Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v4

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v4. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Voldstagg13]

Hot från yttre rymden x2: 'The Thing from another world' (1951, svensk titel 'Fantomen från Mars'!) med Kenneth Tobey, Margaret Sheridan m.fl. Jag har ett halvt minne av att nån annan skrivit om filmen tidigare (Krille?), hur som är det filmen John Carpenter plockade upp och gjorde om med 'The Thing', som ju även fått en prequel.
En misstänkt meteorit slår ned i närheten av en polarstation, det visar sig vara ett UFO och en funnen varelse forslas tillbaka till basen infrusen i ett isblock.
Det är ju inte så svårt att räkna ut att något kommer att hända, men 65 år av film har ökat kraven på spänning, action och effekter så 'det stora hotet' känns inte lika hotfullt längre. Carpenters "Thing" förblir min favorit, men jag förstår att han tog intryck och såg potentialen i ursprungsfilmen (novellen har jag inte läst, bara serietidnings versionen från 70/80-talet...hette tidningen '1999'?).
Nåja, som 50-tals sci-fi/thriller håller den bra, Sheridan tillåts vara en personlighet med skinn på näsan och James Arness glimtar förbi som 'the Thing' själv (förut kunde man droppa "Du vet, Zeb Macahan...", men tiderna förändras).
Betyg är lite knepigt, jag vill sätta ett högre på grund av klassikerstatus, men vet inte om själva filmen är värd det. Å andra sidan har jag inte sett den under bästa förutsättningar heller. Så: 3/5, men med en rekommendation att se.

'The colour out of space' ('Die Farbe', 2010) R:Huan Vu, med Marco Leibnitz, Michael Kausch m.fl.
Det är H.P.Lovecrafts novell filmad och fast tiden, platsen och händelsarna ändrats är känslan intakt. En plats i Tyskland har drabbats av något okänt (till följd av ett meteoritnedslag - minsann), och människor, djur och växter påverkas. Effektivt filmad i svart/vitt, ett tempo som påminner om 'Stalker' (fast med speltid på 1tim26min) och en krypande, obehaglig stämning gör att man inte bör se den om man är trött eller rastlös. Annars är det en av de bästa filmatiseringar av Lovecraft-historier som jag har sett (är löjligt förtjust i 'The call of Cthulhu' 2005, fast den har en helt annan stämning), den fångar hopplösheten inför det destruktivt oförklarliga som till synes inte har någon mening. Jag går hellre högt än lågt, så: 5/5

 

[krank]

Jag hade för en gång skull en lördagskväll som inte bara rann iväg, så jag passade på att se en film på >2 timmar den här veckan, istället för de panikartat valda 1.5-timmarsfilmerna det blivit på senaste tiden. Jag valde tyvärr den senaste James Bondrullen, Spectre.

Det är två och en halv timme av osammanhängande och spretig plot som består av separata delar som inte passar ihop, inte förstärker varandra, och inte utvecklas ordentligt någon av dem. Actionscenerna är rätt dåligt klippta överlag, men blir okej på grund av specialeffekterna. Slagsmålen har den för de nyare Bondfilmerna så typiska råa och "okoreograferade" stilen, men eftersom flera av dem är mot en motståndare som inte påverkas alls av något våld den utsätts för så tas udden av dem fullständigt och de känns lika brutala som en strid i Duck Tales. Kärlekshistorien är enormt påklistrad, onödig, otrovärdig och ointressant. Skurken saknar fullständigt begriplig motivation. Organisationen som gett filmen dess namn är med i typ en scen, och det görs OERHÖRT klumpiga försök att knyta ihop den med de tidigare filmerna.

Vet ni vad jag föraktar allra mest hos historieberättare? Efterhandsförklaringar. Det är anledningen till att jag avskyr Lost, det är anledningen till att jag inte kan tänka mig att spela detektivrollspel där man allt eftersom hittar på vem som är mördaren och det är definitivt en av anledningarna till att den här filmen suger kanalpaddlarpenis. Om det var tänkt redan från början att Spectre skulle vara med i tredje filmen så borde de ha planterat detta bättre redan i första filmen. Om de inter redan när de gjorde första filmen visste att Spectre skulle komma med så bopprde för i helvete inte NU komma och börja låtsas som att "det var Spectre hela tiden". Det är lågt, det är uselt, det är inkompetent och det visar förakt för publiken.

Den här filmen kan dra åt helvete och jag vill ha tillbaks mina två och en halv timme.

BETYG: 1/5.

Och jag som gillade film 1-3...

 

[Bolongo]

Och jag som gillade film 1 och 2...

Menar du att du faktiskt gillade Quantum of Solace?

Eller har du förträngt minnet av den och menar egentligen att du gillade 1 och 3?

 

[krank]

Menar du att du faktiskt gillade Quantum of Solace?

Eller har du förträngt minnet av den och menar egentligen att du gillade 1 och 3?

Jag menar att det var så länge sedan jag såg de andra att jag fått för mig att de var två och inte tre. Men jag tyckte nog att de var som minst OK alla tre...

 

[Voldstagg13]

Återanvänd sci-fi: 'Total Recall' (2012) med Colin Farrell, Kate Beckinsale, Jessica Biel m.fl.

Så Arnie är ersatt av Colin, och framtiden puttrar fram på jorden, men det är fortfarande drömmen (eller egentligen, minnet) som kolliderar med verkligheten. Det är en snyggt designad dystopi, när introduktionen är över går actionscenerna i halsbrytande tempo och robotarna är minsann inga mesiga kretskort som dör av lite vatten. Mitt problem är Farrell, han gör nog ett ok jobb men jag tror ändå att Beckinsale spöar skiten ur honom alla dagar i veckan. Tänk om hon hade fått vara nya Arnie istället? Fast nu brukar det ju vara så att hjälten aldrig är den mest intressanta, så Beckinsale hade antagligen bra mycket roligare i sin roll - fast med sämre lön (mitt antagande).
Det finns en intressant historia i botten, men den är mest kuliss för att backa upp karaktärernas motivation. Det bästa med filmen är alla snygga detaljer (svävarbilar, tatueringar, robotar osv.) och tempot, men trots originalfilmens brister var den...roligare, allt var inte så jävla mörkt och gråtråkigt! Det blir ändå: 4/5, men mest för enskilda delar än summan av dem.

 

[stenhöna]

Anomalisa, av min favoritmanusförfattare Charlie Kaufman (Being John Malkovich, Human Nature, ...). Udda dockfilm, långsamt tempo men tankvärd och gripande. Att den är en dockfilm är avgörande för filmens viktigaste koncept, vilket ni kommer märka.

 

[Krille]

Jag har sett Sherlock Holmes.

Lord Blackwood (Mark Strong) ska dö, för han har dödat fem kvinnor och skulle ha dödat en till.

Lord Blackwood ska dö, och dr John Watson (Jude Law) ska bekräfta hans frånfälle.

Lord Blackwood ska dö, och hans död inleder en ny era, och Irene Adler (Rachel McAddams) är ovetande dess härold.

Lord Blackwood ska dö, för Sherlock Holmes (Robert Downey Jr) fångade honom.

Men döden är bara början, och Lord Blackwoods död är bara filmens början.

---

Jag verkar vara inne på något slags Sherlock-tema just nu. Den här filmen har stått i min hylla väldigt länge, och det är endast på grund av förra lördagens titt på Sherlock Holmes: A Game of Shadows på TV4 som gjorde att jag fick ur tummen och tittade på dagens inkarnation. Det var alltså lätt fel ordning på filmerna, men det är inte så noga.

Well, det är en sak: Irene Adler har en bra mycket större roll i Sherlock Holmes än i A Game of Shadows, så man bör nog ta dem i ordning av den anledningen i alla fall.

Jag gillar Guy Ritchies stil, och jag tycker faktiskt att den passar asbra till Sherlock Holmes. Bara en sån galning skulle få för sig att stoppa in en knytnävsboxningsscen med kung fu till The Dubliners i en Sherlock-film, och hur bisarrt det än låter så sitter den som en smäck! Jag gissar att Guy Ritchie gillar knytnävsboxning. Han gillar också klipp med tempoväxlingar och hopp fram och tillbaka i tiden, och det använder han för att få fram ledtrådarna.

Sen måste jag berömma manuset: precis allting i skurkarnas intelligenta plott finns planterat i ledtrådarna som Holmes och Watson snappar upp under filmens gång. Man vet att det är viktigt, men det är inte säkert att man lyckas pussla ihop allting innan Sherlock gör det åt en.

Det viktigaste är att den gör mig fetinspirerad för rollspel! Jag kanske borde utveckla en egen motsvarighet till krank-skalan baserat på hur rollspelssugen jag blir. Typ nåt sånt här:

1: Meh.
2: Det finns nog nåt jag kan rädda här till ett rollspel. Om jag orkar.
3: Det här är ju ett äventyr. Coolt.
4: Skit i äventyret, jag vill ha rollspelet!
5: Fan, jag skriver rollspelet! Nu!

Och på den skalan ligger det typ på en 4, kanske till och med 5.

Det enda som är synd är att filmen har två relativt aktiva kvinnor – Irene Adler och Mary Morstan (Kelly Reilly) – och de får aldrig möjlighet att vara i samma rum tillsammans. Och det är så synd att Irene Adler, med all hennes kluriga kompetens, lyckas bli damsel in distress, inte bara en gång utan två gånger.

Jo, Lord Blackwoods läderrock kan jag också klaga på. Fan vad ful den var!