Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v28

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v28.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Sist av typ alla så har jag nu sett Wall-E.

Det är en relativt intressant historia om konsumerism, hållbarhet och vikten av att engagera sig i varandra, miljön och samhället och så. Storyn är uppbyggd som en serie mysterier som hänger ihop och får lösningar i ett ganska trivsamt tempo.

Det första mysteriet vi ställs inför är ett postapokalyptiskt landskap, och som när det gäller alla postapokalyptiska landskap är den centrala, viktigaste frågan givetvis: hur blev det såhär? Svaret kommer relativt tidigt i filmen, men sedan kommer nästa mysterium: Roboten som skickats ner, vad är det den letar efter? Sedan får vi veta det. Men varför letade den efter det? Och så får vi veta det. Och så vidare. Och lösningen på senare mysterier planteras ofta ganska snyggt i tidigare faser, så att den vakne tittaren kan försöka hänga med och se vad som kommer efter.

I slutänden finner jag filmens samhällskritik en smula platt, lite i stil med Cell som jag ju skrev om för ett tag sedan. Det är lite lika delar teknofobi och hållbarhetsvurmande.


Åh, och så är det en rätt gräslig robot i huvudrollen, och en rätt dysfunktionell kärlekshistoria instoppad där nånstans också. Men den tyckte jag inte var så viktig, den förstörde mest medan jag försökte bry mig om den riktiga plotten. Det som var bra med den var väl vad som överlag var bra med robotarna i filmen: karakteriseringen. Dock tycker jag ganska illa om att just de två huvudpersons-robotarna könades så tydligt. EVE hade mycket väl kunnat ha en något mer androgyn röst, och jag är inte så säker på om jag gillar kontrasten mellan den skrotige idioten WALL-E och EVE's fascist-appledesign.

Det största problemet jag har med Wall-E är egentligen varken hans värdelösa pinsamhet eller oförmåga att fatta rimliga beslut i olika situationer, utan detta:

Spoiler

Jag tycker att det är rätt creepy hur han agerar gentemot EVE när hon är "medvetslös". OK att han försöker se till att hon får sol och tar hand om henne och så, men dels har han faktiskt inte med att göra varför hon stängt av sig, dels tycker jag att det är ett par rejäla kliv över gränsen att börja använda hennes medvetslösa kropp som något slags RealDoll-prop i hans egna romantiska fantasier. Tänk er hur de scenerna sett ut som det t.ex. varit en sovande eller medvetslös kvinna och WALL-E varit en man... Att sånt här ses som "romantiskt" ger mig kväljningar. Typexempel, i mina ögon, på våldtäktskultur.

Så: WALL-E är en snygg film med bra tempo och intressanta småmysterier. Mycket bra pacing. Mycket snygga animationer överlag, rörelsemönstren och karakteriseringen av framför allt de robotar som inte var så könskodade var mycket trevlig. Det som drar ner filmen är, ärligt talat, WALL-E själv.

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

Spoiler

Jag tycker att det är rätt creepy hur han agerar gentemot EVE när hon är "medvetslös". OK att han försöker se till att hon får sol och tar hand om henne och så, men dels har han faktiskt inte med att göra varför hon stängt av sig, dels tycker jag att det är ett par rejäla kliv över gränsen att börja använda hennes medvetslösa kropp som något slags RealDoll-prop i hans egna romantiska fantasier. Tänk er hur de scenerna sett ut som det t.ex. varit en sovande eller medvetslös kvinna och WALL-E varit en man... Att sånt här ses som "romantiskt" ger mig kväljningar. Typexempel, i mina ögon, på våldtäktskultur.

Spoiler

Ja herre gud. Nästa gång någon svimmar och kollapsar på gatan borde vi bara låta den personen ligga där. Det angår inte oss vad som kan vara fel. Och vi ska ge fan i att läsa för våra komapatienter, prata med dem i hopp om att de fortfarande kan höra oss på något sätt. Vi borde fan inte sätta dem i rollstol och rulla runt dem i trädgården i hopp om att stimulin (vilken jäkla typ av stimuli som helst) ska rycka dem ur deras dvala.

Om jag minns rätt var händelsen mer istil med att Eve fick en smärre vansinnesattack och sen gick in i koma. Hade det varit lika creepy om Walle varit Eves far eller mor som desperat försökt kicka igång hjärnprocesserna igen om de varit människor?

Betänk att Walle är den sista "människan" på jorden vid tillfället. Inte direkt som han bara kan ringa på ambulansen och traska vidare. Antingen gör han vad han kan eller så låter han henne ligga i dammet och kvävas av sina egna spyor.

Well... hovra ovanför dammet tills alkalinebatterierna börjar läcka.

Okej, hålla handen-grejen var lite over the top med tanke på omständigheterna.

 

[Mundo]

That feel när Wall-E leder till diskussioner om våldtäktskultur och inte ens får 5/5

Jag vet var du bor Krånk. Jag ska skicka mer gli---... Jag menar, njut av det fina vädret!

 

[krank]

Spoiler

Ja herre gud. Nästa gång någon svimmar och kollapsar på gatan borde vi bara låta den personen ligga där. Det angår inte oss vad som kan vara fel. Och vi ska ge fan i att läsa för våra komapatienter, prata med dem i hopp om att de fortfarande kan höra oss på något sätt. Vi borde fan inte sätta dem i rollstol och rulla runt dem i trädgården i hopp om att stimulin (vilken jäkla typ av stimuli som helst) ska rycka dem ur deras dvala.

Om jag minns rätt var händelsen mer istil med att Eve fick en smärre vansinnesattack och sen gick in i koma. Hade det varit lika creepy om Walle varit Eves far eller mor som desperat försökt kicka igång hjärnprocesserna igen om de varit människor?

Betänk att Walle är den sista "människan" på jorden vid tillfället. Inte direkt som han bara kan ringa på ambulansen och traska vidare. Antingen gör han vad han kan eller så låter han henne ligga i dammet och kvävas av sina egna spyor.

Well... hovra ovanför dammet tills alkalinebatterierna börjar läcka.

Okej, hålla handen-grejen var lite over the top med tanke på omständigheterna.

Spoiler

Om du bemödar dig om att faktiskt läsa det jag skriver, så skrev jag att jag var OK med försöken att återuppliva. Det var just att han började använda henne som RealDoll-prop i utlevandet av sina "romantiska" fantasier som var creepy.

 

[Mundo]

Igårkväll såg jag den sista av Studio Ghiblis filmer: When Marnie was there

(Anna och Marnie)

Vi kan börja med att säga såhär. Studio Ghibli gör i princip två typer av filmer, en fylld av action där handlingen är snabb och relativt rättfram (problem presenteras, lös problem, insert äventyr och fantastiska miljöer. Se typ Princess Mononoke och Spirited away) Men de gör också filmer som jag skulle vilja kalla för konstfilmer. Och med det menar jag inte artsy filmer som försöker presentera sig som mer än vad de egentligen är genom att vara indie, utan jag talar om filmer som är som att titta på en tavla.

En tavla är inte något som du ska stirre intensivt på i en stund medan det exploderar av händelser. En tavla är något som du kan njuta av även när ingenting händer där eller väldigt lite. When Marnie was there är det senare... Och det är så jävla bra.

Story: Kort sagt handlar det om flickan Anna som bor i Japan med sina fosterföräldrar. Hon är halvjapanska (vilket kanske framgår av namnvalet?) och har lite av astma mixat med lite vanlig yngre tonårstjej problem såsom ångest, ensamhet och existentiella problem. Efter en ovanligt kraftfull astma attack så skickas hon från den stora staden hon bor i till sin moster/faster (fan vad dåligt ord engelskans aunt är... Tror det är moster iallafall) som bor ute på landet.

Väl där ser hon ett konstigt gammalt övergivet hus som hon bestämmer sig för att besöka närmare och filmer visar sig snart ha ganska så mystiska inslag. Är där kanske någon som bor där trots allt? Varför kan ingen annan se det än henne? Filmen har ett lågt tempo på ett mycket behagligt sätt och jag vet inte hur mycket en femåring skulle tycka om att titta på den... Å andra sidan tror jag många 12+ skulle gilla denna film väldigt mycket, inkluderat vuxna.

Mer vill jag inte säga utanför spoiler-taggar och medan jag rekommenderar er varmt att se filmen så kan det finnas dem som inte vill eller redan har sett den och vill höra mina tankar (som är otroligt viktiga!) men ja, enjoy nedan.

Kan ju tillägga här med ett 5/5. Skulle se den idag igen bara för att se om jag kunde upptäcka mer detaljer.

Spoiler

Anna är huvudkaraktären i filmen men storyn handlar mest om att försöka luska ut vem den där Marnie egentligen är. Anna är nämligen den enda som kan se Marnie och huset som hon bor i, för alla andra är det mest ett ruckel, men när Anna besöker det så är det fyllt av folk som håller glamorösa fester alá lyckligt 1920-1930-tal.

Under vägen att försöka luska ut vem Marnie är så blir Anna trollbunden av henne och de blir mycket goda vänner (mer nedan). Medan storyn fortgår så framkommer det tillsist, efter mysterium och hjärtskärande scener, att Marnie är från en annan tid. Marnie är ingen annan än Annas mormor, som var hennes legal guardian tills Anna var typ två år innan hon gick bort och Anna adopterades bort.

Det ger oss tre alternativ till vad det är som gäller.

1: Marnie är ett spöke och är den som besöker Anna för hon känner att hon måste bonda lite med henne/Sätta saker till rätta.
2: Anna träffar aldrig Marnie och ser aldrig någon varelse i det gamla huset. Det är bara hennes "imagination" blandat med förtryckta minnen.
3: Anna går genom ett tidshål och besöker Marnie.

Så jag köper varianttre efter lite analys av filmen och enbart variant tre.
Variant ett faller på att Marnie hade kunnat säga ganska tidigt vem hon är och behandlat Anna därefter (som en mormor/släkting). Den faller också på samma sak som variant två faller på (att det ska vara ett minne och inget mer) för mot slutet av filmen så hittar de i det gamla huset en dagbok, Marnies dagbok från mycket länge sen.
Och i den dagboken nämner Marnie hur hon dansade med en "flower-girl" (vilket är Anna).

I en sista tredjedelen av filmen återupplever Marnie ett traumatiskt minne och, i den här varianten av minnet, så ropar hon efter sin blivande man och vid den punkten barndomskompis, för att rädda henne. Men istället är Anna där.

Och det tar mig till en sista punkt med Marnie och Annas relation... De är goda vänner.
Jag menar... MYCKET goda vänner. Som typ, att de stryker varandra över händerna, ser varandra i ögonen och säger att de älskar varandra. Här är problemet med Engelskans dubbning, för en mamma kan säga "I love you" till sin dotter tex. medan ett älskande par också kan göra det.


Men! Jag är sett en del anime och googlade också för att försäkra mig (Minomi får gärna rätta mig) men vid några tillfällen säger en av flickorna till den andre "Ai shitaru" vilket på Japanska inte är något man säger till familj, det är mer som att säga "Jag är kär i dig" än "Jag älskar dig". Låt mig understryka här att filmen utdelar inga kyssar och dylikt... Och bra är nog det, för det är som sagt egentligen ett barnbarn och en mormor.

Så varför blev det så? En del personer blev mycket upprörda och vägrar se någon typ av connection mellan Anna och Marnie, de är enbart kompisar, så gör flickor, etc. Andra, speciellt prominent LGBT-företrädare, var ledsna över att filmen har ett så uppenbart gaypar och sen dödar det genom att låta dem vara blodsrelaterade och inte ha det gå längre.

Och sådär säger båda lägerna för de inte vet hur man googlar. När Marnie var där skrevs som en bok för tonåringar runt typ 1967 i England och då var gay = nej. Därav måste man skriva i kod så en arg censur-nisse inte plötsligt dödar din bok. Därav skrev författarinnan (Joan Robinson, mest kände kanske för Teddy Björnsson barnboken) till orginalboken en kärlekshistoria mellan två flickor, som sen "göms" lite snyggt precis i slutet med att de har en annan relation. Men i boken, liksom i filmen, så visar Anna inget intresse för pojkar varken före eller efter Marnie, trots att det ges gott om chanser till det. För Anna är historien inte bara en saga om att hitta sin bakgrund (hon är arg på sina föräldrar för att de dog och lämnade henne ensam, etc) hon hittar också sig själv, sin identitet. Vi ser aldrig Anna le eller vara glad innan hon träffar Marnie och sitter tätt intill henne ensamma på en sjö och viskar att de ska vara varandras hemlighet. Anna insåg att hon var gay och hon var glad över det.

På så sätt är När Marnie var där den mest progressiva barnfilm som har gjorts i mainstream-format i min vetskap när det gäller homosexualitet. Dessutom är filmen jävligt snygg och har en vacker berättelse. Sa jag fem av fem? Jag säger det en gång till. Fem av fem.

Efter du har sett filmen (vilket jag antar du kommer göra ikväll) så kan du komma tillbaka och läsa min analys för att se om du håller med eller ej.

 

[Mundo]

Bonus: Spoiler-free ending-musik från filmen. Undvik kommentarerna nedan dock!

 

[Krille]

Jag har sett The Maze Runner.

Thomas (Dylan O'Brien) vaknar i hissen på väg in i Gläntan, men utan minnen utom att han heter Thomas. Han välkomnas av Alby (Aml Ameen), boss över gläntfolket och presenteras för de andra, och får lära sig reglerna: alla jobbar, ingen slåss, och ingen (utom löparna) ger sig ut i labyrinten.

Kruxet är dels att Thomas är förbannat nyfiken och dessutom är villig att göra något, så när Minho (Ki Hong-Lee) och Alby blir utestängda i labyrinten springer Thomas ut för att hjälpa dem och blir utlåst han med, och för första gången i labyrintens historia överlever någon natten ute i labyrinten.

Och sedan, för första gången i labyrintens historia, skickas en kvinna, Teresa (Kayla Scodelario), upp i hissen.

---

Maze Runner är en rätt dum film, men jag gillar den. Den har liksom känslan av The Cube fast som ungdomsfilm och med fetare specialeffekter. Att skurkorganisationen heter WCKD, uttalas "wicked", är så underbart corny att man bara måste älska det, i synnerhet som de har som slogan "WCKD is good!"

Däremot kan jag inte säga att jag har lust att se om den, och jag har inte riktigt lust att rollspela spelet. Jag kan tänka mig att sno WCKD, men det är väl typ det.

 

[Minimoni]

Mundo: Du har rätt "Ai shiteru" sägs normalt sett inte till en vän eller liknande. Föräldrar kan dock säga det till sina barn så det fallet du nämner är språkligt lite komplicerat. Det är i alla fall vad min fru säger som naturligt vet mer om japanska språket än jag, även min fem åriga dotter har bättre uttal och snart större vokabulär än jag

 

[Rymdhamster]

Spoiler

Om du bemödar dig om att faktiskt läsa det jag skriver, så skrev jag att jag var OK med försöken att återuppliva. Det var just att han började använda henne som RealDoll-prop i utlevandet av sina "romantiska" fantasier som var creepy.

Förlåt att det tagit ett tag att svara, jag ville kolla på filmen en gång till för att se till att vi utgick från samma sak:

Spoiler

Om du bemödar dig om att faktiskt läsa det jag skriver, så skrev jag att de där som du kallar "använda henna som realdollprop" till stor del ÄR del av återupplivningsförsöken. Om vi tittar på den korta tid de faktisktist hade "tillsammans" så har hon dels visat stort intresse i att fara runt och titta på omgivningarna, och hon verkar ha varit väldigt facinerad av de fina saker som han visat henne.

Så vad gör han efter att hon gått in i koma? Han visar henne omgivningarna, och fina saker. Ungefär som när man läser böcker för komapatienter eller sätter dem i rullstoll och rullar runt dem i trädgården.

Förutom att hålla handen. Visst säger de att även fysisk kontakt kan vara viktigt, men jag tror inte de menar att man fysiskt skall försöka benda loss stela fingrar. En klapp på axeln då och då hade antagligen räkt. Men så straffar sig ju också handhållningsförsöket omgående.

 

[Rymdhamster]

Jag har sett Approaching the unknown efter rekomendation från Krank, och jag håller nu med om att den lite orättvist trängdes undan av the Martian, för även om också denna kretsar lite kring mars så är det en väldigt annorlunda film.

approaching the unkown är vädligt lågmäld och handlar om personer snarare än nördig vetenskap. Jag säger personer, för trots att filmen är helt utifrån en enda persons perspektiv så tycker jag att vi via det perspektivet ser väldigt bra exmepel på hur det perspektivet skiljer sig från andra personers i andra situationer.

Vi har huvudpersonen, ensma i sitt rymdskepp på väg mot Mars. Två personer i en mellanvägsstation som tappat sugen och bara vill hem. Personen i skeppet som följer huvudpersonen fast med tidsfördröjning och slutligen markkontrollen tillbaka på jorden.

Fast det här inte är en särskilt spännande film så var den väldigt stämningsfull och intressant, och ger en mycket trovärdig bild av hur det skulle kunna vara att vara helt själv ute i rymden på det där sättet.

Antagligen inte en film jag vill se igen på ett bra tag, men jag är väldigt glad att jag sett den en gång.

Betyg: 4/5 på Krankskalan.

 

[Mundo]

Jag har sett Michael Moores senaste dokumentär-film: Where to invade next?

Som alltid så gör Michael Moore dokumentärer som är väldigt rörande och väldigt underhållande. Det gäller ju dock att ha lite i åtanke i bakhuvudet att även om jag håller med hans analys i det mesta, så är det här en politisk propaganda-film mer än det är en dokumentär av det traditionella snittet.

Med det sagt så går filmen ut på att Michael åker och besöker flera olika länder utanför Amerika för att se hur de tacklar olika problem i sitt samhälle, från utbildning till lag och rättvisa, till semesterdagar, mamma-ledighet, kvinnorättighetslagar och historia. Han jämför frankrikes skolmat, Italiens semesterdagar, Tysklands sjukvårdsprogram, Norges fängelsesystem och Tunisiens kvinnorättigheter med motsvarigheten i USA och pekar på stora hål och problem i det Amerikanska systemet.

Trots att jag anser mig vara intresserad och insatt av politik fanns där en hel del nyheter för mig, som tex. hur USA:s första museum dedikerad till slaveriet först byggdes på 2000-talet och hur Tunisien har bättre kvinnorätts-lagar än USA (och hur totalt jävla fucked up drog-fängelse-och-röst systemet är i flera av de södra staterna i USA).

Som sagt så är Michael Moore bra på att göra humor och du sitter aldrig uttråkad men du gör nog bäst i att vara medveten om att du tittar på politisk propaganda och därför kommer det vinklas för att passa budskapet, oavsett om du håller med eller ej.

4 av 5.

 

[Minimoni]

Mundo: Tunisien är på många sätt ett fantastiskt land. Jag skulle säga att det är det enda landet som gjorde sommar av den arabiska våren, trots att de har haft många svårigheter och även terror mot sig under vägen. Jag är inget fan av Michael Moore när det kommer till ren fakta, men underhållande "dokumentärer" gör han och du har helt rätt i att man får se hans filmer som en hel del politisk propaganda. Fast egentligen är de flesta dokumentärer propaganda på ett eller annat sätt.

 

[Voldstagg13]

Den senaste Star Wars-filmen i agentform?: 'Kingsman: The Secret Service' (2015) med Colin Firth, Samuel L. Jackson, Mark Strong m-fl. En superhemlig agentstyrka som ska räddar världen? Verkligen? Nej, men det är ok, för allt har en underton av svart humor och superironi och...den är ju så bra gjord! Men storyn är ju plockade bitar från filmer gjorda under sådär en 60 år, och slutet känns nästan som ett hån! Ja, ja - men sa jag att det finns oväntade vändningar här och var, och att The Matrix känns väldigt slö i jämförelse när action-scenerna sparkar igång?
Jag tjatar på onödigt mycket nu, men för mig är den här filmen hela tiden plus och minus, när jag tycker att jag ligger på gilla/plus kommer ett ogilla/minus och ger en lätt men bitter bismak. Så det positiva var en sevärd film, det negativa gör den jobbig att se om: 3/5. Star Wars? Det känns som Kingsman är gjord för att tillfredsställa alla smaker och fungera på olika nivåer, och gör den mer mättande än god.

 

[zonk]

Bra analys av Marnie där, Mundo! Gav lite extra till filmen. Köper den rakt av.

Själv har jag sett Deadpool. Ja. Det är som man skulle kunna tro, men blir liksom inte så lysande egentligen. Jag hade rätt lite koll på herr pool innan, och det här var väl typ en bakgrundshistoria. Det var bitvis jäkligt roligt men rätt bistert ibland med, jag har blivit blödigare med åldern, och tortyr etc har blivit mer obehagligt.

Så 3.5/5. Helt ok underhållning, men jag förväntade mig helt klart nåt mer. Mer crazy, mer utflippat kul, mer .. av det bra. Sen blev det aldrig drygt heller iaf.

 

[Max Raven]

Såg Big Hero 6 i veckan.

Hiro är smart föräldralös grabb som bor hos moster(?) tillsammans med storebror på smart universitet. Saker händer med en av Hiros uppfinningar och Hiro och några andra bygger superhjälte-gear för att hantera problemet/skurken.

Helt okej rulle, problemet med "men varför massproducerar de inte X om de vill hjälpa folk" dyker dock upp i mitt huvud redan under filmen.

Betyg: Science ninja team. 4 av 5.

 

[Minimoni]

Älskar estetiken i Big Hero 6. Underbar mix av öst och väst. Filmen är helt ok den med men man får helt enkelt strunta i logik i en del sekvenser.

 

[Mundo]

Älskar estetiken i Big Hero 6. Underbar mix av öst och väst. Filmen är helt ok den med men man får helt enkelt strunta i logik i en del sekvenser.

Och rinse-repeat alla hjälte-films-stereotyper som finns typ. I min mening finns det för lite av just kreativitet i Big Hero 6 för att jag ska tycka den är bra nog att klassas som en Disney-klassiker. Utöver looken på staden och just Baymax, som dock i den senare hälften av filmen inte är så intressant längre iheller.

Bäst är början av filmen, särskilt relationen mellan Baymax och Hiro. Men i övrigt känner jag mest "Meh". Inte dåligt. Bara meh.

 

[Minimoni]

Mundo: Håller med, ingen Disney-klassiker för mig heller. Tror nog som sagt att det mest var estetiken jag går igång på.

 

[krank]

Jag har sett Appleseed: Ex Machina. Det är den tredje filmen baserad på mangan med samma namn. Rent tekniskt är den helt datoranimerad på ett ganska snyggt sätt - som ett snyggt förrenderat intro till ett Playstationspel ungefär.

Actionscenerna är överlag snygga och rätt välkoreograferade. Filmens mocap är snygg och jag såg inga uppenbara 3d-missar a' kroppsdelar som går in i kläder eller så.

Versionen jag såg var med engelsk dubbning (Netflix...) och, tja, jag har hört värre.

Storyn är filmens svagaste punkt. Det känns som att de som skrev den själva tyckte att de gjorde en smart politisk kommentar samtidigt som de skapade ett emotionellt triangeldrama... Men i praktiken känns storyn mest ytlig, hattig och som att den bygger på en rätt så förenklad syn på människors förmåga att förstå saker. Folk i filmen kommer med jättedåliga argument som inte blir emotsagda, det tar orimligt lång tid innan självklara slutsatser dras... Det är ungefär så nyanserade personporträtt som jag hade kunnat producera i gymnasiet eller så.

Så... Filmen är inte superengagerande, men jag tänker ändå rekommendera den eftersom den är snygg - den har apsnygga miljöer och snygg action, det enda som inte riktigt funkar grafiskt är karaktärernas munrörelser.

BETYG: svag 4/5