Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v2

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v.2. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Jag har sett Lucy.

Det här är i grunden en sextio minuter lång transhumanistisk power fantasy byggd på en hel del önsketänkande och missuppfattningar kring myten att vi bara använder tio procent av våra hjärnor.

Luc Besson har skrivit och regisserat, och det är ju en rätt kul gubbe. Det är rätt icke-anglocentriskt (det pratas en del engelska men de är aldrig, vad jag såg, i något engelsktalande land).

Men alltså, bara så jag får det ur vägen: för att vara en film som ska handla om kunskap och hjärnans kapacitet så har Besson spenderat rätt lite tid med att googla såpass ganska uppenbara saker som t.ex. "brain ten percent myth". Jag menar, kom igen, INTERNET. Det finns ingenting att skylla på längre.

Ni som känner mig vet dock att det här med vetenskapliga felaktigheter egentligen inte stör mig så mycket. Jag ville mest få det ur världen. Filmen handlar om Lucy, som får i sig en massa blått knark som låter henne få tillgång till mer av sin hjärnas potential. Hon får superkrafter och börjar med att dänga upp de som ville använda henne som knarkmula. Först får hon perfekt kroppskontroll, sedan börjar det bli mer typ telepati, telekinesi, teknokinesi, manipulera radiovågor. Det här med procent och hjärnan används mest som ett dramaturgiskt knep för att visa var klimax ska ligga: givetvis där procenten når 100%.

Filmen är snygg och ball och jag gillar att hon med högre intelligens och förmåga blir av med sina känslor. Hon uppnår ju något slags krankskt idealtillstånd, åtminstone där kring 20-30%. Perfekt kroppskontroll och inga känslor. Najs! Hon dillar som hastigast om att hon "förlorar det som gör oss till människor", men det är nog bara för att hon inte förstått att det där mest är sånt som hindrar oss från att bli bättre människor.

Storyn med de taiwanesiska knarkhandlarna och de franska poliserna känns mest som en bistory; något som ursäktar action medan Besson fokuserar på att visa oss hur jävla cool Lucy är. Det finns liksom inga utmaningar för henne, så någon måste ha det svårt bredvid henne för att det ska kunna bli lite drama och osäkerhet.

Det som saknas för min del är nog just det; lite mer problematisering och drama kring Lucy. Att hon finge känna på något slags utmaningar på sin väg mot 100%, liksom. Det närmaste vi kommer ni är en hallucinationsscen på en flygplanstoalett som löser sig själv så fort hon svimmar.

De tawianesiska gangstrarna hade kunnat få vara mer av ett hot eller åtminstone blandas in mer. Den franska snuten hade gott kunnat få vara lite mer förvånad över att en kvinna börjar kasta runt gangsters med tankekraft. Forskarna hade gott kunnat få göra annat än att gapa förundrat. Det hade gott kunnat få finnas fler kvinnor med talroll i filmen än Lucy.

Filmen är bäst precis efter att hon fått i sig knarket och sen precis på slutet när allt blir jätteflummigt.

Innan de sextio minutrarna transhumanistisk power fantasy så är Lucy rätt vanlig, och då används en massa bilder från djurriket som liknelser för situationerna hon befinner sig i. Det är synd att det greppet inte användes mer under senare delen av filmen.


BETYG: 4/5

 

[Voldstagg13]

Jag tittade på 'Strigoi' (2009), regi:Faye Jackson.
Det är Rumänien, det är odöda med men det är inte vampyrer...eller, kanske är det vi som inte vet vad vampyrer är. Det är hur som en grym komedi om livet efter kommuniststaten, hur man kan se på rätt och fel och att odöda kan käka en ur huset.
Det finns några kopplingar till skräckfilm, men mest är det en dramakomedi med lite äckelmoment för göra allt roligare.
Jag gillar den mörka, skruvade humorn men vet samtidigt inte riktigt hur mycket, filmen var på gränsen till seg, men det kan också var jag som är för trött. 3/5, plus för att det inte var ännu en 'vampyrfilm.

 

[Kärlekscraft]

Har äntligen sett Exodus - Gods and Kings
Konstigt nog verkar den inte vara speciellt populär i mina umgängeskretsar - fick kämpa för att få folk att se den; "bristande intresse".

Referensramarna som jag filtrerade filmen med för en jämförelse är 'The Ten Commandments(1956)' och animerade 'Prinsen av Egypten(1998)'. Måste då säga att Exodus' version av Gud är den sämsta - en tioårig pojke, som dessutom möjligen bara är en halucination!....

T o m den bommande eldpelaren kändes bättre, trots att filmen är sisådär 60 år gammal.

Vilket fortsättningsvis gör att 'Prinsen av Egyptens' version med den brinnande busken är en ohotad etta. Vidare klantade dom till det med hur relationen med Ramses och Moses försämrades. "Oskiljaktiga sedan barnsben", yeah - right...Man fick inte se alls varför han vände sig emot Moses när han fick reda på hans riktiga härkomst. I de tidigare versionerna fanns det en bitter fientlighet(iaf från Ramses sida) redan från början. Pappa Farao Seti hade dock inga problem med det och hade låtit Moses gå om han bara tagit avstånd från sin roll som befriare.

I "Prinsen" är det Moses som helt själv skickar sig i exil pga samvetskval. Men här fick vi inte se det alls. Vi får nog vänta tills den utökade versionen på 3 timmar kommer ut. Ännu en RidleyScott-film har karvats sönder av klippteamet, samma visa som Kingdom of Heaven och Prometheus. Dessutom fattas subplotten med de två förälskande slavarna och den onde Dathan - som är angivna i rollistan på IMDB, extended version där med?

 

[Kärlekscraft]

Eljest har jag också sett 'Hobbiten 3: Femhärarslaget'. Vilket också ger skäl för sitt namn: det är fighting större delen av filmen. Problemet är att CGI-teamet har varit lata. Det är verkligen som ett dataspel.

Alltifrån hur kombattanterna rör på sig, en kolonn soldater ser ex. helt lika ut och rör sig i perfekt unison[copypaste]. Speciellt orcherna är dåligt utförda, i vissa partier av filmen blir det väldigt likt ett Total/War-spel. Speciellt uttåget från Gundabad, varför springer orcherna med lättare beväpning fram för när inga fiender är framför dom? Tar ju ett tag att marschera till Erebor. Och sättet dom rörde sig på var väldigt mycket videospel.

Och allt började med dom där tunnlarna som inledde allt, och säg, har man inte sett dom här stenätande/tunnelmakande maskarna någon annanstans, som Transformers 3? Varför inte äta sig in i Erebor när man ändå håller på? Eller under fiendearmén? Eller under ruinerna av Dale? http://vignette2.wikia.nocookie.net/...20110928154426

Trollen med katapulterna var också som ett PC-spel.

Spoiler

Dessutom får vi knappt se någonting alls från slutet, efter att Thorin dör får vi mest se hur Bilbo gör sig beredd för hemresan, Thorins begravning, hela efterspelet med alvkungen, Dain och Bard utelämnas. Beorn/Persbrandt får vi se i 5 sek, sedan inget mera. Allt kommer med i extended edition? Därtill var striden i Dol Guldur extremt pc-aktigt OCKSÅ. Väldigt oavslutande också. Sauron sticker bara iväg och Saruman tänker jaga ifatt honom, sedan inget mera...

Kontentan är att 'Hobbit-triologin' blev till Pirates of the Caribbean & Transformers i Middle-Earth - en totalt fel utveckling.

 

[Krille]

Jag har sett Sin City: A Dame to Kill For.

Det finns så mycket som är fel med filmen. Det finns också mycket som är rätt. Ungefär halva casten är ju klockren. Mickey Rourke bara är Marv. Jessica Alba börjar rätt blekt som en hämndlysten bruten Nancy Callahan, men skärper sig när hon slutar hulka och twerka. Dennis Haysbert funkar asbra som Manute. Powers Boothe är en suverän senator Roark. Joseph Gordon-Levitt är en askaxig oäkting. Men framförallt är det Eva Green som Ava som totalt äger filmen, så till den grad att man känner hennes frånvaro som ett stort hål när hon inte är på bild.

Stilen är ju också klockren med skarpt kontrastfylld gråskala med en och annan färgklick där det behövs. Det är en hel del små korta klipp med vita silhuetter mot svart, eller vita silhuetter av enskilda saker eller personer mot gråskalan.

Men så finns det en massa saker som inte funkar. Jamie Chung är ibland precis så iskall som Miho ska vara, men ibland inte, och hennes vajerstunts eller CGI-stunts ser läskigt amatörmässiga ut. Josh Brolin funkar inte alls som Dwight McCarthy. Rosario Dawson är inte i närheten av lika explosiv som Gail i den här filmen som i den första.

Och då har vi inte ens börjat nämna Frank Millers problematiska sätt att skriva kvinnoroller.

Men det stora problemet med Sin City: A Dame to Kill For är att den inte är den första filmen. Den första filmen exploderade rätt i nyllet på oss, som en kyss från en av Millers drömkvinnor som gjorde oss snurriga i huvudet och fick oss att sukta efter mer.

Den här gången fick vi ingen överraskning. Vi fick exakt vad vi frågade efter, och undrar var explosionen tog vägen.

 

[Voldstagg13]

Nu sänker vi ribban en smula med 'Steel Frontier' (1994) med Joe Lara, Bo Svenson, Brion James m.fl.
En post-apokalytisk actionfilm där allt är snott från andra filmer och historier, främst Road Warrior och Eastwoods alla westerns.
Den är inte helt igenom dålig, fast det är svårt att peka ut nåt bra. En del roliga detaljer i en standardhistoria med hjärndöda actionscener, soundtracket kunde ha platsat i Miami Vice (inte dåligt men tidstypiskt) och de bästa skådisarna är veteranerna Svenson och James. 2/5, ska man ha sett allt inom genren ska man nog ha sett den här också, annars ser man om Mad Max.

 

[krank]

Jag har sett om Fantastic Four, nu såhär några år senare.

Jag tänker börja med det som funkar, för det går ganska fort.

Castingen av Michael Chiklis som Ben "The Thing" Grimm är helt fantastisk. I termer av väl genomförd casting så ligger det i linje med Hugh Jackman som Wolverine. Han är som född för rollen, och säljer den i princip fullt ut. Dräkten är dessutom, apsnygg; en perfekt blandning av originalets design och upphottad 2000-talsdesign.

I princip alla scener där Chiklis är med är riktigt bra. Eller ja, alla där han får skådespela i varje fall. Scenen med Alicia, scenen med frun... Riktigt bra skit.

Även Johnny Storm är ganska välcastad, även om det är sjukt ovant att se Chris Evans inte som superpatriotisk amerikakapten utan som hetlevrad playboy. Hans effekter är inte lika snygga som Chiklis' dräkt, men det må väl vara hänt. En hel del av Evans' scener är helt meningslösa, men han säljer i varje fall rollen.

Tja, that's about it. Enskilda scener och repliker funkar hyfsat i övrigt, men det finns ett par stora problem.

Först och främst, om vi ska fortsätta prata skådisar -- Ioan Gruffudd har karisma och kemi med övriga skådespelare som en tegelsten, ungefär. Som han brukar. Det enda jag sett honom i där han funkat är TV-serien Forever. Där funkar hans stelhet och avsaknad av egentlig mänsklig kontakt bra, för där spelar han en odödlig -- då blir man nog rätt sval. I den här filmen är han så stel och tråkig att det känns som att han spelat in hela filmen mot en greenscreen och klippts in i efterhand. Så jävla dåligt. Och det finns definitivt ingen kemi mellan honom och filmens typ enda kvinnliga talroll Sue Storm. Hans krafteffekter är också sämst i hela filmen.

På tal om Sue... Jag är inget superfan av Jessica Alba, men hon har definitivt gjort bättre grejer än såhär.

Och så Doom... Victor van Doom (eller "von" Doom som han heter här). Jag vill vara tydlig med att jag inte har något emot när man gör om grejer. Det är inte att den här von Doom inte är en tokig magiker-diktator som stör mig. Det är inte ens avsaknaden av totalt storhetsvansinne och tal om sig själv i tredje person. Det skiter jag i. Men precis som Gruffudd så saknar Julian McMahon både kemi, utstrålning och skådespelartalang. Han kan vara lite dryg, men det är också allt. Givet att han ska föreställa filmens primära antagonist så... nej, det funkar bara inte.


Menusmässigt och regimässigt är filmen en katastrof. Jag fattar att de tänkt sig det här som en origin story, och att de vill liksom återskapa hur man i Spidermanfilmen som kom tre år innan den här. De vill visa "vardag", effekter av krafterna, etc. Det är bara det att manusförfattaren inte riktigt greppat hur sådana stories funkar. Vi får lära känna för lite av karaktärerna innan de får sina krafter. Sedan spenderas på TOK för mycket tid med att de liksom bara tultar runt, bråkar med varandra och skapar sina egna problem. Ben Grimm skapar en trafikstockning och hindrar sedan några från att dö... av trafikstockningens effekter. Yay. Filmen kommer liksom ingenvart, det bara krystas fram scener där regissören får ursäkt att filma hur Johnny sysslar med snowboarding och att åka motocross. I ärlighetens namn finns här funkande scener också, som de redan nämnda med Ben Grimm, men överlag är det liksom bara "rulla tummarna tills von Doom gör något".

Regin, klippningen... Nej. Bara nej.


Såatte... Jag är inget fan av FF som serietidning. Så det är inte det att de gjort ändringar. Som sagt skiter jag i att de gjort Doom till en business-spoling, och jag skiter i att de gjort Reed för ung. Jag ser det här som film, och som film kan jag inte rekommendera någon att se den här. Det som lyfter den från en etta är i princip Ben Grimm.

BETYG: 2/5


Jag tänker se Rise of the Silver Surfer också. Antagligen för att jag lider av något slags självhat.

 

[krank]

Saker som deprimerar mig när jag läser om FF-filmen:

- Regissören, Tim Story, fick göra film efter den här. Varför?
- FIlmen gick med plus? Wtf?
- Författarna till filmen har tidigare skrivit Cliffhanger, GoldenEye, Ang Lees Hulk och Punisher från 2004 respektive varit medskapare av Twin Peaks. Det här är inga lättviktare, de HAR gjort bra film. WTF hände? Studiopress, tidspress, ointresse?

 

[Purjolök]

Själv har jag sett Let's Kill Ward's Wife.

LKWW är en mycket rolig komedi med en av de bästa komedigrupper jag sett. Hela ensemblen säljer sina roller fullt ut, och jag skrattade högt många gånger (vilket jag sällan gör när jag glor ensam).

Filmen är skriven och regisserad av Scott Foley (kanske mest känd från sin gästroll i Scrubs), och han har gjort ett bra jobb med denna. Den enda lilla frustrationen jag har är att kvinnorollerna är rätt tunna. Nu är det inget djupdyk man gör i någon karaktär, men snubbarna är mer väldefinerade. Oh, well.

Det som sålde filmen för mig, och det som är absolut bäst, är filmens skådisar. En fantastisk skara. Patrick Wilson är fantastisk som vanligt. Amy Acker är charmig och har underbar komisk timing. Donald Faison är i gammal god Scrubs-form. Greg Grunberg dyker även upp som en udda snut. Foley är också himla skön. Några andra filurer också, som fungerade väl. Hela gruppen har fantastisk kemi och lyfter filmen ett par nivåer över vad den kanske borde varit.

Filmen följer ett gäng polare som är trötta på en av gruppens otroligt otrevliga fru. Sen föreslår en av dem att de borde döda henne, men kan de verkligen gå igenom med det? Filmen har sin egen twist på konceptet och funkar väldigt bra.

Högt rekommenderad som en lätthjärtad upplevelse. 8/10

 

[Rhodryn]

Saker som deprimerar mig när jag läser om FF-filmen:

- Regissören, Tim Story, fick göra film efter den här. Varför?
- FIlmen gick med plus? Wtf?
- Författarna till filmen har tidigare skrivit Cliffhanger, GoldenEye, Ang Lees Hulk och Punisher från 2004 respektive varit medskapare av Twin Peaks. Det här är inga lättviktare, de HAR gjort bra film. WTF hände? Studiopress, tidspress, ointresse?

Om du kollar de flesta stora (och små) regissörer så kan jag nog näst in till garantera att alla har skapar skräp tidsvis genom åren. Där är väldigt många av det gamla gardet av "bra regisörer" som har, ur kritikers och den stora massans mening, skapat näst intill bara skräp de senaste 10-15 åren.

 

[krank]

Jag har sett Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer.

Den var faktiskt inte så illa som jag mindes den.

Castingen har såklart samma problem som den första filmen. Den bärs i väldigt hög grad av Chiklis och Evans. Kemin mellan Sue Storm och Reed Richards funkar fortfarande inte, och alla scener där de ska vara kära faller platt. Det är dessutom EXTREMT pinsamt att se Ioan Gruffudd försöka vara smooth och sexig på dansgolvet...

Som serieläsare är jag såklart besviken över att man inte får se Galactus ordentligt. Men sen jag såg filmen första gången har jag ju utvecklats till en person som egentligen skiter rätt mycket i den sortens ändringar från originalen...


Grejen är den att den här filmen håller ihop mycket bättre. Det finns en (eller två) tydlig antagonist(er), ett pågående problem som eskalerar relativt snyggt. Den dramatiska kurvan håller ihop mycket bättre; det är inte lika mycket dötid och egenskapade problem. Filmen är mer balanserad och mindre hattig.

Johnny Storm får en ganska okej karaktärsutvecklande story arc som jag tyckte hanterades snyggt av Evans. Sue också, även om båda var rätt klichéartade.

I dunno, man. Jag tyckte den var bättre än ettan. Inte så att den var BRA, men inte fan var den så dålig. Ett "meh" kan den få.

BETYG: 3/5

 

[Jocke]

Jag har sett X-Files: Fight the Future från 1998.
Jag har inte sett den i nått slags samband av att jag börjat kolla om på tv-serien eller så. Mulder och Scully är när filmen börjar helt vanliga FBI agenter efter som deras paranormala avdelning, Arkiv X, är under nån slags utredning.
Under ett bombhot i Dallas kommer de dock in på ett övernaturligt spår, bomdådet verkar vara en cover up för några mycket ovanliga dödsfall, samtidigt söker en gammal man upp Mulder och vill avslöja fruktansvärda sanningar för honom...

Filmen är stökig, leder ingen vart och står inte på sia egna ben, det känns som att den ligger mellan två säsonger av serien, men jag kommer inte ihåg tillräckligt av den för att placera in saker i sin kontext.

Det är fullt av konspirerande gubbar, hemliga anläggningar, omärkta långtradare och afrikanska mördarbin i vart fall.
Det är lite störigt att ett vaccin ska kunna rädda folk som redan är drabbade av ett virus, men det kan jag låta gå.

Det är en okej film, men mest vård att se för nostalgins skull. Det gick ju betydligt snabbare än att kolla om på hela serien i alla fall.

Svag trea av fem möjliga. Utan arkiv-x brading är det knappt en tvåa.

 

[krank]

Eftersom jag just fått hem Transformers 4 från Amazon så tänkte jag se det som en god ursäkt att se igenom alla TF-filmerna i ordning. Så nu ikväll säg jag första Transformers.

Den har en del negativa sidor. De flesta av dem består av Sam Witwicky, som jag fortfarande inte fattar riktigt vem som är målgruppen för. Finns det någon som kan identifiera sig med honom och inte bara tycker att han är pinsam och störig? Hade filmen bara bestått av transformers och militärrunk hade den varit mycket bättre. Det är också i närheten av Sam som autoboterna förvandlas till slapstick-clowner helt utan självbehärskning eller konsekvenstänkande. Utstrålar han något slags miffofält som får andra att bete sig idiotiskt i närheten?

Den har också positiva sidor. Mest i actionscenerna. Den där första scenen där helikopter-decepticonen anfaller militärbasen, alltså... riktigt bra. Eftersom alla transformers har distinkta utseenden och färger är det aldrig några problem att skilja dem åt trots en massa snabba klipp och skakig kamera. Saker sprängs så det står härliga till.

Men den här filmen har jag både sett och skrivit om tidigare, så jag tänker inte ens ge den nåt betyg.