Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v15

[Krille]

Detta är WRNU's filmklubb för v15. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Eftersom krank är bannad just nu så startar jag veckans filmklubbtråd. Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Krank tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film krank inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När krank sett en film skriver han något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Krank skriver bara om filmer han sett innevarande vecka.
4) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som han knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Kranks betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom han främst ser till att se film han redan vet att han gillar eller har god anledning att tro att han kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om krank missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Xhakhal]

Oh I wish it could be Christmas every day~

Jag har sett julspecialen White Christmas av serien Black Mirror. Då den är 90 minuter lång och fristående räknar jag den som en film (made for tv), även om den sänds som en del av en tv-serie.

Serien är ojämn, men jag ångrar inte att jag tittade på den innan jag såg filmen - man kalibrerar hjärnan till vad för slags berättelser som berättas rätt bra genom att se den - men det behövs verkligen inte. Den är dessutom rätt teknofobisk (hela premissen är nog lätt teknofobisk...) och emedan den är väldigt lik gamla scifinoveller i att de undersöker en idé genom att dra den till sinn spets, så är det ändå skräck baserad inte på idéer om sociala strukturer or whatnot, utan verkligen bara på idéer om att typ folk är för obsessed med instagram med mera. Några avsnitt undantagna förstås, men de sämsta avsnitten är verkligen mycket så.

Men inte White Christmas.
Där pratar Jon Hamm med Rafe Spall i en enslig stuga om vilka händelser som fört dem båda dit, och vi får oss till livs tre små noveller sammankopplade i en längre berättelse. Världen är science fiction på ett väldigt intressant sätt, och Oona Chaplin och Natalia Tena är jättebra i biroller. För de som vill ha en spoiler måste jag säga att filmen är mycket... hur ska jag förklara det...

Spoiler

Spoilerkänslig.

Så för de som inte har sett den rekommenderar jag bara att ni ger den en chans. Litet förutsägbar, litet fånig, men helt okej. 4/5, finns på Netflix.

 

[roboman]

Jag har haft Black Mirror på att se-listan väldigt länge. Det är ju bara 6 avsnitt + specialen! Måste ta tag i det där!

Och heeelt orelaterat till serien så vill jag också spela igenom spelserien Black Mirror, som verkar urmysig.

 

[Krille]

Jag har sett Babycart to Hades, den tredje Lone Wolf and Cub-filmen och den fjärde i mitt Lone Wolf-tema.

Itto Ogami (Tomisaburo Wakayama) och valpen Daigoro (Akihiro Tomikawa) tar in på ett värdshus där en flicka som ska säljas som prostituerad biter ihjäl hennes hallick …

---

Okej, den här var rörig. Dels har vi storyn om flickan som ska bli prostituerad, dels har vi en ståry om en svärdsmästare som inte vet hur man är en cool samuraj, dels har vi Ittos pågående vendetta med Yagyu, dels har vi den blivande prostituerade flickans blivande ägare som vill ha ihjäl tomten som såg till att hennes pappa dog, dels har vi tomten ifrågas paranoia gentemot hans välgörare och deltagare i konspirationen, och bara för den goda sakens skull så har åtminstone två av de här en bakgrund i Itto Ogamis förflutna som shoguns skarprättare.

In i ståryn kommer också en hel klase revolvrar, vilket är lite förvånande eftersom ståryn antas utspela sig någonstans under ca 1600-talet när luntlåsmusköter är det vanligaste skjutvapnet.

Alltihop vävs ihop i en film på knappa nitti minuter. Så det är helt okej att vara förvirrad. Det känns lite som att manusförfattaren tagit en klase av sina favoritavsnitt i mangan och kört i mixern i hopp om att det blir en bra film. Det blev det inte – det blev på sin höjd en okej film.

Itto Ogami är som vanligt stoisk och har väl ungefär två miner: bitter och skitsur. Förvänta er ingen höjdargrej därifrån. Flickor är antingen hysteriskt dödskåta av Itto Ogamis stoiskhet, eller våldtäktsoffer. Jag hade iofs inte förväntat mig mer av en japansk samurajfilm från sjuttiotalet.

Daigoro stjäl dock som vanligt showen när den blivande prostituerade flickan har bitit ihjäl sin hallick och Daigoro sträcker fram en servett och säger "du har blod på dig". Och bara det gör filmen kul att se på. Och den här gången fick vi se vad barnvagnen kan göra när den blir riktigt elak!

 

[krank]

Jag har sett Spiderman 2. Alltså den gamla Spiderman 2. Med Doctor Octopus.

Det är två år sedan farbror Ben sköts, och Peter Parker försöker jonglera studier, arbete, socialt liv och att vara Spindelmannen. Det går sådär, för han är ganska dålig på planerings och compartmentalizing. Dessutom verkar han inte vara redo att faktiskt fatta att han tackat nej till Mary Jane, för i flera scener verkar det som att han försöker "vinna" henne - med poesi och grejer. Trots att han redan vet att hon älskar honom. Han fortsätter med andra ord vara lite av en idiot.

Samtidigt har vi en Doctor Otto Octavius, som byggt en konstig fusionsreaktor som är som en minisol men som använder... öh, magnetism av något slag istället för gravitation. Och som det inte går så bra med.

Det här är den bästa filmen i den gamla trilogin, vilket också gör den till den bästa eller möjligen näst bästa Spindelmannenfilmen överhuvudtaget. Jag är väldigt svag för den mer grimdark:iga rebooten med Lizard. På tal om grimdark förresten, när den här filmen tyckte jag och mina kamrater att den gjort typ en ganska grimdark version av Dock Ock. Vilket såhär i efterhand ter sig mer än lovligt naivt. Jaja.

Filmen har precis lika vansinnigt bra casting som förra filmen. Bruce Campbell återkommer, den här gången som dörrvakt. Octavius görs mänsklig och intressant av Alfred Molina. Ingen kommer någonsin att vara en bättre Jonah J Jameson än JK Simmons. Rosemary Harris är helt sjukt bra som faster May. Det är också roligt att se Daniel Dae Kim och Reed Diamond i små roller i bakrunden. Återigen är också cinematografin lysande, med bra framing och bra struktur och... Tja, kvalitet helt enkelt. Det finns en del logistiska filmmissar, som till exempel den ökända med tåget (där Doc Ock kastar spiderman framåt, men han landar bakom honom), men de stör inte så mycket.

Jag uppskattar att filmen har en jäkla massa både visuella och storymässiga referenser till serien. Jag gillar att man teasar/etablerar Doctor Connors och John Jameson. Dessutom antyds ett större universum när Dr. Strange kommer upp och tydligen "är upptaget" som namn.

Filmens kvinnoporträtt är intressanta. Som vi konstaterat är det visserligen på ytan rätt vanliga maidens in distress etc, men tittar man närmare får Mary Jane vara hyfsat komplex mellan varven. Jag tyckte också om den korta ordväxlingen mellan Parker och läkaren, där Peter antar att läkarens psykolog är man men blir rättad. Pyttesmå saker; jag skulle inte säga att filmen är en feministisk film men den tar några små steg i rätt riktning.

Varje scen med tant May gör mig gråtfärdig, för Harris är så jävla bra att dra i hjärtsträngarna. Alltså, scenen där hon ger en tjuga till Peter... Ouch alltså, direkt in i hjärtat.

Dåliga saker med filmen: Det är för många hysteriska fruntimer. Alltså, för många kvinnor som mest springer runt och skriker. Mary Jane får för lite utrymme, även om Kirsten Dunst mjölkar varje ögonblick. En del av de datoranimerade effekterna har inte åldrats med så mycket värdighet; flera av striderna påminner mig närmast om... ni vet, den där scenen i andra Matrixfilmen.

Hursomhelst, en väldigt bra film.

BETYG: 4/5