Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v45

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v45. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Som led i mitt nuvarande "färre måsten i vardagen"-projekt har jag bestämt mig för att pausa 1999-projektet. Dessutom var det ju typ ingen som hängde på. Så den här veckan är det alltså inte alls speciellt säkert att jag ser nåt från 1999, och South park blir det nästan garanterat inte.

 

[Voldstagg13]

Tanken är bra, 1999 är ett bra val av år (jag insåg inte det förrän jag såg listan) och det hade varit kul att haka på...men jag streamar inte, har jag inte filmen i hyllan är det kört, och att tvinga mig till att se en viss film utan egen lust känns värdelöst - det funkar bara inte.

 

[Vimes]

Jag såg Hotell Transylvanien 2 med min dotter i helgen. Eller Hotell TransylvanIGEN som jag försökte pappa-skämta till det (inte uppskattat). Den var skitkass. Varken rolig eller engagerande. Man undrar ju lite om det inte är så att även manusförfattandet sköts av datorer också. På min tid (Skönheten och Odjuret- och Lejonkungstiden), då var minsann barnfilmerna (en per år på bio) genomarbetade mästerverk, idag måste man vada genom gödselstackar för att hitta enskilda guldkorn. Var inte popcornen godare förr också? Smakade mer. Förr i tin' så fick man spara hela året för att se julens Disneyfilm, men numera är det Netflix och iPad och barnprogram dygnet runt. Och vi kunde leka själva med kottar och småsten, mens dagens ungar kräver tv-spel och elektriska leksaker som leker själva mens ungarna kollar på tv. De kan väl inte vara sunt, vafan. Vad skare bli av dagens curlade ungdom? Jävel.

3 av 5.

 

[kloptok]

Jag såg Hotell Transylvanien 2 med min dotter i helgen. Eller Hotell TransylvanIGEN som jag försökte pappa-skämta till det (inte uppskattat). Den var skitkass. Varken rolig eller engagerande. Man undrar ju lite om det inte är så att även manusförfattandet sköts av datorer också. På min tid (Skönheten och Odjuret- och Lejonkungstiden), då var minsann barnfilmerna (en per år på bio) genomarbetade mästerverk, idag måste man vada genom gödselstackar för att hitta enskilda guldkorn. Var inte popcornen godare förr också? Smakade mer. Förr i tin' så fick man spara hela året för att se julens Disneyfilm, men numera är det Netflix och iPad och barnprogram dygnet runt. Och vi kunde leka själva med kottar och småsten, mens dagens ungar kräver tv-spel och elektriska leksaker som leker själva mens ungarna kollar på tv. De kan väl inte vara sunt, vafan. Vad skare bli av dagens curlade ungdom? Jävel.

3 av 5.

Pipsvängen är vad det barkar åt! Raka vägen ner i helvetets eldar. Och visst var det bättre förr, alla dessa paddor och plattor och allt vad det heter idag kan ju aldrig vara bra. Och cancer får barnen säkert av det också! Dagens helvetiska samhälle kan bara sluta i en strålningssjuk apokalyps.

 

[Voldstagg13]

Pipsvängen är vad det barkar åt! Raka vägen ner i helvetets eldar. Och visst var det bättre förr, alla dessa paddor och plattor och allt vad det heter idag kan ju aldrig vara bra. Och cancer får barnen säkert av det också! Dagens helvetiska samhälle kan bara sluta i en strålningssjuk apokalyps.

Men hur ska vi annars få den post-apokalyps vi alla älskar och längtar efter?

 

[Feuflux]

Jag har sett en film och det hör inte till vanligheterna nu för tiden. Jag har sett Dredd.

Filmen utspelar sig i Mega City 1 där det bor 800 miljoner människor och där poliserna/domarna/bödlarna Judges varje dag hinner svara på 6% av de allvarliga brott som rapporteras. Det här är en sådan där actionfilm där man vet att hjälten vinner i slutet så det spännande blir ju att se HUR han har ihjäl alla skurkar som ställer sig i hans väg. Jag har sett Stallone-filmen nån gång för en massa år sedan, men annars har jag inte så mycket koll på Judge Dredd. Det krävs å andra sidan inte någon förkunskap heller.

Lena Headey (känd för att spela Cercei i GoT, där jag dock bara läst böckerna) gör en bra insats som skurk. Jag kan tänka mig att hon hunnit öva på att spela bekymmerslöst elak ett tag. Karl Urban håller Judge Dredd-masken på hela filmen igen och får fokusera på mungiporna när han ska agera (hint: dom pekar inte uppåt så mycket). Olivia Thirlby spelar Dredds kollega Anderson och gör ett bra jobb i att gå från rookie till proffs på sin första arbetsdag (1 av 6 Judges överlever inte sin första dag på jobbet tyckte jag de sa i början).

Spoiler

Bra grejer:
* Anderson blir inte en damsel in distress när hon blir fångad (däremot svängde hon lite väl kvickt från rookie till mordmaskin i det läget). Och att Ma-Ma (Headey) säger till sina hejdukar att de inte får våldta henne. Det enda sympatiska Ma-Ma hann med på 1:35.
* Dress killing count tappade jag bort rätt kvickt, men man fick i alla fall känslan av exakt hur lite ett liv är värt här.
* När mindreader-Anderson tar sig in i deras gängmedlemsfånges huvud och knäcker honom.
* Att det inte visas mer av tortyrscener.
* När Anderson släpper datanörden efter insikten att han gjort allt av tvång från Ma-Ma och Dredd säger "du kommer faila min utvärdering av dig om du låter en brottsling gå" och hon blixtsnabbt svarar "det gjorde jag redan när jag tappade mitt tjänstevapen, men jag kan fortfarande göra rätt val" typ. Sen blev hon förstås godkänd ändå.

Allmänt:
* Jag blev sugen på att kolla på Equilibrium igen.
* Jag vill se Lena Headey spela übergullig, snäll och harmonisk bullbakerska i en sådan där roll som Reese Witherspoon skulle kunna göra. Jag vet inte varför riktigt.

Vill man bli överraskad är det här nog fel film. Vill man se en one-man-army meja ner fiender så är det här ett helt okej val.

3 av 5.

 

[Krille]

Återigen, sist i hela världen har jag sett Avengers: Age of Ultron.

Plötsligt känns det som att det är 1944, och Captain America (Chris Evans) med kamrater stormar Hydras fäste i Sokovia, ett generiskt östeuropeiskt land med kyrilliska bokstäver. Men det är typ ungefär nu, och det är Avengers som är Caps kamrater. De får tag på Lokis spira och eftersom Stark (Robert Downey Jr) är en nyfiken jävel och dessutom lätt förhäxad av Wanda Maximoff (Elizabeth Olsen) så lånar han den i tre dagar och råkar skapa en AI (James Spader) med ett bra uppdrag, att skapa fred. Men eftersom Ultron har en bugg så kommer hen fram till att det bästa sättet att skapa fred är att göra slut på mänskligheten och ersätta den med liv i hens egen avbild (Paul Bettany).

Och det är dumt, så i stort sett alla (Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Aaron Taylor-Johnson, Cobie Smulders, Anthony Mackie, Samuel L. Jackson och ovan nämnda) får samlas för att göra något åt det.

---

Och det är lite av problemet med filmen. Alla ska vara med. Det låter som ett partiprogram, och precis som partiprogram finns det vissa budgetproblem, i det här fallet tid. Ska man få plats med allihop i Avengers plus en massa andra plus en massa ösiga action-scener så finns det inte så mycket plats för något åt någon, i synnerhet inte om man ska ha så mycket ös som Age of Ultron har. Ovanstående rätt rumphuggna sammanfattning är en bra indikation på filmens brister: trots att det händer så mycket så händer det egentligen inte så mycket värt att nämna egentligen.

Men den lyckas hålla tempot uppe, den är aldrig tråkig, och James Spader gör en rätt kul Ultron. Så även om det inte är så mycket karaktärsutveckling så hade jag i alla fall kul i två timmar och tjugo minuter.

Kommer jag se om den? Förmodligen inte, om jag inte får en sån där Marvel-maraton-spatt nästa semester.

 

[Feuflux]

Jag har faktiskt sett en film nu igen (jo det är sant). Ender's Game

Det är en filmatisering av en bok jag läste för 15(?) år sedan och tyckte var jättebra då. Det skapar ett par problem:
* Filmatisering av bra böcker blir som regel besvikelser. Nattens väktare blev jag typ upprörd av att se för att den var så tvärusel (IMHO) jämför med boken som jag tyckte var jättebra och drev upp förväntningarna.Nu hade jag väl inga jätteförväntningar här, men ändå.
* Plotten följer boken, så jag vet typ exakt vad som ska hända och det blir inga moment of suprice.
* Att få ner en bok till under 2 timmar film gör att saker måste komprimeras. I boken var det fascinerande att se (umm, läsa om) Enders vägran att förlora med sina Dragons i "nollgravitationslasergame" när det blev svårare och svårare. I filmen var det med två matcher.

Ett annat problem att vi är så vana att se datoranimerade saker att det blir lite "jaja, 2 miljoner rymdskepp susar omkring och skjuter på varandra, när kommer nästa scen?". I de här lägena skulle jag vilja vara 11 år och se första Star Wars på bio... Wow, HUR har de filmat det här?

Men visst, ingen skådis gör bort sig (och ingen imponerar) och det visuella är godkänt så det är väl en godkänd film. Den är bara rätt meningslös om man läst boken.

Spoiler

Det är en tvist i slutet, men den hade jag ju förstås redan full koll på.

2 av 5.

 

[Jocke]

Jag såg just klart Before Midnight (2013), den hittills sista delen i historien om Celine och Jessie som träffades i Before Sunrise (1995) och blev ett par i Before Sunset (2004). Jag hoppas verkligen på att det fortsätter komma en del var nionde år, men det är ju ett tag kvar.

Efter en lång semester i Grekland lämmar Jessie av sin son (sen ett tidigare förhållande) på flygplatsen. Han känner en stor sorg över att inte vara så närvarande för sin son.
Celine har fått ett bra jobberbjudande och upplever Jessies sorg som ett sätt att anklaga henne för att de bor i Paris och inte i Chichago.
Parets döttrar sover i bilen.
Ett bråk börjar ta form.
Ungefär halvvägs in i filmen, efter en middag med goda vänner och en promenad som är en callback till de två tidigare filmerna börjar de faktiskt gräla. Vilket de sedan gör i realtid, i ett hotellrum, tills Celine inte pallar mer och går därifrån med mindre än fem minuter kvar av filmen.

Det är en fantastisk gestaltning av två människor, som tveklöst älskar varandra och som har en hel del skit att ta upp och träta.
Både Jessie och Celine är intressanta personer, Julie Deply och Ethan Hawke är båda två extremt bra i sina roller (och fruktansvärt snygga för att vara 40+ medelinkomsttagare med två egna och några bonusbarn). Det finns lite biroller med också, men det här är helt klart deras show.


5 av 5

Jag har inte sett de två andra filmerna sen 2004, men blev sugen på att se om dem. I alla fall Before Sunset som jag också minns som ett mästerverk. Jag tror att det underlättar lite att ha sett dem, men det är inte nödvändigt.

 

[krank]

Jag har, min vana trogen, sett en film i sista sekund. Den här veckan blev det The Pagemaster från 1994.

Den handlar om unge Richard, som är rädd för allting. Sen hamnar han i böckernas (tecknade) värld och tvingas vara med om en massa äventyr.

Den här filmen borde ha varit så jävla bra. Den har Macaulay Culcin och Christopher Lloyd, den har Patrick Stewart och Whoopi Goldberg och Leonard Nimoy och Frank Welker (som jag iofs mest känner till för att han är Megatron). Den animerades av veteraner som bland annat varit med och gjort An American Tail och Aladdin och allt möjligt. Den har en bra grundidé i ramberättelsen om Richard som lär sig hantera sina rädslor och jag gillar tematiken med det litterära temat, med böcker som spännande länder.

Men... hela alltihop faller ihop som ett korthus. Jag skyller framför allt på manusförfattare och regissör. Manuset är en jävla röra, kort sagt - storyn är hattig och osammanhängande och man får aldrig riktigt någon känsla av att man bryr sig om vad som händer huvudpersonerna. Snart sagt varje klipp är för kort och dessutom saknas överlag flöde mellan scener och mellan klipp. Ofta är det anmärkningsvärt svårt att se exakt vad som händer eftersom fokus i scenen ligger fel. Den som bestämde hur de här klippen skulle läggas upp har helt enkelt ingen koll på grundläggande dramaturgi eller komposition. Själva animationerna är det inga större fel på, men eftersom allting liksom hastas igenom så ges ofta ett ryckigt intryck.

Jag skulle vilja se en remake av den här filmen. Med mer styrsel och kompetens bakom rodret.

Det bästa med filmen är nog de litterära referenserna, där lyser något slags kärlek och hantverk igenom. Många böcker i bakgrunden är riktiga böcker, och bokskämt stoppas in lite här och var. Jag uppskattar också att Atlas Shrugged befinner sig på fantasyavdelningen... =)

(Sedan stör jag mig alltid på gestaltningar av Dr. Jekyll & Mr. Hyde där Hyde ges en monstruös fysisk gestaltning; läser man originalet inser man snart att skillnaden snarare handlar om Hydes inre egenskaper, hans hållning och hans sätt och hur han agerar mot andra människor. Och han är snarare psykopat-ond och hänsynslös och gränslös än kacklande monsterond).

BETYG: 2/5. Den var åtminstone kort.

 

[Max Raven]

Jag såg Interstellar förra veckan.

En välgjord film, med ett par riktigt grymma scener... Omgärdad av dramatiska scener som inte riktigt klickar emotionellt (med något undantag). Nolan får plus i kanten för att han mänskliggör robotarna... Fast det är väl delvis för att människorna verkar så känslolösa.

Rent handlingsmässigt har vi någon vag antydan om att människans tid på Jorden är ute och alla måste vara bönder för ingenjörer är inte bra att ha (logiken är inte helt sund). Det är en del sådana här hål som säkert inte skulle störa så mycket om det inte vore för just den sociopatiska filmningen.

Mycket snyggt kameraarbete, väldigt kliniskt kalla relationsscener. Nolan grockar inte det här med känslor riktigt. 2001 skulle haft det här problemet, men där försökte de inte blanda bondgårdsdramatik med rymdutforskningsspektakel.

Bechdel: Nope.

Betyg: 4 av 5.