Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v53

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v53. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Rymdhamster]

I ren protest mot denna fånighet i bokföringen tänker jag vänta och posta alla filer jag ser den här veckan under vecka 1-tråden istället.

 

[chrull]

Jag har sett Burnt. I Burnt spelar ett par blå ögon en kock som på grund av knark och annat dragit sig tillbaka från paris och omvärlden några år. Nu landar han i London och tänker öppna restaurang med syftet att få sin tredje stjärna i guide michelin. Mycket Yes Chef! Mycket machokockattityd och en del mat.
Jag hade gärna sett mer mat och kanske lite mer faktiskt drama. Det känns lite rälsat liksom. Men det är snyggt och machokockattitydsgrejjen är märkligt tilltalande på sånt där auteur-vis.

 

[Krille]

Årets sista film blev Labyrinth.

Sarah (Jennifer Connelly) är skitless på sin skrikiga lillebror (Tobey Froud) och önskar att trollkungen (David Bowie) ska trolla bort den lille skiten. Så det gör han.

Och ganska snart inser Sarah att det var en rätt dum idé att önska bort sin lillebror och ångrar sig. Men så lätt ska det inte vara! Trollkungen Jareth ger henne tretton timmar att lösa hans labyrint innan lillebrodern blir troll han med.

---

Man kan se Labyrinth på rätt många sätt. Å ena sidan är det Sarahs resa att kliva in i vuxenlivet, och att så att säga göra upp med alla barnsliga fantasier om vuxenliv som hon har. När Jareth säger åt henne att gå tillbaka till sitt rum och leka med sina leksaker så är det på ett sätt precis vad hon gör. Precis varenda grunka i rummet har någon form av motsvarighet i labyrinten: dockorna, speldosan, leksakerna, spelen och till och med Escher-affischen i bakgrunden. Och vid midnatt "bryts besvärjelsen" och hon stoppar undan allting.

Å andra sidan… tänk om det inte är så. Tänk om det faktiskt finns en trollkung bortom labyrinten, och att om Sarah inte hade hittat sin lillebror i tid så hade lillebrodern blivit troll han med. Tänk på saken: Jareth är i princip ett stort barn, och ett bortskämt sådant. Han får precis allt han vill, men är egentligen rätt uttråkad. Vad han ser är Sarah som en lekkamrat som han inte riktigt råder över (till skillnad från trollen och labyrinten), och Toby som en möjlig arvinge. Jag får en känsla av att det var det som Jareth råkade ut för en gång i tiden, och nu är Jareth uttråkad och egentligen är ute efter en arvtagare, någon som kan ta över som trollkung medan han själv roar sig med Sarah. Och för det syftet tar han formen av en rockstjärna. Eller snarare, en åttitals-tonårsflickas idealbild av en rockstjärna.

Jag är sååååå impad av castingen av Labyrinth. Jennifer Connelly är snudd på perfekt, David Bowie är perfekt, och hela Jim Hensons marionettskådespelare gör ett skitbra jobb rakt igenom.

Och designen. Med Brian Froud vid pennan och Jim Hensons designstudio och full galen frihet så är den här filmen 100 procent övertygande helgalen. Det finns vissa ställen som effekterna inte håller, ens för en åttitalsfilm (the firey gang, till exempel), men resten gör sitt jobb asbra.

När allt kommer omkring skulle jag vilja se Labyrinth som åttitalspopens Alice i Underlandet. När alla andra har tagit Alice och gjort henne knäpp, knarkad, sexuellt frustrerad eller allt ovanstående samtidigt, så kommer Sarah och tar tillbaks det som Alice var från början: en lekfull barnfantasi, och den gör det med den sortens filmmagi som försvann efter åttitalet, då nittitalsgrungen kom in i Hollywood.

Och jag är väldigt glad att Labyrinth blev den sista filmen jag såg 2015, för den lilla upplättnaden behövde jag inför 2016.

 

[DeBracy]

Årets sista film för mig blev Små citroner gula Små citroner gula. En svensk komedi med bland andra Rakel Wärmländer, Dan Ekborg, Josefin Bornebusch. Sverrir Gudnason, Tomas von Brömssen och Anki Lidén.

Huvudpersonen Agnes vill jobba i restaurangbranschen, men efter en incident som involverar ett dyrt vin, öppen eld och en tårta så står hon utan jobb. Strax efter det får hon erbjudande om att bli delägare i en ny, modern och lite pretentiös restaurang. Klart hon ska med på det tåget. Men det går väl sådär, de skulle behöva en bra recension så att folk kommer dit. Av en slump har det ju visat sig att en restaurangrecensent bor i samma trappuppgång som Agnes...

Det hela var en rätt trevlig stund framför tv:n.

Närmare fyra än tre citroner av fem enligt den krankiska skalan. Så 3,62/5.

 

[chrull]

Årets sista film blev Tomorrowland.
Den har fler saker jag tycker om: Jetpacks, George Clooney, Hugh Laurie, Rayguns/Blasterrifles, asballa fällor.
Den har också de läskigaste robotarna* jag sett på film på bra länge.

Filmen har ju ett uppenbart budskap om hur det går, och hur vi måste, förändra världen. Men eftersom jag är på det humör jag är så ser jag ju bara det dåliga och konstaterar hur jävla falskt det är med sådana budskap från Disney, som såklart är en stor del av problemet. För någon i bättre sinnesstämning så blev det dock en bra "Nu jävlar kör vi, nytt år, nya tag"-film.

*

Spoiler

När Secret Service dyker upp efter explosionen. Daaaaamn. Fuck that smile

 

[Lukas]

I går såg jag några olika filmer men den mest intressanta var
La moustache

En mycket trevlig liten film som ställer flera existentiella frågor och som får dig att tänka. Allt genom att utgå ifrån en Mustasch.

Jag rekommenderar att se filmen, och att göra så med så lite förkunskaper som möjligt

 

[DeBracy]

Första filmen 2016 blev En oväntad vänskap, den där franska filmen om den förlamade rikingen Philippe och förortssnubben Driss som oväntat får jobbet som personlig assistent. Jag tyckte det verkade som något att se redan när den dök upp på radarn, vilket till min förfäran alltså varit mycket längre sedan än jag trodde för den kom visst 2011.

Den var rolig. Jag hade trevligt. En krankisk fyra.

 

[Voldstagg13]

Sista filmen 2015 blev: 'Hansel & Gretel - Witch Hunters' (2012), med Gemma Arterton och Jeremy Renner (m.fl.).
Jag såg om den, vi var några som röstade om vad vi skulle se...en film som har många roliga detaljer, men lite innehåll utöver det att en gammal saga blir fantasy/action. Häxjägarna Hans och Greta får ett nytt uppdrag i en ny liten by, det blir personligt då familjehistorien återanknyts och en större uppgörelse avslutar.
Det roliga är att häxorna får vara lite punkigt häftiga (fast de aldrig får vara mer än onda och ska slaktas rakt av), Famke Janssens överhäxa får vara både smart och överlägsen, och fast det blir lite plastigt fungerar den som 'slötittarfilm'. Peter Stormare är skurk, som han ofta brukar vara i såna här produktioner, annars är trollet Edward en av de bättre sakerna i filmen.
Det lite tråkiga "kunde ha varit sämre" dyker upp i skallen, men jag gillar den nog upp till:3/5.

 

[Lukas]

Efter som folk skriver om sista filmen under 2015 och första 2016 så tänker jag göra samma sak

Jag såg första halvan av 100åringen som gick ut genom fönstret innan 12slaget och andra halavan efter så det blev borde första och sista filmen.

Rolig komedi som känns som en svensk forrest gump, jag tyckte mycket bättre om den än jag hade förväntat mig, inget super märkvärdigt men bara mysig och rolig rakt genom.

 

[anth]

Spiral / Uzumaki
Japansk skräckfilm från 2001, baserad på en mangaserie.

Uzumaki (spiral eller vortex på svenska) handlar om en liten stad som blir hemsökt av spiraler. Jag vet att det inte låter det minsta läskigt, men spiraler kan vara läskigare än man tror. Speciellt när de dyker upp på "fel" ställen. I den här filmen kan allting förvandlas till spiraler och det är extremt fel.
Den bra biten är fotot som ger en mörk olycksbådande stämning.
Den dåliga biten är skådespelarna. Jag har svårt att komma på något sämre. De är helt enkelt urusla

Jag hittade inget bra youtubeklipp så ni får hålla till godo med trailern:

Betyg: 3/10

 

[Pilzefrau]

Nyårsfirandet jag var på hade tydligen tradition att se "dålig film" så gott som från middagen tills vi storknade, och i år var det framröstade temat "Superhjältinnor" (det slog "Lesbiskt" med ett par röster bara).

VI började alltså med att äta våra tacos till Supergirl (1984), som var ganska underhållande. Roligast var specialeffekterna för Stålflickans superkrafter, och i viss mån krafterna själva – visste ni till exempel att hon kan "förvandla sig" och byta utseende, både kläder och hår, lite som hon vill?

Sedan såg vi Tank Girl (1995). Vi diskuterade lite grann om vad som egentligen var en superhjälte, men Tank Girl följer ju mönstret med ett namn på temat _-Girl, och efter att ha sett filmen så jag säga att hon har minst lika mycket superkrafter som Batman. Och hennes tank är helt fantastisk – den är mer husdjur än fordon! Hon visslar på den!

Därefter följde Barb Wire (1996), och det samlade intrycket verkade vara "bröst". Det var Pamela Anderson, och hon visade brösten ganska mycket. Själv tröttnade jag lite grann på film efter Supergirl och Tank Girl, så jag satt och spelade brädspel under det mesta av Barb Wire.

Slutligen såg vi Catwoman (2004). Den var också underhållande – det fanns en del att skratta åt, tex Halle Berrys vansinniga outfit. Vi pausade för att skåla på balkongen vid tolvslaget, och såg sedan färdigt den.

Efteråt försökte jag spela Space Alert, och fick responsen "det var inte riktigt ett så bra fyllespel som jag hade hoppats". I bakgrunden fortsatte några av de andra med Elektra, men de hade bara fått tag i den franska dubben och jag tror inte de såg färdigt innan de gick och lade sig.

Allt som allt ett lyckat nyårsfirande.

Idag har jag sett Harry Potter and the Half-Blood Prince. Den var ju jättesnygg! Det är mitt utlåtande. Så många klipp, scener och övergångar som bara ser himla bra ut. Det mindes jag inte från när jag såg den första gången – men det börjar ju bli ett tag sedan nu, jag var rätt liten då.

 

[chrull]

Tank Girl är 100% awesome och har inget att göra på en lista med "dålig film"

 

[krank]

Tank Girl är 100% awesome och har inget att göra på en lista med "dålig film"

QFT.

 

[Pilzefrau]

Den var klart mest underhållande av de filmer vi såg, det var alla överens om!

 

[Jocke]

Året inleddes med Roadshow upplagan av Quentin Trantinos åttonde långfilm, The Hatefull Eight filmad i spektakulär Ultra Panavision 70, (som till skillnad från vanlig tv som är 16:9, eller vanlig bio som är 21:9 klockar in på 2,76:1, det är en mycket bred bild på 70mm rulle med dubbelt så mycket bildåtergivning som "vanlig" 35mm film).

Roadshow versionen innehåller sju minuter som den vanliga versionen av filmen inte har, en ouvertyr och en paus efter de första sex rullarna film (av tio).
Jag såg filmen på Rigoletto ett, på rad ett - utan tvekan den bästa raden att se 2D film på efter som Rigoletto har duken på bra avstånd och höjd från första parkett.

Filmen är en hårresande vinterwestern om åtta personer, alla med på väg mot staden Red Rock hamnar inne på gästgiveriet Minnie's Haberdashery under en snöstorm.

Kurt Russel spelar prisjägaren John Ruth "The Hangman" vars egenhet är att han om en person skall tas död eller levande alltid tar dem levande. Fastkedjad vid sin arm har han Jennifer Jason Leigh i rollen som Daisy Domergue. Hon är värd 10000 dollar och han tänker ta henne till Red Rock. Levande! Är det nån som har nåt problem med det eller!

De andra är delvis klassiska Tarantinoskådissar som Tim Roth och Samuel L Jackson, men några nya ansikten som Walton Goggins och Demián Bichir dyker också upp bland de hatiska åtta.

Vad kommer att hända under de två dagarna de räknar med att bli kvar? Vem sympatiserar med vem? Har Daisy en hemlig bundsförvant? Varför har Samuel L Jackson ett brev från självaste Abraham Lincoln?
Vilka är de snabbaste revolverhänderna?
Vem lever och vem dör?

Det här är en fantastisk film med briljant skådespeleri, nerv så att det skriker om det och lagom mycket blinkningar och hyllningar till andra rullar.

Om den ska jämföras med någon annan Taratino rulle så är den mest lik Reservoir Dogs, men med en mycket mästerligare cinematografi.
Det är snyggt, bra och fruktansvärt.

Det är utan tvekan den bästa filmupplevelse jag har haft på mycket mycket länge. Men mycket av det låg i paketeringen. Tar man bort den blir en av Tarantinos absolut bästa filmer kvar. Även Tarantinos sämre filmer är ju mästerverk värda högsta betyg, så jag får dra till med 6 av 5 möjliga. Allt annat är för lågt. Bakar vi in paketet så är det en 8 av 5. Bästa bioupplevelsen jag kan minnas att jag har vart med om och antagligen kommer att vara med om.

 

[Gurgeh]

Jag har också sett en film, nämligen Jupiter Ascending, och den som känner mig vet att när jag har sett en science fiction-film så dröjer det inte speciellt länge innan jag börjar gnälla på något. Det ska jag göra i stycket som kommer efter det som kommer nu.

Först saker som var bra. Jag hade inget speciellt för mig idag och såg att den här filmen fanns på Netflix. Mina förhoppningar om den var inte så höga, men jag tänkte att jag skulle titta tills jag tyckte att det blev tråkigt. Och precis som förra gången jag såg en Wachowski-film på Netflix (den gången Cloud Atlas) så tog filmen slut innan jag tröttnade. Det var bra.

Men tyvärr var det bara hälften av filmen som var tillfredställande. Det visuella var helt fantastiskt. Rymdskeppen och prylarna var snygga och otroligt häftigt designade. Actionen var snabb och spännande, och skådespeleriet var väl okej. Manuset var helt okej, i alla fall rent textmässigt. Så vad var det då jag saknade? Jo, intressanta idéer. Det fanns ingenting i filmen som var häftigt eller spännande på något annat sätt än att det var snyggt. En genmanipulerad soldat som är hälften varg var eventuellt en radikal idé på 70-talet, en kvinna som har exakt samma DNA som en annan kvinna är bara absurt (inte ens identiska tvillingar har det så vitt jag vet), konceptet att skörda människorna på en planet skulle kräva en busslast med Star Trek-technobabbel för att bli trovärdigt -- och det fick vi inte höra något. Resten var bara standardtroper från äventyrs-science fiction, som jag sett många gånger förr.

Varför är det ingen som gör en science fiction-film som ser lika bra ut som den här, men som innehåller koncept som är lika häftiga som de man möter hos Iain M Banks, Alastair Reynolds eller Dan Simmons?

 

[Krille]

Årets första film blev, traditionsenligt (enligt en tradition som jag skiter i rätt ofta), Ivanhoe från 1982.

För det första, det är en väldigt trygg film att titta på. Alla har sett den två miljoner gånger tidigare så det finns inga överraskningar alls. Det finns typ ingenting farligt i den alls, utom möjligen en klase rätt sunkiga värderingar som man ändå skiter i, för det är så Ivanhoe ska vara. Till och med det där "han valde fel tjej i år igen"-skämtet gör ingen upprörd. Så när man ligger i soffan dagen efter lite för mycket skumpa och amarone, efter nyårskonsert och backhoppning och strax efter att hämtpizzan har kommit så är den snudd på perfekt.

För det andra hade jag nog varit gladare om jag hade gjort som jag hade tänkt från början och tittat på Frozen istället.

 

[Mekanurg]

Årets första film: 10.000 BC. Lättviktsfantasy, mammutar, sabeltigrar, ädla stenåldersjägare, slemma bronsåldersstadsbor, slavuppror, shamanistisk magi, true love, och så vidare. Den klichéfyllda stuvningen blev blaha. Snygg scenografi dock.

 

[krank]

Jag såg just 400 Days.

Den handlar om fyra personer som ska stängas in i en simulerad rymdfarkost i 400 dagar för att se hur de mentalt hanterar det hela. Om de fixar allt kanske de får åka iväg på en riktig rymdresa, till Mars. Efter ett tag börjar mysko saker hända.

Det finns bra och dåliga saker med den här filmen. Det sämsta är nog att den känns som så mycket längre än den är; den ligger kring 90 minuter men kändes närmare 120-150. Sedan har de av någon anledning tagit in träblocket Brandon Roth som huvudperson, och han kan ju inte skådespela sig ur en blöt papperspåse. Tack och lov krävs det inte heller så mycket av honom.

Annars... Tja, den är väl okej, inte speciellt förutsägbar direkt och slutet är

Spoiler

lite ambivalent.

En god ansats som inte når riktigt hela vägen fram. Jag kan nog inte rekommendera den, riktigt, men det är inte som att jag kan avråda heller.

BETYG: 3/5