Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v16

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[soulsailor]

Jag har sett Killer Klowns From Outer Space

Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0095444/?ref_=nv_sr_1

Filmen handling är ganska enkel. Ett rymdskepp i form av ett cirkustält landar på jorden, några nyfikna tonåringar som sett det åka över himlen söker upp landningsplatsen för att se vad det är. Det dom finner är ett cirkustält och som titeln till filmen antyder, clowner.

Dock inte vilka clowner som helst utan mordiska utomdjordiska clowner. Så vad vill dom jordens invånare? Den stora hemska planen är att förvandla alla dom anfaller till sockervadd, ja sockervadd.

Handligen är inte det mest originella i denna film men den underhåller stort i sitt utförande av den. Det visuella är väldigt bra gjort för sin tidsålder, det Chiodo bröderna som står för regi, manus och effekter. Dessa skulle senare göra effekter i Critters filmerna.

Det är här jag måste säga att effekterna och det visuella gör filmen, det man ser fram emot mest är vilket konstigt sätt clownerna hittar på att ha ihjäl sina offer. Allt från popcornpistoler till skuggfigurer.

Jag skulle rekommendera den här filmen till alla som gillar gamla b-filmer från 80 talet, den är kul, underhållande och har ett soundtrack som sitter fast några dagar. Filmen är lagom lång för den här typen av film ca 84 minish. Och har hyfsade skådisar, bisarr handling och intressant utomjordingar.

Jag ger denna 8/10

 

[krank]

Jag har fortsatt på mitt Resident Eviltema och sett Resident Evil: Afterlife. I 3d, såklart.

Det är... Ja, herregud. Jag har pratat med andra om den här filmserien, och en del har beskrivit den som att den blir mer överdriven allt eftersom. Det märkliga är att de verkar ha tyckt att detta skulle vara något negativt. Det tycker verkligen inte jag. Allts, jag håller med om att den blir mer överdriven men jag ser det som något enbart positivt. I actionfilmsgenren är det här med moderation gravt överskattat.

Eller okej, jag gillar actionrullar som är mer down-to-earth också, men ska man göra en rejäl actionextravaganza så ska man väl ta i ordentligt? Och det gör de också.

Filmen börjar med att alla Alice-klonerna från första filmen gör ett frontalangrepp på Umbrellas underjordiska bas i Tokyo. Och den som föreställde sig att de actionscenerna skulle ha någonting med verkligheten att göra, typ fungerande fysik och så, har varken sett film 2-3 eller läst det här styckets första mening ordentligt. Det är fräsigt, flådigt, effektfyllt. Redan här börjas det med rejäla omotiverade slowmotionsekvenser av det slag som funkar allra, allra bäst i 3D.

De har bytt ut skådisen som spelar Wesker. Den här funkar bättre, även om det känns som att han helt enkelt plockat hela sin rolltolkning från Smith i The Matrix.

Alice blir av med sina superkrafter (officiellt iaf; det hindrar henne inte från att superninja sig igenom resten av filmen). Antagligen i ett försök att liksom tona ner det hela lite, skala ner från den rätt höga nivå av allmän överdrivenhet filmserien nått. Det går sådär, även om större delen av filmen faktiskt känns mer klassisk zombierulle än t.ex. den förra eller förrförra.

Det jag gillar med den här serien är att den visar att man kan göra blaffig superaction med kvinnor i alla viktiga huvudroller, som dessutom varken är veka eller speciellt sexualiserade. Jag menar, visst har Claire urringning och visst finns det nån scen där det regnat på henne och de fokuserar lite för lite på överkropps-shots men... Överlag väldigt, väldigt lite sexualisering givet mängden screentime och repliker och så vidare som både Claire och Alice får. De gör rentav ett extremt aktivt val och undviker att låta Milla Jovovich näcka i en duschscen till förmån för att låta henne skjuta zombies i samma dusch istället. Snyggt. Klart filmen fixar Bechdel, utan problem.

Jag ser fram emot nästa film.

BETYG: stark 4/5. Jag vill inte se om den imorgon, men den är väldigt, väldigt, väldigt bra.

 

[Krille]

Natten till lördagen så fick jag ett infall och tittade på The Place Promised in our Early Days. På YouTube. Anders Blixt tipsade om den förut i Simon Stålenhag-tråden, och nu kändes det att det var dags att se den. Så det gjorde jag.

Länken ovan går till filmen, medan trailern som vanligt är här nedan:

Det är 1996. Japan är sedan länge delat i två halvor, Unionen i norr och Alliansen i söder. Hiroki Fujisawa och Takuya Shirakawa är supersmarta ungar, och fascinerade av tornet på Hokkaido, som man kan se på andra sidan Tsugaru-sundet. De blir kompisar med klasskamraten Sayuri Sawatari och Takuya är faktiskt kär i henne.

Pojkarna har en hemlighet: de har hittat ett kraschat drönarflygplan från självförsvarsflottan, och de håller nu på att bygga upp det igen som ett fullt fungerande flygplan. De har gett planet namnet Bella Ciela, och Sayuri blir förstås förtjust i flygplanet. De tre lovar varandra att flyga till Tornet.

Den sommaren försvinner Sayuri under mystiska omständigheter.

Tre år senare så arbetar Takuya som fysiker på ett projekt med parallella universa. De vet att Tornet kan byta ut materia i dess närhet mot materia från ett parallellt universum, men vet inte varför det bara kan göra det i en radie på två kilometer. Samtidigt blir Takuya insyltad i en underjordisk grupp som syftar till att ena Japan igen.

Takuyas chef har upptäckt att Sayuri, som sedan tre år tillbaka lider av narkolepsi och inte har vaknat sedan hon försvann, är på något sätt kopplat till Unionens forskning om parallella universa. Hiroko går vid tillfället på gymnasiet och hemsöks av drömmar om Sayuri som är fast och ensam i ett annat universum, och han inser att det enda sättet att väcka henne är att ta henne till tornet, så som de lovade varandra förr i tiden. Men ju närmare tornet Sayuri kommer, desto större blir radien med utbytt materia, och det kokar till slut ner till valet att rädda Sayuri från sin koma eller rädda världen.

---

Det här är en väldigt stillsam film i en alternativ verklighet, om drömmar, parallella verkligheter och döden. Det finns knappt några action-sekvenser alls, och till och med filmens klimax är mer en sorgsam sak än en händelsefylld sak. Filmen är en drömlik och vacker visuell upplevelse som understryker svåra val, snarare än en högoktanig rädda-världen-upplevelse.

Det här är förmodligen något av det vackraste som jag har sett som film på väldigt länge, och det enda som jag kan komma på som liknar det ens det minsta är Mamoru Oshiis filmer, och i synnerhet Sky Crawlers och till viss del Avalon. Men de har båda för mycket action; The Place Promised in our Early Days skiljer sig ordentligt och är en för mig rätt unik upplevelse.

 

[krank]

Jag fick under Gothcon för mig att jag ville se om fyra filmer: Dels The place promised in our early days och den film jag fick med i samma box: Voices from a distant star. Men också Smala Sussie och The Big Lebowski.

Eftersom jag hade den senare på otittad bluray så prioriterade jag den.

Lebowski är å ena sidan en ruskigt bra film som frånsett en distinkt mansdominans faktiskt inte har speciellt många dåliga sidor. Den har bra skådespelare (John Goodman, Peter Stormare, Jeff Bridges, Philip Seymor Hoffman, Steve Buscemi), väldigt kompetent regi, väldigt surrealistiska drömsekvenser och en rätt komplex story.

Filmen handlar om Jeff "Dude" Lebowski. Dude är en gammal hippie som är synnerligen dåligt anpassad för yrkeslivet och den vanliga medelklasstillvaron. Han driver mest runt, dricker mjölk ur paketet och är soft. Han är polare med två andra misfits; Walter som är nåtslags vietnamveteran med extrema anger issues och oförmåga att hantera sociala normer samt Donnie, en något långsam och lite mobbad snubbe som mest hänger med och inte förstår så mycket. Ingen av dem funkar riktigt i samhället i stort.

En dag misstar några thugs Dude för en rik snubbe med samma namn. De pissar på hans matta och ger honom spö. The Dude börjar nysta i det hela och dras in i en jäkla härva av extremfeministiska prettokonstnärer, rullstolsbundna rikingar, slemma porrproducenter och fan och hans moster.

Den här filmen är som en såndär jättelång och ganska poänglös anekdot som aldrig riktigt tar slut och som egentligen inte har någon dramatisk struktur i vanlig mening. Det är ingen speciellt tydlig upplösning och saker mest händer. Vilket är en del av charmen.

Ja, jag vet inte vad jag vill säga egentligen. The Dude är en oerhört skön karaktär, och Walter är ett skönt arsle. Det är en mycket skön film.

Den fixar inte Bechdel dock, ty filmens enda två namngivna fruntimmer pratar aldrig med varandra. Och The Dude är tyvärr lite av en omogen sexist.

Men ja, jag vet inte. Skulle jag kunna se om den här i morgon? Mnjae. Men det blir en stark fyra.

BETYG: 4/5

Spoiler: kommentarer

Lite kompletterande länkar:
De svär en del i filmen https://www.youtube.com/watch?v=1jRhgNp-fNc
I USA gör de ibland roliga dubbningar när de ska sända filmer där folk svär mycket https://www.youtube.com/watch?v=IQUdJ6FdUQ0
Sa jag att drömsekvenserna är bra? https://www.youtube.com/watch?v=od_6M8cFdUA (Kolla! Exocet!)

 

[anth]

Bermuda Tentacles

Den här filmen är bara ett par veckor gammal (premiär i början av april 2014) och den är något av det SÄMSTA jag någonsin sett - och då ska ni veta att jag ääälskar B-filmer.

Den är så dålig att alla i produktionen borde betala för att ha varit med, inte få betalt.

Den är så dålig att även om jag är emot dödsstraff funderar jag på om det inte är rätt att arkebusera alla som deltagit i filmen.

Till och med trailern är något av det sämsta jag sett:

Och då ska ni betänka att en trailer brukar innehålla det bästa ur en film.

Den är gjord direkt till TV och sändes på SyFy-channel - och SyFy-filmer har inget gott rykte.
Den är gjord av The Asylum, filmbolaget som stoltserar med att ha gjort minst 9 av världens 10 sämsta filmer.

Se INTE denna film.
Och om ni ändå ska plåga er igenom den, se till att er TV är försäkrad eftersom ni antagligen kommer att slå sönder den i frustration.

***

Ville ni veta vad filmen handlade om?
Air Force One träffas av blixten och USAs president skickas iväg i en nödkapsel.
Nödkapseln landar mitt i Bermudatriangeln - och sjunker till 7000 meters djup.
USAs marin kommer till platsen och ska rädda presidenten innan syret i nödkapseln tar slut, men blir attackerade av "tentakler".