Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v36

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v35. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV
V32: Deep Blue Sea
V33: Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
V34: Analyze This
V35: Notting Hill


Den här veckan har jag tänkt se RUNAWAY BRIDE. Nästa vecka blir det nog Magnolia, för lite omväxling.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
8mm
American Pie
Angela's Ashes
Bicentennial Man, The
Boondock Saints
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Iron Giant, The
Magnolia
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
Mummy, The
My Favorite Martian
Office Space
Payback
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Patriot Games, den andra filmen i mitt Jack Ryan-tema. Nåt ska man ju göra när man inte längre är full med smärtstillande och världen inte är ett sudd.


Efter att ha snott en hel sovjetisk ubåt är John Patrick Ryan (Harrison Ford) i London för semester och gästföreläsning, när Sean Miller (Sean Bean) och hans brorsa försöker kidnappa Lord Holmes (James Fox). Eftersom Jack är en rakryggad amerikansk medborgare så tacklar han Sean, skjuter brorsan och blir själv skjuten. Och det hade varit det om inte Jack hade överlevt och Sean hade varit en hetlevrad irländsk terrorist som gett sig fan på hämnd.

Så när Jack och Jacks fru Catherine (Anne Archer) och dotter Sally (Thora Birch) överfalls av IRA i USA så blir det personligt. Jack hoppar tillbaka till CIA under sin gamle mentor amiral James Greer (James Earl Jones) och Marty Cantor (J. E. Freeman) för att spåra upp dom jävlarna.

---

Patriot Games är en väldigt intressant thriller. Det är mognadsperioden av technothrillers, när de börjar få resurser, teknisk kompetens och insikt i verkligheten (om än tolkad genom Hollywoods tekno-illiterata lins). Den ligger mitt i en brytpunkt, när Sovjet inte längre är fokus för västvärldens antagonism och terrorism börjar bli den stora frågan. Islamism är inte ännu den stora frågan – tvärtom, vid den här tiden är man i bästa fall kluven till dem då man gullar med Afghanistans mujahedin och Arafats PLO håller på att bli rumsrena, samtidigt som de fortfarande står under Khadaffis beskydd, och fredsprocessen i Nordirland är inte riktigt inledd än.

Tekniskt sett är det en relik, med runda glasskärmar, mobiltelefoner som sitter fast i bilar, diabildspresentationer, IBM PC modell gjutjärn.

Filmmässigt är det också en artefakt. Man gör helt enkelt inte den här sortens filmer längre. Sjuminutersregeln (en action-scen var sjunde minut) är antingen inte uppfunnen, eller så har filmskaparna integritet att skita i den, för tempot är skitslött. Det är en tajt action-scen i början, och en tuff biljaktsscen en tredjedel in. Sen är det ingen action alls förrän en fjärdedel innan slutet, och det är fjärrstyrt, kontemplerande och mycket mycket kliniskt.

Jag gillar Tom Clancys böcker. Boken Patriot Games utspelar sig före Röd Oktober, men filmen tar dem i andra ordningen, lite av nödvändighet eftersom Harrison Ford är en äldre skådespelare än Alec Baldwin. Harrison Ford gör sin roll som sir John Patrick Ryan kompetent. Han är en alltigenom hyvens kille, en helylleamerikan, en farsa, och det är svårt att tänka sig någon som passar bättre i rollen. Han är en skrivbordskrigare som analyserar papper och data – en intelligent person. Däremot kan jag inte riktigt sympatisera med honom. Han är helt enkelt för perfekt.

Men filmen är lågmäld och spännande, och uppgärelsen är skitbra och astajt. Dess moderna motsvarigheter är filmer som Syriana och Zero Dark Thirty, och de görs alldeles för sällan numera.

Vilket är väldigt väldigt synd.
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Nördar och rymdvarelser: 'Paul' (2011) med Simon Pegg och Nick Frost m.fl.
En slags 'chase/roadmovie'-komedi inkluderande en rymdvarelse, Paul, och mängder av referenser till filmer, TV-serier, filmskapare, etc.
Själva upplägget, skämten och historien från början till slut är enligt standard, en kort sammanfattning skulle låta som en ganska typisk komedi. Fast den gör allt rätt: ger tittaren huvudpersoner man bryr sig om, timing i repliker och scener samt skippar övertydligheter.
Min typ av humor, en blandning av bra och grov humor med finess och hjärta, och även om det drivs med 'nördighet' så trampas det inte på den. Jag är väl den siste som inte har sett den redan, i annat fall: se den - 5/5.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Jag har, sent omsider, sett Runaway Bride, en gammal favorit i den genre det är världens sämst bevarade hemlighet att jag är ett fan av: romantiska komedier. Julia Roberts var da shiznitz vid den här tidpunkten och 1999 kom det ut inte mindre än två såna här filmer med henne -- och båda är faktiskt skitbra.

Jag såg ju den andra, Notting Hill, förra veckan och gillade den skarpt. Då trodde jag att jag skulle tycka något mindre om den här...

Hursomhelst, Runaway Bride handlar om Maggie Carpenter (Julia Roberts), som är en småstadstjej som sprungit från altaret tre gånger och lämnat sina brudgummar med gapande munnar. Ike Graham (Richard Gere) är en misogyn kolumnist som inte bryr sig sådär jättehårt om sanningen, och som finner storyn om Maggies springande fascinerande. När det visar sig att han utgått från felaktig fakta och typ hittat på en massa får han sparken - det här var nämligen en oskyldigare tid, då det tillhörde ovanligheterna att en kolumnist skrev ihop sina texter sista timmen innan publicering och då folk brydde sig mer om korrekta nyheter än om hur snabbt man fick ut dem.

Han bestämmer sig för att få upprättelse och åker ut till staden Maggie bor i för att skriva om hennes fjärde bröllop, det där hon tänker gifta sig med sportfånen Bob. Allt som händer efter det kan ni nog räkna ut utifrån premissen. Eller nästan, iaf.

Det den här filmen gör bra är att den håller ett bra tempo; situationen är hela tiden stadd i förändring. Karaktärerna är överlag komplexa; filmen gör ett ganska bra magitrick där folk börjar som stereotypa och platta men i de flesta fall blir mer komplicerade och djupa ju mer man lär känna dem, genom Ike och genom att följa de effekter hans snokande får. Ett annat magitrick är vad filmen hör med humor; Maggie är ju stadens driftkuku efter de tidigare avbrutna bröllopen, och nästan alla filmens skämt handlar om detta - från bybornas håll, ganska träffande och lite elaka skämt om Maggie. Skämten känns alltmer obehagliga även om de fortsätter vara roliga, och när i en scen byborna liksom tvingas konfronteras med hur den humor de hållit på med, som de ser som harmlös, i själva verket skadat någon de egentligen gillar - då är det vi i publiken som skäms för att vi skrattade innan.

Skådespeleriet är bra - shoutout till Joan Cussack som alltid är skitrolig - miljöerna är passande... Ja, jag har nog faktiskt lite svårt att hitta något direkt som filmen inte gör bra. Den är inte ens sådär jättekönsstereotyp. Det finns element av det såklart, men den gör också grejer som att behandla grejen med att kvinnor förväntas anpassa sig och så vidare.

Alltså, jag kan knappt med hur bra den här filmen är. Tidsmarkörerna är fantastiska - det är en virtual boy i bakgrunden! - och musiken är lysande. Hur kan man gå fel med Maneater, Can't hurry love, Still haven't found (what I'm looking for)... De är lite daterade givet att filmen är från 99, men varje låtval sitter som en smäck. Helt klockrent.

BETYG: 5/5
 
Top