Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v45

[krank]

Bättre förekomma än förekommas!

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 45.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett The League aka LXG aka The League of Extraordinary Gentlemen aka Filmen som fick Alan Moores bägare att rinna över aka Sean Connerys sista filmjobb.

År 1899 tänker en terroristgrupp ledda av The Phantom (Richard Roxburgh) spränga Venedig för att starta ett världskrig. För att stoppa dem samlar "M" (Richard Roxburgh) ihop en grupp extraordinära herrar (och en dam): Allan Quatermain (Sean Connery), kapten Nemo (Naseeruddin Shah), Wilhelmina Harker (Peta Wilson) och Rodney Skinner (Tony Curran). Deras första uppgift är att rekrytera Dorian Gray (Stuart Townsend) och Dr Henry Jekyll/Edward Hyde (Jason Flemyng). På köpet får de dessutom med sig Tom Sawyer (Shane West) på sin världsomspännande jakt på The Phantom och hans infernaliska plan.

---

The League är en dum fartfylld och formulaisk actionfilm som lever efter sjuminutersregeln och känns genomstressad. Den är visserligen snygg, har en del kul (om än förutsägbar dialog) och har en kul twist. Sean Connery gör en rätt skön roll som Quatermain, och jag älskar faktiskt Stuart Townsends skitdryga Dorian Gray. Jag gillar faktiskt att Tom Sawyer är med, även om det frångår källmaterialet.

Men de lyckas inte rädda filmen.

Filmen kind of håller ihop trots på tok för mycket action och stressad produktion och formulaisk hjälteresa, och det ligger i filmers natur att skilja sig från källmaterialet. Hade det inte varit för den magnifika förlagan så kunde den ha stått på egna ben som en lågbudget-steampunk-action-rulle (som därmed aldrig skulle bli gjord alls). Men som den nu är så är den rätt meh.

Det stora felet inträffar i stort sett med en gång: det är inte Mina Harker som samlar ihop eller leder ligan, utan hon reduceras istället till vampyrisk dödsmaskin i tajta kläder som mest manipuleras eller pekas på något att ha ihjäl. Trots att hon blir fysiskt mycket mäktigare så tappar hon all agens. Istället är det Quatermain som blir motvillig ledare och mentor för Tom Sawyer.

Den lilla förändringen gjorde filmen mycket svagare och gjorde att "dum fartfylld formulaisk actionfilm"-känslan lyste igenom så mycket starkare och filmen tappade nästan hela sin potential. Man får verkligen känslan att "det här har jag sett förr" av den.

Men som sagt var, är man medveten om detta så funkar den, och kan man låta bli att titta åt Alan Moores/Kevin O'Neills förlaga så har man i alla fall någorlunda kul i två timmar medan resten av världen går bananas över presidentvalet. Det är inte en film som man bör betala för, men snubblar man över den på nån filmkanal och det inte går något annat vettigt kan man lika gärna se den.

 

[anth]

The Amazing Bulk
Jag har sett världens sämsta film. Eller mer korrekt... jag försökte se färdigt, men orkade inte. Och då bör ni veta att jag älskar B- och C-filmer.

Sammanfattningsvis är det en efterapning av "The Incredible Hulk", men monstret är lila istället för grönt.
Allt (och då menar jag allt) är filmat framför en green-screen, sedan har man lagt till bakgrunder. Alla bakgrunder ser dessutom ut av vara ritade i MS Paint. Och när folk springer så springer de på stället.

Filmen lär ha kostat hiskeliga $14.000 att göra och det alla undrar är vad de egentligen använde pengarna till.

Här är ett klipp från filmen, men jag betvivlar att någon av er orkar se färdigt det:

 

[zonk]

Jag och en polare klippte några rullar, bland annat Spöksnubben i Skrubben (Monster in the closet). Man vet ju aldrig vad man får med Troma, och det här var (för en ganska larvig men underhållande skräck-komedi) överraskande kompetent genomfört, på inget sätt sådär tröttsamt uselt som en del grejer som Troma distribuerat. Vad vi har här är en parodi av osannolika skräckfilmer, med ett monster som helt och fullt kopplas till just skrubbar. Det hela eskalerar fort och är för all del lätt valhänt och fyrkantigt, men likafullt underhållande. Den svenska filmaffischen är för övrigt nästan komiskt missvisande (men det vore en spoiler att förklara exakt varför).

4/5 på rent underhållningsvärde, och för den sköna twisten.

 

[Voldstagg13]

Nya Zeeländsk komedi: 'Jack Brown Genius' (1996) med Timothy Balme, Edward Campbell, Lisa Chappell m.fl. Jag blev en smula lurad av DVD-omslaget (inte så ovanligt, kan jag erkänna), "Peter Jackson" stod med stora bokstäver och jag trodde att det var en av hans filmer (som kommit bort i hanteringen nånstans). Jo, Jackson har sin del i filmen som medförfattare till manus (en av tre) samt medproducent (delad på två), alltså inte som regissör. Nu är mycket 'Jacksonskt' i manus och det visuella, men att säga att det är en av hans filmer känns ändå fel.
Nåja, det handlar om en uppfinnare som blir besatt av en medeltida munk, samtidigt som hans senaste produkt kan bli hans (och hans chefs) stora lyft (åtminstone ekonomiskt). Det blir lite knasroligt, halvbra effekter som blir en extra komisk poäng med sina brister och en historia som ligger mellan 'Braindead' och 'The Frighteners'. Det bästa är ändå skådisarna, som gör bra prestationer fast på halvamatörs vis.
God underhållning och med en viss Terry Gilliam-känsla är det : 4/5, mindre om man har svårt för 90-tals filmer. För att vara tydlig: att jag nämnde Braindead ska inte tydas som att det finns 'gore' eller äckelkomedi inslag, jag tänkte bara på vissa likheter i övrigt...

 

[krank]

Jag har sett Gremlins 2: The New Batch. Egentligen hade jag tänkt se Apocalypse Now appropå valet, men det visade sig att en film om små ettriga monster som förstör allting funkade precis lika bra.

Gremlins 2 är en jävla märklig film som till större delen utspelar sig i Clamp Center, en stor kontorsbyggnad ägd av Daniel Clamp. Döpt efter honom själv. Man skulle rentav, utifrån formen, kunna kalla det för ett torn. Daniel Clamp är en New York-baserad affärsman som framför allt sysslar med fastigheter och "development". Han är lite lagom rasistisk, han är i grunden osofistikerad (gillar inte film som inte är i färg) och har ett fantastiskt hår (the very best).

Eh... Ja. Hursomhelst, den unga killen från förra filmen jobbar i tornet (eller jag menar, centret) och när Mr. Miyagi-kopian som ägde Gizmo dör så skopas han upp av galna forskare från "Splice of Life", en genetikfirma som också huserar i byggnaden.

Sedan... Tja. Ni fattar. Vatten, mat efter midnatt, massor av gremlins överallt.

Det här är nog kanske den dummaste film jag sett. Den gör faktiskt inte ens minsta lilla försök att vara en... film, egentligen. Den är en setup plus ett stort gäng absurda humorsketcher involverande gremlins. Ramhistorien är fruktansvärt banal, och istället fyller filmen på med rena dumheter - absurd humor, självreferenshumor, metahumor, galghumor, prutthumor, äckelhumor... Vi har Hulk Hogan som spelar sig själv, vi har allehanda mer eller mindre avlagda komiker som hoppar in, vi har andra kända namn som tittar förbi, och överhuvudtaget blir det en enda lätt osammanhängande röra som inte går att ta på allvar överhuvudtaget. Den består i princip av plotthål.

Det kanske är därför den funkar, trots allt? Bättre, tycker jag, än originalet. Den här filmen vet vad den är - en skamlös merchsäljande film vars huvudsakliga uppdrag är att dra upp de saker som publiken tyckte var roligast från första filmen till elva. Alltså får vi så många gremlins att de skulle kunna bilda en smurfby (de har dessutom samma sorts personligheter, fast skruvade - en är den smarte, en är den galne, en är tjejen...). Och rent kaos, utan någon som helst hänsyn till saker som "rim och reson", "konsekvenser" eller "måttlighet". Nå, som ni vet är jag ett stort fan av omåttlighet på film. Den här filmen är kanske den dummaste film jag sett, men den vet vad den är och den äger det och kör på. Jag kan inte tycka illa om den.

Effekterna är fler och snyggare, även om alla bluescreeneffekter inte åldrats med så stor värdighet. Men Gizmo är fortfarande söt, gremlinsarna är större den här gången (kanske mer symboler för tonåringar än barn?) och mer detaljerade. Och de är fortfarande äckliga - splatter och äckel och slem är fortfarande viktiga ingredienser här.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag såg The Prestige (2006) i helgen. Att det är tio år sen den kom! Jag tänker fortfarande på den som en "ny" film. Det är i alla fall London och två unga scentrollkarlar, Wolverine och Batman, försöker slå igenom. Efter att ett trick där båda agerat stooges går fel och Wolives fru avlider så startar ett livslångt fiendeskap. De båda tävlar om att bli den bästa trollkarlen och även om Bats är den bättre av dem, rent tekniskt, så är Wolverine den stora scenpersonligheten.

De lurar varandra i olika omgångar och vi som tittare får en väldigt poetisk bild av hur scentrolleri fungerar. Titeln, The Prestige, får vi lära oss anspelar på det sista i steget i varje bra trolleritrick där trollkarlen trollar tillbaka det som trollades bort i steg två, the Turn.

Spoiler

"Illusion, Michael, a trick is something a whore does for money." - GOB Bluth

“Every great magic trick consists of three parts or acts. The first part is called "The Pledge". The magician shows you something ordinary: a deck of cards, a bird or a man. He shows you this object. Perhaps he asks you to inspect it to see if it is indeed real, unaltered, normal. But of course... it probably isn't. The second act is called "The Turn". The magician takes the ordinary something and makes it do something extraordinary. Now you're looking for the secret... but you won't find it, because of course you're not really looking. You don't really want to know. You want to be fooled. But you wouldn't clap yet. Because making something disappear isn't enough; you have to bring it back. That's why every magic trick has a third act, the hardest part, the part we call "The Prestige".”

Jag har sett filmen förut och gillar den väldigt mycket, det är dock trist att digitala effekter aldrig åldras med värdighet, det är med ganska mycket Teslacoil-blixtar som set aningen för dator ut idag 2016. Å andra sidan är Tesla själv med, spelad av ingen mindre än David Bowie, så det är ju alltid nått.

Att ha sett filmen tidigare gör att det blir rätt kul att se alla stegen i löftet, vändningen och prestigen - för givetvis är filmen ett enda långt trolleritrick. Men sen så är jag ganska intresserad av trolleri också. I vart fall så är det en toppfilm på alla sett och vis. 5 av 5