Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v37-38

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Tack vare krashen och gamla backupper har som synes flera Filmklubben-trådar fallit bort. Jag gör en liten specialare för att fånga upp även filmer som sågs förra veckan.

Dessutom ger det mig tillfälle att låtsas som att jag såg den erbarmligt skitdåliga Knowing med Nicholas Cage i söndags och inte i måndags. Om jag inte kunnat låtsas det så skulle mitt winning streak i filmklubben nämligen brytas, för jag tror inte att jag såg något (annat) förra veckan.

Nå: filmen är jätte-jättedålig. Den är dum som Armageddon upphöjt i Michael Bay men har varken specialeffekter eller tempo nog för att väga upp det. Vi kan välj börja med att vi redan tidigt i filmen tydligen ska tro att en universitetsprofessor i... någon form av fysik? Astrofysik? ...tror att determinism betyder att "det finns en mening" och att det finns nåtslags motstående teori om att "allt bara är helt slump". Jävligt märklig premiss.

Men iallafall. Filmen handlar om Nicholas Cages genuint och genom filmen konstant otrevlige och osympatiske pappa, som förlorat sin fru i en brand och nu varvar mellan att vara mysprofessor och att vara ett rövhål mot sin son. En dag gräver man upp en tidskapsel på sonens skola, och alla barnen får varsin teckning i förseglat kuvert från barnen som grävde ner skiten för femtio år sedan. I huvudpersonens sons kuvert finns inte en teckning, utan världens mest genomskinliga chiffer. Det är datum och platser för, ähum, "alla större dödsolyckor från de senaste 50 åren". Jo tjena. Som om de skulle få plats på det där pappret. Kanske om scopet för pappret enbart vore USA, men troligen inte det heller. Och så tar det jättejättelång tid för pappan (som alltså som sagt ska föreställa universitetsprofessor) att tänka att siffrorna mellan datumen kunde vara koordinater. Men det finns ett par datum och platser som ligger framåt i tiden. Ja, ni fattar grejen.

Det här är en religiös parabel. Så om du inte känner för att se en väldigt kristen scifi-film så hoppa över den här. Eller förresten, hoppa över den oavsett.

Jag tror inte att den fixar Bechdel, men jag var för upptagen med att störa mig på hur de försökte få den asdumma plotten att vara jättecool för att tänka på det. En plotburen film behöver ha en plot som inte är stendum, på samma sätt som en specialeffektsfilm behöver ha bra specialeffekter.

Såhär:

Spoiler

Hela filmen slutar med att "aliens" plockar "utvalda" barn med sig i ett skepp som är format som en Ophanim (hjul inom hjul alltså) till en vacker grön äng med ett fint träd. Allt som saknades var äpplen i trädet och en orm.

Jag vill ha tillbaks mina två timmar.

BETYG: 1/5

 

[krank]

Google Cache:

Filmklubben v37
Filmklubben v36 (hittar inte)
Filmklubben v35
Filmklubben v34

 

[Max Raven]

Förra veckan (37) såg jag Död Snö.

Det är en norsk splatterfilm. Underhållande men inte särskilt originell. Men vafan, zombienazister!

Bechdel: Nja. Det märks speciellt mycket när det är ett killgäng i ena bilen som snackar om att gräva sig ur en lavin i typ fem minuter, sedan är det klipp till tjejgänget som snackar killar. Blech.

Betyg: 4 av 5.

 

[krank]

Jag har sett filmen Whore Semen of the Apocalypse

(Eller okej, riktigt så kanske den inte hette, men det låter som en betydligt roligare film än det här)

Gillade ni Se7en? Vill ni se en jättemycket sämre film av samma typ? Då är den här filmen perfekt.

Alltså... Mest är det nog manusets fel. Storyn är hattig och virrig, och den som skrivit manus är inte speciellt bra på att få flyt i sina dialoger.

- "They took something"
- "Took what?"
- "They took something from inside of her. She was pregnant"

Ser ni? Det hade inte krävts mycket för att ovanstående replikskifte skulle funka. Byt ut mitten mot "removed something?" så hade tredje repliken plötsligt passat ihop.

Hela manuset är så. Plus som sagt, hattigt och virrigt.

Skådespelarna... Det är för fan Dennis Quaid, Peter Stormare, Clifton Collins Jr med snygg snutmustasch (ni vet han från Inception). Det är inga lättviktare, de här är duktiga i vanliga fall. Jonas Åkerlund som regisserar. Alltså, regin är okej på scennivå; klippning och sånt är riktigt bra. Men dialogerna funkar inte trots heroiska insatser från skådisarna, och det övergripande är bara en enda röra.

Filmen fixar inte Bechdel. Jag tror det finns typ en namngiven kvinna i filmen.

Öht är jag djupt skeptisk till filmen rent värderingsmässigt. De båda hjältesnutarna är båda vita män och de två synligaste gärningsmännen är

Spoiler

en ond adopterad asiatisk tjej som blivit sexuellt utnyttjad (sexualisering, exotifiering och avhumaniserande) och en ond bög som inte accepteras av sin homofoba familj). Båda gestaltas tämligen stereotypt, med den nervöse och nervösledsne homosexuelle killen och asiattjejen som hela tiden spelar på sin sexualitet och på att hon ska vara sådär The Ring-läskig.- Alla vet att asiatiska tjejer är skitläskiga. Och sexiga. Samtidigt.

Så nä fy fan vad jag önskar att jag sett något annat istället. Jag har ju plockat hem The Cell eftersom jag inte ids vänta på europeisk blurayrelease längre, varför såg jag inte den?

Horsemen of the apocalypse är en och en halv timme lång. Den kändes som tre.

BETYG: 1/5

 

[Max Raven]

Spoilers: Drakula dör i Dracula från 1931. :o

Vad gäller filmen är jag kluven. Den har ett par bra skådisar, däribland Lugosi, och en del mediokra. Att den är baserad på en pjäs märks också i framförandet. Cinemotografin är inte perfekt - det finns en del udda klipp, och udda beslut vad gäller det som ges utrymme i berättelsen - Renfield och hans skötare tar en massa plats, medan Lucy dyker upp, dödförklaras och skymtar förbi som vampyr. Stämningen fungerar ganska bra, och en hel del effekter står sig bra, förutom fladdermusen som är rätt meh.

Jag stör mig lite på att de har remixat berättelsen en del - mest för att det satte en trend där man flyttade runt huvudpersoner, bytte namn, blandade in andra grejer och sedan kallade det Dracula. Det är inte "jättemycket" som ändras här - Renfield tar Harkers plats som person som besöker Drakula i Transylvanien, för att "förklara" hans galenskap/träldom under Drakula. Nackdelen är att det betyder att Jonathan Harkers roll blir väldigt liten (vilket inte hjälps av att han spelas hyfsat mediokert). Å andra sidan är inte boken väldigt underhållande att läsa med sitt dagboksformat.

Är det den bästa Drakula-film jag sett? Tror inte det, men den ligger högt. Det säger dock mer om hur bra folk är på att filmatisera Dracula än dess kvalité - (Renfield), Minas, Van Helsing och Draculas skådisars insatser åsido.

Betyg: 4/5.

 

[Krille]

Förra veckan tittade jag på Captain America: Winter Soldier, men det försvann i kraschen.

I morse tittade jag på Sky Captain And The World Of Tomorrow.

Någon gång i framtiden, så som framtiden var på trettiotalet, så har Dr Totenkopf (Lawrence Olivier) hemska planer för mänskligheten. De två provrör med en mystisk substans som är nyckeln till Dr Totenkopfs planer hamnar i New York, och mitt under Totenkopfs robotanfall hamnar provrörren hos reporten Polly Perkins (Gwyneth Paltrow). Robotarna i robotanfallet visar sig vara helt omöjliga att förstöra, så New Yorks myndigheter kallar på Sky Captain Joe Sullivan (Jude Law), som inte gör så mycket bättre ifrån sig, men han och Polly kommer undan. Robotarna spåras till Nepal, och Sky Captain och Polly följer efter.

En linje på en karta senare så är de i Nepal där de hittar en uran-mina, Shangri-La och spår vidare till Totenkopfs ö. Men de behöver lite hjälp, så Joe och Polly landar på ett flygande hangarfartyg med hans ex-flamma Frankie Cook (Angelina Jolie) som befälhavare. Tillsammans planerar de ett angrepp på Totenkopfs ö. Naturligtvis kan flygplanen dyka, för det är ju i framtiden, så de dyker för att undkomma Totenkopfs försvar och hittar ett hål så att de kommer in.

Ön har inte bara Totenkopfs robotar, utan också dinosaurier och en jätteraket som ska funka som en Noaks Ark som flyttar liv från Jorden till en annan planet, eftersom Jorden är uppfuckad. Dessvärre kommer raketens atommotor att förinta Jordens atmosfär. Totenkopf själv är död sedan tjugo år, och robotarna kör på sitt senast inmatade program. Så de enda som kan stoppa robotarna och raketen är Polly och Joe...

---

Stårymässigt är Sky Captain en rätt vanlig snitslad bana eller biljettståry – scen A ger en ledtråd till scen B som ger grunkan man behöver för att komma till scen C, etc. Skådespelandet är helt adekvat. Angelina Jolies roll är typ inspelad i förbifarten. Hon har inte alls så mycket att göra i filmen som trailern antyder, men vafan, hon är rätt viktig för relationen mellan Polly och Joe och hon är stenhård och har ett flygande hangarfartyg och en lapp för ögat! Joe Sullivan är hyfsat träig, en rätt normal matiné-hjälte med en i varje hamn. Polly Perkins varierar hejdlöst mellan detektiv och inkompetent dam i nöd.

Visuellt sett är Sky Captain nästan spot on. Det finns några scener som känns lite konstiga, mest på grund av att i stort sett hela filmen spelades in med virtuella kulisser. Så när Polly kliver ut ur en bil som inte finns så känns det väldigt mycket som att bilen inte finns, utan är påklistrad i efterhand. Design är däremot ascool, och den urtvättade färgskalan med lite sepia på gör det bara ännu bättre!

Sky Captains stora grej är dock inte för publiken, utan för filmindustrin: dess grej är att det går att göra storslagna matiné-filmer och action-filmer på relativt låg budget utan att behöva flänga runt över hela världen eller bygga dyra jättekulisser. Och det går att återuppliva gamla döda skådespelare. Man behöver fortfarande ett bra manus och bra skådespelare, men framförallt öppnar produktionen bakom Sky Captain för alla indie-filmskapare som vill göra häftigare filmer som de inte skulle ha haft råd med på det gamla sättet. Timo Vuorensola, som gjorde Iron Sky, kommer till exempel upp i mina tankar. Det är för sådana som han som Kevin Conways film öppnar dörren.

Spoiler: kommentarer

Försvann och försvann... Länk finns ju högre upp i tråden =)

 

[Xyas]

Det finns några scener som känns lite konstiga, mest på grund av att i stort sett hela filmen spelades in med virtuella kulisser. Så när Polly kliver ut ur en bil som inte finns så känns det väldigt mycket som att bilen inte finns, utan är påklistrad i efterhand.

Jag såg den här för en tid sen också. Jag ville verkligen gilla den, men just det här hade jag jättesvårt för. Sparkade ut mig ur suspension of disbelief hela tiden när det kändes som bakgrund och skådisar inte hörde ihop :/

 

[Vimes]

Jag såg Hurt locker, den handlar om ångest och är spännande på samma gång. Bra film! 4 av 5!