jag kan rekommendera den om ni är sugna på ett tajt, välfilmat och välspelat psykologiskt drama. Men undvik den om ni stör er på när poliser på film inte beter sig särskilt trovärdigt, eller när whodunnits är tämligen långsökta.

 

[Rickard]

Jag har sett Lovelace, en biopic där Amanda Seyfriedsomething gestaltar den gamla porrikonen Linda Lovelace som blev berömd i "Deep Throath" way back when.

Tackar för recensionen. Jag har varit nyfiken på filmen sedan jag hörde talas om den och i och med din recension blev den lite mer intressant. Amanda Seyfried har seglat upp på min "intressanta"-lista då hon har på senaste tiden varit med i annorlunda filmer som In Time, Lovelace och Little Red Riding Hood. OK, kanske inte den sista men väl Chloe.

Jag vet inte vad jag tycker om henne som skådespelare - det känns som om hon försöker mer än vad hon kan klara av - men jag ger min respekt till skådespelare som söker att ge annorlunda filmupplevelser.

/Han som mest ser filmer som Chloë Sevigny är med i av den orsaken

 

[Rymdhamster]

The Grave (1996)

När den här filmen kom var jag runt 14 år gammal. Den var spännande, läskig, överraskande och jäkligt bra. Den är en sån där film som jag under hela mitt liv kommit i ihåg brottsstycken av, och för några år sedan satte jag mig och letade upp vilken film det var som jag kom ihåg vissa scener av så väl. I förrgår fick jag slutligen tag på den och slog mig ner för att se om den, så är 17 år senare.

Den är fortfarande spännande, läskig och jäkligt bra. Så överraskande är den inte längre då jag kom ihåg vad som skulle hända, men det spelar ingen större roll. Det här är en film jag kommer att återvända till.

Vad som är riktigt kul är att se en ung Gabrielle Anwar, medan hon fortfarande såg riktigt söt ut. Inte det utmärglade skelett hon känns som idag. Inget Beckdaletest, men den kvinna som är med är det i alla fall lite ruter i.

Jäkligt cool äventyrsthriller
Betyg: 5/5

 

[Rymdhamster]

Bonusrecensioner! Dessa såg jag egentligen förra veckan, men jag klämmer in deras recensioner här.

The Hobbit: Desolation of Smaug (2013) i 3D
Mitt första intryck av 3D! Så först lite tankar om det:
Jag älskade att se "vanliga" scener i 3D (inledningen i Bree fick mig att sitta och gapa), men jag avskyr fortfarande alla scener som är gjorda för att "poppa" i 3D (när pilar ska flyga ut genom skärmen och sånna saker).

Och tyvärr finns det väldigt många scener i den här filmen som är av den senare slaget. Trist. Men fortfarande en imponerande upplevelse. Och just de "vanliga" scenerna (självklart inser jag att även de är specialkomponerade för att se bra ut i 3D) är underbara i det här formatet.

Filmen i sig går ännu längre bort från boken, men här slipper man i alla fall matkrig och liknande beteenden som borde vara ovärdigt dvärgar av den här kalibern så faktum är att jag finner mig verkligen gilla den här filmen men alla ändringar som gjorts (eller i alla fall de flesta ändringar). Det är nu klart för mig att de här filmerna inte är en filmatisering av boken (så som jag ändå tyckte att Sagan om ringen-filmerna var) utan är en prequel till filmerna baserad på boken. Men det är okej, det kommer finnas plats för både filmerna och boken i mitt hjärta =)

Ett par dumma scener drar dock ner betyget lite (metall leder värme, dammit!).

Betyg 4/5

Jägarna 2 (2011)
Lassgård återvänder till Norrland. Det här tyckte jag var en rätt bra svensk thriller. Den påminner rätt mycket om Jägarna, men den här gången får man inte veta vad det var som hände utan filmen är uppbyggd mer som en traditionell deckare, vilket jag tycker funkar. Små antydningar gör att jag ändrade mig flera gånger under filmen vem som "gjort det".

Överlag bra, men kanske inte fantastisk.

Betyg: 3/5

Le Chef (2012)
Fransk komedi om en mästerkock som stagnerat och den oduglige naturbegåvningen och beundraren som ska hjälpa honom på rätt köl igen.

Rätt kul och underhållande. Själv har jag inget tålamod för molekylär gastronomi, som är ett centralt tema och därför faller en del av filmen platt för mig.

Men, men. Det är Jean Reno, så det är bra i alla fall.

Betyg: 3/5

Three Musketeers (2011)
Jag tänkte att den kanske skulle vara lite bättre andra gången jag såg den. Ungefär som Leuge of extrodinary gentlemen.

Suck.

Betyg: 2/5

 

[Ymir]

Det är nog ändå ganska positivt att som förr väldigt slätstruken skådis ställa upp i en film som 'Lovelace', det får man nog säga...plus att hon i Lovelace är väldigt snygg i sitt fluffiga bruna 80-talshår...

 

[Anchorman]

Escape Plan

Stallone och Arnold samarbetar igen i denna fängelsefilm.
Stallone spelar en som har som jobb att bryta sig ut ur fängelser, han får det omöjliga uppdraget att försöka ta sig ut ur ett nytt superfängelse fullt med fångar som är så farliga att de inte ens fått någon rättegång.
Väl inne så är förhållandena hemska och ingen verkar veta att han är där för jobb, han blir kompis med Arnold och de börjar planera sin flykt.

Helt ok film men inget särskilt. Tråkigt nog kollapsar filmen i slutet och det slm varit en ganska smart film fram tills dess blir bara väldigt generisk.
Sen spelar de flera tånger på att Arnold är Arnold och det är svårt att se honom som sin karaktär, det är ok att göra så i Expendables men här blir det lite underligt.

Jag har en tes att det inte finns några dåliga fängelsefilmer men den här var nära att motbevisa den tesen

3av 5 får den dock

 

[Anchorman]

Conan The barbarian

Såg den "nya" Conan filmen på Nyårsdagen, vilket var perfekt, det här nämligen en film som är definitionen av en bakisfilm.
Conan födds på slagfältet och är en grym fighter redan sen barnsben, såpass bra att han kan besegra ett halvt dussin beväpnade fiender redan vid typ 12 års ålder... Ja...
Conans hela by blir nedbränd av en onding som letar efter delar till en mask, sen aka de hitta en renblodig för att aktivera dess krafter.
Conan blir pirat och sen söker han sin hämnd och ska stoppa de onda från att hitta den renblodiga.


Med andra ord: Conan slåss mot onda.

Det jag störde mig mest på var att han föera gånger slåss med sitt jättesvärd i ett bakvänt grepp. Varför har detta blivit en trend i alla filmer numera?? Håll svärdet som man ska för bövelen.

Annars har filmen brist på bra skådespelare och intressan handling, den har givetvis en katastrofal kvinnosyn men så är det ju i Conans värld..

2av5

 

[Krille]

Årets första film blev Waterloo.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/MvoBYEaG3V4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/MvoBYEaG3V4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Efter förlusten i Leipzig tvingas Napoleon (Rod Steiger) till Elba i exil, men stursk som han är skiter han i det och landstiger med sitt personliga garde. Den återinsatte kung Ludvig XVIII (Orson Welles) flyr när Napoleon återupprättar kejsardömet och söker fred med Europas furstar, som svarar med att förklara krig.

Napoleon ser sin möjlighet när Wellington (Christopher Plummer) och Blücher (Sergo Zaqariadze) delar på den gemensamma preussisk-brittiska styrkan. Han marscherar mot Wellington i ösregnet, tills de möts vid Waterloo, där Napoleons hundra dagars återkomst avgörs.

---

Waterloo filmades 1970 med Sergej Bondartjuk som regissör och Dino De Laurentiis som producent. Det är en sovjetisk-italiensk samproduktion och som sådan så har den en del oväntade produktionsmöjligheter: 15 000 sovjetiska infanterister och 2000 kavallerister (plus nån bataljon skotska högländare) drillade arméformationer från 1815. Tack vare det så har filmen en sällsynt episk kvalitet över sig som inte ens den häftigaste CGIn idag kan ge!

Vad Waterloo också får helt rätt är den revolutionära mass-yran i Frankrike när Napoleon återvänder. Fast då har duellen inte riktigt börjat än, utan det är mest vevande fanor, jublande folkmassor och Marseljäsen för full Hollywood-orkester.

Produktionen är oantastlig! Från vad jag vet om slaget så följer filmen kronologin och geografin hyfsat väl (med undantag av Blüchers ankomst som om jag minns mitt Waterloo rätt kom pö om pö, inte som ett avgörande hammarslag; och förstås en massa smådetaljer som vilken individ som dog när). Kläderna är helt rätt, utrustningen likaså, och man har lånat några av Europas coolare slott för inomhusmiljöerna. Det finns mängder med smådetaljer, som hästar dresserade att ligga på marken i dödsryckningar nånstans mitt i en jätteepisk panoramascen.

Men trots all krutrök och lera och hästskit och blod - som lätt blir filmens mest episka och minnesvärda kvalitet - så är det egentligen viljeduellen mellan Wellington och Napoleon som är det som imponerar mest - en duell som delvis sabbas av Napoleons kassa mage.

Dialogen i övrigt lämnar en del att önska. Det är mest tal, order och one-liners, förutom lite svärmande på en bal i Bryssel med styltig uppvaktning à la tidigt 1800-tal. Det tillfället är för övrigt enda avvikelsen från korvfesten, men den fixar i alla fall Bechdel när hertiginnan av Richmond och hennes dotter diskuterar kriget. Men det är knappt, eftersom det snart går över till att diskutera hennes trolovning istället.

One-linersarna är dock rätt coola, och jag gillar i synnerhet en ordväxling mellan Wellington och Uxbridge (Terence Alexander):

"My God, sir; I think I've lost my leg!"
"My God, sir! Sir, you have!"

Men de känns mest som historiska coola citat staplade på varandra, såna där som citeras i almanackor och på fejsbok och i citatböcker, snarare än ett narrativ.

Så ska man sammanfatta filmen så är det att Waterloo är en sjujävla episk och välproducerad hyfsat historiskt korrekt skildring av två befälhavare och det stora och betydelsefulla slag där de möttes, och den är värd att se även om dialog och manus lämnar en del att önska.

 

[krank]

Jag har just sett G.I. Joe: Retaliation.

Eftersom jag redan sett den första filmen så visste jag ungefär vad jag förväntat mig: jätte-jättedum specialeffekts-action med ett öga mot leksaksförsäljning.

Jag blev inte besviken, men det blir man nog om man förväntade sig något annat.

Plotten är lövtunn; nån ser till att döda typ alla Joes utom Dawyne "The Rock" Johnsson, Flint, och Token Female. Sen är Snake Eyes ute och luffar med Jinx, Storm Shadows kusin (!?) också. För den som inte såg första filmen är Snake Eyes alltså en god, svartklädd ninja som aldrig tar av sig motorcykelhjälmen och Storm Shadow är en angsty ond vitklädd ninja. De fyra överlevande godingarna måste nu Slå Tillbaks och Få Hämnd och allt sånt där. Och rädda världen undan världens dummaste ta-över-världenplan då, såklart.

Allt är väldigt, väldigt snyggt. Fordon, dräkter, alltihop. Och lagom påminnande om leksaker, såklart.

Genusmässigt är det tokfail. Det finns två kvinnor med namn, och även om de båda är på samma sida tror jag aldrig de pratar med varandra. Jinx kan ninja sig, men givetvis inte lika bra som Snake Eyes. Token Female (Eller "Lady Jaye") kan militära sig, men inte lika bra som varken Roadblock eller Flint. Däremot kan hon använda sina tuttar för att distrahera och bära klänning för att infiltrera. Såklart.

Men visst. Vi har ändå två actionbrudar i filmen; Jaye får till och med lite bakgrundshistoria även om den är så kliché att det gör ont i själen (bu-hu jag blev militär för att jävlas med farsan som inte ville se kvinnor i armén, nu är han död och kan inte vara stolt över mig). Jag undrar varför ingen annans bakgrundshistorie är lika snyftig eller bygger på vilket kön de har.

Sånt där tycker jag är lite onödigt.

Men, som sagt, det är en väldigt dum och väldigt snygg och väldigt actionfylld film, och i genren dumma, snygga actionfilmer kommer man långt på det.

BETYG: 4/5

 

[Anchorman]

Hobbit 2

Såg egentligen den för ett par veckor sedan men kunde ej posta pga inlägg 1000.
Tyvärr är den ljusår ifrån ringen trilogin, karaktärerna är inte särskilt intressanta och det är för mycket barnsliga slagsmål vilket gör att det aldrig blir särskilt spännande. Sen är den jäääävligt lång och man hade lätt kunnat klippa ner den en timma.
Höjdpunkten var dock Gandalfs fight. Kul att se lite trollkonster mer än att tända sin stav som en fackla.

3 av 5 får den, fortfarande en väldigt vacker film med fantastisk musik. Och han som spelar Bilbo är grym

 

[Arfert]

Det är nog ändå ganska positivt att som förr väldigt slätstruken skådis ställa upp i en film som 'Lovelace', det får man nog säga...plus att hon i Lovelace är väldigt snygg i sitt fluffiga bruna 80-talshår...

Utspelade sig filmen på 80-talet? Linda var väl aktiv på tidigt 70-tal.. (Långt ner i halsen kom -72) Och självbiografin Skärseld kom 1980... Då hade hon lagt ner filmandet.

 

[Anchorman]

Anchorman 2

Andra filmen om mitt liv har nu kommit och jag såg den på bio för ett par veckor sedan.
Den här filmen fokuserar på det som hände efter den första filmen. Jag och Veronika flyttar till New York men jag blir snabbt av med mitt jobb då hon får den ledande rolle n på nyhetsstudion.

Jag får lite småjobb men sen ska det startas upp en 24timmars nyhetskanal och då är det bara att samla det gamla teamet igen!

Halvbra skådespelare, stora plotholes, dålig genussyn men helvet vad rolig den är, går nog så långt att säga att den här är nog bättre än den första filmen

5 av 5

 

[Ymir]

Kanske var 70-tal, jag ser inte skillnad, det är lite som att försöka skilja på 1360 och 1370