Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v43

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v43. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV
V32: Deep Blue Sea
V33: Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
V34: Analyze This
V35: Notting Hill
V36: Runaway Bride
V37: The Iron Giant
V38: Magnolia
V39: 8mm
V40: Payback
V41: The Mummy
V42: Boondock Saints

Den här veckan tänker jag se OFFICE SPACE. Nästa vecka ser jag antagligen South Park: Bigger, Longer & Uncut. Jag ser inte fram emot det alls, för jag har inte tyckt att South Parks plumpa humor varit rolig på rätt många år nu, så den lär inte ha åldrats med nån vidare värdighet i mina ögon.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

Spoiler

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
American Pie
Angela's Ashes
Bicentennial Man, The
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
My Favorite Martian
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II

 

[krank]

För övrigt förstår ni såklart allihop att det är TILLBAKA TILL FRAMTIDEN-TEMA den här veckan.

Jag kommer nog att ta det med lite ro och nöja mig med att se film två imorgon, och hänvisa till mina tidigare recensioner av filmerna. Men jag uppmuntrar såklart gärna andra att delta genom att se en, två eller alla tre filmerna. Jag funderade på att se dem på bio, men mitt vuxna liv medger inte riktigt att jag spenderar sex timmar i en biosalong en vanlig onsdag...

 

[Lukas]

För övrigt förstår ni såklart allihop att det är TILLBAKA TILL FRAMTIDEN-TEMA den här veckan.

Jag kommer nog att ta det med lite ro och nöja mig med att se film två imorgon, och hänvisa till mina tidigare recensioner av filmerna. Men jag uppmuntrar såklart gärna andra att delta genom att se en, två eller alla tre filmerna. Jag funderade på att se dem på bio, men mitt vuxna liv medger inte riktigt att jag spenderar sex timmar i en biosalong en vanlig onsdag...

Självfallet ser jag alla tre imorgon (hemma, mina muppar till vänner ville inte gå på bio, och jag är inte självständig nog att vilja göra det själv), och jag skall såklart skriva några ord om varje film.
Spoiler: jag gillar dem

 

[Lukas]

Så jag har sett BACK TO THE FUTURE, och planerar att se dess uppföljare idag .

Om du inte har sett filmen så varnar jag för spoiler, då jag kommer tala ganska fritt om dem, för någonstans förutsätter jag att alla sett de här 30åriga kultklassikerna. jag kommer prata lite om varje enstaka film och sedan skriva något om dess plats i trilogin.


Första filmen (1985 O 1955): Innan jag säger något annat måste jag påpeka att jag älskar den här filmen, och även om det finns saker att kritisera (rasism,sexism,materialism,plotthål) så bryr jag mig inte, filmens possessiva egenskaper uppväger dess svagheter. Och idag på BTTF-dagen så kommer jag verkligen bara fokusera på det jag gillar.
Den här filmen är en otroligt cheesy, klichéfylld film, som inte borde fungera så här bra, som den gör, men det gör den.
Jag tro det handlar om några saker, först tror jag att filmens tema om upptäckten av att även ens föräldrar har varit unga är är något varje tonåring upplever.
Men jag tror också filmen oerhört lättsamma stereoskopiska inställning till borde 80 och 50talet hjälper mycket. Marty är typ exemplet på en 80tals kille. En kille på 50talet går ständigt runt i röd-gröna 3dglasögon. Det här är inte menad att vara helt historisk korrekt, utan det är menat att vara roligt och lättsamt.
Filmen skådespeleri är på sina delar otroligt överspelat (jag tittar på er Christopher Lloyd och Crispin Glover) men det spelar ingen roll, för filmen oerhörda lättsamma ton, och manuset förvånansvärda tajthet gör att det fungerar. Samtidigt som Loyds överspelning kontras av en lätt underspelande Fox. Borde Tom f Willson och Lea Thompsson gör sina roller fantastik bra, och framför allt Thompsson karaktär känner man en önskning av att den hade fått en större roll.
Den här filmen är verkligen skolexemplet på plantering, för allt planteras, till den grad att filmen blir så otroligt förutsägbar att det nästan är fånigt, men ingen bryr sig, för man lutar sig ändå bara tillbaka och njuter av åkturen (88miles/hour)

Det är också svårt att inte dra paralleller till vår tid när man ser filmen, marty har två tv-apparter hemma vilket 50talisterna tycker är otänkbart. 2015 sitter vi med skärmar i varaendra rum och i mobilen. (men mer om 2015talet i nästa film)


Musiken i filmen är också helt jävla perfekt.


Trilogisnack: Den här filmen gjorden som en stand-along film, Det fanns inga planer på en uppföljare. Och det märks för trotts slutet som verkligen känns som öppningen till en ny film så är verkligen hela storyn avklarad. Det finns inga lösa trådar utan allt är bara uppackat.
Så den här filmen kan man verkligen se som en ensamfilm.

 

[Lukas]

Så jag har sett BACK TO THE FUTURE 2, och planerar att se dess uppföljare någongång den här veckan.

Spoilervarning:

(1985-2015-Alternativt1985-1955)Den här filmen har ett spretigare manus än första, och fler tidsresor, och fler plothål. Men nu skall vi vara possessiva

I den här filmen verkligen cementerar in ett underliggande tema vi såg i första filmen ”oavsett hur mycket som förändras, så kommer mycket vara desamma” .
I den här filmen får vi se att ungdomar 2015 är lika ”rebelliska” och korkade som de var 85 (och 55). Biff är lika elak och går på samma knep (hans sonson gör det med), och Skateboard kommer alltid vara coolt.

Jag har hört mycket snack om att 2015 i filmen inte är likt vårt 2015. och det stämmer, men på samma sätt som filmernas 1955 inte är helt verklighetstroget så har jag inga problem med att filmen visar en annorlunda bild av 2015. Dock så vidhåller jag att vi om 30 borde låssas att 2015 såg ut så här, och lura alla barn.

I den här filmen så är Glover inte med, och jag måste säga att av casten ifrån första filmen så var han rätt person att tappa. Det faktum att det gör att Thompson får en större roll är verkligen till filmens vinst.
Dock kan jag tycka att Elisabeth Shue som spelar Jennifer är totalt oanvänd i de här filmerna, hon agerar i den här filmen Macguffin, och gör inget intressant.
Man kan ju tycka att när de hade middags scenen i 2015 så borde Shue ha fått spela dottern, istället för att ge Fox en tredje roll.

Trilogisnack: Den här filmen slutar med en cliffhanger och en trailer för tredje filmen. Det gör att den här filmen på flera plan har det moderna part1-part2, problemet ni vet det som harry potter7, Twilight och hungerspelen har. I den här filmen görs en fasligt massa planteringar som inte leder någonstans utan kommer skördas i nästa film.
Nu är det inte lika illa som de moderna filmerna, den här filmen har en egen dramatsikkurva, och är inte en kurva delat på två filmer. (fucking första film där inget händer och en film där för mycket händer).
Jag tycker inte den här filmen alls står på egna ben, och jag tycker det är trilogins sämsta del, den blir mest en transportsträcka mellan de två riktigt bra filmerna. En mycket trevlig transportsträcka med trevligt sällskap och härliga vyer. Men dock en transportsträcka.


Att se den här filmen idag var magiskt, jag ångar så att jag inte tog mig och såg den på bio.
När de i filmen sa dagens datum så smälte mitt ansikte upp i ett så stort leende att jag trodde jag skulle sträcka ansiktsmusklerna.

 

[krank]

Jag hinner bara se Back to the Future 1 idag, för jag är vuxen och jobbar en bit från hemmet och vill gärna sova mer än fem timmar inatt. Imorgon ska jag se tvåan och på fredag drar jag trean. Då ska jag tala om varför Lukas är helt fel ute vad gäller tvåan och trean; varför tvåan är fantastisk och trean en halvtrist blindtarm. I jämförelse då; alla tre filmerna är FANTASTISKA.

Ettan... Ja, ettan är en sjukt tajt film. Grundplotten är inte superimponerande och det är en del överspel, men den är extremt välregisserad och ett väldigt gott hantverk som åldrats bättre än i stort sett nån annan scifirulle från det här årtiondet tror jag. Dessutom har den EXTREMT bra komisk timing, även om jag har svårt för "kulturkrockshumor" som det ju tyvärr blir en del av framför allt när Marty precis kommit tillbaks till 1955.

Jag skrev en starkt positiv recension av den här filmen i filmklubben 2013 och jag står bakom den än idag. Det är dessutom trevligt med filmer man hittar nya perspektiv på hela tiden. Den här gången noterade jag först och främst en planteringar för tvåan jag inte tänkt på innan:

Spoiler

(Doc Brown pratar om att han kommer att ha tillgång till facit för de närmaste 25 world series

Sedan upptäckte jag också först nu grejen med two pine / one pine mall, efter att ha fått det påpekat i nåt blogginlägg i veckan. Återigen gillar jag det här med de otroligt tajta planteringarna och skördningarna och den attention to detail, det gedigna hantverk, som är den här filmens signum.

Slutligen kunde jag inte låta bli att grimasera lite den här gången över filmskaparnas kanske inte helt politiskt medvetna skämt... Tänker framför allt på att det är en "kul grej" att Marty uppfinner rock n' roll. Att en vit man gör det, alltså. Det känns inte lika mycket som en "kul grej" år 2015 känner jag.

Men; det jag gillar med BTTF är att det inte bara är fokus på en massa relationtrams utan att det finns intressanta idéer i botten. Tidsresandet hanteras överlag på ett inspirerande och intressant sätt; överlag tycks BTTF's universum vara helt kausalt och deterministiskt (utom i slutet på dansen där en karaktär plötsligt får extrakausal agens) vilket jag tycker är najs. Jag gillar kombinationen av ett deterministiskt universum och att ens agerande har konsekvenser. Att man måste försöka för att lyckas etc. Jag skulle kunna krama ur många intressanta filosofiska diskussioner kring "fri vilja" och andra myter och filosofiska ingångar kring tidsresor ur den här filmen.

Ovanpå det har vi en massa bra planteringar och skördningar; som betraktare belönas vi för att vi hänger med. Det är verkligen konstant payoff, små mikrobelöningar. Människohjärnan gillar upprepningar, och de här filmerna kombinerar en bitvis snårig tidslinje med väldigt starkt berättande, med upprepningar och återkommande fenomen värdigt en Grimmsaga. Kontrasten funkar extremt bra, och jag tror att en av anledningarna till att filmen ändå funkade på rätt bred publik, som inte var så van vid att tänka i termer som multipla tidslinjer och så.

Och så ovanpå de balla idéerna och de snygga planteringarna och payoffsen ligger roliga, halvintressanta karaktärer med platta men trovärdiga relationer. Jag gillar att Lorraine får vara sexuellt hungrig och aktiv, även om det såklart är problematiskt att hon så okritiskt avgudar personer som visar en hegemonistisk mansbild, alltså män som kan "ta för sig", "stå upp för sig själva", försvara henne etc.

Och självklart handlar den här filmen på just det där ytliga, mänskliga/relationella planet om att man inser att ens föräldrar är människor. Ganska trivialt jämfört med frågorna som väcks kring kausalitet och den fria viljans natur, men ändå tillfredsställande. Det är en film som funkar på många nivåer.

Jag funderade på att höja betyget till en femma, men trots att jag satt och skrattade förtjust åt framför allt många ikoniska ögonblick i början av filmen så hindrar tyvärr kulturkrockshumorn mig från att vilja se om den imorgon. Klipp och enskilda scener? Absolut. Och jag kommer att leta möjligheter att smyga in BTTF-citat i vardagen resten av veckan. Men hela filmen? Nej, tyvärr inte.

BETYG: 4/5

 

[Lukas]

alla tre filmerna är FANTASTISKA.

Verkligen, bästa film trilogin jag känner till

Och självklart handlar den här filmen på just det där ytliga, mänskliga/relationella planet om att man inser att ens föräldrar är människor. Ganska trivialt jämfört med frågorna som väcks kring kausalitet och den fria viljans natur, men ändå tillfredsställande. Det är en film som funkar på många nivåer.

Kallar du mig ytlig?

Alltså jag försökte skriva ur ett mer allmänt perspektiv, varför håller filmen ihop så bra för så många.
Jag kan inte säga att jag funderar på fri vilja med filmen, men mina tankar går emot en mer filosofisk ide om vad tid är. och en mer socialistisk ide om likheter mellan samhällen och relationer i olika kulturer/tider.

Men sånt skall man ju inte gräva sig ner i i korta recensioner

 

[krank]

Men sånt skall man ju inte gräva sig ner i i korta recensioner

Det är därför jag skriver längre =)

 

[krank]

Nu har jag sett Back to the Future II igen, och nu ska jag förklara varför den är en riktigt bra film som står på egna ben och varför den är bättre än trean. Alltså, i korthet, varför Lukas har fel =)

Det mesta av det är spoilerish, så för säkerhets skull...

Spoiler

Först och främst utspelar den sig på flera olika platser/tidsåldrar. Det ger den en fart och fläkt som trean, som ju håller sig till 1885, inte kan matcha. Dessutom utspelar den sig primärt i tre olika moderna eror, vilket automatiskt gör den mer intressant än tråkig westernmiljö. 1885-settingen lider ju av samma sorts teknologiska och allmänt utvecklingsmässiga brist som gör medeltidsmiljöerna i Game of Thrones så tråkiga. Forntiden är fattig, helt enkelt.

Sedan har den fler fräscha och intressanta idéer om tidsresor och om hur saker funkar. Jag gillar verkligen introduktionen av parallella tidslinjer och alternativa "nu"; Martys återkomst till det alternativa 1985 tycker jag har delvis samma skakande effekt som Frodos återkomst till det industrialiserade Fylke i slutet av böckerna. I första filmen är det här ganska primitivt; Marty och Doc åker tillbaks, och vi ser bara effekten av det som händer som bleknande personer i fotografier. I den här ser vi mer hands-on hur tidslinjen påverkas, det blir mer påtagligt. Jag gillar komplexiteten i filmens story; mot slutet blir det många bollar att hålla i luften när Marty t.ex. måste rädda sitt något tidigare jag från skurkar, som riskerade att hindra honom från att åka från 1955 första gången...

Dessutom är filmen i väldigt hög grad driven av idéer och problemlösning snarare än relationer, vilket ju jag gillar skarpt. Jag gillar de uppkomna situationerna, där Marty och Doc inom vissa begränsningar måste lösa intressanta tidsparadoxrelaterade problem. Det kittlar dödsskönt i hjärnan, och jag älskar när det kittlas i hjärnan.

Jag skrev den här recensionen förra gången, och håller väl fortfarande med om allt jag skrev då. Fast den här fyran är nog faktiskt starkare än ettans fyra, för tvåan saknar i stort sett den pinsamhetshumor som var ettans signum. En pinsamhetshumor som tyvärr återkommer i trean.

Så. Jag har nu förklarat varför tvåan är bättre än den berättelsemässiga blindtarm trean är. Jag gillar fortfarande alla tre, men trean kändes påhängd och onödig och rätt oinspirerande redan när filmerna kom första gången. Jag har sett dokumentärer och kunnat konstatera att filmskaparna tyckte att det coolaste med tidsresor var att kunna "besöka historien". Trams! Det finns ingen anledning att besöka historien, utom möjligen för att korrigera saker i historieböcker. Om jag haft en tidsmaskin hade jag åkt obönhörligt framåt. Filmskaparna gillade Westernfilmer och westernmiljö, vilket jag har svårt att sympatisera med då jag som sagt tycker att den miljön nästan är lika ointressant som medeltidsmiljöer och att hästopera gör sig bäst i rymden.

Nå, som sagt. Nu har jag förklarat varför tvåan är bättre. Imorgon ska jag se trean och mer fokusera på varför den är sämre =)

Eller nä, som vanligt ska jag skriva en rättvis och korrekt recension som tar upp både styrkor och svagheter. Men faktum kvarstår: trean är den sämsta BTTF-filmen.

BETYG: 4+/5

 

[krank]

Jag tycker för övrigt att alla som tjafsat om hur olikt eller likt 2015 är IRL kontra BTTF2 och klagar över avsaknaden av svävarbilar i vår värld missar poängen fullständigt. 2015 i BTTF2 är inte tänkt att vara en realistisk framtidsbild. Det är en bild av hur 1985 såg på framtiden, och det är en av de intressantaste grejerna med den här filmen.

 

[Krille]

Absolut sist i hela världen har jag sett Galne Gunnar: Fara på E6an.

Och, tja, den är ungefär som trailern ovan, fast mer.

Filmen är så att säga två filmer i en. Den ena, Max story, handlar bara om överlevnad. Det är allt som driver honom, att leva en dag till. Den andra, Furiosas story, är bra mycket mer komplex, och handlar om hem, frälsning, hämnd och frihet.

Dialogen är inte så mycket att prata om, eftersom den är typ precis tvärtom jämfört med en normal Tarantino-rulle – det tar Max (Tom Hardy) typ en halvtimme att säga något begripligt över huvud taget, Furiosas (Charlize Theron) repliker är snudd på enstaviga, och den enda som har något att säga egentligen under den första stunden är Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne). Resten av rollgestaltandet är klart mycket mer intressant – en stor del av kommunikationen sker med blickar och kroppsspråk.

Och det är ungefär så långt man hinner tänka när man ser Galne Gunnar: Fara på E6an, för så fort man försöker använda hjärnan till något mer under filmen så kommer dess galna action och träffar en i nyllet som en frontalkrock med en lastbil. Och sen sitter man mest och undrar "vafanvardetdär?!!", och när det är dags att stänga av bluray-spelaren så sitter man med ett fånigt flin och inser att man har just sett något som hela Hollywood kommer att försöka imitera och misslyckas med i ett par årtionden.

 

[Voldstagg13]

Jag hittade till min glädje en film (som jag såg på bio 'back in the days'): 'Hardware' (1990) med Dylan McDermott, Stacey Travis m.fl.
Den innehåller en stor mängd av det fluff som jag såg i Mutant ungefär vid samma tid: slitna, smutsiga städer, skrotletare ute i ödemarken, skumma handlare i omtalade skrot och hemliga, militära maskiner.
Nu har Hardware hunnit bli en sk. kultrulle, delvis beroende på att den inte varit helt lätt att få tag i, men också för att den har en viss stämning samt att det lagts omsorg på att bygga upp en omgivning med massa detaljer som sätter sig i minnet.
Nåja, Iggy Pop är med som radiorösten "Angry Bob" och Motörhead-Lemmy är med i några sekunder som taxibåtsförare, men det gör inte filmen, även om de naturligtvis är nämnda på omslaget.
I botten är det en rätt blodig action/skräckfilm, vars effekter åldrats något, men den fungerar bättre än många av filmerna med tidiga dataeffekter. Att det finns lite relationsdrama och humor med i historien gör inget sämre: 4/5

 

[krank]

Jag tänkte se den redan igår men annat kom emellan; nu har jag iaf sett Back to the Future part III igen.

Här är min ursprungliga recension, som jag fortfarande står bakom.

Jag tror att det stora problemet med trean är att det är en Westenpastish med inslag av en kärlekshistoria, och långt bak på tredje eller fjärde plats är det en tidsresefilm. Och ville jag se westernpastish så skulle jag inte se på en film som ändå nånstans är en del av en filmserie vars grej är tidsresandet. Dessutom är kopplingen till övriga filmer svag; ettan och tvåan leker mycket med detaljer och upprepningar; i trean har de återkommande grejerna förvandlats till pliktskyldigt inknökade referenser; jämför till exempel hur bostadsområdena och platserna hanteras i ettan, tvåan och trean.

Som jag skrev förra gången: "Istället för häftigt tidsresande är det en berättelse om kärlek och om hur mycket filmskaparna gillar taffliga westerns."

Jag är helt kall inför westerns. Eller det är jag inte, nu var jag för snäll. Jag tycker lika illa om westerns som jag tycker om fantasy; det är lite för primitiva miljöer och lite för mycket brölande machon för min smak.

Om jag ska skriva något snällt så är det väl att Marty här åtminstone får closure på sin "chicken"-arc, vilket är najs eftersom det ändå nånstans tar itu med en aspekt av toxisk maskulinitet. Även om lösningen är dummast möjliga (att man är alldeles för hård och manlig för att bry sig om vad folk tycker, och sen slår man skurken på näsan).

Men mjäh, jag står fast vid min trea.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Nej, tyvärr, jag hinner inte se någon mer film den här veckan. Jag ser det som ett personligt misslyckande; även om jag sett BTTF 1-3 så har jag inte sett någon ny film, och jag har framför allt inte sett Office Space som del i mitt 1999-tema.

Jag fick en massa annat jag behövde göra istället. Sådant är livet. Jag gör ett undantag den här veckan.

 

[Pilzefrau]

Den här veckan har jag hunnit se Tillbaka till framtiden 2 och 3 (ettan såg vi med samma gäng för några veckor sedan, så vi behövde inte ta om den på dagen). De var lika bra som alltid. Jag landar väl någonstans mittemellan kranks och Lukas åsikter: problemlösandet och det myckna tidsresandet gör tvåan till överlägset mest njutbar för mig. Däremot gillar jag referenshumor och skämt kring historiska perioder, så trean går hem hos mig nästan lika bra som ettan, faktiskt. Håller med om att det är lite av en blindtarm.

 

[Pilzefrau]

Just det, mitt biobesök häromdagen var i söndags kväll så det blir den här tråden också. Jag såg The Martian. Den var himla bra, och en av de roligaste sakerna var nog hur lite de hade ändrat från boken (som jag läste och älskade för någon månad sedan). Det är verkligen någon enstaka grej som är tillagd, och en del bortklippt, men så gott som allt vi ser på filmen var med i boken också. Och allt som är bortklippt är rätt väl motiverat.

Däremot har den en del skillnad från boken vad gäller stämning. De har inte alls så mycket av Watneys loggar som berättarröst som de kunde haft. Det var nog ett bra val, men det innebär att det jag sett kallas "ingenjörsporr" ofta går förlorat. I boken får vi höra Watney beskriva sina problem, inte i detalj (han säger ofta "jag tänker inte tråka ut er med matten men det landar på...") men ändå med fokus på problemet, och sedan läsa honom resonera sig fram till en lösning. I filmen finns några sådana situationer, men inte alls många. För det mesta får vi antingen bara se honom göra smarta saker i ett montage, t ex ett "odla potatis"-montage. Så där boken verkligen handlade om att Watney löser problem på problem, så är det något som vi förstår händer i filmen men vi får inte vara med på samma sätt.

I gengäld har filmen sina fördelar. För det första kompenserar den genom att ge oss mer scentid hemma på NASA, vilket funkar bra eftersom dialogen är underhållande; och vi får också tillbaka lite av "de löser problem!"-stämningen, men här gör de det ju i grupp vilket väl är lättare att filma så att det blir intressant antar jag. För det andra är film visuellt, och vi får saker boken inte kan ge oss – speciellt eftersom den inte har så mycket beskrivande text utan bara loggar – som storslagna vyer av Mars, känslan av isolering och utsatthet i stormarna, coola rymdpromenader, och en uppfattning om att Watney faktiskt mår dåligt och tappar fattningen ibland. Det sistnämnda visas mycket med minspel, och framförallt i de stunder han inte spelar in sina logginlägg vilket i sig är intressant. I boken får vi ju bara läsa det han skriver; här får vi se Matt Damon gestalta delar av Watneys stunder utanför kameran också.

Boken rekommenderas varmt till alla som gillar problemlösning och inte är så noga med, jag vet inte, att människorna ska agera trovärdigt och ha realistisk dialog. Filmen rekommenderas varmt till alla som gillar rymdfilmer alls; den har en bra balans mellan problemlösningen och allt annat.

Det är också uppfriskande att det är så lite konflikt mellan människor i filmen. Jag hade kunnat bli så frustrerad i en sådan här film om saker om och om igen gick fel för att människor är idioter, har för mycket prestige, inte lyssnar på varandra osv. Här finns konflikter i fråga om "jag tycker vi borde göra på det här sättet" och olika prioriteringar, men det blir inte så hätskt, och det sabbar egentligen aldrig något på det där jättejobbiga sättet som får en att hata rollfigurerna.