Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v46

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[Jocke]

Jag har vart på bio och sett Interstellar, på Rigoletto 1, efter som det inte finns nån IMAX biograf i det här djävla landets huvuddjävlastad. Man lackar. Jag slapp i alla fall dubbla glasögon efter som filmen är i Glorious 2D, alltid en tröst.

Det bra är att 1. filmen är väldigt bra bra och 2. den är bra på saker film sällan är bra på just nu.
Det dåliga är samma saker som alla andra filmer också är dåliga på. Typ att en del av symboliken är övertydlig och lite för genomtänkt, och hur det här med vad som förväntas av män och kvinnor gestaltas.


Jag blev väldigt förtjust i robotarna. Filmen är väldigt snyggt filmad av Hoyte van Hoytema också.
Fem av Fem!

Jag har några spoileråsikter också:
1. Skönt att det inte var gud eller nån slags newage lösning i slutet av tredje akten. Trist att det var som jag trodde från början med böckerna och det.
2. EN främmande person träffar de, och denne har drabbats av rymdvansinnet... det är såklart lite kul att det är MATT DAMON som bara ligger i nån jävla burk och väntar på att låta sitt rymdvansinne förgöra expeditionen.
3. Kul att slutet är typ samma som i 2001, fast helt annorlunda. Å andra sidan hur ska man annars avsluta en rymdfilm?
4. Kul att den femte dimensionen inte såg ut som långa utdragna maskar, vilket är den vanliga gestaltningen.
5. Trist att Coop snor ett rymdskepp för att hänga med tjejen på slutet.

 

[Jarl]

Håller med om i princip allt Jocke säger om Interstellar. 5/5, gå och se etc. Lider lite av samma Nolan-nåjja som Inception; rädslan att publiken inte ska förstå gör att han blir övertydlig ibland. Men vafasen, riktigt bra rymdfilm liksom.

 

[Voldstagg13]

Moby Dick, modell 2010, med William Hurt och Ethan Hawke m.fl.
Välgjord och ingen skådis gör bort sig, men de flesta av dem gör heller inte originalhistorien rättvisa, fast å andra sidan är det regissören, producenten och manusförfattaren som ska ha en känga för det. Hawke gör en blek Starbucks och Hurt kunde gott ha spelat över istället för att få lite glöd i sin Ahab, och Donald Sutherlands präst är mera lärare än svavelosande predikant.
Färgerna är bleka, realism istället för dramatik och färg i det här fallet.
Inte dålig eller ointressant, men det går att göra så mycket mera med materialet, så 3/5. Ska nån se Moby Dick, se filmen från 1956.

 

[krank]

Jag har också sett Interstellar.

Det är en fantastiskt bra film, som inte kändes det minsta utdragen trots sina 2:48. Jag gick in med ganska negativa förväntningar om lite för mycket dramaslask, men det kombinerades med tillräckligt mycket hard science och mysterielösande och fräsiga effekter för att det inte skulle störa så mycket.

Det är alltså, för den som missat 'et, en film om en snubbe som tvingas åka iväg från sin familj på en katastrofdrabbad framtida Jord, för att hitta ny mark för mänskligheten. Så mycket har avslöjats i trailers, så jag ser det som mycket, mycket milda spoilers.

Filmen tar sin tid på ett bra sätt, och innehåller tillräckligt många krumbukter och relativt oväntade grejer för att hålla resan intressant. I stora delar av filmen saknas egentligen en antagonist, vilket jag tycker är intressant. Och när det väl finns en så är han ganska mycket en biroll, det är inte han som är det viktiga.

Vetenskapen sägs vara relativt schysst och frånsett visst flum så betraktar jag nog det här som hyfsat hård SF på de premisserna. Samtidigt som ju stora delar av storyn är väldigt mjuka.

Det är en blandad kompott, mästerligt tillagad. Jag tvekar inte att säga att den här filmen framgångsrikt kan jämföras med 2001 -- på många sätt är den betydligt bättre än det äldre verket, innan man tagit hänsyn till teknikens framsteg och hur revolutionerande 2001 var när den kom och så vidare. Men sida vid sida, utan andra hänsyn än filmupplevelsen, sätter jag nog Interstellar högre.

Det finns ett par problem. Det är till exempel en korvfest, där det visserligen finns två namngivna kvinnor men fan vet om de pratar med varandra om nåt som inte är en man. Jag är skeptisk. Och varför har de jävla ROBOTARNA mansröster? Nåja.

Lite om twistarna:

Spoiler

Twisten med att forskaren var kocko och antingen var knäpp eller hade förfalskat data eller båda telegraferades väldigt, väldigt högt. Det gick inte att missa, så det blev verkligen världens minsta överraskning. Däremot såg jag faktiskt inte spökgrejen komma. Och det kändes faktiskt genuint spännande vem som skulle då; jag fick en stark känsla av att det inte fanns så mycket "plot armor" ens för huvudpersonen. Det kändes som den sortens film.

Lite om flummet och slutet:

Spoiler

Tramset om kärlek som en högre dimension var asfånigt och filmen hade varit bättre utan det. Att det dessutom var tjejen i gänget som fick stå för det flummiga kärleksdravlet gjorde det inte bättre.

Jag förstod inte riktigt på vilket sätt dotterns lösande av ekvationerna löste problemen på jorden. Var det inte redan etablerat att teorierna var en dead end, att gammel-forskaren redan löst alltihop sedan länge men att det inte spelade nån roll? Plötsligt var det liksom en självklarhet att allt skulle lösa sig bara dottern fattade svarta hålet men... Nej, jag fick inte ihop det alls.

Inte superförtjust i att karln fick överleva, men det var åtminstone inte ett HELT puttinuttslut i och med att dottern fick vara sådär döende och gammal.

BETYG: 5/5, tveklöst.

 

[krank]

Jag blev för övrigt rätt sugen på att göra ett rollspelsscenario av typen 2001/Gateway/Rama/Eon/Interstellar. Men det blir nog inget den här gången heller...

 

[Krille]

Jag har sett Monty Python Live (mostly) – One Down, Five To Go (på bluray).

Monty Python Live (mostly) är, som namnet antyder, en liveshow med Monty Python minus Graham Chapman. I stort sett är det en uppdaterad Live at the Hollywood Bowl, med lite nyskrivet material, en del sång och dansnummer av en klase dansare, och små gästspel av bland annat Stephen Hawking, Mike Myers, Brian Cox och Eddie Izzard.

Det är ett trevligt återseende av ens gamla favoritsketcher av ens gamla favoritkomiker, med betoning på "gamla", och med en hel del giftiga små skämt medlemmarna emellan. Det skojas om Michael Palins jordenruntresor och John Cleeses många äktenskap, för att ta de mest uppenbara.

Men det blir inte så mycket mer än så, ett trevligt återseende.

Monty Python Live har nämligen ett stort problem. Problemet är inte att Python-gänget är urgamla, kommer av sig, tappar repliker och har svårt att komma igen. För det gör de, men det blir på något sätt naturligt och levande. Den biten funkar.

Problemet är att i stort sett allt material inte funkar i en gigantisk arena. Det finns några klassiska grejer som funkar riktigt bra, men det mesta har liksom ... vad än motsatsen till att "skohornas in" är. "Skohornas ut", kanske. Det tar för liten plats i en sådan gigantisk arena som O2 i London, så man får liksom fylla ut det. Och utfyllnaden känns artificiell.

Men trevligt var det.

 

[anth]

Jag har sett Bonnie & Clyde vs. Dracula och den var precis så dålig som den låter, eller kanske lite sämre.
Det är 1930-tal, depressesion, och Bonnie&Clyde åker på rån&mord-turne på USAs landsbygd.
I närheten håller en galen doktor, med elefantmannen-mask för huvudet, och hans efterblivna syster, Dracula fången i källaren.
Doktorn anordnar en stor fest, Dracula kommer, Bonnie&Clyde kommer, kaos utbryter, nästan alla dör. Slut
Betyg: 2 på en skala mellan 1 och 10 (jag har sett värre och måste spara ettorna till de riktigt dåliga filmerna).

 

[Voldstagg13]

Hittade '51' (2009) i filmhögen, med bl.a. Vanessa Branch & Bruce Boxleitner.
Titeln syftar på Area 51 och handlar om inbjudna reportrar som ska få ge allmänheten en inblick i det hemligaste av regeringshemligheter. Det är en styrd visning, men något måste ju gå snett... Det hela blir ungefär som förväntat och stereotyper slaktas av vad som finns i källaren. Jag trodde att det skulle bli en halvrolig gäspning, men den höll bättre än väntat, kanske för att jag började bygga ett one-shot rollspelsäventyr i huvudet av storyn. Nåja, 3/5 för helt ok underhållning om än inte så originell.

 

[krank]

Jag har sett om Iron Man igen.

Minns ni när den kom? Vilken revolution den var! Snygg, tajt och rockig superhjältefilm med maximal fart och fläkt och bra skådespeleri. Fräsiga effekter och allt. Två år tidigare hade X-men 3 visat hur fel det kan gå...

Den här filmen körde ju igång hela Marvel Cinematic Universe och gjorde det med en smäll. Att Marvel började göra sina egna filmer är nog bland det bästa som hänt filmvärlden, tror jag.

Här är min första recension av filmen. Jag har sett den nån gång till mellan då och nu tror jag, och jag såg den såklart på bio när det begav sig.

Det var ett trevligt återseende hursomhelst. Dels just för att påminna sig om hur stor grej den här filmen var när den kom, men också för att det är kul att reflektera kring den i ett bredare perspektiv. Obadiah Stane nämns till exempel typ inte alls i övriga filmer. Det är kul att se agent Coulson göra sitt första framträdande, i och med att han spelar en hyfsat stor roll senare.

Vad kan man mer säga... Jag reflekterade lite över att mellanöstern å ena sidan mest skildras som ett ställe där det bara finns offer och förövare medan hjältar måste komma utifrån, men att the ten rings å andra sidan visar en mer nyanserad bild av den asiatiska regionen i stort -- de visar att det finns flera olika nationaliteter och kulturer som agerar på den arenan. Jag gillar att skurken där har som mål att kontrollera asien, inte USA eller världen. Det gör det hela mer vettigt, mindre västcentriskt. Jag reflekterade över att textning av icke-engelska endast skedde i undantagsfall, mest när det var skurkar som pratade. Civila däremot fick "pladdra obegripligt". Ett slags dehumanisering, kanske. Eller bara att förstärka synen på den som värnlösa offer.

Öht är filmen intressant som kommentar till USA's agerande i regionen.

Det mest obehagliga i den, på ett ideologiskt plan, är såklart hur mycket av en Ayn Randsk övermänniska Stark är. Han är den ultimate priviligerade vite mannen, med den vite mannens börda att bringa civilisation till barbarerna. Han har minsann förtjänat alla sina rikedomar och drivs av en starkare vilja och övertygelse än andra, därför är det bättre att han, den Starke Individen, tar hand om fredsbevarandet istället för att sånt underställs demokratisk kontroll. Blä.

Men nå, det hindrar inte filmen från att vara alldeles fantastisk som spektakel-superhjältefilm och jag står fast vid mitt betyg.

BETYG: 5/5

 

[Kärlekscraft]

Jag har sett om Iron Man igen.

Minns ni när den kom? Vilken revolution den var! Snygg, tajt och rockig superhjältefilm med maximal fart och fläkt och bra skådespeleri. Fräsiga effekter och allt. Två år tidigare hade X-men 3 visat hur fel det kan gå...

Den här filmen körde ju igång hela Marvel Cinematic Universe och gjorde det med en smäll. Att Marvel började göra sina egna filmer är nog bland det bästa som hänt filmvärlden, tror jag.

Här är min första recension av filmen. Jag har sett den nån gång till mellan då och nu tror jag, och jag såg den såklart på bio när det begav sig.

Det var ett trevligt återseende hursomhelst. Dels just för att påminna sig om hur stor grej den här filmen var när den kom, men också för att det är kul att reflektera kring den i ett bredare perspektiv. Obadiah Stane nämns till exempel typ inte alls i övriga filmer. Det är kul att se agent Coulson göra sitt första framträdande, i och med att han spelar en hyfsat stor roll senare.

Vad kan man mer säga... Jag reflekterade lite över att mellanöstern å ena sidan mest skildras som ett ställe där det bara finns offer och förövare medan hjältar måste komma utifrån, men att the ten rings å andra sidan visar en mer nyanserad bild av den asiatiska regionen i stort -- de visar att det finns flera olika nationaliteter och kulturer som agerar på den arenan. Jag gillar att skurken där har som mål att kontrollera asien, inte USA eller världen. Det gör det hela mer vettigt, mindre västcentriskt. Jag reflekterade över att textning av icke-engelska endast skedde i undantagsfall, mest när det var skurkar som pratade. Civila däremot fick "pladdra obegripligt". Ett slags dehumanisering, kanske. Eller bara att förstärka synen på den som värnlösa offer.

Öht är filmen intressant som kommentar till USA's agerande i regionen.

Det mest obehagliga i den, på ett ideologiskt plan, är såklart hur mycket av en Ayn Randsk övermänniska Stark är. Han är den ultimate priviligerade vite mannen, med den vite mannens börda att bringa civilisation till barbarerna. Han har minsann förtjänat alla sina rikedomar och drivs av en starkare vilja och övertygelse än andra, därför är det bättre att han, den Starke Individen, tar hand om fredsbevarandet istället för att sånt underställs demokratisk kontroll. Blä.

Men nå, det hindrar inte filmen från att vara alldeles fantastisk som spektakel-superhjältefilm och jag står fast vid mitt betyg.

BETYG: 5/5

Nu vill vi också se en recension utav Captain America: The First Avenger också!!