Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV
V32: Deep Blue Sea
V33: Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
V34: Analyze This
V35: Notting Hill
V36: Runaway Bride
V37: The Iron Giant
V38: Magnolia
V39: 8mm
V40: Payback
V41: The Mummy
V42: Boondock Saints
V43: FAIL

Den här veckan tänker jag göra ett nytt försök att se OFFICE SPACE. Nästa vecka ser jag antagligen South Park: Bigger, Longer & Uncut. Jag ser inte fram emot det alls, för jag har inte tyckt att South Parks plumpa humor varit rolig på rätt många år nu, så den lär inte ha åldrats med nån vidare värdighet i mina ögon.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

Spoiler

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
American Pie
Angela's Ashes
Bicentennial Man, The
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
My Favorite Martian
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II

 

[Pilzefrau]

Jag har sett Mr. Peabody and Sherman. Den handlar om en hund som är ett supergeni, och hans äventyr i en tidsmaskin tillsammans med sin adoptivson. Den var riktigt rolig.

Jag har kommit att uppskatta när jag hittar samma sorts humor i filmer som jag är så förtjust i i studentspex, och det hade den här. Förutom roliga skämt i allmänhet delar den också historierevisionismen med spex, dvs smockfullt av "nu får ni se hur det egentligen gick till när X", där X under filmen hinner innefatta både kung Tutankhamon, franska revolutionen, den trojanska hästen, och Leonardo da Vinci.

 

[Voldstagg13]

Jag har sett 'Die Hard 4.0' (jag vet inte om originaltiteln är Live free or die hard' eller DH4.0, 2007) med Bruce Willis, Justin Long m.fl.
Jag råkade dock trycka på kommentatorsversionen (såg den på datorn, DVD), och det ville inte ändra på sig, alltså missade jag lite repliker här och var för att tre personer, regissören och Willis var två, snackade om inspelningen och diverse anekdoter...nåja.
John McClane har överlevt tre filmer och blir inblandad i en ny överlevnadsjakt/flykt, där hacking och datasystem har stort utrymme.
Det är lite som Bourne eller Mission:Impossible, man blir tillräckligt underhållen för att inte börja fundera djupare över varför alla agerar på det sätt de gör. Det händer massor av saker, eld och explosioner, bilar, lastbilar och helikoptrar flyger och kraschar, folk ger varandra på käften eller skjuter...slut.
Det som gjorde Willis så bra i dom första filmerna är nedslipat, den rolige 'amatören' har blivit ett stenhårt proffs, och de mänskliga uttrycken får hans ofrivilliga sidekick (Long) stå för - vilket han faktiskt gör bra.
Betyget blir i jämförelse med de första två filmerna, och hur bra jag tyckte de var då när jag såg dom: 3/5.

 

[Rymdhamster]

Wyrmwood (2014)

Det här är en fantastisk film, för vad det är. Det här är en sån där härlig gammal hobbysnickar-film i samma anda som Bad Taste, fast humorn är lyckligtvis inte i närheten av lika sjuk och de har fått tag på fler och bättre skådisar.

Fine, de hade lite högre budget också: 160 000 dollar närmare bestämt. Men till skillnad från många andra lågbudgetfilmprojekt (Som ändå brukar ha ytterligare en nolla på budgeten) så vet den här filmen vad den har att leka med och utnyttjar det till max. Trots att det är en action-horror-splatterfilm så lyckas den med lite intelligenta kameravinklar och sattsnignar där det behövs skapa en rolig och rätt "snygg" (för att vara zombies) film som har rätt mycket humor i botten.

Som zombie-film sett får den 4 av 5. Som lågbudgetzombiefilm får den 5 av 5.

 

[Voldstagg13]

En dålig filmkopia överförd till DVD: 'Escape from death row' (1976) med Lee Van Cleef. Kvaliteten är verkligen dålig, filmen är skrapad och hoppar ibland, och ljudet låter på sina ställen som en gammal projektor. Filmens cineastiska kvaliteter är mera beroende på: gillar man konstiga, tidstypiska actionfilmer med inslag av slapstick-humor och sadistvåld är det en liten pärla, vill man absolut ha ett välskrivet manus och ett seriöst hantverk - undvik som pesten.
Nu har jag alltid gillat både Åsa-Nisse och Roger Corman-rullar, så det här var underhållning på en personlig skala: 4/5, men jag antar att mindre vrickade personer skulle ha satt en 1:a eller 2:a. Men att se Lee Van Cleef är alltid ett nöje!

 

[Ymir]

Jag såg "Spring" på Fantastisk Filmfestival, och hade förmånen att få snacka om dess relaterade fantasy-troper med regissörerna efteråt. Det är en otroligt berörande, tankeväckande och udda love story med härliga mood whiplashs, påtagliga fantastik-inslag, fenomenalt skådespeleri och suverän regi som har precis den där känslan för subtilitet och "show, don't tell" som jag börjat störa mig på att så många filmskapare verkar sakna. Jag vill egentligen inte säga för mycket, för det är en sån här film som...sabbas lite om man kan dess premisser, men basically handlar den om en ångestfylld loser som åker till Italien för att förverkliga sig själv och i en sömnig kuststad kärar ned sig i en kvinna som verkar lite för bra för att vara sann.

 

[Voldstagg13]

Jag tyckte att 'Hell Ride' (2008), Larry Bishop (även regi), Michael Madsen, Vinnie Jones m.fl., var en av de sämsta filmer jag någonsin hade sett runt 2010...så jag såg om den.
Det är bikers i poänglöst dödande mellan bordellbesöken, låtsashårda dialoger, en vagt intressant sidohistoria, sexsnack utan sexighet, kvinnor som bara existerar för att vilja ha sex med bikers och visa sig nakna samt en meningslös historia. Lite bra musik, men inte tillräckligt bra rakt igenom. Nämnde jag den obligatoriska knarktrippen i öknen?
Om någon nämner ett djupare budskap eller roliga referenser så köper jag det inte. Att Dennis Hopper och David Carradine är med gör varken till eller ifrån. Men jag har sett sämre sedan dess: 2/5, jag reserverar 1:an till något annat.

 

[Max Raven]

Jag såg The Martian, om en människa som bor på Mars några år och förändrar planeten med sin kolonialism.

Helt ok rulle i Robinson Crusoe-genren - människa mot dödlig natur. Med rymdfart och fysik och sånt. En del mindre inslag kändes lite forcerade (även om det kändes som att de behövdes lite för att ge spänning och inte var helt orealistiska - men den sista dramatiska scenen hade jag kunnat leva utan), men utöver de små bitarna är det här en grymt bra rulle. Gillade hur de hade skärmoverlay på samma sätt som textningen, gillade landskapen, gillade sciencing the fuck out things, gillade Matt Damon. Inte mycket relationsdrama, mycket fokus på överlevnadsbitarna.

Kvinnor som pratar med varandra och inte om en man? Nope. Mest är det huvudperson som pratar med kamera. Och det funkar.

Betyg: 5/5. Ridley Scott visar att han kan igen (ibland iallafall).

 

[Voldstagg13]

Cronenbergs surrealistiska dröm på japanska?: 'Tetsuo: The iron man' (1988, regi: Shinya Tsukamoto).
En kultfilm som jag aldrig lyckades se då, men nu är jag glad att jag faktiskt gjorde det till slut! Det är en egensinnig, konstnärlig, absurd, sjuk och inspirerande (åtminstone för mig, som alltid tecknat människor med robotdelar och skrot i ansiktet...) film.
Det handlar om transformering, från människa till...människomaskin? Men det sker genom häftiga känsloutbrott, framförallt ilska och hat.
Sedan tillkommer också erotik och 'gore', med industrislamrande musik och alltsammans filmat med svart/vit 16mm film.
Inte en film för alla, men gillar man udda tänkande och feberdrömmar finns det en god chans att det faller en i smaken: 5/5.

 

[Pilzefrau]

Jag har sett några gamla tecknade filmer på Netflix.

Först ut "Det magiska svärdet" ("Quest for Camelot"). Den här såg jag på bio som liten minns jag, ett av mina första biobesok till och med. Jag minns att ljudet inte funkade de första fem minutrarna eller så. Den var läskigare när jag var liten än den var nu, kan jag lugnt säga
Det handlar om Kayley, dotter till sir Lionel av det runda bordet. Hennes far ger sitt liv för att stoppa den skurkaktige sir Ruber förråder kungen och försöker stjäla Excalibur. Tio år senare har Kayley inte blivit riddare själv, som hon sade när hon var liten, eftersom hennes far inte har kunnat träna henne (tror jag). Ruber återvänder i alla fall med magi och grejer, och hans tama grip stjäl Excalibur från kungen men tappar det i den förbjudna skogen. Kayley ger sig förstås ut på quest för att återbörda svärdet.

Mina blandade tankar:
- Ruber är verkligen jätteond. Han vill ha slut på det här långtråkiga "fred och välstånd" som vi haft ett tag nu, och ha lite lidande och krig. Och så vill han äga allt. "Du är galen!" säger Kayleys mamma till honom, "Vad kul att du märkte det!" svarar Ruber.
- Rubers magi består i en ashäftig trolldryck. Han häller den i ett hål i marken och kastar ner en jeppe och ett svärd; upp kommer jeppen i form av ett mekaniskt monster med svärdsarmar. Rubers underhuggare är alltså vanliga banditer som han förvandlat till vapen-handade missfoster. Det är också en härlig setup till att Ruber (spoiler) när han väl får tag i Excalibur, gjuter fast det i sin hand med trolldrycken. Så metal.
- Kayley träffar, förutom den blinde Garret som är rätt cool, den fåniga comic relief-figuren som i den här filmen är en dubbelhövdad drake vid namn Devon och Cornwall. De två huvudena har alltså varsin personlighet och grälar ständigt. De får ett sångnummer som visuellt helt bryter av från verkligheten, och jag kom direkt att tänka på Olafs sång i Frozen. Greppet störde mig lika mycket där som det gör här, faktiskt.


Den andra filmen jag såg var Järnjätten. Den utspelar sig på 50-talet, och handlar om en jättestor robot från rymden som landar nära Maine blir hittad av den lille pojken Hogarth. Jätten verkar inte minnas någonting av sitt urpsrung eller uppdrag. Hogarth blir kompis med den, lär den prata, och alltihop är väldigt mysigt och gulligt. Jag gillade verkligen den här filmen. Interaktionerna mellan Hogarth, roboten, skrot-konstnären Dean och regeringsagenten Mr Mansley är också jättehärliga; alla roller är liksom lagom uppskruvade – inte farsartade karikatyrer, men lagom extrema för att vi inte ska ha tråkigt när de är i bild.


Nu skrev jag mer text om Svärdet i stenen, men låt er inte luras! Järnjätten var filmen jag gillade bättre.

 

[Krille]

Tro't eller ej, men jag har sett X-Men: Days of Future Path, fast inte riktigt som förra gången, utan Rogue Cut.

Jag gillar fortfarande inte att Fox har tagit vår spelgrupps äventyr och gjort en film av det och dessutom raderar rollpersonerna ur manuset. Och jag gillar inte att de gör det två gånger.

Men okej, det är förbaskat snyggt. Det enda som gör mig lite besviken (utöver att de snor vårt äventyr) är att det faktiskt är minimal skillnad den här gången. För att få tiden att passera så slänger de in en biplott med Rogue i. Jag förstår att den försvann ur biofilmen, för den tillför faktiskt inte så mycket till ståryn. Den verkade mest vara där för att ge gamlingarna något att göra medan de väntade på att deras yngre alter egos skulle bli klara, och den gav en ganska snygg lead-in för slutet.

Men jag tycker faktiskt att de borde ge en ppm av bruttointäkterna till oss för att de använde vår story.

 

[DeBracy]

I torsdags såg jag The Princess Bride för första gången. Suuuperkonstig. Inte undra på att den blivit en sån kultrulle och så flitigt citerad.

På något förunderligt sätt blandar jag ibland ihop titeln med Ladyhawke, men nu när jag faktiskt sett båda filmerna kanske det blir enklare. Då kan jag tänka på Princess Bride som filmen med dålig men passande musik, och Ladyhawke som filmen med bra men enligt många opassande musik.

The Princess Bride får 3,8 ROUS av 5 möjliga.

 

[krank]

Jag har sett Office Space från 1999.

Jag var absolut inte upplagd för den; jag har spenderat de senaste dagarna med att bekämpa någon form av ofantligt dryg svullnad slash huvudvärk som inte verkar vara så villig att ge med sig och såg verkligen inte fram emot att se en feelgoodkomedi.

Turligt nog är det här en helt fantastisk film. Den handlar om tre programmerare som jobbar i anonyma kubiklar på ett anonymt mjukvaruföretag. Hela deras existens är närmast mardrömslik; som en överdriven parodi på de allra värsta mardrömmarna hos någon som aldrig jobbat på kontor och verkligen inte vill göra det. Om ni förstår. Jag har ingen erfarenhet av kontorsjobb själv så jag kan inte svara för hur den här filmen förhåller sig till faktiskt sådant, men när jag först såg den här så var jag i tonåren och den var en av många filmer som kom just 1999 som definitivt såg till att motivera mig till att skaffa ett annat jobb. Visst har väl jag skrivit om det förr? Att det är lite av ett tema 1999 att göra filmer som utmålar kontorsjobb som ungefär det värsta man kan tänka sig. Fight Club ger exempel på det, och Matrix.

Men i alla fall; huvudpersonen - som mår dåligt för att han har ett tråkigt jobb och åtta chefer som drygar sig när han gör misstag - går till hypnotisör, som kör avslappning med honom och sedan kolavippar. Det betyder att han sen går runt och... inte bryr sig. Och det är filmens starkaste och bästa del - när han bara gör runt och skiter i vad folk tycker, skiter i sitt jobb, säger som han tycker och vägrar ta några konsekvenser. Och ett tag får han ju inga heller.

Sen kommer en plot kring hans vänner som ska sparkas och lite annat som egentligen inte alls är lika bra, men nånting ska de väl fylla ut filmen med liksom.

Filmen har en del homofoba skämt och alldeles för få kvinnor med namn och talroll, men annars är det faktiskt en helt ypperlig feelgoodrulle.

Slutklämmen är väl typ "de flesta trivs inte på jobbet, men man hittar nåt annat som gör en glad och så funkar det". Och det är ju en fin slutkläm på nåt sätt även om jag tycker att det snarare betyder att vi borde börja med medborgarlön, sänkt arbetstid och accelererad robotisering... Jag har läst en undersökning (relativt seriös) där det framkom att c:a 13% av befolkningen worldwide gillar sina jobb och känner sig engagerade i dem, 23% hatar sina jobb och sina arbetsgivare, och resten är apatiska och det enda positiva de får från att ha ett jobb är pengarna typ. Jag tillhör ju helt klart de 13%:en, och ibland drabbas jag av något slags survivor's guilt; det är inte som att jag gjort något sådär fantastiskt bra för att förtjäna att ha det såhär kul på jobbet. Men jaja, det är en annan diskussion...

BETYG: 4/5

 

[Voldstagg13]

Jag gillar inte att skriva om dåliga filmer, utom som en varning: 'Sushi Girl' (2012), med Tony Todd, Noah Hathaway, Cortney Palm m.fl. , kunde ha varit bra, men... Palm är naken, lagd på ett bord och agerar serveringsfat med sushi över sig. Så blir hon ett ofrivilligt vittne till en återföreningsmiddag mellan ett gäng rånare, varav en precis kommit ut från fängelset. Hon är tydligt en del av alltihopa, men hur och vad?
Svaren tar ett tag att komma fram till.
Utan att gå in för djupt på handlingen, är det en inte alltför ovanlig historia med en massa tillsatt, avledande yta som skådisaran får stå för. Nu till det roliga med filmen: Mark Hamill gör en udda roll som sadistig, slemmig och lite fjollig skurk, uppenbarligen en roll han gillar att ta till sin spets, övriga skådisar verkar också 'trivas' med repliker och samspel.
Omslaget skryter med "100 % Tarantino style". Nu är det ju så att 100% Tarantino 'style' bara kan vara Tarantino själv, och han jobbar inte bara på ytan utan på djupet också (ånyo: tack, Ymir! Jag ska se om 'Django Unchained'...). Alltså kan man se den här filmen för skådespelarinsatserna, men missar inget av att inte se den alls: 2/5, tråkigt nog.