Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v46

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v46. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Flash ("A-aaah! Saviour of the universe!") Gordon.

Kejsar Ming (Max von Sydow) upptäcker Jorden (som uttalas som en kräkning, "Euw-rth"), och beslutar sig att jävlas med den med slumpvisa jordbävningar, meteoriter, stormar, busväder, solförmörkelser och en massa annat. Dr Hans Zarkov (Chaim Topol) upptäcker vad problemet är, men resten av Jordens forskare skrattar åt honom. Zarkov bygger en raket för att göra något åt den, men eftersom hans assistent flyr så kidnappar han Flash ("A-aaah! He'll save everyone of us!") Gordon (Sam J. Jones) och Dale Arden (Melody Anderson) som flyger iväg i raketen och kraschlandar på planeten Mongo.

Och väl på Mongo upptäcker Flash, Dale och Zarkov att Mongo är en polisstat som styrs av den onde kejsaren av universum, och han kontrollerar sitt imperium genom att uppmuntra hans vasaller och prinsar, som prins Vultan (Brian Blessed) och Balin (Timothy Dalton) att kriga mot varandra hela tiden om Mings favör. Och det kan inte Flash riktigt acceptera, så han föreslår något radikalt: att alla ska vara snälla mot varandra och göra uppror. Denna radikala idé stöts bort av Mings undersåtar, för man kan ju inte lita på några av de andra kräken. Och allt detta bråk gör att Ming har tid att gifta sig med Dale och möjlighet för Mings dotter Aura (Ornella Muti) att kladda på allt med snopp, Zarkov att få sin hjärna utraderad och omprogrammerad av general Kala (Mariangela Melato), allt medan general Klytus (Peter Wyngarde) förföljer Flash och Aura.

---

Jag tror inte jag har sett den på gott och väl 20 år. Jag minns att den var ostig, campig och galen, men att den skulle vara så här fantastiskt ostig, campig och alldeles alldeles underbar, det mindes jag inte. Den är vräkig med världens galnaste kostymering, ambitions och over the top set design, och förstås trettiofem år gammal vad gäller effekter. Och den är full med galna detaljer, som till exempel bojor i form av metallhänder som håller fast armar och ben.

Von Sydows Ming är helt underbar, klart mycket roligare än episodfilmerna från 30- och 40-talet. Flash i sig lyckas rätt bra med att härma Buster Crabbes bråkstake från 30-talet. Zarkov gör inte så mycket annat än att bygga en raket. Dale är en klart mer proaktiv karaktär här än i svartvitt.

Och sen har vi de andra: Timothy Daltons Robin Hoodiga prins Balin, Brian Blessed jovialiska jävel till prins Vultan, och super-sleazy Aura som intrigerar som fan för att få sig ett skjut…

Jag borde se den oftare!

 

[anth]

Cat Soup / Nekojiru-s?
Kortfilm, 32 minuter lång
Japansk anime (finns med eng. SUB, men är inte så intressant då det inte finns någon dialog).
Genre: Dementia

Den här filmen är lite svår att beskriva för det är en surrealistiskt film.

Handling
I ett hus bor en antropomorfisk kattfamilj: mamma, pappa, storasyster, lillebror; där storasystern är väldigt sjuk.
Lillebrodern håller på att drunkna i badkaret och får en nära-döden upplevelse: han ser då hur döden går iväg med hans storasysters själ. Han följer efter och försöker ta tillbaka hennes själ, som går i två bitar. Den del som döden har förvandlas till en röd blomma och döden försvinner.
När lillebroderna kommer tillbaka från sin nära-döden upplevelse är en doktor i huset som dödförklarar hans syster. Han för tillbaka hennes halva själ till henne och hon börjar leva igen, men är hjärndöd.
Han tar med sig sin syster på en resa för att hitta den röda blomman så att hans syster kan bli frisk igen.
Det finns en sekvens där de två kattsyskonen hamnar i en gryta och håller på att förvandlas till kattsoppa, vilket förklarar namnet på filmen.

Omdöme
Det är inget tal i filmen, bara musik och ljudeffekter. Det kanske dyker upp ett halvdussin pratbubblor under filmens gång, men det är så uppenbart vad som sägs så egentligen behövs ingen översättning.
Större delen av filmen utspelas i någon form av surrealistisk ande-/drömvärld som definitivt inte följer fysikens lagar.
Det här är inte den bästa surrealistiska animen som jag sett, både Angel's Egg och FLCL är bättre, men den är bara en halvtimme lång och fortfarande sevärd.

Betyg: 7/10

Se den på Youtube:

 

[anth]

Li'l Spider Girl / Wasurenagumo
Kortfilm, 25 minuter lång
Japansk anime, eng. SUB.
Genre: Skräck

Handling
Suzuri driver ett bokantikvariat. Ibland kommer hans hyresvärds dotterdotter, Mizuki och hälsar på. En dag hittar hon en gammal bok som berättar en saga om en by som anfalls av en spindeldemon, men räddas av en hjälte. När byn rensar upp efter striden hittar de en varelse som är en korsning mellan en liten flicka och en spindel. Hjälten tar hand om spindelflickan och uppfostrar den som sin dotter. Det visar sig att spindelflickan "fängslats" i boken och slipper fri i antikvariatet. Suzuri och Mizuki undersöker spindelflickans bakgrund och får rådet att ALDRIG fastna i hennes nät...

Omdöme
Den här kortfilmen kan liknas vid en novell för den har samma "knorr" på slutet som en bra novell ska ha. Tycker ni om skräcknoveller med knorr ska ni se.

Betyg: 7/10

Se den på Youtube:

 

[krank]

Jag har tyvärr sett Listening, en såndär scifirulle som utspelar sig i typ-nutid och som handlar om ett par briljanta typer som uppfinner något ballt och så går det åt helvete.

I det här fallet är det ett par killar som uppfinner tankeläsningsteknologi.

Men fy fan vad less jag blev på den här filmen.

Det här är en väldigt reaktionär film, som väldigt mycket film-scifi är. Ny teknik ses enbart som ett problem. Jag vet att det går att göra annorlunda; se på Transcendence som jag tyckte var extremt bra på just att visa ambivalens och tillåta flera tolkningar. Jag vet också att det går att göra rent teknikpositiv scifi; Lucy är till exempel visserligen extremt tveksam ut vetenskaplig synpunkt men visar åtminstone en optimistisk bild av vetenskapens och intelligensens möjligheter.

Det här, som kontrast, är scifi skriven av folk som tycker att det är jobbigt att behöva lära sig vart allting sitter i en ny version av Word. Som delar memes på facebook om hur dåligt det är att folk sitter "med näsan i mobilerna hela dagarna". Såna som riskerar att hamna i en stuga ute i ingenstans iförd foliedräkt pga "elallergi". Kort sagt, folk som känner sig stressade och oroliga över den tekniska utvecklingen och bara ser eventuella positiva effekter av den som bisaker.

För det är så den här filmen hanterar sin centrala premiss. Det är briljanta uppfinnare som saknar emotionell intelligens och förmåga att prioritera (eller ens låtsas prioritera) familjen, som uppfinner tankeläsning med den uttryckliga baktanken att det ska ha "military applications". Det dröjer till filmens sista akt innan nån ens nämner några positiva effekter av det hela, några möjligheter. Nej, det är tammefan dystopi från steg fucking 1. Ingen nyansering, inga gråskalor, bara ett stort DET HÄR ÄR FEL.

Och inte blir det bättre av könsrollerna. Männen är de som Gör Saker. Frugan är mest lidande. Den enda andra namngivna kvinnan är Fresterskan, Förförerskan.

Och givetvis en massa nonsens om "fri vilja". GUD vad less jag är på mytologiseringen kring "fri vilja". Fler Hollywoodmanusförfattare behöver se youtubefilmen där Sam Harris pratar om "fri vilja". Den enda användbara eller ens begripliga definitionen av "fri vilja" är att man har en känsla av avsaknad av tvång, det är allt. Det finns för fan inget mystiskt där.

Krydda anrättningen med lite omotiverad exotifiering av buddhistmunkar (det är inte en spoiler, för det avslöjas i filmens allra första minuter, men det räcker tydligen för huvudpersonen att få lite andningsövningar och träna ett par månader hos välvilliga buddhistmunkar för att han ska bli en mentalistisk övermänniska) så har vi en reaktionär måltid som heter duga.

Och nån borde ha nixat de där jävla färgfiltren som används i ett tidigt stadium. Det ser ut som skit.

Men OK, fanns det några bra saker med filmen? Tja, frånsett färgfiltren är väl estetiken OK, jag gillar designen på teknologin. Skådespeleriet var helt okej.


BETYG: 1/5. Jag är så JÄVLA LESS på frankensteinkomplexet och att teknologi ständigt ska framställas som något definitivt dåligt.

 

[krank]

Tänk att jag satt och velade om jag skulle se Labyrinth eller Listening och valde Listening. Vad fan gjorde jag det för?

 

[Swedish Chef]

Såg om "The Half Blood Prince".

Var några år sen sist och gillade den rätt mycket även om man visste slutet .. Skådespeleriet är ok, Hermoine äger. Sköna tonårs vibbar men fy fan vilken dålig skådis snubben som spelar Malfoy är.

4/5

 

[Krille]

Tänk att jag satt och velade om jag skulle se Labyrinth eller Listening och valde Listening. Vad fan gjorde jag det för?

Du ska väl ha något att se vecka 47 också?