Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v29

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Det blev inte någon fjärde Bournefilm för mig förra veckan, men jag ska försöka rätta till det den här veckan istället...

Spoiler: kommentarer

Samma här.

Men då är vi ju åtminstone synkade nu inför sista filmen =)

 

[Max Raven]

Jag har sett Järnjätten.

Grabb hittar jätterobot från rymden i 50-talets paranoida USA. Lär robot skillnad på gott och ont. Amerikansk agent kommer dem på spåren.

Underhållande film.

4/5.

 

[Cieylor]

Jag har sett The Grand Budapest Hotel.

Wes Anderson ligger bakom den här filmen, och det märks. Och han växer på mig, den galningen.

Skådespelarna är av yttersta toppklass, anförda av en strålande Ralph Fiennes (som jag främst tänker på som Harry från In Bruges). Subtil snustorr humor blandas med over-the-top slapstick, och den blandningen lyckas träffa rätt. Trots att inte detektivstoryn är något jättespeciellt så har den schysst pacing och leder in i skönt absurda scener.

4/5.

 

[Jocke]

Jag har sett The Devils Rejects (2005). Jag såg den ett par gånger runt när den kom, så det är i alla fall sex-sju år sen sist. Det är en expotation/skräck/videovålds rulle som både utspelar sig på 70-talet och lånar friskt från gamla filmer i genren (så är han som är på framsidan av The hills have eyes postern med, också) . Filmen utspelar sig efter The House of 1000 Corpses, och familjen Fireflys hem blir stormat av poliser. Otis Driftwood, Baby och Captain Spalding flyr till ett motell där de tar ett countryband som gisslan. Sen går det utför.

När Corpses mer var en klassisk skräckfilm handlar Rejects mer om desperation, tortyr och hela den biten av skräckgenren. Det blir aldrig lika nihilistiskt som typ modern independentskräck eller rape/revenge filmer kan bli, visst är Familjen Firefly fruktansvärda psykotiska mördare som lever i nån slags gemensam galenskap, men de är samtidigt desperata och kämpar för sin överlevnad. Det går inte heller att ha sympati för någon av rollerna, familjen är ond och sadistisk och förtjänar att dö. Deras offer är tölpar, töntar, tråkmånsar och nejsägare heal bunten. Till sist så är Sheriffen filmens stora skurk...

Filmen är riktigt bra och Rob Zombe har med få undantag gjort mycket bättre filmer än musik. Jag ska försöka se hans senaste film The Lords of Salem så snart jag får tag i den.

Jag tycker att filmen är värd FEM av FEM, det här är en modern klassiker att mäta andra filmer i samma genre mot, helt enkelt.

 

[krank]

Jag har sett Bourne: Legacy, den fjärde Bournefilmen och den första utan Matt Damon.

Oj, vad bra den var! Efter tvåan och treans shakycam-extrazoomande och ganska trötta och virriga plots var det skönt att se Jeremy Renner ta upp manteln. Det sköttes dessutom mycket snyggare än när Bond byter skådis, genom att de helt enkelt låter honom spela en annan agent.

Filmen utspelar sig samtidigt som film nummer tre, som ett slags sidohistoria vilket jag gillar. Vi får höra OM Bourne och om Pamela Landrys handlingar sådär i bakgrunden, men Bourne ser vi bara ansiktet på och Landry har väl nån enstaka replik (som jag tror är lyft från trean).

Renner spelar Aaron Cross, en agent i Outcome-programmet. När Bourne-skiten träffade fläkten blev ganska många inom CIA och liknande nervösa, och Edward Norton spelar Eric Byer, en "oversight"-typ vars jobb det är att se till så att så få program som möjligt behöver läggas ner pga Bournekaoset. I slutänden beslutar han att även Outcome ska läggas ner, vilket betyder att dess agenter ska dödas. Alex Cross kommer undan. Kruxet är att eftersom agenterna inom Outcome gick på specialknark så måste han nu hitta en ny källa till sådant...

Filmen är mycket mer thriller än action och är mycket spännande, med Cross på rymmen och Nortons karaktär hack i häl. Cross suddar spår, Byer försöker följa dem. Tyvärr degenererar filmen till en alldeles för lång jaktscen på slutet, som gott hade kunnat klippas ner betydligt. Men alldeles för långa jaktscener är väl lite Bournefilmernas signum, antar jag... Men till övervägande del lyckas filmen vara spännande utan att det nödvändigtvis är en massa våld, vilket jag uppskattar väldigt. Jag gillar Bournevärlden och den här filmen gör ett bra jobb med att levandegöra den.

Filmen fixar Bechdel, men jag blir lite irriterad på upprepningen av "Bourne/Cross råkar på en kvinna som kan hjälpa honom, hon får komma med, sen blir hon kär allteftersom"-grejen. Framför allt grejen med att hon är civilist/hjälplös. Jag menar vi vet att minst en Outcome-agent var kvinna, hade de inte kunnat stoppa in en sån istället?

Menmen, överlag funkar det här bra. Brenner ränner och... bränner... öh, förlåt.

Jag hoppas på fler filmer, för det här var ett klart steg upp och en positiv överraskning.

BETYG: 4/5

Spoiler: kommentarer

Jag gillade också grejen med pillren och det här med förbättrande genetiska modifikationer och virus... Den här filmen kändes på många sätt Null State:ig, vilket jag ju uppskattar såklart =)

Innan jag såg att du och Krille nämnde den här igår hade jag ingen aning om att det kommit en fjärde Bourne-film. Jag är rätt förtjust i de första tre, så ja... det är ju bara till att se den här då tydligen.

Den biten med pillren påminner mig om den nya Nikita serien... där har dom en viss typ av special agenter kallade Guardians som använder någon typ av drog som ger dom större prestanda inom många områden (specielt fysiska). Där är nog till och med ett avsnitt som handlar om hur en sådan agent försöker få tag på mer efter som hans är slut.

 

[Krille]

Jag har sett The Bourne Legacy jag med.

Jag håller med om nästan allt som krank säger, utom möjligen sista meningen. Jag är nämligen inte så säker på att jag tycker att det här var ett klart steg upp.

Jag gillar fotoarbetet i Legacy klart mycket bättre än tvåan och trean och deras shakycam, och jag fullkomligt älskar mittendelen där Byer med flera försöker spåra Cross och Dr Shearing och ligger tolv timmar efter.

Det sagt så känner jag inte att den har samma edge som tidigare. USAs underrättelsetjänst gör sitt jobb snarare än är skurkar. De är, som sägs i filmen, synd-ätarna som gör det där moraliskt förkastliga i hemlighet, så att ingen skit ska kunna landa på stars&stripes. Cross och Dr Shearing är bara lite smuts som behöver tvättas bort. Ja, det är synd att folk kommer emellan, men likförbannat är det ett nödvändigt offer då Outcome, Treadstone och Blackbriar ger så oerhört mycket tillbaka.

Och det förtar mycket av det kritiska temat i Bourne-filmerna: att vi inte kan släppa lös våra hemliga män i svart hur som helst, för makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Här får vi snarare höra att visst, det är synd när det går ut över vanligt folk, men nöden har ingen lag, ge oss den här makten för vi måste göra det här.

Så på sätt och vis så är Legacy en anti-Bourne som säger "gilla läget liksom, var inte så jävla naiv". Och därför håller jag inte med om att det var ett klart steg upp. Det var snarare lite ett steg fram, ett tillbaks.

 

[krank]

Det var snarare lite ett steg fram, ett tillbaks.

Du har en poäng, absolut. Jag var nog mest glad över att få se kompetenta skurkar istället för treans kavalkad av amatörmässig klantighet... Hela den filmen var ju amateur hour i princip, kändes det som.

 

[Krille]

Jag har dessutom sett Sink the Bismarck!.

Sink the Bismarck! är en klassisk svartvit krigsfilm från 1960, om just jakten på Bismarck, tyska krigsflottans stolthet.

Jonathan Shephard (Kenneth More) tar över som Director of Operations i brittiska flottans stab med den ärtig marinlottan Anna Davis (Dana Wynter) som obligatoriskt framtida romantiskt intresse, precis samtidigt som Bismarck smyger ut i Atlanten under befäl av amiral Günther Lütjens (Karel Štepánek). Och sedan följer ett schackparti som spelas på kartor och sjökort och voice-overs och besökande högdjur som man måste berätta för vad det är som händer precis när biopubliken behöver få lite exposition, samt radiosändningar av den berömde CBS-radioreportern Edward R Murrow (Edward R Murrow) som gör ungefär samma sak fast lätt maskerat som radionyhetssändning.

Och ja, det är en klassisk krigsfilm. Grejen är bara den att den tar en historisk händelse och berättar den rätt rakt på – först händer det här, sen händer det här, sen händer det här, båten sjunker och alla levde lyckliga i alla sina dagar utom amiral Lütjens som dog – med en liten personlig berättelse om far och son och förluster i krig och spirande kärlek i flotthögkvarteret.

Det är inte så att en sån grej inte behövs, för det behövs verkligen något som gör ståryn mer personlig. Det är bara det att på just det här sättet som det gjordes så känns det som en helt annan ståry som inte har något med det här att göra. Den känns artificiell och påklistrad och även om den i sig är personlig och söt så har den ingenting med själva Bismarck att göra. Just den biten känns bara klumpigt gjord, som om den verkligen var obligatorisk och insatt under protest.

Kulisserna finns av två sorter: de som har lånat ett krigsskepp att springa omkring i, och de som är scenbyggen. Man ser ganska tydligt vilka som är vilka. De riktiga krigsskeppen har ett organiserat kaos som scenbyggena inte har. Scenbyggena saknar en massa detaljer för att se ut som den verkliga saken och har lite nödtorftigt uppsatta props för att ge sken av att vara på ett skepp – typ lite rör och fastlimmade nitar. Det är precis samma kanoner som laddas oavsett om de är på HMS Hood, HMS King George V eller Bismarck – i den senare är det bara en annan kameravinkel och annan uniform på kanonbesättningen.

Däremot är jag förtjust i modellmakeriet och effekterna. Även om man känner igen back projection-scenerna för flygmaskinerna och närbilderna på flygarna i öppen cockpit saknar vind, och stör sig lite på att Swordfish-planen lyfter utan torpeder. Och torpederna i vattnet är inte helt övertygande de heller. Men själva skeppsmodellerna är stora och plaskar nästan trovärdigt, och det svartvita hjälper förstås till att maskera effekterna.

Så nu har jag sett den. Jag kan nog inte rekommendera den till andra än krigfilmsbuffar eller filmhistoriker, för rent filmmässigt har den inte så mycket att tillföra. Styltig ståry, styltig dialog och rent usel exposition.

Och nej, Johnny Hortons klassiska låt Sink the Bismarck! är inte med i filmen, bara i trailern. Som tur är, för då hade filmen blivit obeskrivligt kitschig utöver kass.

 

[Voldstagg13]

Jag såg om 'Sherlock Holmes' (2009) med Robert Downey Jr., och jag har inte ändrat åsikt om den. Jag anser fortfarande att den är underhållande, att Victorianska London sällan sett bättre ut, att skådisarna gör sitt jobb väl men - tyvärr - är inte detta Sherlock Holmes.
Nej, en film ska inte vara som en bok, saker måste till (eller bort), men om filmmakarna kunde ha satsat på en egen figur skulle jag inte jämföra med andra Holmes eller hur jag anser rollfiguren ska agera. Ska det vara så svårt? 3/5

 

[krank]

Jag har sett I, Frankenstein.

Det är en synnerligen lättsmält action. Så lättsmält att ordet "soppa" ligger nära till hands. Storyn är dum så det förslår, och de grafiska effekterna hänger inte riktigt med för att täcka upp. Eller så är det bara att jag inte tycker att gargoyler är speciellt häftiga.

Storyn typ: Kort efter att doktor Frankenstein dött av kyla i jakten på sitt monster (det finns anledning att tro att manusförfattarna åtminstone läst någon form av reader's digest-version av originalboken även om de skippat de flesta delar och missuppfattat typ hela poängen) så anfaller ett par demoner honom. Han dödar en men slås till marken och räddas av ett par gargoyler (änglar med LÄTT avfilade serienummer). De vill att han ska hjälpa honom och slåss mot demoner. Han är tjurig och vill inte. Sen sticker han och tjurar i 200 år. Sen hittar demonerna honom och han går på monsterjakt.

Det här är en film för den som tyckte att Van Helsing snuvades på sin oscar. Effekterna är sisådär, plotten är en stendum blandning av missuppfattad victoriana och modernt pseudovetenskapligt teknobabbel och... Tja. Nä. Det funkar inte.

Jag kan inte tänka mig att den här ens hade kunnat räddas av 3D.

BETYG: 2/5

 

[Max Raven]

Jag såg två filmer till den här veckan.

The Wolf of Wall Streethandlar om en en börsmäklare som blir väldigt rik genom jäkligt illegala medel och dennes utsvävningar. Filmen är solid underhållning - och jag tvivlar på, som vissa verkar ha trott, att sensmoralen är att "vara rik scumbag är awesum", då har man missat ganska stora delar av filmen.

Det är mest manliga huvudpersoner. En del kvinnliga karaktärer tittar förbi men de flestas närvaro är perifer. Detta känns ganska medvetet i det här fallet - att Wall Street och börsmäklarvärlden som syns ska kännas som en pojkklubb med den värsta sortens män i sig.

Riktigt bra film. Toppbetyg (5 av 5).



Jag såg också Gravity i 2D. Jag tänker se den i 3D vid tillfälle - den ska enligt utsago se bra ut bra i det formatet. En i princip omöjlig "olycka" inträffar i rymden och två överlevande måste ta sig till evakuering. Filmen är alltså rymdöverlevnad. Det här är, faktiskt, ganska bra gjort.

Vad gäller rymdfysiken - det finns ett par saker som jag reagerade på, t ex en scen där de fryser i en sluten rymdkapsel i omloppsbana (ständigt denna "rymden är kall"-uppfattning - rymden är tom, det är jäkla skillnad). Är det storysabbande grejer? Nja. Olyckan i sig håller inte, så det känns lite som att peta på småsaker i jämförelse.

Funkar känslan? Absolut. Rymden framstår som tom och stor på ett bra sätt. Och överlevnad i rymden-berättelse skulle nog kunna fungera längre från Jorden.

Bra story, det finns en del problem. Betyg 4 av 5.