Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v32

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 32.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Vitulv]

Jag har kollat nya Ghostbusters!

Oj, här kan vi snacka om att folk lyckats göra en höna av en fjäder (tänker nu på alla starka känslor som uttryckts på nätet). Det är mycket svårt att lyckas bli upprörd av den här filmen. Det är i ärlighetens namn svårt att känna någonting alls.

• Storyn är en tunnare och lite tråkigare variant än originalet, men inte urusel.
• Huvudpersonerna är rätt flamsiga och jobbiga, men man hatar dem inte.
• Effekterna är rätt paddiga, men inte så att de sabbar filmen.
• Chris Hemsworths comic relief är rätt rolig, men man garvar inte högt, direkt.
• Skurken är lite cool vid något tillfälle i filmen.
• Ledmotivet har mixats om, men man blir ändå lite glad av att höra det.
• Tre helt omotiverade cameos blev mest till att man kliade sig i huvudet.
• Det är ett gäng uppenbara plot holes, men man är inte engagerad i storyn nog för att riktigt orka bry sig.

Jag gillar gamla Ghostbusters. Alltså inte på ett sådant där fanboi-fundamentalistiskt vis, men den var bra och mysig. Älskar Sigourney Weaver, Bill Murray, Dan Akroyd och Rick Moranis även om de knappast gjorde sina livs roller i den. Men trots att jag gillar den gamla har jag svårt att bli arg över den nya. Den känns mest lite omotiverad.

Ska vi säga typ 2/5? En ganska svag 2:a, men inte jättesvag?

 

[zonk]

Jahapp, igår klippte jag Tampopo - nudlarnas drottning. Det är en skönt udda och bitvis lätt osammanhängande japansk rulle från '85 som väver ihop lite olika historier, alla med mat som tema. Huvudstoryn är dock att en hård lastbilsförargubbe hjälper ensamma mamman Tampopo att bli en överdängare på att göra nudlar, mer specifikt nudelrätten ramen. Det blir en sabla massa vändningar och realismen är helt klart lite på undantag, men det är jävla charmigt och oväntat nog att man blir överraskad en hel del.

Bra grejer alltså! 5/5 - även om det inte är en tokstark femma.

 

[krank]

Eftersom jag sitter och kollar igenom alla Macrosserier och filmer så skulle turen förr eller senare komma till Macross 7 The Movie: The Galaxy's Calling Me.

Och, alltså... Filmen är 30 minuter lång, vilket är typ 5-6 minuter längre än ett vanligt avsnitt av Macross 7. Den lär vara helt obegriplig för den som inte sett c:a 40 avsnitt av serien... Min fråga är mest: Hur är det här en film? Varför är det inte ett avsnitt? Var det lättare att få budget till lite snyggare animationer och en ny låt eller två om man hävdade att det var en film? För det är ju typ den stora skillnaden mellan det här och något filler-avsnitt: de återanvänder inte lika mycket vad gäller animationer.

Backstory: öööh, long story. Men typ; det finns en flotta vars centralpunkt är Macross 7 och med syftet att... tja, ibland säger de "hitta en planet att koloniera", ibland är det "nå galaxens mitt". Macross 7 är en miljonstad inuti typ ett jättestort teknologisk snäckskal som kan öppnas och stängas. Invånarna är dels människor, dels Zentradi (jättestora humanoida utomjordingar) som nästan allihop genomgått "miklonisering" så att de blir samma storlek som människor. Borgmästaren för den civila delen av Macross 7 är Zentradi, kaptenen över den militära grenen är människa, de har åtminstone tidigare varit ett par och fått ett gäng döttrar. Den enda dottern som synts tidigare i serien är Milene, som joinat ett rockband tillsammans med den egoistiske skitstöveln Basara. Basara kan sjunga bäst i universum, och ger sig ut sin egna mecha så snart han får chansen, och sjunger mot fienden.

Spoiler

Flottan har nyligen börjat anfallas av en ny fiende, Protodeviln, som Basaras sång funkar mot.

På grund av "song energy". Originalserien Macross hade sina märkliga tillfällen, men den var ändå hyfsat jordnära i förhållande till det här. Den här serien är nämligen stollig as fuck. Sångenergi är vad som genereras av riktigt bra sångare. Det kan driva tillbaks Protodeviln, skapa färgsprakande visuella fenomen, stå emot vapen, återställa folk som tappat livslusten samt detekteras över halva galaxen.

I den här "filmen" hamnar Basara på en frusen planet där det sägs finnas ett stort monster i bergen.

Spoiler

Det är inget monster. Det är Milenes jättestora storasyster, som bosatt sig där för att kunna öva på sitt sjungande utan att störa folk.

Och... ja, det är över ganska snabbt. "Filmen" är som sagt 30 minuter - för lång för en kortfilm, för kort för en långfilm... Och egentligen ett helt OK avsnitt av serien.

BETYG: 4/5

 

[Mundo]

Jag har sett årets sämsta film: The Huntsman: Winter's War.

Den prequel/sequel lyckas på något sätt vara sämre än föregångaren, Snow White and the Huntsman, trots att denna film hade den fullständigt talanglösa Kristen Stewart i huvudrollen.

Problemen med filmen är många så jag ska försöka börja lite positivt med att lyfta det som är bra.

* Charlize Theron är snygg.
* Uhm... ehm... Och där var listan slut.

Filmen har dåligt manus, dåligt skådespel (Och USLA fejkaccenter), tråkiga komediska sidekicks, du kan gissa i princip varje gång någon öppnar käften vad scenen kommer leda till, striderna är dåligt koreografiskt, det finns ingen insats/anledning till att bry sig, halva jävla dialogen görs i viskningar och magin är tråkig.
Lägg till sjukt forcerade kärleksrelationer (två karaktärer blir bokstavligen talat kära i varandra för att båda två gillar att dricka vatten...), att de totalt lyckas krossa alla försök med övernaturliga/fantastiska element genom att ge fiender och övernaturliga varelser de mest generiska deviant-art-looken...

Nä alltså helvete vad dåligt detta var.
Såg du detta på bio så rekommenderar jag att du bränner ned bian för att de inte varnade dig för att detta var en skitfilm.

Det var som att se en Pre-Lord of the rings fantasy, ni vet en sån som man satt och och höll tummarna och bad att man äntligen skulle få se en Fantasy film som inte var skit också bara lyckas den faila på precis allt.

DE TOG BORT KRISTEN STEWART OCH ERSATTE HENNE MED FUCKING JESSICA CHASTAIN OCH DET BLEV SÄMRE?! HUR?! HUUUUUR?!


Men ja. Bränn ned din lokala bio, kräv skadestånd för mentala påfrestningar och gå och se Frozen istället.
Jevla mög.

1/5

(Om vi ska låtsas att bry oss om storyn så summeras den här av Krank, i den första fjärdedelen av posten. Ta det lungt, han gör det spoiler-fritt)

 

[Krille]

Jag har sett Zatoichi The Fugitive, den Zatoichi-film som jag tydligen hoppade över och den fjärde i serien totalt.

Blinde Ichi (Shintaro Katsu) sitter och njuter av livet då en odugling plötligt hoppar på honom. Han dör, förstås, men avslöjar att han gjorde det för belöningen på tio guldmynt på Ichis huvud. Så går det när man är en level 1 murderhobo och hoppar på en level 13-skurk. Ichi är dock en hederlig skurk, så han letar upp den unge murderhobons mamma, Maki (Sachiko Murase) för att be om ursäkt.

På samma värdshus som Ichi parkerar sig bor även Otane (Masayo Banri), en gammal flamma till Ichi (från The Tale of Zatoichi Continues, då i svartvitt) som nu blivit ihop med en skitsur ronin (Yutaro Hojo) som den lokala yakuza-klanen hyr in för att göra något åt arvtagaren till bankiren inom yakuza-gruppen, som värdshusvärdens dotter Onobu (Miwa Takada) är skitkär i…

---

…jag ger upp! Vilka som än skriver Zatoichi-filmerna borde ta samtliga amerikanska manusförfattare och nypa dem i örat, eller skicka Zatoichi på dem, eller nåt. Det är såååå jävla många förvecklingar som oundvikligen leder till konfrontationer, tragisk död och as-episka våldsamheter, och de får in allt det där på 86 minuter! Plus superstöddig dialog!

Ja, fotot och klippningen är gammaldags. Ja, japanskt skådespeleri är bitvis väldigt styltigt. Ja, fajtscenerna är visserligen välkoreograferade, men de har absolut inga extra effekter än viftande med stålpinnar och folk som rasar ihop i en hög.

Med två kvinnor i ståryn kunde man ju hoppats på en Bechdel-pass, men nej. De pratar aldrig med varandra, och skulle de göra det så skulle de säkert prata om Ichi eftersom den ena är tokkär i Ichi och den andra ser Ichi som en reservpappa. Så visst finns det nackdelar i manuset, men problemet är inte i mängd ståry.

 

[krank]

Jag har sett The Last Action Hero eftersom någon påminde mig om den genom att posta det här klippet på facebook.

TLAH handlar om en ung grabb, Danny Madison, som lever med sin morsa i en skitdålig del av New York. Hans pappa är död, låser man inte ytterdörren kommer det in knarkare och stjäl allt som är det minsta värdefullt, och så vidare. Danny har inga vänner. Ni fattar, det är lagom socialrealistiskt och gritty. Danny flyr verkligheten genom att kolla på formulaiska actionrullar; hans favoriter är Jack Slater-filmerna med Arnold Schwarzenegger. En dag erbjuder hans excentriska och nostalgiska biografmaskinistkompis honom en midnight showing av den kommande Jack Slater IV, och en magisk biljett han fick av Houdini en gång i tiden. En biljett som sägs leda till främmande världar... Danny hamnar, kort sagt, i filmen han tittar på - där actionfilmsregler gäller.

Filmen är lite spretig men lyckas hålla en rätt konsekvent röd tråd och de olika knäppa delarna funkar mycket bättre än man skulle kunna tro. Här finns socialrealism och gritty, svåra frågor om baksidan med att vara en actionhjälte, tidstypisk snygg Arnold-action, humor, animerade katter... Mycket av kritiken jag sett mot TLAH verkar gå ut på att den inte håller sig till en grej, en genre - men jag tycker att det är filmens styrkor. Den lyckas vara både en jättedum action, en kritik/undersökning av jättedumma actionfilmer, en pastisch på jättedumma actionfilmer, en komedi, en kulturkrocksfilm a' Beastmaster, en analogi över paradigmskiften i filmbranschen... Och allt passar på något sätt ihop. Ingen av smakerna tar över för mycket, och slutresultatet blir en soppa - men en god soppa.

En del av effekterna är inte jättesnygga, men det känns på nåt sätt som att det är lite meningen - och det stör inte. Explosionerna SKA se lite inklippta ut liksom. Det är kul med alla in-jokes och referenser. Det är intressant att följa metanarrativet och meta-metanarrativet; det här är ju en film om en film; och det är ganska snyggt hur filmen kommenterar på sin ramberättelse såväl som actionfilmen som är i den.

Den här filmen är så jävla bra. Den är inte riktigt en se-igen-dagen-efter-film, men den är rätt nära.

BETYG: 4/5

 

[Bolongo]

Jag har sett Mythica: The Iron Crown.

Man skulle kunna argumentera för att filmens titel är något av en spoiler. Å andra sidan nämns järnkronan tidigt i filmen, så principen "Chekhovs gevär" tyder på att den titulära magiska kronan kommer att bli viktig innan slutet trots att huvudpersonerna ignorerar den under mellanperioden.

I Mythica-serien verkar de gilla att bygga varje del på en ny struktur, denna gången är filmen i princip en enda lång jakt. Detta är förstås praktiskt för dem eftersom handlingen kan kännas varierad utan att egentligen behöva många scenerier. Naturligtvis är det sista delen av den onda prytteln som alla är ute efter, och med "alla" menas fler faktioner än någonsin tidigare - vilket också är bra för variationen.

Ett annat plus är att de tre överlevande huvudpersonerna genomgår utveckling av något slag. I synnerhet Marek, förstås, som ställs inför dramatiska val. Vid filmens slut har hennes val definitivt gjort så att nästa del måste bli den sista, det är ett vinna-eller-försvinna-läge nu.

Mindre bra är att de övriga karaktärerna inte är så väl utvecklade. För de som varit med förut vet jag åtminstone vilka deras motivationer är, men de helt nya är väldigt skissartade. Och inkluderandet av den zombifierade tjejen är mest bisarrt.

En generell svaghet i hela serien, som förstås beror på den låga budgeten, är att världen också bara är en skiss och känns märkvärdigt tom. Vi har hört talas om ett par kungariken, men vi har inte fått se särskilt mycket av dem. Om världens mest legendariske ärkemagiker måste förlita sig på en ganska ineffektiv grupp äventyrare, tyder det på att den politisk-militära strukturen här är i spillror... Och förresten är geografin också extremt vag, hur hinner exempelvis de andra äventyrarna ständigt ikapp våra hjältar?

På den subjektiva sidan, alltså saker som man kan tycka olika om, befinner sig faktumet att denna del introducerar ny teknologi i Mythica-världen: en hästlös vagn som verkar gå på olja, luftskepp och hang-gliders. Jag vet inte riktigt om jag gillar detta.

Dvd:n har inget kommentarspår denna gång, men förra delens var inte fantastiskt så jag saknar det egentligen inte.

I vilket fall så kommer jag självklart att se den femte och avslutande filmen så fort den dyker upp - jag måste ju få veta hur det hela slutar innan jag kan avge ett sammanfattande omdöme.

 

[Jocke]

Jag har sett Suicide Squad, som jag egentligen hade tänkt avstå.
Jag gillar DC's TV-universum rätt mycket och stängde av Man of Steel efter halva. Bats v S har jag inte sett. Så jag tänkte att jag hade valt DC tv över DC film.
Men tro det eller ej, filmen är en helt okej undehållingsrulle. De lyckades också mycket bättre med sin 3D än Marvel har gjort på senaste.
Killer Crock har alldeles för liten kropp till sitt huvud. det ser extremt dumt ut.
Joel Kinnaman påminer mig lite för mycket om den där mörka perioden när jag såg alla Johan Falk-filmerna.
Storyn är lite för dum vid lite för många tillfällen.
Men det mesta är helt okej, liksom.

3 av 5.

Jag kände nog inte till Kapten Bumerang sen tidigare, men han var ett klart plus.

Spoiler

Och har Harley och Jokern redan en unge tillsammans? Det nämns inte, men i scenen med knivarna kan man se lite babykläder och när Harley blir förtrollad av Enchantress så är det barn nummer två som presenteras lite som en överasking för henne. I fightingspelsuniversumet så har de ett barn som Harley har hemlighållet för Jokern