Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v14

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Jag började se District 9 med mina elever i engelska förra veckan, och vi såg de sista 20 minuterna idag.

Jag tycker att den är sjukt bra. Det tyckte jag första gången jag såg den också, men av någon anledning har jag inte varit sugen på att se den. Eller, jag har trott att jag inte varit sugen, men när jag väl drog igång den så påmindes jag om hur bra allt i den är.

Ifall någon levt under en sten de senaste åren: För 20 år sen kom ett stort rymdskepp och parkerade ovanför Johannesburg. Det är aliens, men inte balla högkulturella aliens utan mer desperata flykting-aliens vars ledare dött, typ. Så de lever i en slum, äter kattmat, bråkar med kriminella nigerianer och är överhuvudtaget närmast övertydliga exempel på postkolonial apartheid-symbolik (det är därför vi ser filmen i skolan btw; eleverna ska analysera ur postkolonialt perspektiv).

Wikus wan de Merwe är en feg, svag, dum och lätt korrupt Afrikaaner som jobbar med att bråka med aliens. En dag stöter han på en gömma alientech och råkar få på sig svart aliensörja. Spoiler: Och så börjar han förvandlas till en alien.

Det här är en jävelbra film. Specialeffekterna är makalöst snygga och CGI'n känns väldigt påtaglig överhuvudtaget. Skådespeleriet är spot on.

Mina elever hade en del frågor kring vad exoskelettgrejen drevs av och varför de inte bara använde det som bränsle, och sen undrar ju jag i allmänhet lite varför inte alienvarelserna på plats ens försvarade sig själva med sina balla energivapen (som de också tydligen hade bränsle till)... Men det är småsaker. Pytt. Filmen är ruskigt bra, och jag gillar verkligen Wikus som huvudperson. Han är liksom patetisk, och därför väldigt mänsklig.

Jag tror inte filmen fixar Bechdel. Alldeles för få kvinnor med talroller.

BETYG: 5/5

Spoiler: kommentarer

Verkligen en sådan där film folk tyck älska älska eller hata,
jag tror hela filmen står/faller på den övertydliga symboliken.

Jag tyckte filmen var bra när jag såg den för 3-4år sedan, men har lik som du säger inte känt någon speciell dragelse till att se om den.

Jag tror att det finns hyfsat stora grupper av människor som ogillar den pga att det är aliens med (=gillar inte när det är "konstiga grejer" eller "orealistiskt) eller som ogillar den pga våldet eller pga det ganska äckliga gore-innehållet (det är ganska explicit och läskigt, på sina håll)...

Jaja, vi får väl se vad mina elever tyckte...

 

[Krille]

Jag har sett Iron Sky: Dictator's Cut.

Nej, inte Director's Cut. Dictator's Cut.

Astronauterna Washington (Christopher Kirby) och Sandler (Ben SIemer) landar på månen, med det officiella uppdraget att det är coolt för presidentens (Stephanie Paul) återvalskampanj med en svart snygg kille på månen, och det hemliga uppdraget att leta helium-3, och snubblar över en stor klase nazister på månen. Det går inte så bra - Sandler blir skjuten, månlandaren sprängs, och månnaziskurken herr Klaus Adler (Götz Otto) släpar iväg Washington till månnazisternas fästning/huvudstad Schwarze Sonne, där han krockar med månfeminazisten Renate Richter (Julia Dietze). Renates pappa, herr doktor Richter (Tilo Prückner), förvandlar Washington till en vit man och lyckas nästan starta supervapnet Götterdämmerung med Washingtons nallefon innan batteriet dör.

Istället för att ladda batteriet så drar Adler till Jorden med Washington med det officiella uppdraget att skaffa fler nallefoner och det helt egna och inofficiella uppdraget att bli kompis med presidenten så att han kan ta över som månführer istället för månführer. Eftersom Renate smyger med så går den första halvan skitbra då hon är skitbra på månretorik, och nu behöver Adler bara en rymdinvasion så att månführern kan avlida vid lämpligt tillfälle och Adler själv blir månführer istället för månführern.

Månführern Kortzfleisch (Udo Kier) föregår dock Adler och påbörjar rymdinvasionen. Som tur är så är presidentens privata propagandaminister Vivian (Peta Sergeant) såpass ilsk att hon har ihjäl månführern och därmed gör så att Adler tar över. Adler tar således över och dumpar Vivian så att han kan återvända till månen med Vivians surfplatta för att driva Götterdämmerung. Vivian blir skitsur och utses av presidenten som chef över USAs hemliga illegala rymdkrigsskepp George W Bush, som i spetsen för resten av världens (utom Finland) lika illegala rymdkrigsskepp spöar skiten ur rymdnazisterna och far till månen efter Adler.

Renate följer dock efter med Washington till månen och Götterdämmerung, som nu har lyft och sprängt bort halva månen eftersom den var ivägen, och de två lyckas sabotera både Götterdämmerung och Adlers planer. Götterdämmerung kraschar, Vivians flotta börjar slåss som fan inbördes över all den helium-3 som nu är utan herreras på månen, och därefter börjar kärnvapnen flyga även på Jorden. Renate pussar Washington, nu inte längre vit, och kameran åker bakåt till Mars under eftertexterna. The end, plus ett par små post-creditsbus varav ett är nytt.

---

Det är inte mycket skillnad på Dictator's Cut och den vanliga. Lite fler skämt, lite längre scener, lite mer specialeffekter, och de där bitarna i trailersarna som aldrig kom med – Kortzfleisch som leker med rymdskepp, rymdnazijugend som ropar "We come in peace" och lite sådana där småskoj. Det finns lite bakgrundsgrejer, som när Renate går till jobbet, eller när ett par flickor hoppar hage i ett nazi-hakkors. Det är en massa mer specialeffekter, som sagt. Men på det stora hela är det ungefär samma film som tidigare, men bara lite mer.

Bara och bara, förresten - Iron Sky är fortfarande gjord med i stort sett silvertejp och finsk sisu, men lyckas ändå bli en action-packad och ösig och satirisk film. Det är inte så mycket mer satir, utan bara lite mer slapstick. Washington druttar på ändan när de landar, man driver med "one small step", nazisterna kikar upp över klipporna en efter en sådär pop-pop-pop, den sortens humor. Satiren finns redan där sedan tidigare och det är svårt att tillföra mer på de småklipp som tillkommer. Men det får effekten att satiren blir lite mer utspädd.

Å andra sidan så tyckte jag att tempot blev jämnare och inte lika ryckigt. Det kommer också med lite mer musik av Laibach, inklusive en version av B Machine på tyska! Så kvalitetsmässigt totalt sett så går det på ett ut. Det är fortfarande en helt okej satirisk SF-rulle, lite sämre på vissa kanter, lite bättre på vissa andra. Skillnaden är att det är mer nu, och mer månnazister är faktiskt aldrig dumt!

För säga vad man vill, rymdinvasion av månnazister är en så fantastisk idé att någon bara måste göra en film av det! Och en okej film med ett awesome koncept blir faktiskt riktigt riktigt bra!

 

[Lukas]

Ja alltså det här inlägget är en ända jätte spoiler för HIMYM så om du inte sett sista avsnittet så rekommenderar jag att du avstår från att läsa.

Så efter så många år så är det slut,
jag talar såklart om How I met you mother, en serie som på gått 9år, och jag förstår hur svårt det kan vara att avsluta ett sådan grej på ett tillfredsställande sett. Men jag känner att det måste finnas en snyggare lösning än den som de drog här.


Jag gillar att sista avsnittet inte bara är socker socker gull gull, utan att vi faktiskt i våra framtids hopp får se en hel del negativa saker. Vi får se skilsmässor (Robin och Barney), oförmågan att växa upp ( Barney), acceptans av att man tappar kontakten (Robin), och störst är att vi får se ”the mother” dö. Ja dö, i ett av tv-historiens mörkaste tvister (om man skall överdramatisera lite) så visar det sig att historien Ted berättar för sin barn är ett set att ge dem en större bild av vem hon egentligen var. Chocken att de dödar mamman var för mig seriens starkaste punkt. Eller det borde vara det. Problemet är att det gör det så enkelt, det blir blir inget tungt slut. För de dödar modern bara för att direkt säga ”men nu skall ni vara lite gladare ” och så tutar det lite på sin clownnäsa och hoppas att vi bara skall acceptera det lyckliga slutet som kommer efter.

Så för att göra en lång historia kort (alltså inte göra en Ted), så slutar Ted tillsammans med Robin och även om jag inte kan hålla med om beslutet att lättvindigt döda modern för att nå dit så kan jag tycka det är att passande slut. Inte ett bra slut men ett passande. För en av seriens största problem har varit att serieskaparna HELA JÄVLA TIDEN återkommer till Tebin relationen. Jag skrek högt när de återvände till den punkten för tre säsonger tidigare. Och de vägrade tydligen att ge upp.

En annan sak som jag vill klaga över är Barney och Robins skilsmässa som uppenbarligen bara är där för att ge Robin en möjlighet att kunna vara med Ted. Jag gillar tanken på en skilsmässa i sista avsnittet även om jag skulle tyckt bättre om det var mellan Lily och Marshall. Men problemet med Barbin skilsmässan är att HELA sista säsongen handlade om deras bröllop, det gör att det känns som större delen av sista säsongen var ett slöseri på tid.

Sedan var strukturen i avsnittet gräsligt, de började med någon cool grej där Ted pratade med en gammal tant och försökte samla mod för att våga prata med basisten som han fallit för. Han säger saker som ”om jag någonsin skulle gifta mig med henne så skulle det bara vara ett litet bröllop” och vips så får vi en flashforward till när de planerar sitt gigantiska bröllop. Men den här strukturen var nog jobbig att hålla så istället så över går strukturen till flashforward efter flashforward med inget i mellan. Sedan någonstans så hoppar de till Teds barn i soffan i nutid, alltså efter flashforwarden. Även om jag lyckades hänga med utan större problem så var alla hopp röriga och tempot blev fruktansvärt lidande av att de hela tiden behövde etablera nya tider och den dåvarande status quo.

Så jag är besviken, det är inte sämsta serie slutet någonsin, men om det inte var för att hela sista säsongen så snyggt knutigt ihop massa små trådar så skulle jag nog vara mycket mer sur än vad jag är. Men det var helt klart en uppfuckning av vad som faktiskt kunde ha blivit ett bra sista avsnitt , jag gillar att serie skaparna vågade vara sorgliga, jag gillar inte att de inte vågade gå hela vägen med det.

Och med det här slutet så visar HIMYM än en gång att moralen av serien är ”lycka kommer från att ha ett monogamt intimt förhållande med en människa och alla personer som värdesätter något annat är egentligen ledsna” och ”Även alkoholister har också känslor”

 

[Lukas]

[FONT=Calibri, sans-serif]Jag har också sett veckans Ricci film Speed Racer från 2008.
jag minns när den här filmen kom ut, och att jag tittade på tyckte den såg gräslig ut. Specielt i tanke på att den var gjort av de där syskonen som skapade matrix. Jag läste någon recension och det var tydligt att det här var en totalt värdelös film som jag aldrig i mitt liv skulle se.
Det här har alltså inte varit en film jag sett framemot, det var så pass att när jag funderade på att påbörja det här projektet avvägde jag att inte göra det bara för jag såg att jag jag någon gång i framtiden skulle behöva se den här filmen. [/FONT]
[FONT=Calibri, sans-serif]och nu har jag sett den, och den var bättre än förväntat.
Handling: Speed är en kille som bor i framtiden, han och hans familj är besatt av racing med futuristiska, fysikbrytande bilar. Filmen handlar om hans kamp mot korruption inom racescenen.

Den här filmen är så pass dum att den får Arrmageddon att framstå som en nobelpristagares arbete i fysik. Den är så dum att Den får Roland Emmerich att framstå som Einstein, ja den är tilloch med så dum att den skulle få 6/5 på kranks filmbetyg skala. Så varför gillar jag den?
Den här filmen är regiserad av The Wachowski syskonen och säga vad man vill om dem, men det är endå ganska smarta filmskapare. för även om jag inte tycker Materix var specielt djup, så var det banne mig inte en speciellt dumfilm. Det här gör en skillnad jämtemot michael bay och Roland Emmerich, genom att The Wachowski syskonenhär skapar en väldigt smart dumfilm. Det är lite svårt att förklara, men den här filmen är totalt overthetop i allt, storyn, klippningen, specialeffekterna, färgsättningen och dialogen. Men den lyckas skapa en enhetlig stil. [/FONT]
[FONT=Calibri, sans-serif]Jag hade flera goda skratt i filmen, jag skattade år dialogen på sina punkter, jag skrattade åt klippningen och jag skrattade åt specialeffekterna. Och det hela kände planerat. Det var inte “the room” som är dålig på grund av inkompetens, utan det här var satir. Det var inte det är så dåligt att det var underhållande utan det var så bra dåligt att det är bra. Jag känner att ingen förmodligen klarar att förstå mig här. Men det är enligt mig en sjuktvälgjord film som klarade av sitt mål galant, även om det målet var att göra en film som inte var bra med kontroversiella mått, men som i sitt lek med överdrivenhet lyckas skapa något som kändes unikt.[/FONT]

[FONT=Calibri, sans-serif]Så vad var mindre bra, lustigt nog så var det racingen, som saknade all form av tyngd på grund av den totalt fysiklösa premissen. Jag är av tron att om man vil ha kvar spänningen i en action sekvens så måste man ha kvar en del realism. Men det är inte så den här filmen fungerar. Här ser vi studsande bilar som svänger i luften, slår till en bil så att den flyger in i en annan bil, de borda exploderar.
Sedan så tappar filmen tappade sitt tempo i mitten och jag tror den filmen skulle mått bra av att vara en halvtimme kortare.


Veckans ricci recention: En tanke slog mig när jag tittade på den här filmen. I början av filmen ser vi en liten flicka som spelar riccis karaktär[/FONT][FONT=Calibri, sans-serif] som yngre, den yngre flickan var typ lika gammal som ricci var när hon började . Hon gjorde ett bra jobb, det kanske är henne som jag skall kretsa nästa projekt runt (JK).
Men ricci gör ett bra jobb här, hon fick ta ett steg tillbaka till den teknik hon använde i många filmer när hon var yngre och överspela sådär lagom som bara hon klarar av. Och hon passar perfekt i den här typen av film. Sedan var det kul att hennes roll faktiskt inte var en sexig lampa utan hon var faktiskt aktiv.


Det här kanske inte är en film som någonsin skulle vinna några priser, och jag förstår varför så många konversella kritiker ogillade den. Men om man är beredd att stiga ur sin säkerhetsbubbla så tror jag det finns mycket nöje att hämta i den här filmen. [/FONT]

Spoiler: kommentarer

Wachowski syskonen är inte bröder längre sen några år tillbaka.

hmm
Det stämmer, dumat av mig att inte göra den upptäckten innan jag skrev om filmen

Jag har sett filmen 2 gånger. Första gången hade jag ingen koll på förlagan, då tyckte jag den var superkass. Sen såg jag originalet ( http://en.wikipedia.org/wiki/Speed_Racer ), efter det blev filmen bättre. Dock ej mer än en 3:a. Godkänt, inte mer.

 

[krank]

Jag har sett den andra filmen i Resident Evil-serien, Resident Evil: Apocalypse.

Plotten är egentligen lite för dum för att kunna sammanfattas på ett bra sätt, men i princip har zombieviruset spritt sig ut i hela Raccoon City och Umbrella spärrar av stan. Alice (som hon från första filmen heter) och några till kontaktas av en forskare som erbjuder dem en väg ut ur stan i utbyte mot att de letar rätt på hans dotter.

Effekterna är riktigt snygga. Det är mycket smink och masker och riktiga bensinesplosioner så allting ser faktiskt väldigt "riktigt" ut. Däremot är klippningen i en del stridsscener alldeles för hattig för att det riktigt ska funka. Även jag har gränser. Men... Jag antar att klippningen är mycket pga just att folk ska försöka slåss medan de befinner sig i tjugo lager gummi.

Manuset är som sagt jättedumt, men ibland blir det så dumt att det blir actionfilms-kitch och då är det riktigt roligt. Jag skrattade flera gånger, till exempel när Jill Valentine glider in på polisstationen iförd sin bästa Lara Crift-cosplay och bara skjuter alla zombies därinne i huvudet.

Skådespelarna är kompetenta, vilket märks på att de överlag lyckas ta de urfjantiga replikerna och få dem att funka och inte kännas mer krystade än absolut nödvändigt.

Musiken är inte alls lika bra som i ettan, utan ganska anonym och trist. Synd.

Min favoritgrej med filmen är att den har tre kompetenta kvinnor i huvudroller. Männen är generellt mesar, eller dör. Med något undantag. Men Alice, Jill och Terri gör ett riktigt schysst jobb; det är fan inte ofta en actionrulle får ha tre kvinnliga huvudrollsinnehavare utan att NÅGON av dem är inblandad i minsta lilla kärleksgrej. Det är knappt ens några male gaze-shots i filmen, trots att vi får se tuttar. Den sexighet som finns beror uteslutande på att Alice och Jill är hårda som fan och kompetenta och ninjiga och gör balla grejer, inte att det visas hud eller putas med tuttar. Och givetvis pratar de många gånger om saker som inte är män.

Och det görs ingen större grej av att de är kvinnor. Ingen utbrister något förvånat om hur coola de är trots att de är kvinnor, ingen kommer med några läbbiga kommentarer. Så. Jävla. Befriande.

Så, betyg då. Det blir en svag trea; jag kan knappt rekommendera den här filmen om man känner för att stänga av hjärnan ett tag, kan tänka sig skippa en eller två av actionscenerna, och vill se riktigt schyssta fysiska actioneffekter och framför allt tre kvinnliga huvudrollsinnehavare som är badass.

Men fan, det ÄR inte en speciellt bra film. Hade det inte varit för grejen med kvinnorna i huvudroll hade den nog inte kommit över en tvåa.

BETYG: 3/5

 

[Max Raven]

Jag har sett Frozen.

Elsa föds med förmågan att frysa saker och få snö och is att uppstå ur tomma intet. Hon har ingen kontroll över förmågan och växer upp utan att man försöker hjälpa henne lära sig använda förmågan.

Elsas syster, Anna, har inga magiska förmågor. Hon är mer klyschig Disney-prinsessa i det avseendet, även om det känns som att det är mer riv och mindre passivitet i henne. Hon har också noll koll på hur kärlek funkar.

Kort sagt, en film som kommenterar på hur dumt det är att stänga in sina barn för att skydda dem, inte låta dem ha någon större social kontakt och inte undervisa dem eller uppmuntra dem att lära sig använda sina förmågor.

Betyg: 5 av 5.

 

[Konrad Konvalj]

Friends with benefits
- Amerikansk romantisk komedi från 2011-

Jag såg "Friends with benefits" igår. Den handlar på ett ungefär om: "Dylan och Jamie tror att det blir lätt att lägga till sex till deras vänskap, vad än romantiska Hollywoodkomedier vill få dem att tro. Men de upptäcker snart att det verkligen alltid leder till komplikationer att bli fysisk." I rollerna: Mila Kunis, Justin Timberlake, Particia Clarkson, Woody Harrelson, Bryan Greenberg. Regi: Will Gluck.

Jag gillar ju Woody Harrelson men honom såg jag aldrig. Första reklampaus på 3:an brukar väl dyka upp efter ungefär 20-30 minuter och den missade jag också. Allt är som i en dimma från inledningsscenen och framåt.

Betyg: 3-5 minuter. sen var det över.

Spoiler: kommentarer

Jag ger den också 3-5 minuter. Det var dock en bit in i filmen, så jag såg Harrelson lite kort. Sedan spelade jag mobilspel.