Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v30

[krank]

?Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Jag har varit på Bio Rio och sett Terry Gilliams The Zero Theorem.

Den handlar om Qohen, som i en ganska 90-talig typ-cyberpunkframtid med grälla neonfärger arbetar med att cruncha siffror. Eller "element". Han väntar på ett telefonsamtal som ska tala om för honom vad meningen med hans liv är. Under tiden finner han inte glädje i något, är ständigt stressad och spänd och fungerar dåligt tillsammans med andra människor. En dag handplockas han till ett märkligt projekt kallat the zero theorem, som ska bevisa att 100% = 0. Då får han jobba hemma och kan därmed vänta på sitt telefonsamtal hela tiden.

Det här är en märklig film. Eftersom det är Terry Gilliam så är den såklart extremt detaljerad och vacker, med mycket förvriden teknologi och så. Skådespelarna gör generellt bra jobb, och jag gillar nog framför allt Matt Damon som spelar The Management. Jag gillar att flera av huvudpersonerna talar "non-standard english", att de har vad en lekman nog kallar en "brytning".

Det är en film rik på symbolik och på vägen hem, medan jag fortfarande försökte "packa upp" den, beskrev jag den som "mer poesi än dramaturgi". Den tolkning jag gillar är nog den att Qohen i och med sitt ständiga väntande är en symbol för den religiöses tendens att vänta på att livet (efter döden) ska börja. Alltså att tron på Gud innebär att man hindras från att uppleva sitt liv här och nu, så som det är. Den tolkningen är jag dock inte helt bekväm med, den är lite för bekväm och naiv och den är dessutom lite för explicit i själva storyn.

Jag vet inte, jag tycker filmen var hemskt bra och jag kommer nog att grunna på den mer framöver. Jag kan dock inte säga att jag vill se om den imorgon och den fixar inte bechdel. Den enda namngivna kvinnliga talrollen är dessutom lite för stereotyp och karikatyrartad för att jag ska riktigt kunna gilla den.

BETYG: 4/5

 

[slanfan]

Jag har sett [h=1]The Amazing Spider-Man 2[/h] Ingen vidare film, Peter Parker är väldigt creepy och beter sig vansinnigt ohyfsat mot alla, nätsvingandet ser fantastiskt ut.

1 av 5.

 

[krank]

Jag har sett 10 things I hate about you.

Det är en komedi från 1999 med Heith Ledger, Julia Stiles och Joseph Gordon-Levitt, bland andra.

Den handlar om de tråkige och pinsamme Cameron, som kommer till ny skola. Där kärar han ner sig i Bianca. Bianca är en ytlig tjej som egentligen mest skulle vilja dejta skolans snygg-kille Joey. Problemet är att Bianca bara får dejta om hennes syster, Kat, också gör det. Så "snälla killen" Cameron kommer på en plan där han manipulerar Joey till att betala skolans stygging Patrick Verona för att han ska förföra och dejta Kat. Kat är en arg och svår tjej som lyssnar på arg-tjej-rock och klagar på patriarkatet.

Ja, alltihop bygger då väldigt svagt på Shakespeares "Att tämja en argbigga".

Och det är precis så problematiskt som man kan tänka sig. Dels bilden av feminist/arg tjej som något man mest är om man varit med om något traumatiskt, och träffar man bara Rätt Kille (tm) kommer man börja klä sig som folk igen och sluta prata om patriarkatet.

Dels bilden av kvinnor som ett mysterium man ska lösa. Om man bara lär sig vilka band de gillar och låtsas gilla dem så löser det sig.

Och att stalking är en rimlig romantisk handling.

Och att det är att vara en "snäll kille" att manipulera tjejer och ljuga för dem, till exempel genom att låtsas kunna franska eller genom att fucking betala en snubbe för att han ska förföra en tjej. Cameron är ett as. De lyckas fan få in nåtslags urbisarr scen där han gnäller över vilken Snäll Kille (tm) han varit, varpå tjejen... kysser honom. Det är precis såna här filmer som skapar myten om "friendzone" och den "snälle killen".


Men samtidigt...

Jag såg den här filmen första gången kanske kring 2000-2001 eller så. Visst var den med och fuckade upp hur jag tänkte kring tjejer och relationer, men den gjorde en del annat också. Jag blev hemskt förtjust, nämligen, i Julia Stiles som den arga feministtjejen. Det var den här filmen som var anledningen till att jag sökte upp band som Bikini Kill och ett par år senare läste om feminism på nätet. Bianca och Kat får vara hyfsat mänskliga figurer med bakgrunder och djup. De får vara våldsamma och arga på någorlunda egna premisser åtminstone delar av filmen.

Och musiken är jävligt bra.

Så. För mig blir det ganska mycket dubbla tankar av filmen. På många sätt är den djupt problematisk, men på andra sätt tycker jag att den funkar utmärkt.

Det blir nog en svag fyra, faktiskt. Jag rekommenderar andra att se den, om inte annat för att det är en film jag tycker man bör ha en uppfattning om.

Fast jag hade klarat mig jättebra utan typ alla pinsamma scener med Cameron...

BETYG: 4/5

 

[Pilzefrau]

Jag har varit på bio och sett Grand Budapest Hotel.

Den är väldigt mysig, genomgående rolig på ett småputtrigt sätt, och då och då helt hysterisk utan att bli flamsig. Jag älskade den. Rekommenderas varmt.

Det var också en ögonöppnare i det att det var första gången jag medvetet märkte en särskild stil i kameraföringen. Kameran filmade alltid rakt på eller rakt från sidan, och jobbade i räta vinklar. När kameran rörde sig var det antingen vinkelrätt mot tittriktningen (glida i sidled, rakt upp eller rakt ner) eller en svepning som slutade exakt 90° från där den började. Det var även kul att sekvenserna som utspelade sig på 30-talet hade mer fyrkantig skärm än de närmare modern tid, som var i bio-widescreen.

 

[Pilzefrau]

Jag har också sett Persepolis, lånad från Stadsbiblioteket. Den handlar om en kvinna från Iran, och är hennes (självbiografiska, tror jag) berättelse om sin uppväxt i Iran, studenttid i Wien, och återkomst till Iran därefter. Vi får se mycket av revolution, krig, korruption, och polisväsendet i en förmyndarstat. Den var intressant och stundtals rolig.

 

[Krille]

Jag har sett Vikingdom.

Eirick (Dominic Purcell) är kung över jomsvikingarna när han dör i strid, men eftersom Freyja (Tegan Moss) är väldigt förtjust i honom så väcker hon honom till liv igen, för ett Midgård utan Eirick är himla trist. Eirick går dock i exil i en stuga i skogen och brottas med björnar. Tio år senare tycker Thor Odens son (Conan Stevens) att det är himla jobbigt med kristendom i världen, så han tänker öppna en portal mellan Valhall, Midgård och Helheim och skapa en era av kaos så att den kristna guden kan gå och dö. Så Frey (Jesse Moss) rekryterar Eirick, varande både död och levande, för att åka till Helheim och hämta Helheims horn, vars ljud kan slita sönder Thors dödliga kropp. Men för att göra det så behöver Eirick ett skepp, så han hälsar på sin kompis Sven (Craig Fairbrass) som hjälper honom att rekrytera en grupp äventyrare inklusive skeppsägaren Brynna (Natassia Malthe) och mandarinkrigaren Yang (Jon Foo) för att göra den episka resan.

---

Jag gillar vikingar och jag gillar vikingfantasy och vikingmetal på ungefär samma nivå som krank gillar robotar, så jag borde älska Vikingdom på samma sätt som han älskar Transformers. Och ståryn är faktiskt rätt cool och har balla vändningar. Och den strösslar med nordiska namn som fan, så den borde bli asbra!

Filmen har dock en regissör som vill mer än han kan. Regissören Yusru A. Halim har tittat väldigt mycket på Zak Snyders 300, för filmen inleds mer eller mindre med något som ser ut som eftertexterna till 300, och eftersom inledningen också börjar med vrålande elgitarrer så har jag en känsla av att han är dessutom är stor fan av nordisk metal. Så han vill. Som fan!

Men han kan inte. Den coola ståryn med de balla vändningarna är ärkefull med klichéer och ostigheter. Den har en kvotkines och en kvotkvinna – det finns faktiskt inget annat sätt att beskriva Yang och Brynna på – och en pseudo-Gandalf som bara är för mycket. Allting verkar vara inspelat i samma soundstage med lite olika plastiga kulisser – som för övrigt är vrålkassa och inte ens kommer i närheten av det effektiva utnyttjandet av den begränsade scenen i 300. Alla bakgrunder är digitala och compositionen är ibland så dålig att man ser greenscreen-halon runt omkring. En del stuntmän är också digitala och ser ut som om de kommer från ett dataspel.

Sen har vi skådespelarna. Nästan alla låter som att de försöker härma James Earl Jones och misslyckas. Replikerna är styltigt framförda.

Åsså har vi kostymeringen. Brynna fajtas med bar mage i läder-BH. Alla andra slåss i päls och läder. Eiricks svärd ser ut som en blandning mellan ett fulsvärd och ett lajvboffervapen.

Och designen. Hunden Garm som vakar över porten till Helheim är det närmaste jag kan minnas att jag har sett ett hyggelmonster på film.

Hade den här filmen haft mer pengar och en mer kompetent AD och mer kompetent regissör och två varv till genom manusreviderandet så kunde jag ha älskat Vikingdom, men eftersom den inte har det så är jag rädd att jag måste erkänna att den har ungefär Uwe Boll-kvalitet. Jag kanske kan sträcka mig till Uwe Boll på en bra dag, men inte mer än så.

Spoiler: kommentarer

...wow...

 

[obak]

Nyss sett gayversionen av svansjön. Iofs en balett mend den var på TV och den var över två timmar lång, det är en film i min bok.
Odette är en man, det är en massa svanar, kärlek mellan män.
Enda jag saknar är Rothbart, han är ju min favorit!
4/5

Spoiler: kommentarer

https://www.youtube.com/watch?v=evk75OFiGVU

Nu hittade jag bara ett skitdåligt klipp, men min favorit Rothbart är Makhmud Eksambayev.
http://www.youtube.com/watch?v=_9BrzCnV-IE
En Romulan om någonsin jag sett en