Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v16

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v16. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ

Den här veckan blir det DOGMA.

Därefter tänker jag End of Days och The Sixth Sense. Möjligen i den ordningen också. Sen fortsätter jag nog på ockult/skräcksvängen med typ The Green Mile, The Haunting, Sleepy Hollow etc. Sedan kanske ett komedispår med EdTV, 10 things, Runaway Bride och Wild Wild West?

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

10 Things I Hate About You
Bicentennial Man, The
Boondock Saints
Dogma
Edtv
Eyes Wide Shut
Green Mile, The
Haunting, The
Magnolia
Mummy, The
Notting Hill
Runaway Bride
Sixth Sense, The
Sleepy Hollow
Star Wars Episode 1
Talented Mr. Ripley, The
Wild Wild West

Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Interstellar.


Skit har inträffat på Jorden, och grödor dör. I hemlighet har NASA genom professor Brand (Michael Caine) satt upp en plan A och en plan B. Plan A innebär att bemästra gravitation och flyga ut medelst jättelika rymdskepp. Plan B är att dyka genom ett maskhål till någon annanstans och kolonisera på det gamla hederliga sättet.

Fast det vet inte bonden/ex-astronauten Cooper (Matthew McConaughey). Inte förrän hans dotter Murph (Mackenzie Foy) blir kompis med ett spöke som lämnar meddelanden genom bokhyllan. Det är genom ett sådant meddelande som Cooper och Murph hittar NASAs hemliga bas. Och väl där så övertalas Cooper att följa med på Plan B del 2 och flyga genom maskhålet och ta kontakt med dem som åkte igenom maskhålet som del av Plan B del 1 för att hitta världar som man kan bo på. Det innebär dock att Cooper lämnar Murph bakom sig och det tycker Murph inte alls om. Murph växer därför upp och blir skitsmart fysiker men också skitarg på Cooper för att han lämnade henne.

Samtidigt är Coop antingen nedfryst eller i extrem relativistisk tidsdilation, så innan filmen vet ordet av så är Coop på andra sidan galaxen och Murph medelålders. Och det är då problemen börjar på riktigt, för professor Brand som startade hela skiten var inte helt ärlig, och det var inte Dr Mann (Matt Damon), enda överlevande av Plan B del 1 heller.

---

Jag tyckte mycket om den här filmen, men det berodde inte på skådespelandet eller på den mänskliga ståryn. Den är klumpig och överemotionell. Dess slutkläm bygger lite på magiskt tänk, vilket förtar lite av science fiction-grejen ur filmen. Hade Nolan undvikit den enda repliken lika intensivt som han undvek en återförening på slutet så hade den hållit ihop mycket bättre som science fiction-film.

Men visuellt är den fantastisk! Och den är grandios och storslagen på alla sätt och vis, och visuellt awesome!

Det är också en väldigt otypisk film. Den bygger inte på ett tidigare varumärke, den bygger inte ett nytt varumärke (utom möjligen Christopher Nolan). Det känns väldigt mycket som "filmen som Nolan fick göra för att stanna kvar i stallet", lite på samma sätt som Inception. Liksom Inception så leker Interstellar med tidsutdragning och parallella men kopplade handlingar på flera nivåer.

Så på många sätt känns det som att Interstellar är kompromissen mellan att låta Nolan få göra filmen så att han blev glad, och att stoppa in de mänskliga elementen i onödan så att studiocheferna hade något som de kunde begripa så att de kunde ge filmen grönt ljus över huvud taget. Det gjorde inte filmen bättre, men det gjorde filmen möjlig.

Och det är jag glad för. Interstellar är inte på något sätt en dålig film, utan rätt bra. Det är däremot en sorts film som Hollywood sällan vågar göra, och det är skäl nog för att tycka om den.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Jag har sett om Dogma, något jag är nästan helt säker på att jag borde låtit bli.

Storyn är typ såhär:

Extremt unga Matt Damon och Ben Affleck spelar ett par änglar (Loki, Bartleby) som kastats ut från himlen av Gud för att den ene övertalat den andre att ge Gud fingret och vägra mörda folk. Nu har de hittat ett kryphål i katolsk dogma som gör att de kan bli förlåtna och få komma tillbaks till himlen. Men gör de det bevisar de att Gud har fel, och då slutar världen finnas.

Det tycker ängeln Metatron verkar dåligt så han kontaktar Token Female, en tjej som inte kan bli morsa, är katolik som tappat sin tro och jobbar på abortklinik. Tillsammans med Token Black och två stoners ska hon nu stoppa änglarna.

Saker jag tyckte var betydligt mer okej och rentav roliga 1999:
  • Jay och Silent Bob i allmänhet. SÅ jävla tråkig grabbhumor utan positiva sidor som väger upp.
  • Pubertala och tråkiga sexskämt, gärna riktade till kvinnor som tycker att skämten är tråkiga eller obehagliga.
  • Rasistiska karikatyrer (svarta karaktärer i filmen: Aposteln som konstant snackar om black pride, ett gäng ansiktslösa gängmedlemmar och... öh... Latinamerikanska karaktärer i filmen: Exakt en, som får vara hetlevrad kvinna).
  • Casual sexism.
  • Casual sexualisering och "höhö, tuttar".
  • Homofobi (visserligen beskrivs det som något dåligt att förskjuta ett barn som är gay, men öppen bögskräck visas i andra situationer.)
  • Bajselementarer.
  • Regissörer som skriver in sig själva som superhjältar i sina egna filmer.
Saker som fortfarande håller:
  • Matt Damon och Ben Affleck i de scener de har ensamma. Vilket är typ... tre eller fyra. De har bra flow, framför allt när de har mer "gnabbiga" scener. Jag gillar också fortfarande när mytiska karaktärer pratar om mytiska händelser på ett vardagligt sätt.
  • Öööööhhhh... I got nothing.
Filmen utger sig också för att vara sådär religiöst kontroversiell och religionskritisk, men det kan den nog bara ses som i en i övrigt extremt kristen kontext. För i grunden är det här en apologetisk och väldigt kristen film, där en stor del av plotten går ut på att bortförsklara all skit inom katolicismen och bibeln på olika sätt. Huvudskurken har en poäng och alla som rantar mot Gud i den här filmen har rätt bra poänger; det spelar faktiskt ingen roll ifall Gud spelas av (SPOILER) Alanis Morisette, hen framstår fortfarande som en småaktig, orättvis, orättfärdig och obehaglig superdiktator.

Det fanns en tid då jag verkligen gillade den här filmen, gillade den attityd jag då tyckte att den hade. Den kändes liksom In Nomine för mig; driva med religionen etc. Men idag kan jag inte se den som det. Det är en kristen propagandarulle som dessutom är full av sexism, rasism, homofobi, obehaglig och pubertal sexhumor, taffliga klipp och platt överskådespeleri.

Det enda möjligen intressanta jag kan se hos filmen är att det ju är liiite intressant att se hur en riktig kristen apologetfilm ser ut när den inte är gjord av konservativa kristna rövhål utan av en studentikos och pubertal fåne.

BETYG: 1/5

(Och nej, det betyget har INGET att göra med att jag satt med sprängande huvudvärk under större delen av filmen)

EDIT: Selma Hayek, Alan Rickman och George Carlin gör förresten helt okej insatser. Ingen av dem är at the top of their game dock.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Jag har sett The Adjustment Bureau, en... öh... thriller? Romantisk thriller? Romantisk urban fantasy/mytologisk thriller? Nåt sånt... baserad på en novell av Philip K. Dick. Och alla som läst Dick vet att det betyder att det finns en intressant historia i grunden. Antagligen en som handlar om vad det är att vara mänsklig.

Det var så länge sedan jag läste originalet att jag inte minns något. Det är nog lika bra. Hursomhelst handlar filmen om kongressledamoten David Norris (Matt Damon) som av en slump träffar en tjej på en herrtoalett som inspirerar honom att göra världens ballaste tal vilket ger honom ära och berömmelse och bra karriär. Resten tar jag nog inom spoilertaggar:

Sedan råkar han av en slump upptäcka att det finns "adjustment agents", ett slags metafysiska justeringsmän som ser till att den mänskliga civilisationen fungerar i enlighet med Den Stora Planen. Justeringsmännen har i historien kallats "änglar"; såklart, och Planen... Ja, ni fattar. Det finns en Chairman som skriver (och reviderar) planen. Hursomhelst säger planen att Norris och Elise, som kvinnan heter, aldrig skulle träffas igen. Det gör de ändå, och resten av filmen handlar om hur han kämpar mot planen och mot agenterna.

Jag tyckte mycket om den här filmen. Matt Damon gör ett bra jobb, de enkla effekterna sköts snyggt och temat och storyn tilltalar mig. Tyvärr måste jag lägga mer analys inom spoilers:

Norris utrustas via agenterna med kunskap om ödet, om framtiden. Det blir såklart en lysande metafor för de inre demoner man ofta drabbas av när man är på väg in i ett förhållande -- alla osäkerheter, alla ondsinta "tänk om", allt tvivel. "Tänk om hennes liv förstörs för att jag är med henne, tänk om hon måste ge upp alla sina drömmar, tänk om jag tynger ner henne".

Samtidigt är det såklart en amerikansk historia, och en sådan är inte komplett utan ganska övertydliga demonstrationer om determinism kontra s.k. "fri vilja". Men den tolkningen är så evinnerligt tråkig och ytlig att jag nog helst hoppar över den.

En intressant grej tycker jag är att det finns en tradition bakom att visa änglar som kostymbärande män. Det finns en äldre film med Nicholas Cage som heter Änglarnas Stad (som är en remake av ett ännu äldre original) med samma enhetliga klädsel för dem. Jag har för mig att jag sett det längre tillbaks också, men minnet sviker.

Wikipedia beskriver den här filmen som att den har scifi-element, men det kan jag bara gå med på om "science" definieras så löst att det i princip kan betyda vadsomhelst. Filmen är bra, har en duktig Matt Damon och även såklart andra duktiga skådespelare, lagom mängd kristen metafysik och mytologi i hyfsat intressant klädnad, och en rätt intressant plot. Den fixar dock inte Bechdel, och jag har lite svårt att se att den skulle hålla för att ses en andra gång utom såklart i rätt sällskap.

BETYG: 4/5
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,637
Location
Ludvika
Teenage Mutant Ninja Turtles (2014)
Har skjutit på den här filmen rätt länge, för jag var rätt uppspelt ibörjan, men ju mer jag hörde om den ju sämre verkade den. Till slut ögnade jag igenom den lite snabbt på en längre flygresa och konstaterade att det nog inte var något jag någonsin ville se. Men se den måste jag ju, för det är ju muterade djur som sparkar rumpa =) Dessutom såg jag en genomgång av filmen av Nostalgia Critic som, även om den sågades, lyfta fram en del av potentialen som fanns i den. Det var tillräckligt för att få mig att i alla fall slänga ett öga på den när chansen dök upp.

Och den var inte fullt så dåligt som jag hade trott. Det är fortfarande inte en bra film, i min åsikt. Jag tycker till och med att den är rätt dålig, men den har en och annan ljusglimt som gör att det inte var totalt bortkastat.

Betyg: 2/5
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,876
Jag såg Peter's Friends (1992) som gick på TV nyss. Tung lista med skådespelare: Stephen Fry, Emma Thompson, Hugh Laurie, Imelda Staunton, Kenneth Branagh …

Några vänner samlas på en herrgård som en av dem har ärvt för att fira nyår och minnas forna tider då de spelade teater och gjorde revyframträdanden tillsammans. Antagligen väldigt close to home för skådespelarna, för många av dem har nog en bakgrund med just sådana aktiviteter under collegeåren.

Anyways, det går väl lite som man väntar sig: det blir roligt och struligt och folk säger helt fel saker och det blir dålig stämning, och fin stämning och allt man gissat på och lite till. På nåt plan kände jag inte att jag blev förvånad över särskilt mycket, men det var ingen besvikelse. De sakerna som överraskade var tillräckligt överraskande, och allt det andra var det en njutning att se hantverksmässigt. Bra skådespel, roligt manus och, intressant nog, ett ganska daterat soundtrack som faktiskt bidrog till helheten genom att vara just daterat. Lite mer om varför i spoilertaggen:

Det antyds tidigt att Peter (Stephen Fry) inte är helt kry och det visar sig i slutändan vara så att han är HIV-positiv och har börjat ta bromsmediciner. Redan tidigt började jag tänka att det nog var nåt sånt som var grejen, och musiken tjänade väldigt bra som en påminnelse om att AIDS fortfarande var/sågs som en dödsdom mer eller mindre. En tidsmarkör som gav det hela en extra dimension för min del.

Filmen slog definitivt an något hos mig. Trots att den avlöpte ungefär som jag gissade så kände jag mig lite tagen efteråt. Dels fick de med väldigt mycket på de där 101 minuterna, dels fanns det ett motiv om att inte vara där man vill vara i livet som nog skapade en del resonans hos mig i det att jag själv inte känner att jag har grepp om den saken. Dessutom blev jag väldigt förtjust i nästan varenda en av figurerna.

Jag ger den 4 revysånger om tunnelbanestationer av 5 möjliga och rekommenderar den varmt för den som vill se en film där det hantverksmässiga står mer i fokus än det visionära eller estetiska.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Ghost in the Shell: Arise.


Major Motoko Kusanagi, 501 särskilda insatsstyrkan, kommer tillbaka efter en utlandsvistelse. Vid flygplatsen får hon ett meddelande från sin förra boss och mentor, överstelöjtnant Mamuro. Sen börjar skumma saker hända – hon ser saker som inte är där, hennes cyborgkropp börjar strejka, folk har sett henne i landet flera dagar innan hon kom in, och plötsligt anklagas hon för flera mord som hon omöjligt har kunnat begå.

Så vems minne är det riktiga egentligen?

Arise är en OVA i fyra delar. Den här boxen innehöll två episoder, Border 1: Ghost Pain och Border 2: Ghost Whisper, som utspelar sig tidigare än både filmerna och Stand Alone Complex. Det är en yngre och mer flickig Kusanagi vi ser, och hela teamet i Public Security Section 9 är inte hopsamlat än. Aramaki jobbar på det, och Kusanagi är en av hans första potentiella rekryter. Vi får se resten av det framtida teamet i introt och gör korta nedslag hos de flesta under de två avsnitten.

Det är många nickar tillbaka till tidigare inkarnationer. Kusanagi lyckas till exempel upprepa sitt favvo-stunt från manga och tidigare anime: att försöka slita upp en lucka så hårt att armen flyger av. Många teman återbesöks också i båda avsnitten. Det är också lite motsägelser: Kusanagis back-story stämmer inte överens med den i Stand Alone Complex: 2nd GiG, men 2nd GiG-storyn var ju å andra sidan tredjehandsinformation. Samma sak gäller 2nd GiGs story om hur Batou och Kusanagi jobbade ihop i ett krig i mellanamerika och hamnade i fel ände av Paz prickskyttegevär – men å andra sidan, det var en supar-ståry över ett pokerparti, så det behöver ju inte heller vara sant. Men likväl så finns det skillnader som man får leva med.

Och nu blev jag förstås tvungen att jaga rätt på avsnitt 3 och 4, och en ny tv-serie av OVAn plus en klase nytt material har tydligen börjat sändas i Japan, så den blir jag också tvungen att börja jaga. Det är i sig ett gott betyg! Det är komplexa stårys som inte är helt uppenbara och har väldigt många lager, tempot är lite långsammare än Stand Alone Complex och det är mer deckarstory i likhet med Mamoru Oshiis filmer (jag undrar om överstelöjtnantens namn "Mamuro" liknar "Mamoru" med avsikt). Och varje avsnitt innehåller fler vändningar än hela Jason Bourne ihop, typ. Man kan inte slötitta Arise – man måste faktiskt vara vaken när man ser den.

Det har pumpats rätt mycket pengar i animationen, som faktiskt är riktigt vass! Kusanagi är också bra mycket mer uttrycksfull i den här inkarnationen än tidigare: hon ler (!), är ettrig och uppkäftig, blir redigt förbannad. Och den här gången går hon inte klädd i baddräkt med benvärmare till vardags, utan i ett Ferrari-rött motorcykelställ som matchar hennes fetcoola cykel.

Det enda som jag egentligen saknar är Yoko Kannos musik. Det är någon annan som gör den den här gången, och musiken är faktiskt inte lika vass.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,265
Location
Rissne
Jag trodde att jag sett Surrogates i filmklubben tidigare, men hittar inga spår av detta.

Filmen handlar om FBI-agenten Greer, spelad av Bruce Willis. Storyn är typ att det uppfunnits människolika robotar som kan fjärrstyras och att folk sitter hemma går runt med dem istället för att träffas "på riktigt". Robotarna har eller kan iaf ha alla möjliga sensorer, och naturligtvis kan de också uppgraderas och bli bättre på allt möjligt än de fettsäckar vi idag är inspärrade i. Enligt filmens story har användandet av surrogater eliminerat våldsbrott, dödsolyckor och sexuellt överförbara sjukdomar. Vi får också se hur krig numera utkämpas via surrogater, så oräkneliga soldaters liv räddas också.

Mitt i allt detta är det nån som uppfunnit ett vapen som kan döda folk genom deras surrogater, något man trott varit omöjligt. Greer undersöker saken.

Vet ni vad jag är evinnerligt jävla skittrött på? Teknikfientlig scifi på film. Filmens grundplot håller i sig själv, men samhällsanalysen håller inte. Greer är en hopplös bioromantiker -- ni vet, en sån där som tycker man ska "träffas på riktigt" och inte gillar att använda surrogater. Och hela filmens plot bygger såklart på hur dumt och dåligt det är att folk kan leva liv fria från risk, fria från dödsolyckor, fria från könssjukdomar och fria från mord. Det är inte att "leva på riktigt" eller att "leva som människor". Jävla TRAMS.

Det finns en del andra märkliga grejer i filmens premiss. Varför skulle till exempel alla välja "snygga" surrogater? Varför har t.om. punkarna docksnygga kroppar? Varför ser vi inte fler medvetet fula eller groteska? Varför inte ickemänskliga?

Varför bryr folk sig ens om att gå ut? Om man kan styra en surrogat med VR-utrustning borde man kunna styra en virtuell avatar också. Alltså finns ingen anledning att ens bry sig om köttrymden. Varför går folk fortfarande runt på stan istället för att typ bara hyra en surrogat på platsen de ska till?

Och om vi ser ur rent teknisk synpunkt; varför i hela helvete är alla surrogater kopplade till samma nätverk? Är det inte SKITDUMT med ett centraliserat nätverk för HELA VÄRLDENS surrogater? Var finns alla hackade surrogater? Alla piratkopierade surrogater med rootad kernel? Och varför tillåts problemet med viruset ens vara ett problem -- är det inte bara att patcha alla, om de nu är på samma nätverk? Jag menar, vi vet vad som händer när en bugg upptäcks på ett decentraliserat nätverk -- fixar skapas och skickas ut och i längden försvinner de från alla system som uppdateras öht. Se Heartbleed till exempel.



Men nå, okej, jag fattar att alla de där märkligheterna i nån mån behövs för att filmens grundpremiss ska funka. Men slutet?

Det är så JÄVLA DEPRIMERANDE att det förväntas att vi ska tycka att det är något BRA när den såkallade protagonisten förstör biljoner av surrogater i slutet. När han återinför dödsolyckor, sexuellt överförbara sjukdomar, soldater som dör i krig och allt det andra. Fy fan vad jag hatar "det äkta". Det är så jävla inte värt det. Slutet är direkt osmakligt.

I slutänden är det här en helt OK film, även om dess moral får mig att kräkas lite i munnen.

BETYG: 3/5
 

Stövelkatten

Mästerkatt
Joined
13 May 2005
Messages
807
Location
STHLMKRTLLSTHLMKRTLLSTHLMKRTLLSTHLMKRTLLSTHLM!!!!!
I afton avnjöt jag den fantastiska filmen Starship Troopers och den var precis så bra som jag minns den. Till skillnad från Surrogates är den också väldigt teknikvänligt; till exempel till kärnvapengranater.

Filmens realism är ju åt helvete men vem bryr sig egentligen - det är krig, folk är hjältar, folk dör, någon säger något stoiskt och sen är folk hjältar ännu en gång. Det spelar liksom ingen roll att soldaterna helt verkar sakna disciplin och koordinering*. För har man kärnvapengranater och psioniker löser sig allt i slutändan ändå.

Betyg: 4/5 griljerade arachnider.

* Skottvinklarna inom plutonerna är ju t.ex. helt åt helvete och vådaskott vara lika vanligt som att maten är samma gamla trista matkräm.
 
Top