Jag har sett veckans Riccifilm: Bel Ami (2012,Declan Donnellan och Nick Ormerod).
Handling: I den här prequelen till Twilight så får vi se vad Edward gjorde under 1890talet.
Vi får se honom använda sin vampyrkrafter till att förföra förföra gifta kvinnor, för att sedan stirra läskigt på dem.
Alla som sett Twilight kommer känna igen sig direkt.
Sedan så handlar filmen om hur Edward försöker samla makt och pengar genom att ha sex med Christina Ricci, Uma Thurman och Kristin Scott Thomas. Vilket man ändå måste säga skapar ett kontinuitets problem mot twilight efter som det är rätt så oförståeligt varför han skulle bli intresserad av den rätt så trista ”Kristen Stewart” när han haft sådant spännande sällskap tidigare.
Filmen är som prequelen väldigt svag, Filmen nämner inte ens att Edward är vampyr eller att han ens heter Edward för filmen envisas med att låta honom använda ett falsk namn ”Georges Duroy ”
Men om man låter filmen stå på egna ben så är den bättre även om den inte är bra. Det är ett rätt så typiskt Kostymdrama, vilket tyvärr är en genre jag själv inte tycker speciellt bra om. Men även som ett kostymdrama så känns den här filmen svag. Det är främst två saker jag tyckte illa om
Först är det Robert Pattinson som om man inte kunde ursäkta det med att han är en vampyr är helt fel roll för att spela en charmör som förför kvinnor för att samla makt. Killen har ju lika mycket charm som en potatislimpa.
Sedan så är klippningen i filmen rätt så vansklig. Jag tappade bort mig flera gånger för att jag missade att de gått flera månader mellan scener. Vid ett tillfälle pratade två karaktärer om att de kanske skulle gifta sig bara för att direkt klippa till en scen när de varit gifta ett tag, Det var ingen övergång som antydde att en längre tid gått . Utan det var verkligen bara en rak klippning.
Veckans Riccirecension: Riccis roll är typ bara en sexig lampa. Hon är vacker och hon är med i scener. Men hon bidrar egentligen inte mycket personlighet. Och hon gör inget viktigt för storyn.
Nu är det Dock Ricci som vi talar om, så även om hennes roll saknar personlighet på manus nivå så skiner en del av Riccis egna personlighet igenom. Det gör att den tråkiga lampan, i iallafall känns lite smålevande i vissa scener.
Handling: I den här prequelen till Twilight så får vi se vad Edward gjorde under 1890talet.
Vi får se honom använda sin vampyrkrafter till att förföra förföra gifta kvinnor, för att sedan stirra läskigt på dem.
Alla som sett Twilight kommer känna igen sig direkt.
Sedan så handlar filmen om hur Edward försöker samla makt och pengar genom att ha sex med Christina Ricci, Uma Thurman och Kristin Scott Thomas. Vilket man ändå måste säga skapar ett kontinuitets problem mot twilight efter som det är rätt så oförståeligt varför han skulle bli intresserad av den rätt så trista ”Kristen Stewart” när han haft sådant spännande sällskap tidigare.
Filmen är som prequelen väldigt svag, Filmen nämner inte ens att Edward är vampyr eller att han ens heter Edward för filmen envisas med att låta honom använda ett falsk namn ”Georges Duroy ”
Men om man låter filmen stå på egna ben så är den bättre även om den inte är bra. Det är ett rätt så typiskt Kostymdrama, vilket tyvärr är en genre jag själv inte tycker speciellt bra om. Men även som ett kostymdrama så känns den här filmen svag. Det är främst två saker jag tyckte illa om
Först är det Robert Pattinson som om man inte kunde ursäkta det med att han är en vampyr är helt fel roll för att spela en charmör som förför kvinnor för att samla makt. Killen har ju lika mycket charm som en potatislimpa.
Sedan så är klippningen i filmen rätt så vansklig. Jag tappade bort mig flera gånger för att jag missade att de gått flera månader mellan scener. Vid ett tillfälle pratade två karaktärer om att de kanske skulle gifta sig bara för att direkt klippa till en scen när de varit gifta ett tag, Det var ingen övergång som antydde att en längre tid gått . Utan det var verkligen bara en rak klippning.
Veckans Riccirecension: Riccis roll är typ bara en sexig lampa. Hon är vacker och hon är med i scener. Men hon bidrar egentligen inte mycket personlighet. Och hon gör inget viktigt för storyn.
Nu är det Dock Ricci som vi talar om, så även om hennes roll saknar personlighet på manus nivå så skiner en del av Riccis egna personlighet igenom. Det gör att den tråkiga lampan, i iallafall känns lite smålevande i vissa scener.