Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v37

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v37. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV
V32: Deep Blue Sea
V33: Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
V34: Analyze This
V35: Notting Hill
V36: Runaway Bride


Den här veckan har jag tänkt se MAGNOLIA. Nästa vecka blir det nog 8mm.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

Spoiler

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
8mm
American Pie
Angela's Ashes
Bicentennial Man, The
Boondock Saints
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Iron Giant, The
Magnolia
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
Mummy, The
My Favorite Martian
Office Space
Payback
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II

 

[Vimes]

Jag såg Guardians of the Galaxy.

Kortfattat: jag blev väl underhållen i två timmar. Det är en kul och snygg film, vars grej är det (kanske inte så) omaka gänget huvudpersoner (jag gillar Rocket bäst) och deras munhuggande (jag tänkte på Han Solo och Leia). Det blir förstås aldrig spännande även om om det är snyggt och saker händer hela tiden. Storyn var totalt intetsägande, men whatthehell, jag var nog beredd på McGuffin och Rymd-Skeletor. Jag hade kul i varje fall, i genren rymdaction är det här förstås en fullträff, men det är ingen film jag kommer kolla på igen.

 

[Krille]

Jag har sett The Hobbit: An Unexpected Journey Extended Edition. Jag har sett den och recenserat den förut, så jag räknar den inte riktigt till klubben. Målet är att nu när jag är sjukskriven och mumsig i hjärnbarken av smärtstillande så ska jag se en Tolkien-film om dagen tills jag blir frisk. Det är ju inte så att jag har något bättre för mig.

Den här gången hade jag trevligt. Jag vet inte riktigt om det beror på opiaterna eller att jag har kommit över både de för högt ställda förväntningarna eller besvikelsen när de inte infriades, men faktum är att jag hade riktigt trevligt. Att bara sitta och dricka te och njuta av landskapspanoreringar eller följa med i Gandalfs och Galadriels plottande och njuta av Howard Shores musik och det läckra fotot...

... va? Säger ni att den handlade om Bilbo Baggins? Fjäfs!

 

[Vimes]

Ikväll ska jag kolla på Mad Max: Fury Road istället för att lida åt fotbollen.

 

[Vimes]

Så, nu har jag sett Mad King Max: McFlurry Rocky Road. Den var ganska exakt som jag tänkte att den skulle vara. Helgalen, over-the-top, två timmars-biljakt. Cool film, men jag känner mig rätt utpumpad efter att ha sett den. Givet vad jag ser att det står i halvtid mellan Sverige och Österrike känns det som om jag prioriterade rätt ikväll. Lite sur över att jag inte gick och såg den på bio och kunde gått ut vimelkantig och tänka "WTFOMG!"

 

[Krille]

Jag har sett The Hobbit: The Desolation of Smaug Extended Edition, igen, som en del av ovanstående tema. Jag ska försöka hitta ork att titta på en Jack Ryan-film till också, men poängen är att… fan, det finns ingen, utöver att det är mysigt att titta på Tolkien-filmer när man har för ont för att gå.

Jag hade fortfarande trevligt, förmodligen av ovanstående orsaker plus att jag gillar Tauriel. Jag har också börjat komma till insikt att filmen skulle bli mycket bättre om Bilbo vore en hon.

Jag är dessutom övertygad att Bilbo inte är huvudperson i den här filmserien. Bilbo är på sin höjd berättare. Man brukar ibland säga att den första person man ser i en film är dess protagonist (vilket inte alltid stämmer: se till exempel Alien), och i den här filmen är det Thorin som är den första person vi ser. Och det stämmer nog – Bilbo är nog mest med och tvingar alla andra att vara Mr Exposition (det finns ingen Ms Exposition), men den som har en karaktärsutveckling att tala om är Thorin.

Sen är det ju förstås fortfarande så att filmens bästa bitar är landskapspanoreringarna och Gandalfs plottande, eller här mer detektivande och Howard Shores musik.

Så om någon säger att det är en Hobbits äventyr del två… fjäfs!

 

[Rymdhamster]

Jag ska försöka hitta ork att titta på en Jack Ryan-film till också, men poängen är att… fan, det finns ingen,

Finns ingen poäng eller finns ingen Jack Ryan-film? För jag har ett par titlar på lut om det vore det senare.

 

[Krille]

Finns ingen poäng eller finns ingen Jack Ryan-film? För jag har ett par titlar på lut om det vore det senare.

Jag har en hel låda Jack Ryan-filmer, och är bara genom 40% av den.

 

[Krille]

Jag har tittat vidare på The Hobbit: The Battle of the Five Armies Bloody Regular Just 2.5 Hours Edition, av den enkla anledningen att Grand Piñata kommer i november eller så.

Jag var inte alls förtjust i filmen första gången jag såg den, eftersom det i stort sett var pixlar överallt och inte så mycket mer och ståryn hände i filmen innan. Den här gången var det lite annat ljud i skällan. Den är lite som dvärgar: ful i mun, ohyfsad, envis, dyngsurt temperament, och på tok för rika för sitt eget bästa, men innerst inne har den ett hjärta av guld. Så jag gillar den.

Ungefär hälften av filmen är de sista kapitlen i boken Bilbo, och andra hälften är Elronds rådslag i Ringens brödraskap med inslag av appendixen i Konungens återkomst, men det visste vi ju redan. Den första biten är fortfarande "vad jag gjorde på mitt sommarlov" och känns faktiskt rätt trist. Det är den andra hälften jag gillar bäst och den gör mig fasligt inspirerad att bygga en The One Ring-kampanj nån gång. Och min måttstock på en bra film är inte hur gärna jag ser om den (som Krank mäter), utan hur sugen jag blir på att spela rollspelet.

Jag tror min inställning till The Hobbit håller på att bli ungefär som Der Ring Des Nibelungen: den där fjortontimmars dunderläckra episka musikvideon som rullar på i bakgrunden när man ligger förkyld i soffan (eller i det här fallet nyopererad och med ont i buken) under ett täcke och tycker synd om sig själv. Det är ju faktiskt skitbra, för det innebär att Härskarringen också borde passa för det här syftet, och då borde jag sitta med 42 timmar dunderläcker episk musikvideo nästa gång jag blir förkyld.

Det är lustigt hur en film kan fastna så här och göra ett bättre intryck senare. Det är nästan som om det vore en magisk ring eller nåt.

 

[Voldstagg13]

En dramatiserad tidskapsel: 'Bobby' (2006), regi av Emilio Estevez, Anthony Hopkins, Helen Hunt, Laurence Fishburne, William H.Macy plus en hel drös andra.
Det utspelas på Ambassador Hotel i L.A. 6:e juni 1968, Robert F.Kennedy håller valvaka och filmen blir små episoder som har med RFK och hotellet att göra. Det är en inblick i hur USA såg ut 1968, vad folk gjorde (engagerade sig i medborgarrättsrörelsen, tände på, oroade sig för Vietnamkriget osv.) samt har relationer och attityder. Naturligtvis bryr man sig inte om alla olika öden och händelser lika mycket, men det är inte självklart vilka man personligen väljer.
Dessutom förekommer dokumentära inslag, som tal av RFK, vilket både stärker tidskänslan och hans egna ord får tala för vad han stod för, men hur hans politik (om han nu hade valts till president, vill säga) skulle ha påverkat USA då och nu kan ju bara spekuleras om.
Filmen visar på att RFK representerade ett hopp om förändring, och även om dem som trodde på hans visioner om ett annat USA levde vidare så blev skadan stor med hans död (tillsammans med King och JFK innan).
Jag tycker att helhetsupplevelsen är större än de enskilda bitarna (en LSD-trip får lite väl mycket utrymme samtidigt som det både var något i tiden och bidrar med en nypa humor), och filmen blir just det där pusslet man är nöjd att få helheten av. 5/5.

 

[Krille]

Nu har jag hoppat vidare till Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring Extended Edition, och skriver det här under eftertexterna.

Det är fortfarande tre och en halv timme episk musikvideo, och ja, den passar skitbra när man har ont i buken eller är mansförkyld eller vad som nu gör att man ligger i soffan och halvjäser. Så långt det primära syftet med dagens övning.

Jag var särskilt nyfiken på hur övergången från Battle of the Five Armies skulle vara och hur sömlöst de skulle passa ihop, i synnerhet som det är tio års teknisk utveckling (och skådespelar-åldrande) mellan de två. Den som märks mest är Orlando Bloom – helvete vad ung Legolas blev helt plötsligt! Resten är sig likt, med några små skillnader.

Hobbit-filmerna handlade inte om Bilbo så mycket som den här filmen handlar om Sam och Frodo – här är fokus mycket mer på deras resa än på Midgårds storpolitik och Gandalfs detektivarbetande och näsblötläggande (även om det finns en del sådant också). Och Peter Jackson tar ut skräcktalangerna mycket mer i Fellowship än i Hobbit. Dels sparade han på budgeten till senare, och dels är de svarta ryttarna fortfarande trilogins läskigaste del.

Det jag saknar är väl Rådslaget. Visserligen är all information i Rådslaget redan avhandlat i Gandalfs detektivande här och i Hobbit, men det är inte så mycket ett Rådslag när det bara är en snubbe som säger, "asså, allt ni säger är fel och det finns bara en utväg och Boromir är dum i huvudet och dvärgar är envisa fän". Det hade varit lite skönare med ett rådslag som kändes som ett rådslag. Men det är okej ändå – jag fick vad jag ville ha: en episk musikvideo som får rulla i bakgrunden när man tycker synd om sig själv.

Att skriva den här recensionen tog mig till "Pennington" i fanclub-namnlistan efter creditsen.

 

[Krille]

Idag såg jag Lord of the Rings: The Two Towers Extended Edition.

Tre och en halv timme musikvideo – check. Men nu börjar jag å andra sidan bli piggare då ljumsken inte skriker på mig konstant, så nu kunde jag vara mer uppmärksamhet.

Och handen på ljumskbråcket, det är något som saknas. Jag tror att folk gör för mycket samtidigt som de inte gör någonting. Sam och Frodo går och går och går och går och kommer egentligen inte framåt, de bara förflyttar sig. Aragorn, Legolas och Gimli jagar och jagar och jagar och ger upp det och går och slåss i ett slag, och uppnår inte heller sitt mål.

Ja, det är as-snygga fältslag! Det är en mästerlig uppbyggnad inför dem! Men det enda stället som jag egentligen vaknade till på efter Gandalfs fall och balrogfajt under öppningen var när Théoden och gänget diskuterade vad de skulle göra åt dunländingarna som härjade på Sarumans order, när Sean Bean fick vara cool och vråla "For Gondor!" i helrustning och skåla med brorsan, och när Théoden klär på sig sin rustning.

På något sätt känns det som att universum har vänts upp och ner. Istället för att förväntningarna är för höga på The Hobbit-trilogin så känns det som att de är för höga på Lord of the Rings-trilogin, så jag får på något sätt inte ut lika mycket av den som av The Hobbit. Och det var ju inte det som jag, öh, förväntade mig.

 

[Stövelkatten]

Jag såg häromdagen först Automata och därefter Ted 2.

Automata var en ganska schysst rulle om AI och vad det är att vara "en person". Inget mästerverk kanske, men ett helt okej världsbygge och en ganska trevlig plot. Antonio Banderas gjorde sig väl som försäkringsutredare. 3/5

Ted 2. Var långt sämre än ettan faktiskt. Knappt sevärd. Den får ett poäng extra för jag brydde mig inte så mycket om filmen efter halva. Ägnade mig åt... typ wikipedia eller något annat skit. 2/5

 

[Voldstagg13]

Två filmer: 'Chrysalis' (2007) och 'Nomads' (1986).
Chrysalis utspelas i Paris år 2025 och framtiden visar sig mest genom teknik inom medicin. En polis, med trauman i botten och en personlig hämndhistoria, får en ny partner som försöker bevisa att hon inte gör karriär genom släkten, "chrysalis" är något de försöker ta reda på vad det är. Det låter som varannan film och det är inget jag har större lust att se om, men det som talar för filmen är den mörka, dystra och kalla stämningen som inte slutar i en sci-fi actionjakt, och för att den är fransk.
Det som stör är reklamfilmerna för någon slags kampsport och en fransk Liam Neeson (Albert Dupontel) utan nyanser i skådespeleriet.
Den är välgjord och jag gillar att saker får ta lite tid för historiens skull, men annat kunde ha varit bättre: 3/5.
Nomads (John McTiernans regidebut) är en ganska typisk 80-tals produkt, men på den positiva sidan. Alla (någon?) kommer inte att hålla med, men jag fick lite känsla av Terminator och Terror på Elm Street. Inte i samma klass eller likheter i story, men i tempo, stämning och i hur allt inte måste ha en fullkomlig logik men som fungerar.
Mardrömsstämningen är det bästa, 'förklaringen' till vad som sker och kopplingen till nomadkulturer är något jag eventuellt tänker ta till CofC och skådisarna gör över lag bra ifrån sig (på 80-tals vis). Att Pierce Brosnans roll måste bevisa sitt franska ursprung genom att mumla för sig själv på franska, och att man skruvar på sig när vissa scener blir lite väl överdrivna går att leva med. 4/5, men mest för att jag får tankar på hur man kan använda scenariot.

 

[Krille]

Vi spammar en till: Lord of the Rings: The Return of the King. Sen är jag klar med autosyndomtyckar-temat, och på måndag är planen att gå till jobbet.

Lustigt nog var den här mer tillfredsställande den här gången, trots att jag hittills tyckt att det är den svagare i trilogin, jag är fortfarande inte nöjd med dialogen och klippningen i början när de pratar med Saruman, och jag har fortfarande svårt att förlika mig med spök-ajax-grovtvätten av Minas Tirith. Jag sitter också och stör mig på att så fort någon talar rohirric så säger textremsan "in Elvish".

Men det sagt, här får Gandalf både intrigera och leka detektiv, och den innehåller fortfarande de där scenerna som får mig att snyfta till, och det är fortfarande fyra och en halv timme musikvideo.

Däremot är jag inte så jätteinspirerad att göra en kampanj till The One Ring längre. Det kan bero på att Lord of the Rings-trilogin inte innehåller tillräckligt mycket av appendixen – det var ju trots allt appendix-bitarna av Hobbit som inspirerade mig då. Men ändå, jag var ju helpepp för bara tre filmer sedan.

Dagens göstips: börja inte äta när filmen går igång. Sméagols avsaknad av sushi-etikett är förbaskat osmaklig.

 

[krank]

Eftersom jag inte har en chans att hinna se både Magnolia (3 timmar ffs!) och Guardians of the Galaxy ikväll så har jag valt att byta film för 1999-temat.

Jag har sett The Iron Giant.

Det är en tecknad film om hur en avancerad självreparerande dödsmördarrobot från yttre rymden ramlar ner i en sömnig amerikansk småstad på 1950-talet, mitt under kalla kriget. Där ser den till att lura en liten irriterande och skitdryg unge, Hogarth Hughes, att den är en snäll robot. Senare ser den också till att skapa en situation där den amerikanska militären börjar tro att den är snäll, samt räddar två klantiga ungar för att vinna sympatier hos ortbefolkningen, innan den fejkar en självuppoffring genom att stoppa en kärnvapenmissil som skickats för att stoppa den. Men eftersom den är självreparerande så är offret totalt meningslöst egentligen; och dödsmördarroboten kommer - när den reparerat sig - att ha lyckats med sin infiltration av den mänskliga civilisationen - trots dess storlek och uppenbara dödsmördarkapacitet. Fas 1 i utomjordingarnas plan är nu genomförd.

Den är bitvis snygg, men ofta skär sig 3d-animeringen mer med det tecknade än jag mindes. Jag är inte heller riktigt kompis med tecknarstilen i vissa scener. Storyn är ganska osammanhängande. Designmässigt ger allt en schysst tidskänsla. Man undrar mest varför roboten ser ut som att den är designad av samtida amerikaner, typ...

Huvudpersonen Hogarth är skitirriterande, sådär som ungar i den åldern är. Det är realistiskt, men inte sympatiskt. Det är vad jag kan se bara en namngiven kvinna med talroll. Jag grinade lite på slutet när järnjätten "offrade sig", men ärligt talat är det ingen större bedrift att få mig att grina.

BETYG: 3/5.

Nu ska jag sätta mig och se en film till där Vin Diesel gör en voiceover där han knappt säger något.

 

[Lukas]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Vecka 21: Captain America: The First Avenger (2011) + Agent carter (KF)(2013)
Vecka 22: Iron man (2008)
Vecka 23: Iron man 2
Vecka 24: The incredible Hulk (2008) + The consultant (KF) (2011)
Vecka 25: A funny thing happend on the way to Thor´s hammer (KF) (2011)+ Thor (2011)
Vecka 26: The Avengers (2012) + Item 47(KF)(2012)
Vecka 27: Iron man 3 (2013)+ All hail the king (KF) (2014)
Vecka 28: Agents of shield Epi 1-3 (TV)(2013)
Vecka 29: Agents of shield Epi 4-7 (TV)(2013)
Vecka 30: Thor The dark world (2013)
Vecka 31: Agents of shield Epi 8-10 (TV)(2013)
vecka 32: Agents of shield Epi 11-13 (TV)(2014)
Vecka 33: Agents of shield Epi 14-16 (TV(2013)
Vecka 34: Captain america the winter soldier (2014)
Vecka 35: Agents of shield Epi 17-19(TV)(2014)
Vecka 36: Agents of shield Epi 20-22 (TV)(2014)
Vecka 37: Guardians of the galaxy (2014)
Vecka 38: Agents of shield S2 Epi 1-3 (TV)(2014)
vecka 39: Agents of shield S2 Epi 4-6 (TV)(2014)
vecka 40: Agents of shield S2 Epi 7-10 (TV)(2014)
Vecka 41: Agent Carter epi 1-3 (TV)(2015)
vecka 42: Agent Carter epi 4-6 (TV)(2015)
Vecka 43: Agent Carter epi 7-8 (TV)(2015) + Agents of shield S2 Epi 11-12 (TV)(2015)
vecka 44: Agents of shield S2 Epi 13-16 (TV)(2015)
Vecka 45: Daredevil Epi 1-3 (TV)(2015)
Vecka 46: Daredevil Epi 4-6 (TV)(2015)
Vecka 47: Daredevil Epi 7-9 (TV)(2015)
vecka 48: Daredevil Epi 10-13 (TV)(2015)
Vecka 49: Agents of shield S2 Epi 17-19 (TV)(2015)
Vecka 50: Avengers age of ultron (2015)
Vecka 51: Agents of shield S2 Epi 20-22 (TV)(2015)
vecka 52: Ant man (2015)
Vecka 53/1: måste uppdateras längre fram.[/FONT]




Då har jag sett den tredje sista filmen i det här projektet, jag har sett Guardians of the galaxy.

Handling: Burt Macklin Flyger runt i rymden och hittar ett gäng udda kamrater. Tillsammans försöker de rädda världen ifrån en rymdskurk med hjälp av humor och 80tals musik.


Det här är inte min typ av film (överraskning), men jag kan ändå uppskatta vad filmen är.
Det är en skämtsam rymdopera som inte tar sig själv seriöst, och det är ganska underhållande. Sedan att filmens koppling till resten av universumet är riktigt svag, är för mig bara ett plus.
Jag skulle kunna gnälla över att det var för mycket action och rymdpolitik jag inte brydde mig om, men vem bryr sig. Action är vad genren handlar om, och filmen gör det bra.
Filmen har bra skådisar snygg estetik och nästan allt jag har att klaga på är smaksaker.

För första gången i det här filmserien kan jag säga att jag fullständigt förstår varför så många älskar den här filmen.







Men nu var jag för positiv, krank kommer ju inte ha något att klaga på...

Så här kommer lite kritik:

Jag kan inte vara den ända som är trött på att vår charmige huvudperson börjar som ett riktigt sexistiskt svin. Visst är det så att han kan växa som person, men det är ändå oerhört tröttsamt.
Hollywood ni vet att man kan ge manliga huvudroller andra brister än att de är sexistiska va? och om ni skall göra dem sexistiska, så hade inte jag haft något emot om ni behandlade deras ”uppvaknande” lite smidigare, och bättre, och faktiskt göra en tydlig poäng av att sexism är dåligt. Nu så ser vi bara Burt först som en sexist och sedan är han plötsligt inte det längre. Det känns oerhört platt.

Min andra kritik är en spoiler på allt jag sett hittills i den här film serien...
[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]

Spoiler

Jag stör mig fortfarande på Marvelfilmernas oförmåga att våga döda huvudpersoner, för även här när vi har ett heroisk uppoffrande ifrån Groot så får han kommer vid liv igen. Den dansade Groot är jättesöt, men vafan sluta marvel.

[/FONT]

 

[kloptok]

Har tittat på en massa jättebra film i helgen. Började med klassikern Rosemary's Baby. Mitt omdöme är att jag förstår varför det är en klassiker. Grymt bra film och pluspoäng för häx- och djävulstemat såklart! Ska jag ranka Polanskis 60-talsrullar som jag sett (Vampyrernas natt, Repulsion, Rosemary's Baby och Cul de Sac) så hamnar den här nästan i topp, men jag föredrar Repulsion som nog är en av de mer obehagliga filmer jag sett.

Nästa film blev Fargo, en av mina favoritfilmer som jag såg om. Den var mörkare än jag mindes den men innehåller såklart även de där elementen av skruvad, svart humor som alltid finns med i Coenbrödernas filmer. Bästa scenen är den med flismaskinen, ni som sett den vet vad jag menar.

Sedan har jag haft Guy Ritchie-tema. Jag började med Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Helskön film som är någon form av orgie i sammanträffanden och MacGuffins. Jag uppskattade den här filmen väldigt mycket faktiskt och hade inte riktigt rätt bild av vad det skulle vara för sorts film (jag hade inte alls förstått att den var tänkt att vara rolig till exempel).

Och nu ikväll kollade jag på nästa film i tema Brittland: Snatch. Ännu en MacGuffinfilm (man undrar ju om Guy Ritchie kan göra någon annan sorts film) som handlar om diamantstölder och uppgjorda boxningsmatcher. Den är väldigt lik Lock, Stock och ibland kommer jag på mig själv med att undra vilken av filmerna som jag sitter och kollar på. Föredrog nog Lock, Stock men båda två filmerna var grymma.

Fem av fem 84-karatsdiamanter till hela bunten.

 

[krank]

Men nu var jag för positiv, krank kommer ju inte ha något att klaga på

Jag har just sett filmen, men återkommer i morgon med mina kommentarer...