Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v40

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 40.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

En kompis pratade med Siri och frågade "what's the meaning of life" och fick svaret "42".

Som alla vet är det fullständigt fel svar: "42" är svaret på den Yttersta Frågan om Livet, Universum och Allting, och behöver inte nödvändigtvis inkludera meningen med livet. Så för att få ett slutgiltigt svar på frågan så har jag sett Monty Python's The Meaning of Life.

Och det visade sig att det inte var något märkvärdigt.

Spoiler

Försök vara schysst mot folk, undvik att äta fett, läs en god bok då och då, ta en promenad, och försök leva i fred och harmoni med folk oavsett religion eller hemland.

---

Och är det något jag egentligen önskar mer av så är det vidare äventyr av Crimson Permanent Assurance.

 

[Mundo]

The meaning of life måste vara deras mest... awkward film.

Den spelar mer som en serie av sketcher än en film, och somliga av scenerna är som sagt... Väldigt awkward.
Jag tycker om den, men gå inte in med inställning att det är en till Life of Brian liksom.

 

[Krille]

Ja, det är i stort sett ett avsnitt av Monty Python's Flying Circus, fast dubbelt så långt och med budget.

Och Mr Creosote-sketchen är fortfarande magstarkast.

 

[krank]

Jag såg två filmer igår kväll.

Först ut var Transmorphers. Som namnet antyder är det alltså en s.k. "mockbuster" från The Asylum, filmstudion vars grej det är att skapa B-filmer med namn som låter som stora hollywoodfilmer. Andra exempel inkluderar "Atlantic Rim", "American Warship" (inte alls Battleship), "Battle of Los Angeles" (notera ordet "of")... De har också haft en del helt egna titlar, som Sharknado t.ex.

Alltså. Går man in i den här filmen med Asylumjusterade förväntningar så är den faktiskt helt okej. Den klarar Bechdel med bravur till exempel. Delar av miljöerna känns relativt påkostade. En hel del av den är såklart väldigt tafflig - styltigt manus, skådespelare som spelar över, specialeffekter som ser ut som typ något budgetspel till PS2... Men jag vet inte, den har sin charm ändå, trots att den kör massiv ripoff på Terminator, Matrix och Battlestar Galactica. Och extremt, extremt lite Transformers, intressant nog. Det finns knappt några förvandlande robotar med, och de är väldigt opersonliga.

Egentligen kanske den här filmen borde få en tvåa. Eller lägre. Men i ärlighetens namn kan jag inte riktigt tänka mig att aktivt avråda folk från att se den, vilket ju är mitt kriterium för tvåor. Så det får faktiskt bli en eventuellt oförtjänt trea, på något slags svårgreppad charmfaktor.

BETYG: 3/5

Sedan såg jag Outlander. Det är en rätt kompetent hantverksaction om en snubbe från ett interstellärt imperium av något slag, som krashlandar i Norge under vikingatiden och ska försöka klara sig samtidigt som han ska jaga alienmonster. Det är inte en jättebra film, men duglig lördagsunderhållning med helt okej effekter. Lite för mycket vikingar för min smak, men gillar man (inte speciellt realistiska) vikingar så kan nog det här vara nå't.

Precis när jag sett den var jag på generöst humör och gav den en fyra, men vid närmare eftertanke räcker den nog inte till det. Den är okej, men det är nog en ganska speciell grupp personer jag faktiskt skulle rekommendera den till.

Och givet att den fulbombade ekonomiskt (budget 47 miljoner dollar, drog in 7 miljoner i box office) så tror jag att det är rätt osannolikt att vi får se en uppföljare.

John Hurt är bra, och det är alltid roligt att se Ron Perlman. Jag gillar också både Jim Caviezel och Sophia Myles.

I dunno, man.

BETYG: 3/5