Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v47

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v47. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[stenhöna]

Såg Night crawler, som handlar om en sociopatisk, cynisk galning fullproppad med one-liners från business-dada-språket och gör vad som helst för att få en bra shot för sitt video news-företag. Mycket bra karaktärsporträtt, och bra spel från Jake Gyllenhaal.

 

[Krille]

Eftersom American McGee äntligen har levererat så har jag sett Alice: Otherlands.

Ungefär 1876, någon gång efter Alice: Madness Returns, har Underlandet och den verkliga världen smält samman. Eftersom alla har sina egna små underland så är det inte så svårt att kliva in i andras fantasier. Så Alice (Susie Brann) gör ett besök hos Jules Verne (Jean-Phillipe Maurer) i hans romanvärldar, och guidar honom genom bilder från hans böcker medan de diskuterar mänskligheten och dess fasor. Och hon gör också ett besök i Richard Wagners sinne, där hon färdas genom Nibelungen per Wagners taktpinne och Wotans (Walter Sickert) önskemål.

---

Den första kortfilmen, Leviathan, är dataspelsanimerad, lite på samma sätt som RWBY, och har en animéig stil. Här är det Alice som driver ståryn för att utforska de mörka sidorna av mänskligheten som Jules Verne själv utforskade i sina böcker. Jules Vernes nästan överdrivna franska brytning gjorde det svårt att hänga med, och det fanns egentligen inget drag i ståryn. Det var mest en filosofisk diskussion med bakgrunder från Vernes berättelser.

Den andra kortfilmen, A Night At The Opera, är stop-motion-animerade dockor. Alice är visserligen aktiv, men det är framförallt Richard Wagner som styr ståryn från dirigentpodiet. Den här kortfilmen har mer action. Jag saknade faktiskt Wagners musik. Istället är det Walter Sickert som står för musiken.

Den låga budgeten känns. Kickstartern drog in dryga $222 000, och $100 000 gick åt för rättigheterna och $40 000 till för produktionen av bluray och DVD. Kvarvarande $80 000 har tänjts till det yttersta och det har helt enkelt inte räckt för att få bästa kvalitet. DVD/Bluray-produktionen är till exempel definitivt undermålig, med kompressionsartefakter till och med på bluray och en riktigt lågkvalitativ meny.

Men jag gillar American McGee's Alice alldeles för mycket för att bry mig.

 

[Swedish Chef]

Följde upp "Harry Potter and the HalfBlood Prince" med the "Deathly Hallows" 1 och 2. Filmerna var bättre än jag mindes dem, skådespeleriet är överlag godkänt (Förutom Draco Malfoy sjukt kass).. Storyn håller ihop ok, Hermoine äger och Voldemort är en helt klart godkänd skurk, även om man kanske hade velat veta ännu mer vad som är hans slutmål....

Framförallt del 1 är fantastisk
4/5

 

[Jocke]

I måndags såg jag en Wes Anderson film som jag inte hade sett innan, nämligen The Grand Budapest Hotell (2014).
Det är en väldigt snygg film som byter format rätt många gånger, så har man en halvt omodern tv med dålig scanning måste man säga åt den att vara i 16:9.
Historien om det titelgivande hotellet och dess storslagna concierge Gustave H och hans lärjunge Zero Mustafa berättas som en historia i en historia. Det är fullt av snyggt designade grejer, spektakulära kupper av olika slag, stop motion, kul biroller och påhittade länder runt alperna.
Om man jämför med andra Wes Anderson filmer så är det tydligt att han får mer och mer yta och mindre och mindre innehåll för varje film.
Jag ska inte säga att jag är trött på hans grej, men den blir faktiskt inte bättre för varje ny film, det är fortfarande ett bättre val att se Royal Tenenbaums eller Life Aquatic om man vill ha det bästa Wes kan erbjuda.
Med det sagt så är det en bra rulle.
Fyra av Fem.

 

[Snow]

Jag är förkyld och utforskar netflix samt försöker lära dem vad jag gillar. Nu har jag sett Attack on wall street. Den är gjord av Uwe Boll (writer och director) men fick ändå 6,1 på IMDB. WTF? 6,1 är normalt en bit under gränsen för vad jag tittar på och Uwe Boll brukar ju göra filmer som snarare får betyget 3. Nu fick jag sjukt låga förväntningar men blev också lite nyfiken.

Så, Jim, en helylleamerikan, har en fantastiskt trevlig fru, förutom att hon har cancer. Det handlar mycket om hur Jims ekonomi gröps ur av den finansiella krisen. Det finstilta i avtalen och giriga aktiemäklare bryter ner honom bit för bit. Till sist återstår endast hämnd.

Jag tycker filmen hade ett bra tempo och en skön olustig stämning. Det är absolut inte sofistikerat och Jim är ingen komplicerad karaktär. Det behövs inte, filmen är hyfsat spännande, medryckande och lagom lång, 99 minuter. Kul att den blinkar lite åt Taxi Driver när Jim står och övar på att dra sina pistoler framför spegeln.

Betyget hamnar på tre komma fem. Om ni ska se en Uwe Boll-film i ert liv, se denna.

 

[Voldstagg13]

En Sherlock Holmes-film från högen: 'En studie i skräck' (Murder By Decree, 1978), Christopher Plummer, James Mason m.fl.
Sherlock engagerar sig i Jack the rippers mord, som har kopplingar till överklassen, politik och hemliga hemligheter...har ni sett Depp-filmen 'From Hell' eller TV-serien med Michael Caine känner ni igen er.
Plummer är en ok Sherlock, Mason är bättre som Watson, Donald Sutherland och John Gielgud (m.fl) bidrar med rutinerat skådespeleri. Men bäst är Geneviéve Bujold, som gör en väldigt gripande roll som patient på ett mentalsjukhus, vilka var mera förvaring än vård på den tiden.
En bra Sherlock-film, inte lika bra som serien med Jeremy Brett eller klassisk som Basil Rathbone filmerna, men den är fin inspiration för rollspel i 1890-tals London: 4/5.

 

[Krille]

Jag har sett The Black Hole från 1979.

Efter ett långt svep ut i rymden snubblar USS Palomino och dess besättning på ett stort svart hål, och desto märkligare: det sedan tjugo år försvunna rymdskeppet USS Cygnus som ligger orörligt på kanten kring det svarta hålet.

Kapten Dan Holland (Robert Forster) tar Palomino i ett svep förbi Cygnus, och överraskas av först av nollgravitationen runt Cygnus, och sedan av det svarta hålets gravitation. De lyckas nätt och jämt ta sig tillbaka till Cygnus och docka. Dr Kate McCrae (Yvette Mimieux) hoppas att få möta sin far ombord, men istället väntar ännu en överraskning: skeppet är bemannat av robotar!

Sånär som på en person, Dr Hans Reinhardt (Maximilian Schell).

Som reportern Harry Booth (Ernest Borgnine) uttrycker det, Reinhardt har en fäbless för det teatraliska.

---

The Black Hole är egentligen inte en särskilt bra rulle. Den har en mysig inledning, men så fort den slutar vara mysterie-rulle och blir action så failar den hårt. Den är inte ens spännande, utan mest enerverande. Och den mysiga inledningen är inte så mysig så fort någon öppnar munnen, eftersom den har en styltig dialog och en kass regi. Som när Booth pratar om Cygnus och dess befälhavare, och tydligt betonar "Hans! Reinhardt!" – det enda som skulle göra planteringen tydligare vore väl om han höll upp en skylt med texten "viktigt namn!" samtidigt. Eller hanteringen av Kate McCrae – man kan inte bestämma sig huruvida hon ska vara en kapabel flicka eller ett våp som måste räddas.

Men så länge man panorerar över maffiga rymdskepp och scenbyggen, och smyger omkring på skeppet och försöker få reda på vad som hände besättningen så håller den faktiskt. Det är lite som Bond-filmernas kameraåkningar över Blofeldts hemliga bas med John Barrys svepande stråkar och bombastiska brass. Det är en liknelse som inte är helt oväntad, eftersom det är John Barry som gjort musiken även till The Black Hole. Man känner tydligt igen tongångarna både från hans bombastiska Bond-film-era och från hans moderna mysterie-era som Enigma (det tråkiga är att han har i stort sett tre leitmotifs i filmen: bombastiskt, mystiskt, och triumferande fanfar, varav den senare används jämt i action-scenerna och känns jättefelplacerad). Och så länge filmen håller sig till det så funkar filmen, på något sätt.

Problemet inträffar när man gör något annat – typ interagerar med varandra, eller skjuter på varandra. Eftersom det inte är möjligt att göra en film med enbart skurkbaspanoreringar och mysterier så innebär det att filmen kvaddar rätt hårt mot slutet.

Effektmässigt syns det att det är en film från 1979. Man ser snörena som gör att robotarna Maximilian, VINCENT (Roddy McDowall) och BOB (Slim Pickens) svävar. Bluescreen-masker syns också tydligt. Det finns en suddighet mellan sets och matte paintings. Och så vidare. Det kan jag dock förlåta och det ger filmen en slags vintage-charm. Vad jag har svårt att köpa är dock resten av filmen och i synnerhet dess uppstegring och klimax.

Jag brukar kunna bortse från kass vetenskap, men när filmen bygger på ett specifikt namngivet fenomen så skulle jag gärna se att man hade lite av verkligheten kring fenomenet inbakat i sig. Neil DeGrasse Tyson har utnämnt The Black Hole som den minst vetenskapligt korrekta filmen någonsin, och det vill inte säga lite ("at least Armageddon was entertaining").

Så det är inte en film värd att se om. Jag såg den bara på grund av robot-tråden. I övrigt är det väl bara musiken som är riktigt fethäftig, så skaffa soundtracket istället. Då slipper ni dessutom höra den vid fel tillfälle.

 

[Voldstagg13]

Att jag minns Det svarta hålet som bättre, är (troligtvis) pga. filmserietidningen, som ju ofta kom samtidigt med filmerna. Sen var jag ju något yngre då...

 

[krank]

Jag har sett Labyrinth (1986) med en ung Jennifer Connely och David Bowie i huvudrollerna. Det var nämligen någon sadist som länkade till filmens bästa scen på Facebook och då tänkte jag att det liksom var dags att se den igen.

Slime and snails, puppy dog's tails...​

Filmen är regisserad av dockgeniet Jim Henson och handlar om en ung kvinna som önskar att goblinkungen ska komma och ta hennes lillebror. När hennes önskan slår in så måste hon ta sig igenom en stor labyrint för att ta sig till gobnlinkungens slott och få tillbaks bebisen ifråga.

Det här är en fantastisk film som jag sett många gånger. Den är fylld till bredden av häftiga fysiska dockeffekter - Jim Henson kan inte bara göra muppar utan visar här att han kan göra groteska, köttiga varelser av alla storlekar. Många av effekterna används dessutom bara i någon scen eller enstaka klipp, trots att de måste ha tagit timmar att förbereda. Jag är mycket imponerad. Jag menar, kolla den länkade filmen - antalet dockor, mängden liv och rörelse...

Greenscreeneffekter och de enstaka CGI-grejerna har inte åldrats med samma värdighet, dock. Tur att det inte är så mycket sånt.

Musiken är magnifik och David Bowie är perfekt i rollen som goblinkungen.

Delar av manuset är en smula styltigt tyvärr, men det vägs upp av den visuella festen. Storyn är fartfylld med få tråkiga partier och överlag har jag inte speciellt mycket negativt att säga om filmen... Det blir en fyra, men en stark sådan.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Also, jag har äntligen hittat nån att hejja på i GoT:

 

[Lukas]

Jag har sett Labyrinth (1986) med en ung Jennifer Connely och David Bowie i huvudrollerna. Det var

Musiken är magnifik och David Bowie är perfekt i rollen som goblinkungen.

Är det rätt att anta att du är lika mycket av en fangirl till Bowie som Lindsay Ellis

 

[krank]

Nästa vecka funderar jag för övrigt på att se The Cube. Nej, alltså, inte den. Eller kanske den också, men mest tänkte jag på den The Cube som Jim Henson gjorde '69...

 

[krank]

Är det rätt att anta att du är lika mycket av en fangirl till Bowie som Lindsay Ellis

Självklart! Who isn't? (EDIT: Eller ja, han är snygg! Och gör helt OK musik. Och hans skrev har helt klart huvudrollen i den här filmen.)

För övrigt var hennes recension MYCKET bättre än min.