Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v16

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v16. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Mundo]

Har du sett filmen Spotlight? Om inte tycker jag du ska se den, vore intressant att höra vad du har att säga om den.

 

[Lukas]

Har du sett filmen Spotlight? Om inte tycker jag du ska se den, vore intressant att höra vad du har att säga om den.

jag tror verkligen inte krank hade gett den ett högt betyg på sin krankskala
jag menar det är ju en bra film

 

[Rymdhamster]

Jag har slutligen sett den senaste Bond-filmen Spectre.

Jag hade hört en del dåligt om den här filmen; närmare bestämt att Craig gör en jättedålig insats för att han inte ville spela rollen, och att hela storyn är dålig.

Jag håller inte med.

Kanske är det för att jag hade så låga förväntningar när jag såg filmen, men jag tycker faktiskt att den var helt okej.

Vad gäller Craig som Bond så gör jag en helt annan tolkning av Craigs insats. Det är inte han som är motvillig, det är Bond som har tacklat av. Och med tacklat av menar jag att Bond, till följd av händelserna i tidigare filmer, har börjat avsky alla lögner och dubbelspel som hans jobb kräver, och att oskyldigt folk hela tiden kommer till skada på grund av honom när han ska föreställa en av "the good guys".

Detta bygger jag på att han ser trött och sorgsen ut varje gång han är i en situation där han måste ljuga, förställa sig eller "hålla skenet uppe", men han skiner upp i situationer, eller rent av vid blotta tanken på situationer, där allt sånt skalas bort och det enda som återstår är att han är den goda, skurkarna är de onda och båda kommer göra sitt bästa för att stoppa den andra sidan.

Exempel:

Spoiler

När han räddat änkan från lönnmördarna och hon säger att han bara köpt henne fem minuter till skiner han upp som om tanken på att få forsätta bekämpa dem är rena julklappen.

Men när det är dags att förföra henne för att få ut nödvändig information ser han ut som han är halvägs genom sju svåra år.

När han infilterat mötet och blir avslöjad ler han så uppriktigt och ärligt som att han gått och önskat att han ska bli avslöjad hela tiden så att han kan sluta låtsas och börja slåss/springa.

Men i biljakten när han upptäcker att han inte alls lyckades skaka av sig förföljarna ser han uppriktigt missnöjd ut. Min tanke för att biljakter har så mycket större risk för att skada oskyldiga åskådare.

Så fort han ljuger eller bluffar ser han trött och oengagerad ut (men lyckas i alla fall för han är så jäkla bra på det), men så fort han pratar ärligt med exempelvis Q om sina avsikter så ser han lugn och tillfreds ut. Som om ärligheten är enorm lättnad för honom.

Överlag ser han väldigt missnöjd ut så snart någon ny oskyldig kommer in i bilden, men när det bara är han mot skurkarna i öppet krig så lever han ut.

Ja, en sak till. Bond verkar ha insett och accepterat att han kommer dö (detta var något som slog mig typ 10 minuter in i filmen och är alltså inte en kommentar om vad som kommer att hända). Tidigare filmers händelser verkar ha gjort att han har insett att man inte pensionerar sig från hans yrke, utan för eller senare dör man och då blir man bara ersatt. Han verkar inte vilja dö, han verkar bara ha accepterat att det kommer att hända förr eller senare.

Han verkar också inse att hans yrke kommer bara fokusera mer och mer på just lögner och dubbelspel, och mindre på att slåss mot skurkarna med nävar och pistol. Dvs det han avskyr mest kommer bli det enda han kommer att få göra.

Om vi går vidare till storyn så är väl det filmens svaga punkt. Jag tycker inte den är dålig, den är bara lite svag och den tar inte ut svängarna ordentligt. Pierce Brosnan sa det bäst: "It's neither Bond nor Bourne, it tries to be both but failes at either." (Eller något i den stilen). Skurkarna är inte tillräckligt ikoniska och känns därför mest tråkiga. Vilket med tanke på Waltz var en stor besvikelse. Överlag känns filmen som en lång introduktion för att sätta scenen för kommande bondfilmer.

Betyg: 3/5 på Krankskalan, klart sevärd men jag är glad att jag inte la pengar på en biobiljett.

 

[Voldstagg13]

Gamla hjältar som hoppar omkring på Mars: 'John Carter' (2012) med bl.a. Taylor Kitsch, Lynn Collins och Samantha Morton. E.R.Burroughs böcker om John Carter i Disneys tappning, en man från Jorden som blir superhjälte och frihetskämpe på Mars. Läste nånstans, vilket jag håller med om, att filmtempot är ojämnt och att allt inte är lika snyggt gjort. Historien är väl heller inte klockrent berättad...men det är jävla mycket ögongodis! Marsianer med fyra armar är precis min grej, svävarfarkosterna är snygga och med en prinsessa som bara behöver räddas i undantagsfall, Mars landskap är också riktigt vackra ...önskar jag hade sett den på bio, bara. Sen tyckte jag att humorfaktorn fungerade för det mesta, även om mycket var förutsägbart. Kanske för positiv, men 4/5 känns inte fel.

 

[krank]

Okej, Lukas verkar ju ha gett upp det här Spidermantemat han drog igång, men jag har envisats med att se Spiderman 3 nu ikväll.

Det är inte en jättebra film, men jag tänker börja med det som är bra:

• Castingen är fortsatt lysande, till större delen. Thomas Haden Church är ett skitbra tillskott och han gör Flint Marko riktigt bra. Bryce Dallas Howard är en mycket bra Gwen Stacy. Topher Grace är filmseriens första riktiga bottennapp på castingfronten, däremot. Men ja, positivt var det:
• Även den här filmen har Bruce Campbell i en störig miniroll, den här gången som en maitre'd. Stan Lee gör ett inhopp, och det var skojjigt att se Steve Valentine i en pytteroll som fotograf.
• Effekterna var top notch. Vid det här laget, 2007, hade tydligen CGI utvecklats såpass långt att det gick att göra fightscener med datoranimerade karaktärer att det inte är konstant uppenbart att det rör sig om just sådana. Allting är väldigt snyggt, även med dagens mått, skulle jag säga. Både Sandman och Venom ser helt perfekta ut. Överlag är det visuella fortfarande spot on för en spindelmannenfilm.
• Var och en för sig är de tre plots som filmen försöker skapa en helhet av inte speciellt dåliga.

Men... det finns vissa problem, och de handlar nästan uteslutande om att filmmakarna försöker få plats med alldeles för mycket. Det finns tre huvudplots, med en skurk per plot: Sandman och hans personliga tragik, Venom och hela dualitetsbiten, och Harry och hans hämndbegär. Alla tre ges alldeles för lite tid för att utvecklas och bli begripliga; istället hattar filmen mellan scener och stories på ett väldigt taffligt sätt.

Den del av filmen jag avskydde mest när jag såg den första gången - delen som består av att Parker och Brock är skitpinsamma rövhål både med och utan symbiot - hade jag faktiskt mindre emot den här gången. Troligen för att jag försökte se filmen med feministiska glasögon. Läser man pinsamheten som aktiv kritik mot Parker och hans handlingar - vilket inte är en orimlig läsning - så funkar den faktiskt rätt bra. Eller, jag får fortfarande ångest av den, men det ÄR rätt tydligt att filmen kritiserar Peters egoistiska Nice Guy-skit rätt ordentligt redan från början. Hans brist på perspektiv, hans oförmåga att empatisera. Han är helt enkelt trasig, eftersom han fostrats efter en mansnorm som förråder honom så snart han hamnar i ett riktigt förhållande med en annan, verklig människa. Han lever i en falsk verklighet där han är mitten av allt och där det beteende han har är det självklara. han är helt oförstående inför andra perspektiv.

Spoiler

Och sedan när MJ gör slut för att han betett sig just som en oempatisk jävla idiot så blir Venom en rätt hyfsat fungerande symbol för den orättmätiga vrede nice guys brukar få när de nekas - de har ju varit jättesnälla, så varför får de inte sex? "Horor är de allihopa". Peters bitterhet får honom att anlägga vad som i hans oerfarna värld är en "bad boy"-attityd, han sveper in sig i destruktiv, toxisk manlighet (som intressant nog inte verkar impa på någon; en tydlig indikation på att filmmakarna trots allt tänkt till lite i de här banorna, tycker jag) som han måste göra sig av med för att kunna bli en hel människa och fungera bland folk.

En annan grej som inte funkade alls var den otroligt krystade, nästan sketchartade "humorn" som stoppats in. Vissa scener känns helt enkelt extremt malplacerade. Som den med JJJ och hans mediciner. Varför är buzzern som en mindre jordbävning? Visst, "för komisk effekt", men det finns INGEN internlogisk anledning. Makes no sense. Humor i sådana här filmer funkar bäst när den respekterar filmens interna logik, tycker jag.

BETYG: 2/5

 

[Lukas]

Okej, Lukas verkar ju ha gett upp det här Spidermantemat han drog igång, men jag har envisats med att se Spiderman 3 nu ikväll.

Vadå gett upp, jag har väll imorgon också på att se filmen?

 

[krank]

Vadå gett upp, jag har väll imorgon också på att se filmen?

Filmerna, menar du? Vad jag kan se skrev du inte om tvåan förra veckan =)

 

[Lukas]

Filmerna, menar du? Vad jag kan se skrev du inte om tvåan förra veckan =)

MEn vart fan tog den recentionen vägen?

jaja jag får väll göra dagens till en jämförelse mellan varför film 2 är en bra uppföljare och varför film 3 inte är det

 

[Krille]

Jag fortsätter mitt Lone Wolf and Cub-tema och har sett Babycart in Peril, film nummer fyra i serien.

Oyuki (Michie Azuma) var en gång i tiden livvakt och hovdam åt herr Yoshinao (Asao Koike), länsherre över Owari, innan hon deserterade och började hugga hårpiskorna av Owaris samurajer som skickades ut efter henne. Det förnedrar en av samurajernas familj, så de tar alla sina sparpengar och anlitar Itto Ogami (Tomisaburo Wakayama) för att ha ihjäl Oyuki, mot standardavgiften 500 guldmynt.

Under förhandlingarna kommer Daigoro (Akihiro Tomikawa) bort från pappa. När några lokala bönder svedjer en äng så blir Daigoro omringad, men istället för att få panik så gräver han ner sig och överlever elden. Daigoros kyla imponerar på Yagyu Gunbei (Yoichi Hayashi) som en gång i tiden tävlade mot Itto Ogami om titeln som shoguns skarprättare, men på grund av en teknikalitet vann Itto Ogami och Gunbei vanhedrades och tvingades byta identitet och gå i exil.

Samtidigt jagas Itto Ogami fortfarande av Retsudo Yagyus ninjor och spioner, medan Retsudo (Tatsuo Endo) själv lurar herr Yoshinao att Itto Ogami, som stryker omkring i provinsen, måste vara ut eefter honom.

Den här trippla cirkeln – Yagyu, Oyuki och Yoshinao – kretsar allt tätare kring ensamvargen och valpen.

---

Hej, vad den är serien tog sig! Det är en ny regissör, det är vissa antydningar till övernaturliga element, det är en intressant kvinnoroll! Ståryn har många kul och oväntade vändningar, genom att det är tre parter som aktivt kretsar kring Itto Ogami som mest bara ploddar fram mot sitt tillfälliga mål. Koreografin har tagit sig en hel del, liksom skådespelandet. Det finns inte bara en antydan av känslor hos Itto Ogami, det finns dessutom en klase coolhet hos Daigoro som gör att han stjäl showen ännu mer!

Naturligtvis finns det en klase sjuttitalsartefakter med arv från hämnd-exploitation-genren i den. Även om Oyuki är en intressant roll så lider den fortfarande av att vara offer och hennes taktik att ta hand om folk går ut på att, eh, chocka sina motståndare med lite omotiverad nakenhet. Men Itto Ogami har i alla fall artigheten att inte komma in som en vit riddare och lösa hennes problem åt henne.

Så summan av kardemumman blir väl att … jo, den här delen tyckte jag om, och jag blir ännu mer inspirerad att göra Järn-hacket Tamahagane.

 

[Lukas]

Så jag har sett Spindelmannen 3 och förra veckan såg jag Spindelmannen 2 (men min recension försvann), så nu tänker jag skriva lite kort om borda filmerna. Lättare spoilervarning

Jag har fem regler som jag vill att en uppföljare skall följa för att jag skall se den som bra

1. uppföljaren skall utveckla minst en konflikt som fanns redan i de tidigare filmerna.

2. uppföljaren skall inte vara för grötig, utan ha en lika tydlig story som i de tidigare filmerna

3. Uppföljaren skall introducera något nytt element, utan att det elementet förändrar allt

4.Uppföljaren skall inte riva upp och förstöra någon bedrift som de åstadkom i de tidigare filmerna. Detta gäller borda storymässigt, filmmässigt och hur ett inworldperspektiv

5. Om uppföljaren skall fortsätta med sina gimmicks och återkommande skämt ifrån den tidigare filmerna, så måste de se till att de inte eskaleras till en löjlig nivå.

Spindelmannen 2 är en av ganska få uppföljare jag tycker klarar alla de här. Detta är inte en slump för grunden till listan gjordes av när jag för många år sedan försökte förklara varför jag tyckte Spindelmannen 2 var bättre än första.

Hur som helst Spindelmannen 2 är en bra film, och är på top 5 av bra superhjältefilmer enligt mig.



Låt oss se hur spendelmannen 3 klarar av de här reglerna

1. Jag faktiskt, Harry var sur på Spindelmannen hela förra filmen, och blir skurk här, gör faktist att minst en konflikt utvecklas

2. Nope, den här filmen har två skurkar för mycket, och saknar totalt fokus. Det är som de inte kunde bestämma vad den tredje filmen skulle handla om och bara försökte få in så många idéer som möjligt.

3. Ja, jag tycker faktist alla nya element i sig passar in tillräckligt bra, problemet är att inget hinner få tid att utvecklas.

4. Detta misslyckas filmen med, de river upp vem som var mördaren av Ben, vilket är en stor gjej för utvecklingen av Peters karaktär.

5. Nope, filmen lyckas nästan bli en parodi på sig själv när den förösker eskalera de trooper de använde sig av i de tidigare filmerna. Tidigare har vi sätt amrikanska flaggor, men här så landar spindelmannen i en cool pose precis framför en. De små obligatoriska cameos av Stan lee har vuxigt så pass att han får dialog och det en löjligt uppenbar gjej, Det tar mig ur illustionen och gör mig smärtsamt medveten om att jag ser en film. Bruce Campbell cameo blir även det jobbigt, från att i första filmen spelat en liten roll som var som gjord för honom, och en rolig liten roll i andra filmen, så blir han bara jobbig här.
Filmens försöker också tvinga fram den humorn som vi såg i de tidigare filmerna, och det faller platt alla gånger det inte känns naturligt.


Så jag vet inte riktigt vad som hände med den här filmen, Den är inte riktigt den katastrof som många verkar tycka (hell den är bättre flera MCU filmer), men den är en klar försämring mot de tidigare två. Coh jag kan inte förstå riktigt varför, det verkar vara väldigt mycket samma människor som jobbade på den, och de var inte trötta på Spindelmannen (de ville ju för tusan göra en 4). Så jag vet inte vad som hände.

Filmen är värd att se om man ändå sett de andra två, men jag skulle inte rekomendera att man ser dem för den här filmens skull.

 

[Bolongo]

Så jag vet inte riktigt vad som hände med den här filmen

Framförallt tror jag det var att filmbolaget tvingade Raimi att knö in Venom - han ville egentligen fokusera på enbart Harry och sandmannen.