Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v3

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v.3. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Jag inledde helt fräckt veckan med att bli inbjuden av Simon till galapremiären av Jönssonligan: Den perfekta stöten.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska närma mig den här, så jag kör en approach med flera fronter.

Jag har sett fram emot den här filmen sedan jag först hörde talas om den. Dels gillar jag idén med "gritty remakes" och tycker att Varanteaterns Peter Kvist är ett stort föredöme. Dels gillar jag ju Simon, och uppskattar när han är med i saker som inte är sådär vardagspinsamma som svensk film nästan alltid är.

Jag har alltid gillar Jönssonligan, men redan sedan jag var liten knodd så var det inte Vanheden och Dynamit-Harrys slapstick och jönserier som lockade utan vad jag i efterhand förstått vad heist-elementen. Sickans invecklade planer och hur spännande det var när de skulle utföras. Jag minns hur frustrerad jag blev när Vanheden och Harry ställde till allting...

Jag led länge av uppfattningen att svensk film inte kan bli bra. Jag menar, okej, Beckfilmerna lyckas väl ta sig själva på visst allvar och blir sällan pinsamma, men annars känns det som att det i princip bara går att göra Svensson Svensson och diskbänksångest. Smala Sussie visade mig att det går att göra annat. Visst är det komedi, men det är liksom av helt annat slag. Den är rolig utan att vara speciellt pinsam, den är fartfylld och snygg.

Så... Den här filmen är alltså en svensk heistfilm, inspirerad av Bondfilmen Casino Royale och av 80-talets märkliga actionkomedier a' Dödligt Vapen och Snuten i Hollywood. "spänning och humor" som regissören beskrev det. Som rollspelsmakare brukar jag sägas att jag drivs av att skapa det som utmanar mig, men den här killen är som mig i kubik: han tar på sig att göra ovanstående utan att blanda in varken svensk fånighet eller svensk vardagsånmgest.


...och han lyckas, är väl det jag vill komma fram till. Välskrivet, välskådespelat, snygga effekter och snygga miljöer och snygg ljussättning och precis lagom mängd bra och till övervägande del opinsam humor. Som det känns just nu kvalar den här rullen in bland de bästa svenska filmer jag känner till; lätt jämförbar med min andra klart lysande stjärna Smala Sussie. Så jäkla, jäkla bra. Roligt, spännande...

Jag hade superhöga förväntningar. Som infriades. Med råge.

En svensk komedithrillerheistfilm som faktiskt funkar.

Spräng mig i arslet, det funkar.

BETYG: 5/5

 

[Purjolök]

Jag har glott på The Garden of Words, en oerhört vacker animerad film.

Takao är en tonåring som hatar att gå i skolan. På regniga dagar finner han sig i en park, där han sitter och ritar skodesigner. Han drömmer om att komma bort och få göra skor.

En dag, så träffar han en kvinna vid parkbänken. Hon sitter och dricker öl och äter choklad. Han tror sig känna igen henne, men hon säger att de aldrig träffats. Och det är bara det första mötet. Under de följande mötena lär de känna varandra mer och mer, och lär känna varandra.

Filmens story kommer up i andra halvan, och tar en annan riktning än jag väntade mig, men jävlar vad de satte vad de var ute efter.

Skriven och regisserad av Makoto Shinkai (också känd för 5 centimeters per second), är den så snygg som en animerad film kan bli. Holy shit. Om inget annat, är det värt att bara sitta och stirra på de fantastiska scenerna som målats upp. Tänkte visa upp en bild, men en stillbild gör inte detta konstverk rättvisa.

Filmen är på under 50 minuter en kort sådan och många kan tycka att den är otillfredsställande, men jag är inte en av dem. Under denna tid hinner man fatta tycke för och förstå karaktärerna, och filmens klimax är mycket känslomässigt. Jag överraskades av hur starkt jag reagerade till karaktärernas handlingar och känslor.

Sett till kvalitet/tid, kan det vara en av de bästa filmer jag sett. 9/10. Mycket vacker och mysig film. Perfekt såhär på vintern, inomhus med tända ljus för värme.

 

[Ymir]

Jag har glott på The Garden of Words, en oerhört vacker animerad film.



Skriven och regisserad av Makoto Shinkai (också känd för 5 centimeters per second), är den så snygg som en animerad film kan bli. Holy shit. Om inget annat, är det värt att bara sitta och stirra på de fantastiska scenerna som målats upp. Tänkte visa upp en bild, men en stillbild gör inte detta konstverk rättvisa.

Ja, jävlar vad jag ska se den. Det blir den andra perverst snygga animerade film (efter Secret of Kells) som filmklubben rekommenderat på sistone.

 

[Krille]

Jag har sett Snowpiercer.

Geoengineering är en lockande möjlighet för att motverka klimatförändringen på grund av koldioxidutsläpp. Problemet är att det går åt helvete. Jorden fryser till is, och det enda kvarvarande livet finns numera på tåget Snowpiercer som susar runt jorden på ett globalt spår, drivet av en evighetsmaskin. Det finns ett klassystem ombord, med eliten längst fram och kräken längst bak.

Curtis Everett (Chris Evans) är rätt trött på det, och han eggas till revolt av sin enbente mentor Gilliam (John Hurt). Gilliams plan är att tvinga sig förbi de första dörrarna in i fängelsevagnen och befria Namgoung Minsu (Song Kang-ho) som skapade säkerhetssystemet, och med hans hackande ta sig förbi alla dörrarna till fronten. Hans krav är doser av drogen kronol och att hans dotter Yona (Go Ah-sung) följer med på vägen till tågets ägare, vårdare och ledare, Wilford (Ed Harris). Men först måste de genom Minister Mason (Tilda Swinton) och hennes armé av hejdukar.

---

Snowpiercer är en koreansk engelskspråkig film, baserad på serieromanen Le Transperceneige.

Jag tror inte att det finns någon ombord som gör en dålig roll ombord. Man kan lyfta fram några mer än andra (Tilda Swinton och Chris Evans lyser!), och designen i tåget är asläcker, både i de skitiga bakre sektionerna till de aslyxiga retrofuturistiska främre vagnarna! Ståryn är som sagt var full med vändningar, och i all sin enkelhet är resan framåt i tåget också en karaktärsresa. Är det något som jag skulle kunna klaga på så är det väl CGIn av världen på utsidan, som ibland inte kompositats så bra mot tågets insida. I sig är den vrålsnygg, men de funkar inte så bra ihop vid några tillfällen.

Jag blev mycket positivt överraskad av filmen! Senast jag fick en sådan här omtumlande överraskning var när jag snubblade över Cube. Mina förväntningar var inte direkt höga, och jag hade förväntat mig en halvlågbudget-science fiction-film utan någon direkt kärna. Men vad jag fick var allt möjligt: en förutsägelse om faran med geo-engineering, en brutal kommentar om klyftor från begränsade resurser, en fråga om befolkningskontroll och hur brutal den i slutändan kan behöva vara, en hysterisk och galen mardröm, och en film med mängder med oväntade vändningar!

Helt enkelt... waow! Tänk om Hollywood hade lika mycket stake och vågade producera sådana här bra filmer!

 

[Ymir]

Jag har sett The Black Book, en nederländsk film om en judinna i förklädnad som i slutskedet av WW2 blir älskarinna åt en nazistofficer för att manipulera honom å partisanernas vägnar. Den är ett gigantiskt och grandiost projekt med väldigt levande miljöskildringar och episk speltid, men trots kompetent regi (Paul Verhoven) och en utmärkt huvudrollsprestation (Carice van Houten, som spelar Melisandre i Game of Thrones), kan jag inte komma ifrån att den, at the end of the day, bara är en avsevärt sämre version av Ang Lees fullständigt fantastiska Lust, Caution. Nu kommer ni peka finger och avfärda detta som Ymirs asienfetisch, men NEEEJ!, jag har för fan ingen jävla asienfetisch, jag gillar europeisk film minst lika mycket som jag gillar asiatisk - Lust, Caution är helt enkelt bara en film som lyckas mycket bättre med att berätta exakt samma ståry. Den skildrar den komplexa bdsm-artade relationen mellan spionen och "skurken" både mer nyanserat -och- mer passionerat, tar ut svängarna mycket mer med berättelsen, vågar ta till mer tragiska och dramatiska berättargrepp, och har i Kinas bästa skådis Tony Leung en mycket mer solid rollprestation än den triste killen som gestaltar nazisten i Black Book lyckas med. Plus, den känns aldrig gubbsjuk; det gör The Black Book.

Om ni är typ totalt svältfödda på WW2-spionintrig-film och somehow tycker att holländska är ett uthärdligt språk att lyssna på (för mig låter det bara fullkomligt bisarrt) kan jag rekommendera The Black Book, men ska ni bara se en enda WW2-spionintrig-film, se Lust, Caution - eller The Message.

 

[Kärlekscraft]

Nu kommer ni peka finger och avfärda detta som Ymirs asienfetisch, men NEEEJ!, jag har för fan ingen jävla asienfetisch, jag gillar europeisk film minst lika mycket som jag gillar asiatisk - Lust, Caution är helt enkelt bara en film som lyckas mycket bättre med att berätta exakt samma ståry.

1) "En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas".

Den skildrar den komplexa bdsm-artade relationen mellan spionen och "skurken" både mer nyanserat -och- mer passionerat, tar ut svängarna mycket mer med berättelsen, vågar ta till mer tragiska och dramatiska berättargrepp, och har i Kinas bästa skådis Tony Leung en mycket mer solid rollprestation än den triste killen som gestaltar nazisten i Black Book lyckas med. Plus, den känns aldrig gubbsjuk; det gör The Black Book.

Om ni är typ totalt svältfödda på WW2-spionintrig-film och somehow tycker att holländska är ett uthärdligt språk att lyssna på (för mig låter det bara fullkomligt bisarrt) kan jag rekommendera The Black Book, men ska ni bara se en enda WW2-spionintrig-film, se Lust, Caution - eller The Message.

2) Är det verkligen så stora kopplingar mellan 'The Black Book' och 'Lust, Caution'?

 

[Voldstagg13]

Jag såg 'Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet' (2011), något jag har dragit mig för. Uppväxt på Tintin har jag krav som jag (efter de första recensionerna) visste inte skulle infrias. Invändningarna finns från start: mixade och klippta historier, lite för mycket Indiana Jones och för långa och utdragna dataspelsaction-scener som aldrig tar slut (läs:Jackson-action eller kanske Jacktion).
Nej, det är inte min Tintin...men det är underhållning så det räcker och blir över. 4/5 trots att jag inte är övertygad om att den skulle ha gjorts.

 

[krank]

Jag har sett Chernobyl Diaries.

Några ungdomar åker till Pripyat... Och den meningen sammanfattar nog egentligen hela filmen. Vet man att det är en skräckfilm och har den meningen så vet man precis hur den här filmen ser ut och funkar. Det är övergivbna byggnader, radioaktivitet och nånting som är där med dem.

Jag tycker inte filmen kan lastas för att den är formulaisk. Den måste ju nånstans ses i sin kontext; gillar man inte filmer om folk som planerar och utför stötar ska man inte se på heistfilmer och gillar man inte skräckfilmer av typen "ett gäng ungdomar övernattar i..." så ska man nog hoppa över den här.

Det finns några saker som lyfter den. Dels är ju chernobylmiljöerna fantastiskt snygga. Riktigt postapokalyptiskt, och jag kan definitivt rekommendera den här filmen till folk som vill ha inspiration till Rotsystem. Komplett med förvildade och skitfarliga hundar, som får precis den respekt de förtjänar. Ljudet sköts väldigt kompetent liksom ljussättningen. Skådespeleriet är väl inget speciellt, men helt kompetent och de inledningsvis ganska osympatiska huvudpersonerna vinner mina sympatier allt eftersom filmen pågår. Det finns ett antal väldigt effektiva "jump scares" och även långa stunder av den sortens skräck jag föredrar, dvs mer utdraget och obehagligt.

Man tycker att med tre kvinnor och fyra män som huvudsakliga aktörer, samt att filmen håller sin romantik mestadels i bakgrunden, så borde det finnas utrymme för två namngivna kvinnor att prata med varandra om något som inte är en man. Men nä.

BETYG: 4/5. Se den om inte annat för miljöerna. Och hundarna.

 

[krank]

Jag har sett om Transformers: Revenge of the Fallen.

Det är en film jag har ett ganska ambivalent och skiftande förhållande till. Ibland ser jag den och blir närmast arg för hur dålig och spretig och pinsam jag tycker att den är.

Senast skrev jag såhär. Det är uppenbart att jag just då tyckte rätt illa om filmen.

Den här gången gick det bättre. Jag störde mig inte ens jättemycket på alla pinsamheter; det var bara under scenen när The Beef spattar ur på lektionstid jag fick gömma mig bakom surfplattan ett par minuter. Javisst, Mudflap och Skids är fåniga rasistiska karikatyrer. Absolut, Jetfire är rätt fånig. Men alltså... ALLA autobotar är inte jättetöntiga i den här filmen, till skillnad från i den första. Istället för att som där låta alla robotar vara fånar i vissa scener men inte i andra så har fånerierna här liksom koncentrerats till enskilda robotar. Det uppskattar jag.

Jag gillar dessutom ett gäng grejer skarpt: Jag gillar att de har med en pretender-decepticon (det enda intelligenta sättet att använda pretenders imo), jag gillar att de har med en combiner, jag gillar att de låter Optimus kombinera sig med Jetfire, jag gillar att Jetfire bytt sida och jag gillar att Megatrons plan är att föra energon av solen. Allt det här är ju sånt som kommer från 80-talsoriginalet, liksom. Jag gillar ju serietidningen mer än den något mer småbarnsoptimerade tv-serien som sol-energon-planen kommer från, men det är ändå najs med sådana blinkningar.

Sedan vill jag understryka att Michaela är den kompetenta i ungdomstrion. Hård som fan är hon. Spöar skiten ur en decepticon helt själv medan Sam med spattar ur och skriker som en liten med varje gång nånting händer. Jävligt synd att Megan Fox skulle gå och kalla Bay för Hitler och därmed bli portad från att vara med i trean faktiskt.

Men ja, det är ju ingen superb, lysande film. Men den är trots allt helt okej, och jag tar nog och sätter ett nytt betyg på den. Förra gången jag såg den var den en klar trea, den här gången var den mer en svag fyra.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag han se några filmer under V3. Gentlemen , filmatiseringen av Klas Östergrens roman med samma namn är en snyggt filmad och välspelad historia, men problemen jag har med romanen blir ännu tydligare på film. (det är svårt att ta dem utan att spola filmen, men i grund och botten handlar det om att massor av trådarna inte följs upp och att varken boken eller filmen är det monument som utlovas i början).

Det är 70 tal och sommar. Klas Östergren försörjer sig på ett extrajobb på en golfklubb när han får höra talas om nått som heter Hogarth-affären där "folk dog som flugor.
Lite senare går han och dricker öl med den extroverta Henry Morgan som tränar på samma boxningsklubb. Klas flyttar in i Henrys våning och på nått sätt sammankopplas Henrys märkliga liv, hans lidande broder Leos tragiska öde och en svarvare med Hogarth affären.
Till slut kan Klas inte göra nått annat än att stänga in sig i våningen och frenetiskt skriva.
4 av 5.

Jag var även och såg Hobbit 3: Nu fightas vi igen? ?i super-mega-dunder-3d. Jag brukar inte gilla 3d alls, men HDFR 3D tycker jag funkar rätt bra. NU satt jag några platser till höger om mitten, så allt på den högra sidan var med dubbelbild. Men det gick att leva med.
Filmen börjar bra, men fighten i slutet var ca en timme för lång och blev ointressant rätt fort.
Det bästa var när Gandalf, Galadriel, Saruman och Elrond samlades som nått slags x-men. Jag gillade också att det var nyöversättningen av ringversen i översättningen.
3 av 5 (nästan 2, efter som filmen är alldeles för lång utan anledning...)

 

[Max Raven]

Jag såg 9.

I korthet: Krig utrotar mänskligheten. Säckperson vaknar till liv med nia på ryggen. Träffar kamrater, försöker överleva och lista ut vad som pågår.

Ganska bra film, underhållande. Det finns lite saker jag tycker funkar mindre bra (jag är dock inte målgruppen) och den känns lite lång - och slutet känns lite poänglöst.

Vecka 2 såg jag Ghost of Frankenstein - ganska bra film, även om det känns lite som en upprepning av Son of Frankenstein på ny plats. Jag fortsatte med House of Frankenstein men bröt när jag insåg att det var en uppföljare av Frankenstein meets the Wolf Man - tänker se the Wolf Man och sedan denna först.