Jag har som Krank spoilat sätt Avatar, och jag går på hans bete och återvänder för att få gnälla på den här filmen. Egentligen är det är den typen av film jag inte gillar att skriva om, jag föredrar att skriva om filmer som jag tycker är bra, eller har något possessivt jag vill lyfta fram. Det här är inte en sådan film.
Avatar handlar om människorna ifrån jorden har öppnat en gruvkoloni på planen Pandora som är en himla färgglad djungelplanet som befolkas av diverse stora farliga djur och de humanoida Na'vis.
Kolonin drivs av den fruktansvärt giriga Parker Selfridge (Giovanni Ribisi) med ett tajt samarbete med militärledaren Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang). Och de är ute att gräva upp så mycket som möjligt av den otroligt idiotiskt döpta maguffinen unobtainium.
De har anlitat den enda människan i världen som inte har ett efternamn forskaren Grace (Sigourney Weaver) för att hon skall kunna med hjälp av sitt avatar-program agera missionär och lära vildarna hur man är civiliserad samtidigt som hon skall övertala dem att flytta så att Mr Selfridge skall kunna gräva upp mer av metallen som inte går att få tag i.
Vår huvudperson Jake Sully en EX marine som idag bara super och slåss på barer blir inblandad när hans bror går bort. Det visar sig att hans bror var inblandad i Avatar-programet och en avatar har skapats med en blandning av broderns och en Na'vis DNA. Eftersom Jake delar sin broders DNA så kan han styra den. Och gruvbolaget har inte slösat en massa pengar på något som ingen kan använda.
Sagt och gjort så flyger Jake den 5år långa resan till Pandora där han snabbt får chansen att träffa alla personer. Förutom att han blir gnälld på av Grace så, blir han anlitat av Quaritch för att spionera åt honom. Han får också träffa den coola piloten Trudy Chacon (Michelle Rodriguez).
Det dröjer inte länge fören Jake börjar bli interagerad i Na'vis kultur och börjar snart lära sig vilka som egentligen är de riktiga vildarna...
Jag såg den här filmen första gången 2009, Jag såg den bara någon dag efter premiären, och jag hade upplevt den otroligt hypen inför den här filmen att det kändes verkligen som man skulle få se något helt fantastisk,
Det var en otroligt besvikelse, 3D visade sig vara en otroligt dålig ide, och filmens story var så otroligt förutsägbar och tråkig att man blev helt tafatt. Jag har sedan dess spenderat åren med att gnälla över att jag inte gillar den här filmen.
Sedan för ett tag sedan så kände jag att tiden var mogen för att se den här filmen igen. Jag menar faktiskt ge den en chans att i 2D faktiskt få bli sedd med vettiga förväntningar. Att jag skulle njuta av det visuella och slappna av.
Det fungerade i typ en halvtimme, sedan blev jag uttråkad och var det i resten av filmen.
Jag vill inte säga att filmen åldrats dåligt, för den var ju inte värst bra med att börja med, men uppriktigt sagt så ser jag ingen anledning till varför man skall se den här filmen överhuvudtaget.
Filmen har verkligen tagit den lätta vägen i typ alla story beslut, Na'vis är verkligen de bästa, vackraste, smartaste och godaste varelserna som någonsin existerat, Människorna är ONDA, elaka och drivs bara av girighet.
Filmen är uppenbart en liknelse för koloniseringen och hanteringen av native american samtidigt som den också visar på vår skövling av regnskogen, och det är ingen smart liknelse, utan det hela är så övertydligt att det känns som man tittar på propaganda film. Alla de som gnäller över att Distrikt 9 var över tydlig i sin liknelse skall nog se om avatar först.
Och sedan det visuella, Det som brukar vara den räddande faktorn för många, fungerar inte riktigt för mig.
Jag skall inte ljuga, en del av datoreffekterna är jävligt snygga, Speciellt då Na'vis och buskaget. Men vissa andra saker ser himla datoranimerat ut. Som till exempel djuren som bara är med i någon scen och i skenet av facklor.
Designen på Pandora är så överdriven att det känns som taget ur ett dålig barnbok. Det är bara för mycket.
Sedan rasismen i filmen, den är så fullständigt absurd att jag inte kan förstå hur det kan vara acceptabelt på 2000talet, Hur kan konceptet den vita mannen som snabbt lärt sig urinvånarnas kultur medans han har målat Na'vis motsvarighet till ett blackface (de riktiga Na'vis inser ju direkt att de är en människor i en Avatarer, så på vilket sätt är det vettig att sätta sina missionärer i dem?), hur denna mannen lyckas att att vara en bättre Na'vi än de riktiga Na'vis och med det räddar dem alla. Vi ser bokstavligen de riktiga Na'vis i chock och hur de tittar på denna fantastiska vita man i blackface i vördnad..
Och när jag Sedan inser att James Cameron jobbar på att göra fyra uppföljare till den här filmen och att han får finansiering till det, då suckar jag djupt och känner för att sluta titta på film helt och hållet.
Den här filmen förolämpar mig, inte för att den är dålig, men för att så många människor väljer att försvara den, och uppmuntrar Hollywood att det är mer sådant här vi vill ha.
