Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v3

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v3. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Into the Woods.

Det var en gång, i ett fjärran kungarike, en liten by vid randen av en stor skog. I byn bodde en bagare (James Corden), hans hustru (Emily Blunt), en ungmö vid namn Askungen (Anna Kendrick) som tvingades arbeta åt sin hemska styvmor (Christine Barinski) och hennes två döttrar Florinda (Tammy Blanchard) och Lucinda (Lucy Punch). Där bodde också pojken Jack (Daniel Huttlestone) och en liten tös med röd ridkappa (Lilla Crawford). Ingen av dem vet om att i skogen bor Rapunzel (MacKenzie Mauzy) i ett torn, eller att de båda prinsarna (Chris Pine och Billy Magnussen) brukar rida runt i skogen. Jack och tösen med ridkappan och Askungen gav sig in i skogen, och allihop hade någonting som häxan (Meryl Streep) behöver för att häva förbannelsen över bagaren och hans fru.

Och sen hände en musikal.

---

Into the Woods är en musikal som jag helt har missat, och visste inte ens att Disney hade gjort den som film. Och baksidesblurben på fodralet hade brutalt lite med plotten att göra.

Johnny Depp var inte så övertygande (och mest obehaglig) som Vargen. Meryl Streep klarar inte av sjungandet, men gör en härligt over the top häxa! Huttlestone och Crawford gör sina roller med bravur givet sin ålder. Anna Kendrick gör sin roll som Askungen riktigt bra, medan James Corden är lite blek som bagare. Men Chris Pine och Emily Blunt äger, både som skådespelare och som sångare.

Det är lite väl mycket kulissbygge för att scenerna i skogen ska ha ordentligt djup, men å andra sidan, det är en fucking musikal! Det är klart det ska vara kulissbygge!

Det var lite av den där Hollywood-magin som jag saknat sedan typ Sound of Music. Jag blev asglad av den!

 

[Krille]

Av en ren slump råkade jag se Sherlock Holmes: A Game of Shadows.

Dr Watson (Jude Law) ska gifta sig, och Sherlock (Robert Downey, Jr) är hans best man. Redan under svensexan tillsammans med både Sherlock och Mycroft Holmes (Stephen Fry) börjar saker gå åt pepparn, när Sherlock hälsar på zigenarspågumman Madame Simza (Noomi Rapace) och blir påhoppad av en kosack, innan Watson äntligen kan få sin brud (Kelly Reilly) Det blir ju inte bättre av att det lyckligt gifta paret blir överfallna av Moriartys (Jared Harris) hejdukar på tåget till smekmånaden i Brighton, men Sherlock har redan förutsett saker och ting och hivar bruden i drickat och drar in Watson i ännu en vild jakt över hela Europa för att stoppa den slemme skurken.

---

Jag gillade A Game of Shadows. Guy Ritchie kör som han brukar, och använder sitt högnerviga tempoväxlande och hårda klipp på närbilder som ploj för att visa Sherlocks tankebanor. Resultatet är en rätt fartfylld actionvariant av Sherlock Holmes, som dessutom tar in rätt höga politiska nivåer i sin förvånansvärt intelligenta plott.

Robert Downey Jr gör en förvånansvärt rolig Sherlock, lite som Benedict Cumberbatch fast snygg och med humor. Jude Law är fantastiskt rakryggad och stel, och jag älskar det. Jag gillade Noomi Rapaces zigenarkvinna, som använder stereotypen som förklädnad för en bra mycket mer komplex roll därunder. Kelly Reilly har till en början en rätt menlös roll, men växer i slutet och får mer agens efter att hon kastats av tåget. Och Stephen Fry… man måste ju bara älska honom! Det är den enda person i världen som kan övertrumfa Holmes.

Det enda som stör mig en smula är att Simza och Mary aldrig träffas, så det blir inte mycket bechdel i den här, trots att båda har agens.

Filmen kändes dock bra mycket längre än den var, förmodligen för att jag såg den på TV4 med miljoner ton reklam. Den var gott och väl en halvtimme längre.

Men jag är nöjd. Nu kanske jag borde se den första Guy Ritchie-Sherlock-filmen också.

 

[Minimoni]

Vill bara säga att jag också sett "into the woods" med ursäkten att barnen ville se den, men den är grym och jag har kommit fram till att jag verkligen gillar musikaler. Jag gillar rödluvan och häxan bäst i filmen, bagaren är minst kul av alla karaktärer som dras in i skogen som påminner mig om gamla "Drakar och Demoner" äventyr där skogen och dess permanenta och temporära invånare var äventyret, inget slår nostalgi.

Krille: Se den tidigare Sherlock-filmen, mycket bättre än uppföljaren i mitt tycke.

 

[Voldstagg13]

Jag har sett om 'Watchmen' (2009), jag var inte säker på att jag faktiskt hade sett den förrän efter halva. Den följer serien bra, det som har ändrats är mest för att filmen ska fungera (som jag ser det). Vansinnigt snyggt, rätt musik i tid (filmens tidslinje) och scener, bra skådisar osv. Det som stör mig är att superhjältandet görs för snyggt och tilltalande, en poäng med serien är ju det motsatta. Jag förstår naturligtvis att filmen ska säljas som just en 'superhjältefilm', så de snygga misshandelsscenerna ska tilltala action-publiken...men iallafall.
Det blir ändå: 4/5, serien är fortfarande 5/5.

 

[krank]

Den följer serien bra, det som har ändrats är mest för att filmen ska fungera (som jag ser det).

Efter att ha funderat en del landar jag nog i att jag rentav tycker att filmens plot är bättre, mer sammanhängande. Åtminstone vad gäller slutet, du vet, den Stora Planen som Avslöjas.

En vacker dag ska jag leta rätt på den där versionen av filmen som är typ super-extended och har Black Freighter inklippt... 215 minuter, mumma!

 

[Lukas]

En vacker dag ska jag leta rätt på den där versionen av filmen som är typ super-extended och har Black Freighter inklippt... 215 minuter, mumma!

har du inte sett the ultimate cut?

det tycker jag var dåligt av dig, det är ju utan tvivel den bästa klippningen av den filmen

 

[Krille]

Jag kom att se en Sherlock till, närmare bestämt The Abominable Bride.

Året är 1891. Emelia Ricoletti (Natasha O'Keefe) går helt bananas och skjuter som en galning efter sin make, innan hon blåser ut sin egen hjärna. Och det hade varit ett ganska tråkigt fall, om hon inte senare gått iväg från bårhuset för att skjuta sin make igen med en hagelbrakare. Två gånger.

Och det är då som det blir ett intressant fall för Sherlock (Benedict Cumberbatch) att ta sig an, till dr John Watsons (Martin Freeman) stora förtret. De rusar iväg till bårhuset och lämnar Watsons försmådda hustru Mary (Amanda Abbington) bakom sig.

Och mycket riktigt är Emelia Ricoletti väldigt död. Så vem är det då som håller på att skjuta andra försmådda makar runt om i landet?

---

…okej, den här var intressant. Jag blev väldigt förtjust i 1890-tals-estetiken och tyckte att Sherlock-Sherlock passade skitbra i den eran. Däremot var det snygga kamera-arbetet och snabba klippen mellan ledtrådarna som Sherlock uppfattar dem nästan helt borta. Det fanns en del krypiga konventionella skräckscener.

Moffat har fortfarande svårt för att skriva roller för kvinnor. Kruxet tror jag är att han tror att han har lyssnat på kritiken och fattar grejen med hela suffragett-plotten, men en enda replik –

Spoiler

Mycrofts "Let them win"

– visar att han missar hela jefla poängen. Hela grejen visas från männens perspektiv, och den lilla agens som Mary får ha händer off camera. Då var det klart mycket bättre hanterat i Guy Ritchies film ovan.

Sen var det stora avslöjandet –

Spoiler

Det vill säga, filmen utspelar sig i Sherlocks överdos i nutid, inte år 1891

– på tok för tidigt, så halva filmen tappade liksom poängen.

Men det finns bra saker. 1891 är fortfarande en asrolig tid att ha Sherlock i. Grejen med Hooper var suverän! Martin Freeman är superb som skådespelare och klarar 1890-tals-Watson lika lysande som en modern Watson. Benedict Cumberbatch är asbra som manisk, och bäst är han när

Spoiler

Moriarty dyker upp i hans knarkdrömmar.

Jävlar vad bra de två sparrar verbalt!

Men i slutändan… jag tror faktiskt jag ska svära i kyrkan lite. Jämför man 1890-Sherlocks så föredrar jag nog Guy Ritchies version framför Stephen Moffats.

 

[krank]

Jag har haft Ex Machina på min Plexserver i flera månader, och nu tog jag tagi att se den också.

Den handlar om Caleb, en ung programmerare som jobbar för Bluebook (inte-alls-google). En dag vinner han ett personallotteri där han får åka och bo en vecka hos inte-alls-googles excentriske enstöring till grundare, Nathan.

Det visar sig att Nathan har byggt en AI, som han dessutom satt in i en kropp som ser ut som en söt, lite blyg tjej. Calebs uppgift är att utröna om Ava, som AIn heter, är intelligent på riktigt, har ett medvetande.

Jag tyckte om den här filmen. Nathan var jävligt obehaglig, Ava svårläst (visar hon riktiga känslor eller fejkar hon? Vad är verkligt, vad är falskt? Vem ljuger, och om vad?) och Caleb hyfsat sympatisk.

Jag tyckte också om slutet. Spoiler time!

Spoiler

Min tolkning: Caleb och Nathan var båda män som var ute efter Ava på olika sätt. Nathan var ett manipulativt svin som ville kontrollera henne, och som dessutom förgrep sig på hennes systrar rätt rejält. Och även om Caleb på ytan var sympatisk så tänkte han fortfarande inte på Ava som en riktig person; var mer fascinerad av henne som koncept eller objekt. Välvillig objektifiering men ändå objektifiering. Ava bröt sig loss från männen som ville kontrollera henne, för att kunna leva sitt eget liv utan någon man att ta hänsyn till.

Jag gillar verkligen kopplingen mellan människors oförmåga att tänka sig en AI som en riktig person och mäns oförmåga att tänka sig kvinnor som riktiga personer. Männen ser en varelse, ett "det" som manipulerar för att få sin vilja fram. Medan verkligheten är en människa, som använder de verktyg som står till buds för att bli fri och skaffa sig handlingskraft.

Jag gillar verkligen, VERKLIGEN den där twisten, att filmen går från "är Ava manipulativ eller inte" till "klart hon är manipulativ, och det är något bra". Snyggt jobbat, tyckte jag. Från Ava som passivt objekt, det vi intresserar oss för, till Ava som aktiv aktör, som tar hämnd på sin skapare och lämnar sin "vita riddare" bakom sig.

Sedan var ljudet jävligt välgjort också.

Jag har egentligen bara ett klagomål, och det är att filmen kändes fördjävla lång. Den hade kunnat kapas med en 20 minuter utan problem, är jag nästan säker på. Jag lär inte se om den om det inte är precis rätt sällskap. Men den är sjuuuukt bra ändå. Alla borde se den. Svårt att betygsätta då, tänker jag.

BETYG: 4+/5