Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 31.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Bifur]

Jag har idag sett Solomon Kane från 2009.
Bra var:
- Stämning och miljö, schysst Warhammer-esque känsla
- Suggestiva monster överlag (utom demonen på slutet), särskilt intermezzot vid den förfallna kyrkan gillade jag (går in i stämning/miljö också)
- Hyfsad action, på så att säga, rätt nivå för genren

Sämre var:
- Meta-ploten, ondingens övergripande målsättningar förblev egentligen oklara genom hela filmen, var de en reflektion av Kanes personliga historia eller någon som bara råkade sammanfalla (och varför gjorde de vad de gjorde i så fall?)
- Kostym för ondingarna var genomgående lite fantasilös, mest lite läderstuk a la Xena eller Hercules, ganska trist
- Skådespeleriet var väl så där, men höll den nivå jag förvntade mig så jag är inte besviken, inget erbarmligt

Betyg: Svag 4

 

[krank]

Jag funderade länge och väl innan jag valde vilken film som skulle bli film nummer 400 för mig i Filmklubben. Jag funderade på att se filmer som hade siffror i namnet, jag funderade på filmer som skulle vara bra nog att funka som jubiléumsfilmer.

I slutänden kollade jag i den del av min filmhylla som innehåller filmer jag äger men inte sett - antingen inte sett alls eller bara inte brutit plasten och stoppat in just den skivan i spelaren. Där står en liten grupp filmer som stått där sedan filmklubben började, och som i själva verket var en av anledningarna till att filmklubben startades - det var filmer jag av någon anledning fått för mig att jag borde se, och som jag ville liksom ge mig själv en anledning att se. Hyllan har växt och krympt, men några filmer har som sagt stått kvar rätt länge: Saturday Night Fever, Staying Alive, Trainspotting, School of Rock, Death Race, Clockwork Orange, The Shining, Tornado, Leif, Stinsen Brinner, Swing It Magistern, Blues Brothers och några till.

Ikväll har jag genomlidit Saturday Night Fever.

Den handlar om en pinsam, homofob och rasistisk idiot som kan dansa väldigt bra. Han umgås med några andra pinsamma, homofoba idioter. Han träffar en obehaglig, jobbig tjej som är mytoman.

Alltså, att filmen gör det väldigt klart vilka materiella omständigheter det är som gjort alla karaktärer i hela filmen såpass djupt osympatiska som de är, gör inte att jag blir mer intresserad av dem. Fine, jag fattar var de kommer från, jag fattar hur de formats av samhället och sin klasstillhörighet, men behövde jag verkligen se detta utspelas på film i två timmar för att fatta hur det sociala arvet funkar? Hur svåra förhållanden får folk att vilja hävda sig på andra arenor? Hur folk tar på sig masker för att ge sig lite värdighet? Nä, det behöver jag inte.

Så: det här är en rätt ointressant historia om obehagliga personer.

Det enda som hindrade mig från att stänga av filmen efter max en halvtimme var musiken och att jag hade något att pyssla med under tiden.

BETYG: 2/5

Jag ska nog göra en liten utrensning i den där hyllan. Ge bort lite filmer jag uppenbarligen aldrig kommer att se. Jag tänker inte tvinga mig att se mer film som egentligen inte intresserar mig.

 

[Voldstagg13]

"En Jekyll and Hyde-version för MTV-generationen" (återgivet citat från DVD-asken): 'Jekyll + Hyde (2005(DVD-omslaget)/2006(nätet)) med Bryan Fisher, Bree Turner , Jeff Rope m.fl. R.L.Stevensons berättelse i ännu en ny version (kämpar väl med Frankenstein och Dracula om antalet versioner och återanvändningar) där en medicinstuderande skapar en ny drog med sidoeffekter. Nu kunde referensen till Jekyll/Hyde ha slopats, det handlar om droger och dess påverkan, men titeln ger väl extra säljvärde. 'Förvandlingen' är för filmens Jekyll fantastisk i början (det brukar väl vara så), sedan tar hans 'drog-jag' över och formar hans psyke.
Ingen monsterhistoria, men en bra uppbyggd thriller om just droger, beroende och begär. Bra skådespelare på väg ut i karriären, rätt krypande, svettig stämning (om än uppenbart vart det ska landa, men just det är inte det viktigaste här) och snyggt filmat. Sen kunde de gamla, slitna 'slasher'-klichéerna slopats, men de stör inte så mycket. Snyggt, fungerande och obehagligt på rätt sätt: svag 4/5.

 

[Voldstagg13]

"How human to bring a Kirk to a Spockfight": 'Star Trek' (2009), med Chris Pine, Zachary Quinto, Zoe Saldana m.fl. Jag såg om första filmen i 'reboot'-serien, jag är glad att jag såg den på bio första gången, och jag gillar den fortfarande. Det är mycket som ska in: första gången alla träffas vid olika tillfällen och situationer, bakgrunder och personliga drag. Jag tycker att det flyter på bra och det är ingen av de nya, i gamla roller, som jag känner borde ersättas. Det blir nog 5/5 i alla fall, delvis för att filmen håller sig till dryga 2 timmar utan onödigt fett, delvis för att jag känner mig snabbmatsmätt och underhållen.

 

[krank]

Jag har varit på bio igen och sett Suicide Squad. Och varje gång jag ska skriva den titeln är jag skitnära att skriva "Suicide Girls" men det är ju en, öh, helt annan grej.

Hursomhelst, det här är en DC-film vilket i vanlig ordning betyder att jag i princip inte har någon relation till någon av karaktärerna. Den handlar om ett gäng vad jag antar är hyfsat kända DC-superskurkar som övertalas/tvingas rädda världen. Det är väl typ så mycket sammanfattning man behöver, tänker jag. De som är med är iaf Harley Quinn (typ den enda jag faktiskt känner igen lite, litegrann även om jag inte läst eller sett något med henne), Deadshot, Killer Croc, Diablo och Captain Boomerang(?). Andra som är med inkluderar Katana, Jokern och Enchantress. Säkert fler också, men de minns jag isf inte namnet på. Amanda Waller är med också, så var det.

Vi lever i superhjältefilmernas guldålder, så allting är såklart mycket snyggt, snygga actionscener, den som gjorde filmen fattar att 3d är bra i slowmotion och kör därmed en del slomo... Skådespeleriet är helt OK. Plotten är OK.

Jag uppskattar att det ändå är en del kvinnliga roller både i förgrund och bakgrund (kvinnliga vakter, soldater etc) och att den halvonda chefen är kvinna. Enchantress är sådär skittråkig som skeletoronda skurkar generellt är.

Harley Quinn... är nog filmens huvudperson. Manuset verkar handla mer om Deadshot, men hon stjäl ju showen rätt ordentligt. Det som är trist här är att hon är en sån stereotyp - "snygg men helgalen". Och jag vet att det är så i serierna, men hennes origin story är så jäääääääääävla tråkig. Herregud vad trist den är. Karaktären i nutid kan man med lite god vilja anse har en massa egen agens, utom när hon är i närheten av Jokern (då blir hon mest en accessoar till honom). Men hennes backstory är ju i princip att hon gjordes till sitt nuvarande jag av... en man.

Så. trött.

Och inte blir jag mindre trött av att

Spoiler

hon drömmer om ett superheteronormativt hemmafruliv med två komma fem barn och giftemål med Jokern

heller. Sämt är det, SÄMST.

Men okej, snygg action, potential till bra uppföljare, egentligen inte sämre kvinnorepresentation eller kvinnobild än andra superhjältefilmer (jag blev så bortskämd av nya Ghostbusters att det tar ett tag för mig att vänja mig vid den slaskgryta Hollywood är i vanliga fall).

BETYG: 4/5


EDIT: Åh, musiken är jättebra. Lite förutsägbar på ett sätt t.ex. Guardians of the Galaxy inte var, men bra.

 

[Krille]

Men hennes backstory är ju i princip att hon gjordes till sitt nuvarande jag av... en man.

Eftersom det har varit hennes backstory sen september 1992 så har jag en känsla av att oavsett hur sunkigt det är så hade manusförfattaren och/eller regissören dött om det hade ändrats.

 

[krank]

Eftersom det har varit hennes backstory sen september 1992 så har jag en känsla av att oavsett hur sunkigt det är så hade manusförfattaren och/eller regissören dött om det hade ändrats.

Ja, jag veeeet... Men det är så trist att se den huvudsakliga kvinnliga karaktären i en sån här film vara så trist heteronormativ och i grunden osjälvständig. Jag menar, hade hon varit lite mera självständig och inte så uppenbart heteronormalitetstörstande i filmens nutid så hade backstoryn spelat mindre roll för mig, men nu blir det som ett helt paket av "uuugh" som gör det svårt för mig att njuta fullt ut av hennes övriga antics. Jag menar, hon ÄR en rolig karaktär, även om hela "översexualiserad knäpp brud"-grejen är lite överspelad. Men det dras ner av allt bagage. Hon hade inte behövt ha hela resväskan, det hade räckt med en liten magväska.

 

[Mundo]

Ja, jag veeeet... Men det är så trist att se den huvudsakliga kvinnliga karaktären i en sån här film vara så trist heteronormativ och i grunden osjälvständig.

Jag fattar problemet med att hon är osjälvständig men vad är problemet med att hon är heteronormativ? Alltså, missförstå mig rätt, jag uppskattar väldigt mycket lgbt-positiva karaktärer i media av alla dess slag, men jag ogillar inte en karaktär för att det är en person av kvinnligt kön som vill ligga med någon av manligt kön.

Spoiler

Sen vette-fan om det utmålas som något positivt i filmen, alltså det är Harley Quinn och Jokern vi pratar om. De är ju ökända för att ha ett stört förhållande där till och med i den tecknade serien för barn så misshandlar Jokern Harley till och från och vid minst ett tillfälle försöker han rent av mörda henne.

https://www.youtube.com/watch?v=rC5v5dLMW2A

Jag menar, hon ÄR en rolig karaktär, även om hela "översexualiserad knäpp brud"-grejen är lite överspelad. Men det dras ner av allt bagage. Hon hade inte behövt ha hela resväskan, det hade räckt med en liten magväska.

I övrigt brukar ju de kvinnliga Batman-karaktärerna mest handla om.. våldsamma representationer av intressegrupper (som bär sexy outfits), typ "Violent animal rights activist" eller "eco-terrorist".

 

[zonk]

Ja då har man klämt en till Hitchcock! Livbåt, från 1944. En väldigt blandad grupp människor överlever torpederingen av sitt skepp och hamnar på en livbåt, men räddar ombord en tysk. Förvecklingar inträder. Ibland blir det jäkligt bra med såna här filmer som utspelar sig på en väldigt begränsad arena, men här blir det inte sådär lysande. Ändå inte en dålig film, Hitchcock brukar sällan göra en sådär riktigt dunderbesviken.

Tre matroser av fem möjliga.

 

[krank]

Jag fattar problemet med att hon är osjälvständig men vad är problemet med att hon är heteronormativ? Alltså, missförstå mig rätt, jag uppskattar väldigt mycket lgbt-positiva karaktärer i media av alla dess slag, men jag ogillar inte en karaktär för att det är en person av kvinnligt kön som vill ligga med någon av manligt kön.

Spoiler

I det här fallet handlar det snarare om att hon eftersträvar en mycket traditionell, heteronormativ kärnfamiljsgrej. Inte att hon är hetero, utan att hon vill ha den traditionella binära heteronormen med klassiska könsroller i ett äktenskap etc

Och framför allt kontrasten mellan hennes utåtagerande "jag gör vad jag vill"-grej. Det är bara så trist när kvinnor som "gör vad de vill" ska visa sig innerst inne vilja vara hypertraditionella hemmafruar typ.

 

[Mundo]

Ah ok, det köper jag.

 

[Bolongo]

Jag har sett Mythica 3: The Necromancer. Eftersom jag har haft dvd:erna till och med del 4 liggande ett litet tag, och den 5:e och sista delen antagligen kommer att postas till mig snart, tänkte jag göra ett ryck för att komma i fas med tittandet.

Som titeln kanske antyder är The Necromancer starkt fokuserad på filmseriens A-plot: nekromantisk magi och den onda artefakten som förstärker sådan. Men det vet inte hjältarna från början, utan filmens B-plot (ett uppdrag från tjuvgillets ledare, som utförs under tvång) bara råkar leda dem till en ytterligare del av "the darkspore". How convenient.

Detta är en mörkare film än de två tidigare delarna, med en hel del motgångar för hjältarna. Vilket är helt traditionellt för mittpartiet i en berättelse. Jag gillar i synnerhet - och nu kommer något av en spoiler, antar jag - att den svagaste länken bland skådespelarna får sin karaktär eliminerad.

Annars är temat för denna del mer av allt. Mer specialeffekter (även om de inte alltid är de mest övertygande är det positivt att ansträngningen görs). Mer egenbyggda kulisser (istället för att allt utspelar sig på hedar och i skogar). Mer scener med Kevin Sorbo (som faktiskt gör skäl för sin second billing den här gången - det var något av ett skämt i de tidigare delarna att de var "starring Kevin Sorbo", och så hade han en liten cameo). Mer av Matt Mercer (som nu får möta Marek face-to-face).

Ibland svallar entusiasmen över på bekostnad av logiken. Till exempel under en scen på ett slagfält, där det utbryter explosioner här och var, som av artillerield. Men det är ju bara vanliga medeltida människor mot orcher - inget tyder på att de har magiker med sig, eller ens särskilt avancerat krigsmaskineri, så vad är det som orsakar krevaderna

Även dvd:n är litet uppgraderad denna gång: textningen följer vad personerna faktiskt säger hela vägen igenom, och det finns ett kommentarspår. Det sistnämnda består av de fyra skådisarna som spelar hjältarna, och är väl inte direkt det matigaste kommentarspår jag hört, men några roliga anekdoter kommer ändå upp

De här filmerna blir alltså inkrementellt bättre för varje del. Hoppas det håller i sig.

 

[Anchorman]

Också sett Sucide Squad

Eftersom Krank redan samanfattat handlingen så dyker jag på min åsikt.
Filmen är väldigt sterotypisk för en DC film, dvs, börjar bra som fan och sen blir den ständigt sämre och sämre.
Storyn är helt ologisk, man vill ha ett team som kan besegra en eventuell framtida terrorist superman, så man tar in.... En alkoliserad man som kan kasta boomeranger bra... En galen kvinna som har ett baseboll trä... Det hela blir bara jättelöjligt. Sen att skurkarna som dem slåss mot är så ointressanta som det går gör ju inte saken bättre.
Sen är Jokern där vilket han inte hade behövt vara.

2/5 Återigen en dålig DC film :/

 

[Rhodryn]

Nu har jag ju inte sätt Suicide Squad än, och jag är faktiskt lite osäker på om jag vill se den på bio pga vad jag har hört från recensioner från folk/företag som jag följer när det gäller film, men även internet som helhet också. Men...

Warner Bros måste verkligen lugna ner sig. De försöker pumpa ut dessa filmerna utan att ge skaparna tid nog att verkligen förfina produkten.

WB hyrde in David Ayer i oktober 2014 för att skriva och regisera filmen. Han skrev skriptet på ca 6 veckor, varpå WB tyckte det var tillräckligt och bra nog, en ca 4.5 månader senare under april 2015 började man filma, filmningen tog ca 4 månader (vilket inte är så himmla ovanligt, kanske i överkanten, de flesta filmer ligger på mellan 4-12 veckor), och sen var det ett års arbete innan filmen nu kom ut ju (vilket är lite ovanligt, oftast ligger man på 2 år här).

Om man tar Captain America: Civil war som exempel, för att jämföra. Deras filmnings period var lika lång som Suicide Squad, och de filmade det under nästan exakt samma tid också som Suicide Squad (Civil War började och slutade sin inspelning en ca 2 veckor senare). Däremot var det bara 8 månader som de arbetade på filmen från att de filmat klart till's filmen kom ut (Marvel har nästan alltid haft en väldigt snabb process för att skapa filmer, och specielt från slutet av filmning till släpp av filmen tenderar vara en snabb process, oerhört snabb faktiskt ju eftersom 2 år brukar vara standard). Men där den absolut största skillnaden kommer in i det hela är förproductionen... där Suicide Squad hade ca 6 månaders förproduktion innan man började filma, så hade Civil War 18 månader, där regisörerna (Russo bröderna) kom in och började bearbeta materialet en ca 14 månader innan de började filma.

Så som sagt... WB måste verkligen lugna ner sig... specielt med deras förproductions tid. Och de måste verkligen sluta försöka konkurrera med Marvel. Anledningen till varför Marvel klarar av att pumpa ut sina filmer någerlunda snabbt (en ca total tid på 3 år i de flesta fallen tror jag, vanligast för filmer är en total tid på 5 något år, i vissa fall längre), där tiden från slutet av filmningen till att filmen kommer ut är så ovanligt kort som den är för Marvel, och att de fortfarande lyckads producera filmer som är åtminstone bra i folkets ögon (om inte riktigt jäkla bra i vissa fall), är för att Marvel har spenderar nog med tid på förproduktionen så att de flesta problemen redan har strukits ut innan man börjar filma. Samtidigt så arbetar ju Marvel redan med en någerlunda klar "roadmap" för vad varje film ska vara, och hur den ska passa ihop med alla andra filmer de har gjort, gör, och kommer göra... så även där så har Marvel en faktiskt utarbetad plan.

Och mycket av det är ju tack vara Kevin Feige som är huvudsnubben på Marvel Studios, där han har väldigt stor kontrol på vad som försigår, och där Disney låter dem vara och sticker inte sinna fingrar i gröten allt för mycket. Disney verkar ha gjort samma med Star Wars så långt som vi vet. Och SW Rogue Squadron och SW VIII kommer få visa om Disney helt håller sig till samma formula som de har gjort med Marvel... med andra ord, hyra in kompetenta arbetare, låta dem göra sin grej, och inte lägga sig i allt för mycket i vad de gör.

Vilket är något som WB tydligen har svårt med nu för tiden verkar det som. För tydligen ska där ha varit en hel del ego från olika WB personer som spelade sin roll i skapandet av Suicide Squads, och tydligen ska där ha funnits två olika klippningar av filmen som det kämpades och drogs fram och tillbaka om hos WB. WB måste försöka hitta deras Kevin Feige, och/eller eventuelt Lucasfilms version med Kathleen Kennedy (som sagt vi kommer veta om en ca 18 månader hur hennes hantering av Star Wars kommer vara), och sedan låta den/dom personen/personerna som de har hyrt in för att arbeta med filmerna vara, och inte röra om gröten med sina fingrar allt för mycket... så att de personerna kan för göra sin grej.

Liknande grejer verkar ha pågått med Batman vs Superman också... där de sen försökte rädda projektet genom att skjuta fram släppet av filmen med över ett år. Vilket de ju inte gjorde med Suicide Squad.

 

[Bolongo]

Jag gick, litet mot bättre vetande, och såg Suicide Squad. Eftersom jag inte tror att alla här läser min blogg, klipper jag in texten därifrån:
För att ge kontext till denna recension måste jag deklarera att jag tyckte Man of Steel var en nästan helt värdelös film, och Batman v Superman var en liten förbättring men fortfarande mestadels kass. Så varför gick jag och såg ännu en film baserad på DC-serier? Tja, det är ett helt annat kreativt team bakom Suicide Squad (för att vara exakt ett enmans-team vid namn David Ayer), och det fanns under marknadsföringen tecken på att Warner Bros. börjat fatta galoppen litet bättre.

Låt oss göra ett snabbt dyk ned i den nämnda marknadsföringen. För ett år sedan släpptes en första teaser som var gravallvarlig i tonen. Men ganska snart märkte de att mottagandet var ljummet, och publiken verkade efterfråga mer humor. Så efter en period där det ryktades att det gjordes en massa nyinspelning, fick vi se en rad med trailers som istället betonade den svarta komedin. Det kändes plötsligt mindre The Dark Knight och mera Deadpool.

Så vilken referens är mest lämplig för den slutliga produkten? Tja, det varierar från scen till scen. Suicide Squad är ett lapptäcke av olika impulser som blivit nödtorftigt hopsytt i redigeringsrummet, och resultatet är att ingenting egentligen hänger ihop. Men det lutar mer åt det allvarliga hållet, så den mer humorbetonande marknadsföringen skulle jag kalla falsk sådan. Vissa klipp jag sett i trailers finns inte ens med i själva filmen.

Men låt mig säga några positiva saker. Till skillnad från Snyders filmer finns här faktiskt en röd tråd. Den personlighetskluvna klippningen gör att övergångarna från scen till scen inte alltid är begripliga, men det finns åtminstone en konsekvent övergripande handling. Några av skådespelarna räddar sina roller genom ren karisma: Viola Davis, Margot Robbie och Will Smith lyckas i alla fall hindra min uppmärksamhet från att lämna salongen.

Actionscenerna är sisådär. De är stundtals intressanta, men hämmas av för många snabba klipp. Det hjälper heller inte att de vanligaste motståndarna bokstavligen är ansiktslösa svarta klumpar.

Jag har redan antytt att filmen har strukturella problem. Förutom de snabba skiftningarna i tonfall är den fylld med flashbacks - många av dem i de klumpiga inledningsscenerna där Weller skall sälja in sin plan att tvinga skurkar att göra black ops istället för att försöka hitta hjältar. Exakt varför detta är en god idé framkommer inte. Antagligen har det något att göra med "deniability" och att hon är mer bekväm med underlydande som hon har en hållhake på.

Finns det ett rekord för flest malplacerade klassiska rocklåtar på ett filmsoundtrack? I så fall tror jag Suicide Squad kammar hem det. Jag menar, "House of the Rising Sun" och "Sympathy for the Devil" inom de första 5 minuterna? Verkligen?

Trots alla problem och irritationsmoment kände jag mig faktiskt periodvis underhållen medan jag satt där och såg på filmen. Men när jag kom ut ur biografen kände jag mig bara tom inombords. Varför detta, frågade jag mig.

Om vi verkligen skall gå till botten med problematiken här så är den filosofisk. Närmare bestämt etisk. Ayer har samma nonchalanta inställning till död och förintelse som Nolan och Snyder. En stor del av en amerikansk stad (jag tror de nämner vilken i förbigående, men jag glömde namnet omedelbart) och dess befolkning blir utplånade, liksom mängder av de soldater som skickas in, och ingen verkar bry sig. Att problemet uppstår till att börja med är faktiskt helt och hållet Wellers fel: allt självmordspatrullen egentligen lyckas med är att sopa hennes felberäkning under mattan, något som filmen tydligt demonstrerar men vägrar att ta ställning till. Alla karaktärer är skurkar - Weller är som redan borde framgått värst av dem alla, fångvaktarna på Belle Reve är sadistiska svin, inte ens Rick Flagg är särskilt renhjärtad. Visst, i början tjafsar han litet om det dumma i att använda brottslingar, men senare blinkar han inte ens när Weller - hur skall jag säga detta utan spoilers - löser ett personalärende på ett sätt som vore värdigt Jokern. (Jared Leto är i förbigående sagt den sämsta Joker jag någonsin sett på film eller tv.) Ingenting i den här filmens värld har någon betydelse eller några förnuftiga konsekvenser. Det finns ett ord för detta: nihilism. Vilket förklarar min tomhetskänsla, och jag tror det kan vara en början till att förklara varför hela DCEU-projektet klingar så ihåligt.

Suicide Squad blottar på sätt och vis en fråga för hela superhjältegenren. Vad handlar den egentligen om? Efter en stunds reflekterande kommer jag fram till att Farbror Ben sammanfattade det bäst: "With great power comes great responsibility." Detta betyder inte att varje karaktär måste vara ansvarstagande, men om berättelser om människor med stora krafter skall vara tillfredsställande så måste narrativet utkräva någon form av ansvar. Min hypotes är att den fiktiva världen måste lyda under någon slags karmalag. Handlingar måste få konsekvenser.

Men den här filmen sammanfattas istället bäst av Harley Quinn. Efter en dialog med Deadshot om hans eventuella principer mumlar hon, knappt hörbart, "Just another textbook sociopath."

 

[Max Raven]

Jag har också sett Suicide Squad.

I korthet: Det blir aldrig tråkigt och actionscenerna är överlag bra. 3 av 5. Den är inte dålig, den är inte bra. Jag gillade den mer än Age of Ultron,vilket inte säger väldigt mycket kanske.

Konceptet bakom gruppen är enkelt, men kanske inte helt ordentligt kommunicerat i filmen: Fixa en grupp inspärrade superskurkar, applicera mot eventuella hot, applicera morot (kortare straff) med piska (Wedlock).

Ur min synvinkel har filmen några smärre problem, utöver att det är lite ojämn ton:

Dels så är det väldigt mycket flashbacks, långt in i filmen. Deadshot får en hög som "typ ledaren" för gruppen, men han behöver verkligen inte det, utan det blir mer ansträngt. Will Smith, sluta kladda ner manus bara för att du inte pallar att spela "riktig" skurk. På den linjen - jag kanske får skit för det här, men personligen tycker jag det hade räckt med en kort sammanfattning som de hade med Waller när hon presenterade sitt prospektiva gäng - och hellre på vilka de är (Deadshot görs rätt här) och mindre hur de fångades - de kunde faktiskt skippat den här biten helt och tryckt mer på att bygga upp skurk och mer grupptid. Det finns en del bra scener här, men istället för att försöka trycka in allt i filmen genom att sprida ut det så att berättelsen blir spretig så kunde de tagit mod till sig och skurit bort.

Skurken hade kanske mått bättre av att vara något yttre hot som byggts upp. Ja, jag vet, berättelseekonomi och de ville ha in det där eftertextklippet, men de kunde lagt mindre tid på att bygga upp huvudskurken och återigen skippat flashbacks och samma scen med mindre förändringar två gånger. De hade till och med kunnat göra en skurk som helt okänd faktor som Suicide Squad skickas in mot utan förklaring till varken protagonister eller tittare - vilket förmodligen hade gett mer genomslag. Både det här och filmens evinnerliga flashbacks är en slags överförklarar-sjuka som (amatör)filmskapare i Hollywood verkar lida av.

Den sista är den plötsliga helomvändningen gruppen gör genom att gå från motsträviga skurkar till bästa polare som helt plötsligt vill stoppa antagonisten på 5 minuter utan ordentligt byggd grund för det hela. Det kanske hade kännts mindre konstigt utan de evinnerliga flashbacksen överallt...

Sedan är slutstriden mot BBEG ganska statisk och ointressant. Folk hugger efter varandra inom samma område på 10x10 meter. Oinspirerat - hade det varit mer rörelse och mindre grandstanding eller för den delen collateral damage så hade det varit bättre. Men precis som i de flesta bosstrider Dragonball Z så är det protagonist mot antagonist i miljö som inte gör någonting, utan någon som ens hotas av förstörelse, kanske med lite massförintelse, fast inte på nära håll utan mer på avstånd. Age of Ultron gjorde samma grej i sin slutstrid genom att evakuera all civilbefolkning på lite ansträngt sätt, men jag vill minnas att det var lite mer rörelse i slutstriden där.

Edit: En sak som inte framgår tydligt i filmen men är tydligt för mig som man lätt kan missa är att Suicide Squad-gänget inte är sammanslängda för att ha ijhäl/besegra skurken. Deras mål är faktiskt vad som står på burken - extrahera vital personal. Att sedan manuset helt misslyckas med att trycka på detta hjälper inte heller slutet.

Kunde varit tajtare, kunde ha haft färre flashbacks överallt, kunde haft intressantare strider - och kanske haft lite mindre "skurkar som är kompisar som typ Guardians" och kanske mer "folk som är usla på att samarbeta men tvingade till det". Vänskapens kraft förstör den här filmen.

Ja ja, alltid trevligt med lite Amanda Waller, även om hennes mordiska agerande kändes tämligen out-of-character för mig.

För övrigt har jag fortfarande inte sett Man of Steel (för att jag inte är intresserad av en cynisk variant av Superman) eller BvS (för att filmen verkar vara 95% tomt snackfiller med 5% action), så de har inte påverkat min åsikt av den här filmen såtillvida att jag inte jämför med hur de var.

 

[Rhodryn]

Så vilken referens är mest lämplig för den slutliga produkten? Tja, det varierar från scen till scen. Suicide Squad är ett lapptäcke av olika impulser som blivit nödtorftigt hopsytt i redigeringsrummet, och resultatet är att ingenting egentligen hänger ihop. Men det lutar mer åt det allvarliga hållet, så den mer humorbetonande marknadsföringen skulle jag kalla falsk sådan. Vissa klipp jag sett i trailers finns inte ens med i själva filmen.

Really? *refering to the bolded part of the quote*

För utefter vad jag har hört så ska versionen som har kommit ut varit den mer "lättsamma" versionen.

WB var ju rädda för hur Suicide Squad skulle bli mottagen redan från början... men specielt efter hur Batman vs Superman togs emot av de flesta. Så de startade upp processen att ha två olika klippningar av filmen för att se vilken som folk gillade bättre. David Ayer klippte ihop sin version, och företaget som gjorde den där teasertrailern som alla gillade gjorde det andra klippet av Suicide Squad.

David Ayers version "förlorade", för de testgrupper som WB visade de olika klippen för gillade den här "lättsamma och roliga" versionen bättre.

Jag har en känsla av att WB kanske har skjutit sig själva i foten här igen... både genom att köra en väldigt lättsam marknadsföring, och genom att inte bara låta David Ayer göra sin grej... för om man kollar på David Ayers resume så kan man se att han tenderar inte att hänga särskilt mycket i de mer lättsamma områdena av filmer.

Collider snackar om detta i denna videon nedan. Det startat vid 1:30 och slutar precis innan 11 minuter... dock räcker det att kolla fram till ca 2:50 om man inte vill höra vad personerna i videon har att säga om det.

 

[Bolongo]

För utefter vad jag har hört så ska versionen som har kommit ut varit den mer "lättsamma" versionen.

Jämfört med vad, är frågan?

Jämfört med en teoretiskt helt humorbefriad ursprungsversion, så visst. Då har de lättat upp stämningen en del.

Men min poäng är att humorn blivit inströdd som enstaka repliker eller scener som inte påverkar helheten särskilt mycket. Helheten är fortfarande baserad på en väldigt deppig story. Grundkänslan är inte humoristisk. Som jag säger i min recensionen är grundkänslan "inget betyder något, allt är meningslöst".

P.S. Killarna i videon ovan som vill se mer av Jokern? Deras åsikter ger jag noll och intet för.

 

[Rhodryn]

Jämfört med vad, är frågan?

Jämfört med en teoretiskt helt humorbefriad ursprungsversion, så visst. Då har de lättat upp stämningen en del.

Jag tror ju inte att den andra versionen var helt humor befriad... den humor som finns i den som kommit ut hade ju antagligen också funnits i David Ayers version... det var ju trots allt David Ayer som både skrev och regiserade filmen, han var ju där när allt spelades in ju. Så samma eller liknande scener hade ju antagligen funnits i Ayers version... fast med andra scener med i den, scener som WB kände var för mörka.

Men min poäng är att humorn blivit inströdd som enstaka repliker eller scener som inte påverkar helheten särskilt mycket. Helheten är fortfarande baserad på en väldigt deppig story. Grundkänslan är inte humoristisk. Som jag säger i min recensionen är grundkänslan "inget betyder något, allt är meningslöst".

Men där finns en chans att David Ayers version hade kanske flyttit bättre... att humorn hade kanske inte verkat så inströdd som du tycker att den är. För något som jag har sätt många säga om filmen är att det känns som en mängd scener som slängts ihop, men som inte verkar naturligt passa ihop, nästan som om där är scener som saknas mellan de andra scenerna.

Det var ju en av de grejerna som var problemet med BvS, att scenerna passade inte helt ihop ibland, där det kändes som att något saknades. Jag såg ju den där Extended Edition av BvS för en tid sedan, regisörens orginal klippning av filmen innan WB gick in och började mixtra, och den flöt faktiskt bättre med färre scenskiften som kändes som de kom från ingenstans. Där fanns ju fortfarande problem i den versionen, en del kvar sedan orginal klippet av filmen... men som film var den bättre än orginal versionen som kom ut först.

Så det finns ju en chans att vi kanske har en liknande situation här med Suicide Squad. Svårt att veta ju, eftersom David Ayers version av Suicide Squad har inte visats. Och kanske totalt onödigt att ens spekulera om så länge som WB inte släpper Ayers egna version. Men vi kan ju bara gå efter vad vi vet, och utefter vad vi vet så finns det en chans att WB sköt sig i foten igen.

P.S. Killarna i videon ovan som vill se mer av Jokern? Deras åsikter ger jag noll och intet för.

Ok? Hur kan det komma sig?