Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v15

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[Voldstagg13]

Såg just "The Great Northfield Minnesota Raid"(1972) med bl.a. Cliff Robertson och Robert Duvall. En westernfilm med bas i verkligheten, då den handlar om Younger/James-gänget (Robertson - Cole Younger, Duvall - Jesse James).
Kan inte säga hur nära historien den är, men nog är den en tolkning av huvudpersonernas karaktärer: Cole Y. är skurk men hjälte, Jesse J. är skurk och inte så mycket mer. Hur som haver, en western av typen 'realistisk och skitig', fast den tar sig lite friheter i övrigt.
Men det funkar, ett skjutjärnsdrama i amerikansk svensk/norsk-byggd med grov humor och troligtvis en gnutta historiska fakta.
Inte i allas smak, naturligtvis, men gillar man "Unforgiven" kan man nog gilla den här också.
4/5, om man uppskattar något av det ovan nämnda.

 

[krank]

Jag har sett Resident Evil: Extinction.

Den är på väldigt många sätt ett klart uppsving från Apocalypse (vars betyg jag nu sänkt retroaktivt; vid närmare eftertanke ska den nog ha en trea. Utan kickass-damer hade den varit en tvåa).

Nå; Extinction visar att filmmakarna inte är rädda att vräka på ordentligt. Som alltid kan jag uppskatta kulturproducenter som tycks sakna ordet "moderation" i sin vokabulär.

Mellan tvåan och trean slapp T-viruset ut och... jorden gick under. Typ alla är infekterade, och dessutom har klimatet helt fuckats upp så allt är bara postapokalyptiska wastelands. Så där tvåan var nåtslags World of Darkness-grej i stadsmiljö så är det här mer som en Mad Max med zombies.

Och det funkar faktiskt anmärkningsvärt bra. Storyn håller ihop hyfsat så länge man köper premissen och att det givetvis inte finns någon "realism" inblandad. Effekterna är överhuvudtaget snygga och stridsscenerna är klart uppgraderade sedan förra filmen (nu ser man t.om. vad som händer).

Musiken håller inte samma nivå som ettan, men anknyter till dess teman och använder dessutom ett par sköna rock-coverlåtar och annat som funkar himla bra.

Jag gillar också att filmen har en tydlig tematisk koppling till framför allt första filmen. Både genom det snygga introt som anknyter direkt (visuellt och handlingsmässigt) och genom till exempel att det återigen finns en underjordisk Umbrella-facilitet.

Det jag inte gillar är väl mest att de har lite mer antydningar till romantiskt dravel i den här filmen. Däremot är kvinnorna fortfarande helt klart huvudroller; även de aktiva machomännen känns mest som backdrop. De har bara nätt och jämnt relationer till varandra; mest finns de - tycker jag - till för att framhävda kvinnorna. Vilket såklart äf fullständigt awesome. Bechdel fixas utan problem.

Så; det blir en ganska stabil fyra, sammantaget.

Jag ser fram emot att se fyran. I 3D dessutom...

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

och dessutom har klimatet helt fuckats upp så allt är bara postapokalyptiska wastelands.

Jag hade för mig att de bara var i Nevadaöknen.

Spoiler: kommentarer

Den utspelar sig kanske där, men introt gör tydligt att "världen gått under" typ. Jag hade tänkt länka till filmen men den verkar inte finnas nånstans lättillgängligt...

"The T-virus didn't just wipe out human life. Lakes and rivers dried up, forests became deserts, and whole continents were reduced to nothing more than barren wastelands. Slowly but surely, the Earth began to wither and die."

c:a 7 minuter in i filmen.

 

[krank]

Jag såg nyss Hulk från 2003, alltså den med Jennifer Connely och Sam Elliot. Inte den nyare med Edward Norton.

Den funkar inte riktigt för mig. Jag vet inte varför. Den har en ganska komplex story för att vara superhjältefilm. Den har makalöst bra casting och skådespeleriet är genomgående bra. CGI-effekterna har åldrats rätt okej och det är dessutom en hel del snygga fysiska effekter. Den är lång och tar sig tiden att följa berättelsens olika trådar. När jag såg den första gången störde jag mig lite på klippningen, som tydligt försöker efterhärma serierutor, men den här gången tyckte jag att den funkade rätt bra.

Så jag vet inte vad det är som får den här filmen att vara så oengagerande. Av någon anledning bryr jag mig helt enkelt inte om storyn.

Jag har en teori om att det handlar om just de olika deltrådarna. Pappan och militären och de tillbakaträngda minnena och den vinsthungrige idioten och allt vad det är. Att det blir för mycket för en enda film även om den är över två timmar lång. Kanske skulle den mått bra av att vara två eller tre filmer istället.

BETYG: 3/5

Spoiler: kommentarer

Nu när jag kollar upp regissören blir det här än mer bisarrt. jag menar, vad har killen gjort i övrigt? Crouching Tiger, Hidden Dragon. Brokeback Mountain. Många strängar på lyran.

Life of Pi senast. Helt fruktansvärt snygg rulle.

Ang Lee, som gjorde den här några år efter Crouching Tiger, skämtade om att Hulken nu var hans nya "Green Destiny" (bara roligt för dem som fattar referensen till Crouching Tiger, Hidden Dragon, givetvis). För mig är den nog min all-time favorit-superhjälte-rulle. Har funderat mycket på varför den fungerar så bra för mig när den i övrigt i regel får ganska svala omdömen. Castingen är, som du säger, utmärkt, och jag tycker Ang Lee lyckas pricka in så väl vad jag tycker gör Hulken så intressant. Grundläggande från min utgångspunkt är väl kanske att, ja visst, jag blir underhållen av superhjältar, deras serier, deras filmer, men jag är inte genrens största fan direkt. Kanske därför jag fastnar för en film som lyckas vara lite atypisk. Skådisarna gör ett bra jobb i att lyfta fram känslospelet, där rädsla och osäkerhet är viktiga ingredienser. Det finns ett starkt inslag av personal horror där och darrar under ytan, snyggt framlyft bland annat i en drömsekvens ("puny human!" - här finns ju klara skräckinslag), som också gör sitt för att slutuppgörelsen ska bli till något mer än gängse standard-action-uppgörelse ("Take all of it! Take it all!").

Allt det där fungerar perfekt för mig, samtidigt som rebooten med Edward Norton spelar på sidor - "Hulk SMASH!" - som jag tycker är ganska tråkiga och inte gör min kväll direkt.

Ja, det är helt mystiskt för mig varför jag blir så meh över den här filmen den gör ju ALLT rätt, i princip. Jag gillar ju verkligen den här "personen bakom spandexdräkten"-grejen, jag gillar att de fördjupar hans historia och att det är personal horror och så vidare. Det är jättemärkligt. Jag funderar på att se om den i ett annat mindset nån gång. Och kanske inte huvudvärk.

 

[wilper]

Her (2013)
http://www.imdb.com/title/tt1798709/

Jag såg Her. En lågmäld sci fi om en kille som blir kär i rösten i telefonen (typ Apples Siri).

Det funkar. Jag hade på det hela taget rätt trevligt genom hela filmen. Fin skildring av en nära framtid, med tillräckligt mycket spaceade saker för att man skall förstå att det är framtid, men inte helt gonzo så det inte är trovärdigt. Jag hade nog kunnat tänka mig att leva i Hers framtid.

Historien går genom ett antal lätt förutsägbara vändningar, men det gör inget. Man har som trevligt ändå. Jag hade lite Lost in Translation-vibbar genom det hela.

Jag tror inte jag kommer att se om den, men minnet av den kommer att dröja kvar. Den får en trea, men det är en stark trea.

 

[Krille]

Jag har sett Starship Troopers.

Det var ett litet kärt återseende när jag hittade den på bluray för inga pengar alls.

I Buenos Aires tar fyra ungar examen från college och funderar på sin framtid och tar värvning, eftersom militärtjänst garanterar medborgarskap. Nå, riktigt så lätt är det inte – Carl (Neil Patrick Harris) är psykisk och försvinner in i underrättelsetjänsten, Carmen (Denise Richards) ska bli stjärnpilot, Johnny (Casper Van Dien) hoppas att tjänsten åtminstone ska hålla honom i närheten av Carmen, men han är för dålig på det, och Dizzy (Dina Meyer) är bara för hård för nåt annat. Drillsergeant Zim (Clancy Brown) ser till att göra Dizzy och Johnny till ordentliga infanterister.

Johnny fumlar sitt ledarskapsslag under en övning med skarp ammunition och orsakar en soldats död, så han pryglas som straff och bestämmer sig för att hoppa av, när de hemska insektsliknande arachniderna dumpar en stor sten på Buenos Aires. Så Johnny återtar sin avskedsansökan och drar ut i krig tillsammans med Dizzy och nyvunna vännen Ace (Jake Busey). Invasionen av arachnidernas hemplanet går inte så bra, och det är bara Dizzy, Johnny och Ace kvar som hamnar i deras gamle lärare Rasczaks (Michael Ironside) pluton, Rasczak's Roughnecks, i jakten på en smart ledarinsekt.

---

Det är en kul film! Den är som bekant rätt hårt satirisk till skillnad från boken som den bygger på, som tvärtom hyllar idén med en militärfascistisk stat. I äkta Verhoeven-anda blandas film-handlingen med media-avbrott i form av propaganda, som förstärker satiren. Frågan är vad den är satirisk av: likheterna med nazi-propaganda är slående, men den satiriserar också USA, och inte bara dess moderna militära imperialism. Det finns klara likheter mellan Buenos Aires och Pearl Harbor, Guadalcanal och Klendathu, D-Dagen och stormningen av Klendathu, och kriget i Stilla havet och kriget med arachnid-kolonierna.

I vanlig ordning så spelas college-ungar av vuxna - Casper van Dien var typ 28 när han gjorde rollen som Rico, och det stör lite trovärdigheten. Intressant nog så är vapen urusla i filmens början när det tar fyra soldater som pangar hela magasin för att fälla en spindel, medan mot slutet så kan Watkins (Seth Gilliam) pricka dem på löpande band, ensam och med ett fåtal skott styck.

Effekterna håller fortfarande. Det är svårt att se vad som är datorgenererat, vad som är animatronics och vad som är inklippta modeller, i synnerhet bland arachniderna. Rymdskeppen är den gamla sortens fetdetaljerade jättemodeller, i synnerhet Rodger Young, med pålagda datoreffekter för skador. Makeup-effekterna är fantastiska! Det är som om en hel armé med zombie-effektsminkörer har fått ett lager med material och fria händer att göra saker som är så kladdigt som möjligt. Det som inte håller effektmässigt är grottöppningarna som ser ut som matte paintings, och en atombombsexplosion som ser ut mer som rader med sprängmedel som detoneras i sekvens än som en tryckvåg.

Musiken är lite av ett kapitel för sig! Den är fantastisk och kommer från Basil Poledouris penna, och om namnet är bekant så beror det på att han bland annat gjort musiken till Conan, Hot Shots! Part Deux, Jakten på Röd Oktober och ett par till, och man känner definitivt igen stilen från de senare.

Så slutsumman är en bra film som fortfarande håller om man har lite överseende. Och om ni någonsin har stört er på Legolas snabelsurfande i Return of the King, kom ihåg att han är ett plagiat. För Rico gjorde det först!

Sådeså!