Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v50

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 50.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Rhodryn]

Så jag såg Rogue One: A Star Wars Story tidigare i dag på första spelningen utav den (den 14'de då alltså... ser att det är efter midnatt nu ju... XD ).

Jag tror att jag fick mer eller mindre allt som jag skulle vilja få ur en Star Wars film. Filmen kändes som en Star Wars film för mig också. Visst, där var ju helt klart mindre utav sådant som användare utav the Force... men sen handlar filmen ju inte om denna typen utav personer, utan om "vanliga" personer som ger sig ut på ett oerhört viktigt uppdrag.

Storyn i sig kändes bra, kändes som den passar in där den ska utspela sig, så mellan Ep 3 och 4... exakt var där emellan de två filmerna kommer jag lämna till er att upptäcka själva. Karaktärerna kändes trovärdiga för mig också, skådespelarna gjorde ett bra jobb också tyckte jag. Där var en liten del med en karaktär som jag reagerade på, men det var en mindre grej igentligen som inte drog ner filmen på något sätt för mig alls... jag behövde bara vänja mig lite grann vid det... mer om vad det var i spoiler tagen nedan.

Bildmässigt så såg allt välfilmat och snyggt ut, allt från landskap och natur, till interna scener is byggnader och fordon. Byggnader, fordon, kläder, rustningar, utrustning, mm, såg ut som de faktiskt var i användning... så smutsiga och/eller skamfilade, inget som såg "out of place" generelt sätt. CGI'n i filmen såg välgjord ut, inget som verkade out of place eller något... och där var några bitar utav cgi arbetet som jag var oerhört imponerad över också (mer om det i spoiler tagen nedan). Filmen såg helt enkelt bra ut.

En notering här, detta är första filmen som jag medvetet helt undvikit att see filmen i 3D, och valde istället att se den i en mindre salong på en mycket mindre duk. Vet inte om de någonsin kommer visa filmen utan 3D i biografens stora salong i min stad, men jag kände inte för att vänta på att det kanske skulle hända, så jag valde istället att se den i salong två istället eftersom den var utan 3D. Så jag slapp helt och hållet den biten med att något störde mig, eller drog bort min fokus från filmen till något med 3D'n, som det har gjort till 100% utav alla filmer som jag har sätt i 3D tidigare.

Den enda nackdelen här är väl att jag valde att köpa en biljet för den främsta raden i salongen, så jag fick sitta och titta uppåt hela tiden, så hädanefter så kommer jag sikta på att försöka skaffa en central plats någon stans mellan ca mittenraden till den sista raden (där jag brukar sikta på i vanliga fall)... dock så är ju front radens benrum oslagbart... plus att den raden har också sådana där runda "pallar" som man kan lägga upp bena på också, vilket jag gillade.

Så vad skulle jag vilja sätta för betyg på Rogue One: A Star Wars Story? Jag är nästan helt säker på att jag vill ge filmen en 4.5/5.

För där jag var osäker på The Force Awakens förra året (jag satte en 4/5 som grund på den och ville se filmen igen senare hemma innan jag kände jag kunde ge ett slutgiltigt svar) pga att jag inte visste om det bara var min hype som talade eller om TFA faktiskt var så pass bra som jag tyckte den var (4.5/5)... så är jag här nu säker på mina känslor om denna filmen, att det inte bara är min hype eller något som kanske talar, tack vare att jag känner att Disney har gjort ett bra jobb ifrån sig på både TFA och Rogue One, så jag känner jag behöver inte se filmen igen för att kunna avgöra mina tankar och känslor om filmen. Så 4.5/5 blir som sagt mitt betyg för Rogue One... och faktiskt... Krank... jag ser att jag inte har skrivit någonstans på forumet om min uppgradering av mitt betyg på TFA, så right here, right now, gör jag det officielt att mitt betyg för Star Wars: The Force Awakens är också en 4.5/5.

Oh yeah... och hädan efter, när jag i framtiden kommer se Star Wars filmerna igen... så kommer jag garanterat alltid se Rogue One mellan 3'an och 4'an. Jag kommer inte kunna titta på film serien igen utan att göra det. XD


Här nedan så kommer det definitivt finnas spoilers på Rogue One, så enter at your own risk... you have been warned.

Spoiler

Karaktären som jag reagerade på, och som jag kände jag behövde vänja mig litegrann vid, var Darth Vader. Tror visserligen inte att någon inte viste att Vader skulle vara med... men ut i fall att så kör jag det i spoiler tags ändå.

I alla fall... Det är ju då specifikt hans röst som jag reagerade på i Rogue One. Det är ju fortfarande James Earl Jones som faktiskt gör rösten till Vader... men 33 år senare, från Ep 6, så har hans röst ju ändrat på sig lite grann. Så även om han fortfarande lät som Darth Vader, så var där tidsvis en lite annorlunda ton i hans röst som jag inte minns att han hadde i de tidigare filmerna. Men som sagt, detta var en ytterst liten petitess som inte effekterade filmen alls för mig. Besides... att få se Darth Vader i lite action, wrecking some fools, var jävligt nice!


Sen den andra grejen... om CGI biten som jag var imponerad över.

Grand Moff Tarkin är ju med i filmen, och hans huvud var så långt jag kunde se helt CGI. Men den såg riktigt bra ut... jag kunde ju fortfarande se att det var cgi, men den var väldigt välgjort tyckte jag. Dock så är jag inte helt säker, pga att jag ju satt så pass nära duken att jag såg allt lite nerifrån, så allt var ju lite vinklat. Det är ju fullt möjligt att när jag väl ser det rakt framifrån så finns det ju en chans att det ser sämre ut för mig då... men, oavsätt så effekterar detta inte mitt betyg om filmen tycker jag.

Also... Tarkin var inte den enda karaktären som hade haft sitt ansikte återskapad med CGI. Vi fick se Leia också i slutet av filmen, och hennes ansikte såg nästan mer verkligt ut än vad Tarkins ansikte gjorde. Får vänta och se tills jag kan se filmen på min dator om X antal månader ju.

Där var också en specifik karaktärer (fanns kanske fler) som jag inte vet om det var CGI återskapade ansikten, eller om det var som de hade använt film från orginal filmerna för att ha dem med i filmen, eller "föryngrande" makeup på den faktiska skådespelaren... men jag är rätt säker på att åtminstone en utav X-Wing piloterna var samma som var med i orginal filmerna... "Gold Leader" lät och såg oerhört bekant ut i Rogue One trots allt.

Sen var ju Bail Organa där också... men där var det nog ingen CGI alls... kanske som mest lite mindre mängder utav makeup... där är ju 19 år mellan ep 3 och 4, och Rogue One utspelar ju sig precis innan 4'an (tror till och med det bara handlar om några dagar eller veckor... kanske till och med något så lite som bara några timmar... mellan slutet av Rogue One och början på ep 4... vet inte än, får se när den infon kommer ut)... och det var ju ca 11-12 år sedan den skådespelaren spelade den rollen senast... så där behövdes nog ingen cgi alls.


Och slutligen... något som jag inte ens nämnde något om ovan... pga spoilers så klart. Faktumet att alla huvudkaraktärerna i Rogue One, och alla de närmst runt dem i uppdraget, dör... det känns som en rätt ok grej. Specielt eftersom denna filmen ju medvetet ville spela på faktumet att det faktiskt är ett krig... att peka på att filmerna har ju alltid hetat "Star Wars". Så även om det är synd att dessa karaktärerna en efter en dör i filmen, så är jag helt ok med det... både för att krig är krig, där kommer alltid finnas personer som dör i dem, även deras "hjältar"... plus, det knyter lite snyggt ihop säcken för varför vi aldrig såg dessa specifika karaktärerna i orginal filmerna.

Hmm... jag tror jag måste börja se över min betygsättning lite grann... för jag har börjat känna att jag har blivit mer och mer ok med att sätta 4.5/5 på filmer. Jag har ju alltid haft svårt att sätta max betyg på filmer, för då finns det ju inget anderum uppåt... och i ett 1-5 (0-5?) skale system så vill jag ju helst undvika att sätta halvor ju... mest för utseende mässiga orsaker. Men jag har börjat känna att jag inte vill hålla igen pga det... och för att där är så många filmer som jag ger en 9/10, men som kanske bara blev en 4/5 på detta forumet när den borde fått en 4.5 utav mig på en 0-5 skala. Så där finns nog en del filmer, som jag skrivit om på detta forumet, som jag faktiskt skulle sätta ett högre/lägre betyg på än vad jag gjort... en halv poäng högre/lägre då så klart. Jaja... kommer nog inte gå igenom alla mina filmer som jag resenserat här på forumet... det är jag nog för lat för att göra. XD

 

[Daniel]

Jag har också sett Rogue One. Och eftersom det är Star Wars blir det givetvis en väldigt lång text. Hade kunnat bli tre gånger så lång, men jag försöker tygla mig.

Även jag undviker nitiskt 3D, förresten. I Göteborg visas den lyckligtvis i hyfsat stora salonger ändå utan 3D, men visst är det trist att inte få sitta i den mest episka salong 1 nuförtiden. Jag vet att det finns folk här på forumet som gillar 3D och tycker det förhöjer upplevelsen, men för min del är det så jävla värdelöst och det är verkligen inte det jag är ute efter när det gäller en filmupplevelse. Men så har jag visserligen fortfarande en VHS-spelare inkopplad under tv:n, bredvid blu-ray:n...

Men hursomhelst, till filmen!!

Jag känner att Star Wars är en sådan film som, åtminstone i våra kretsar, man vill kunna få uppleva helt utan spoilers och därför har jag delat in min text i tre spoiler-rutor, med stigande grad av spoiler-fara. För min del gick jag in helt utan att ha sett en enda sekund av trailers och utan att ha läst en enda recension, det är så jag vill uppleva film.

Ruta 1 innehåller inga avslöjanden förutom hur jag uppfattade filmens estetiska stil, känsla och ton:

Spoiler

Jag blev överraskad av filmen, jag hade väntat mig något annat. Jo, den uppfyllde mycket av det där man alltid fått i Star Wars - en smutsig ökenplanet med gangsterkänsla, en fiendebas som ska infiltreras, en droid som står för de komiska inslagen. Men jag hade föreställt mig det mer episka, sagolika, "rymdopera"-artade Star Wars man är van vid, med storslagen filmmusiksymfoni och stora berättargester och mer fantasy. Detta var liksom istället en skitigare, mer nyanserad skildring med lite mer intrikata poänger, och mer en action-film i Star Wars-miljö.

Bildmässigt tyckte jag filmen var fantastisk! Exemplarisk! Superlativ på superlativ! Landskapsbilderna, kostymerna, bildkomposition - det var äkta wow-känsla vid flera tillfällen! Helt underbart! Det var ett antal korta inslag - exempelvis stjärnkryssaren som gradvis träder fram ur rymdens mörker och Dödsstjärnans framträdande i atmosfären - som var fullkomligt mästerliga.

Ruta 2 innehåller lite fler avslöjanden om filmens innehåll, vad gäller ton och anslag, men inga egentliga större spoilers:

Spoiler

I brist på en bättre jämförelse, så ta den med en nypa salt, var det lite "Homeland"-känsla... Och oväntat mörkt för att vara Disney. För första gången i Star Wars kändes det verkligen som en krigsfilm, i ordets seriösare bemärkelse. Rebellernas kamp problematiserades och nyanserades med frågeställningen rättfärdig frihetskämpe eller terrorist (därav min i övrigt kanske något aparta "Homeland"-koppling). Vi får se Imperiets propaganda, som går helt i stil med amerikansk liberalistpropaganda om "rättvisa" och "frihet", och vi får se de smutsigare delarna av rebellernas kamp, med mord på egna medlemmar och attentat bland civila. Detta hade jag verkligen inte väntat mig!

Också nämnvärt med mångfaldsaspekten. Jag skulle vilja påstå att det var 75% icke-vita rollpersoner. Något som ju märktes att de tagit fasta på i "The Force Awakens", och tydligen något de vill fortsätta med. Och det är ju sunt.

Ruta 3 innehåller stora spoilers - med avslöjanden om karaktärer och om handlingen (inklusive slutet):

Spoiler

Dödsstjärneritningarna... Jaahaa, det var en anti-kejserlig Mads Mikkelsen som låg bakom den välkända och under långa tid ifrågasatta Akilles-hälen i supervapnet. Det förklarar ju grejen, och kanske slätar över folks aversion mot den märkligt stora defekten i Dödsstjärnan.

Huvudpersonerna... Jag fattade aldrig tillräckligt med tycke för nån av dem för att riktigt bry mig. Tyckte inte riktigt nån var tillräckligt cool eller intressant för att bli nån favorit what-so-ever, och det är ju trist. Hade stora förväntningar för Felicity Jones karaktär efter att ha sett filmpostern, trodde hon skulle vara nån sorts supercool smugglare eller tjuv, men jag tyckte karaktären var riktigt blek.

Och kalla mig kall, men föräldrar-mördade-inför-barnet-scenen är man så jäkla härdad inför av otaliga tidigare filmer så det genererade verkligen inte en enda känsla i mig. I övrigt var den scenen, alltså filmens början, verkligen snygg. Men som filmiskt värde var det mest som introduktion av Krennic, det var riktigt snygga bilder när han kom vandrande med sina vakter, men sorry... den där Jyn kände jag aldrig nånting för. Och det medförde ju tyvärr att hela filmen blev haltande.

Inte heller Cassian intresserade mig särskilt mycket. Droiden K var ju riktigt kul, dock, men det säger en del att droiden var den mest färgstarka och intressanta av huvudpersonerna.

Nu över till det absolut häftigaste, både i denna filmen och i filmhistorien som helhet. Rymdimperiet!! Megacoolhet.

Storm troopers! Filmhistoriens häftigaste dräkter, no doubt! Absoluta höjden av coolhet. Men fan så parodiskt usla de alltid är. "Only Imperial Storm Troopers are so precise..." Är de ens menade att vara en elitkår? De skildras ju bara som väktar-mobbare mot civila eller som värdelös kanonmat på slagfältet. Klassiker.
Krennics egna vakter däremot, de i svarta dräkter. De framstod som elit på slagfältet, på ett sätt jag velat se Storm Troopers framställas.

Tarkin... Jag vet inte. Absolut häftigt att se honom igen, det är ju sådana där karaktärer jag ÄLSKAR över allt annat både i film, tv och litteratur. Stela, välkammade, brittiska imperialist-svin på höga militära poster. Som Tywin Lannister i "Game of Thrones" eller just Tarkin från "A New Hope". Men jag har någon slags gammaldags aversion mot att se döda människor återanvändas på detta sättet, det var något som tog emot, på samma sätt som jag inte ser charmen i "live"-konserter med hologram av döda sångare. För det syntes ju att han inte var levande, att det var CGI-fuffens med i bilden. Däremot Leia - det var ren filmmagi, hur fan lyckas man skapa sådant där!?

Darth Vader var filmens absoluta höjdpunkt. Jäklar! Nu är jag visserligen starkt emot att sätta sifferbetyg på film eller konst överhuvudtaget, men ska vi ändå använda siffersystemet så tyckte jag nog tyvärr att filmen låg och puttrade på max 3 av 5 i långa stunder, med enstaka highlights. Verkligen ingen wow-känsla, utöver redan nämnda estetiska och bildspråkliga inslag.

Det var först i slutet, när Darth Vader bordade rebellskeppet och slogs mot soldaterna som försökte undkomma med ritningarna, som jag verkligen kände en förhöjd puls. Då blev det riktigt, riktigt, riktigt jävla bra. Jag kände tio gånger mer för den där rebellsoldaten som höll i disketten med ritningarna än jag nån gång känt för Jyn, Cassian, Chirrut eller Baze. Där var det verklig nerv (även om man visste hur det skulle gå!) Starkt!!
Och jag måste säga att Darth Vader, med tillägget av scenerna från denna filmen, verkligen är en av filmvärldens absolut häftigaste skurkar.

Den där planetomspännande skölden... Hmm. Det finns ett visst problem i att brodera ut sin värld i en prequel-film och göra det mer episkt och teknologiskt spektakulärt än vad som förekom i originaltrilogin. Om teknologin till något sådant fanns, varför inte ha en likadan ogenomtränglig sköld runt Endors måne i Episod VI? Hade ju behövts. Eller varför inte ha en sådan ogenomtränglig sköld runt själva Dödsstjärnan?

För att avslutande återknyta till att det kändes oväntat mörkt och icke-Disney, och verkligen som en krigsfilm. Eftersom det trots prequel-upplägget ju inte handlar om karaktärer som återkommer i originaltrilogin kände jag faktiskt spänning i stridsscenerna - folk kan ju faktiskt dö. Och oj. Folk dog verkligen. ALLA! Jag tror inte en enda person från Rogue One-besättningen klarade sig? Det var lite oväntat, tyckte jag.
Eller jag kanske haft en felaktig schablonbild av Disney? Disney kanske är rätt mörkt ändå! Kom ihåg traumat i Bambi, liksom!

Betyg överlag? Jag vet inte... Lite ambivalent. Varken för lågt för att vara en besvikelse eller tillräckligt högt för att vara nån ny favorit. Ett mellanbetyg, helt enkelt. Tyvärr. Hade väntat mig bli förälskad och vilja se den på bio minst en gång till. Men icke.

Det är också faran jag ser i att de hädanefter ska göra alltför många Star Wars-filmer - att konceptet kan bli urvattnat och det ska komma massa dussinfilmer där magin brinner ut... Jag är ju inget fan av Marvel, DC eller superhjältar, och jag tycker det gått en oerhörd inflation i superhjältefilmer... Det är min oro. Men kvantitet före kvalitet är ju vår tids ledord.

 

[Minimoni]

Såg också Rogue One och Daniels recension säger det mesta jag själv skulle vilja säga. Bättre än jag trodde men inte lika bra som de "riktiga filmerna". Personligen fick jag heller ingen bra kontakt med filmens huvudpersoner, deras öde var eller blev aldrig riktigt viktigt för mig. Jag tyckte musiken var sämre än vad Star Wars brukar prestera och det var tråkigt.

Allt som allt var dock filmen underhållande men jag ser mycket mer fram mot Episode VIII!

 

[DeBracy]

Rogue One här med. Den får nog fyra krankiska pju pju pju såhär direkt efter. Det kan sjunka med tiden, men jag kände mig underhållen, det var snyggt, jag fastnade för en del av rollfigurerna, osv.

Jag är fortfarande generellt positiv till tanken på såna här insticksfilmer och ser dem som komplement till de "riktiga". Jag går gärna och ser en Star Wars-rulle på skalan "helt okej" till "riktigt schysst faktiskt" på bio under mellanår.

 

[krank]

Jag har också sett den här nya Rogue One. Om jag förstått rätt så är det alltså en modern prequel till den där rätt okända rullen jag såg förra veckan? Jag förstår inte riktigt hur de tänkt sig tjäna några pengar på det, givet hur obskyr originalfilmen var, men eftersom jag gillade den så var jag givetvis intresserad av den här nya...

Den här filmen handlar i huvudsak om bondflickan Jyn Erso, som hamnar mitt i en intergalaktisk konflikt mellan ett ganska stereotyp-ont imperium och de rebeller som kämpar mot detsamma. På vägen träffar hon fraktskeppspiloten Bodhi Rook, den gamle mystikern Chirrut Îmwe, rebellkrigaren Cassian Andor och en comic relief-robot vid namn K-2SO...

Såg ni vad jag gjorde där? Jag använde samma uppbyggnad som i min förra recension. Men det här är inte alls samma sorts film. Istället för att bygga på den mer episka Hjältens Resa-grej som originalfilmen hade så är det här mer som en andra världskriget-film. Fortfarande används samma mörka, ganska skitiga miljöer och mystiska typer - ett par från den första filmen gör rentav små inhopp! - men här utmålas rebellerna inte alls som lika självklart enhetligt fina och trevliga typer. Även om jag tycker att de gott kunnat gråa till imperiet också, och även gjort rebellerna ännu lite mörkare. T.ex. genom att ifrågasätta det här vurmandet för ickedemokratiska styrelsesätt (monarki) som de pysslar med. Men jaja, det ges åtminstone inte så mycket utrymme åt rymdprinsessor och rymdkungar och blodsmystik den här gången.

Den här filmen, som inte heter Stjärnornas Krig, har alltså mer krig i sig än filmen som heter Stjärnornas Krig.

Överlag tyckte jag om den här filmen. Effekterna var mycket snygga, karaktärerna hyfsat intressanta, plotten mestadels sammanhängande. Och så var det ganska snyggt hur de såhär nästan 40 år senare lyckades knyta ihop den här filmens slut så exakt med originalfilmens början att man i princip skulle kunna se dem direkt efter varandra.

Det finns dock ett par saker med effekterna jag vill klaga på, men det gör jag nog bäst i en spoilerruta:

Spoiler

Tarkin var uppenbart datoranimerad, men det fungerade okej i de flesta scener eftersom han ska ha ett så stelt ansikte och eftersom han mestadels var i mörker. Men det var definitivt uppenbart från ruta 1.

Prinsessan Leia var... mer av en tågkrash i sammanhanget. Superduperuppenbar 3d och extremt stark uncanny valley-effekt. Fatta mig inte fel nu, för att vara CGI så var det snyggt och påkostat, men det finns inte en chans i helvete att hon skulle kunna passera som människa.

Det jag gillade mest med plotten var nog...

Spoiler

Att den täppte till det hål som en hel del fans av den här obskyra franchisen gnällt på i olika sammanhang sedan internets födelse: dödsstjärnans svaga punkt. Den var alltså inbyggd av en imperiehatande ingenjör, och originalversionen av ritningarna förstördes efter att rebellerna fått tag på sin kopia. Alltså kunde inte imperiet analysera ritningarna sådär som rebellerna gjorde.

Men... Den andra dödsstjärnan då? Hur byggdes den, om ritningarna gick förlorade? Var det någon på rebellsidan som stal tillbaks ritningarna och gav dem till imperiet? Jag måste nog se om Rymdimperiet slår tillbaka och se om det finns en öppning för det...

Sedan - om jag ska vara seriös för ett ögonblick - är det lite, lite tråkigt att det nu inte längre är Kyle Katarn som stjäl ritningarna från imperiet, så som det är i ett av mina favvo-starwars-spel Dark Forces. Men å andra sidan vetehåken hur kanon det ens var innan hela EU deklarerades ickekanon.

Så... Det här var en helt okej prequel. Jag vet ju att det släpptes två filmer till när det begav sig, Rymdimperiet slår tillbaka och Jedins återkomst. De kommer jag att försöka se ganska snart, för att komplettera de här två filmerna. På något sätt är det ändå lite märkligt att ingen gjort något av den här franchisen sedan 1983, och jag hoppas att vi får se fler filmer i samma serie framöver.

Jag gillar att huvudpersonen var kvinna även om kvinnorna i övrigt var ganska få. Och så var det rätt trist med kylskåpandet i början. Jag gillade definitivt att en stor del av casten inte var vita. Det görs redan väldigt mycket scifi och annat med en majoritet vita karaktärer.

Jag tror att jag kommer att behöva se om den här filmen för att ge ett slutgiltigt betyg, för jag var ganska trött när jag såg den pga förkylning. När den kommer på bluray kommer jag givetvis att köpa den och se om den. Så... Se om imorgon? Mja, kanske, jag behöver nog vänta lite. Men jag kan definitivt rekommendera den.

BETYG: 4+/5

 

[Voldstagg13]

Jag har också...nej, ursäkta! Jag rycktes med lite, jag har sett: 'The happening' (2008, R: M.Night Shyamalan) med Mark Wahlberg, Zooey Deschanel m.fl.
En slags katastroffilm där hotet är okänt, men som tycks drabba alla inom ett område för att sedan utvidga sig. Folk flyr från hotet utan att riktigt veta vad det är, informationen kommer bitvis eftersom. Shymalian jobbar skickligt med känslan av utsatthet och bygger upp skräcken inför hotet med små medel. Jag drog en liten parallell till Hitchcocks 'Fåglarna', mer från känslan än något annat,
Jag har blivit mer kritisk med åren (bitter?), och tror inte att jag vill se om den förrän tidigast om 5 år eller så, men just nu är den en: 4/5.

 

[Minimoni]

Krank: Du eller någon annan som inte sett Star Wars episode VI, läs inte vidare. Deathstar 2.0 har samma svaghet som den första och svagheten är med avsikt inbyggd för att locka rebellerna till ett anfall de inte kan vinna.

 

[krank]

Efter att ha rotat runt en hel del på internet; på halvskumma torrentträckers och de mörkgråaste av streamingsiter har jag lyckats få tag på en halvdassig men fullt acceptabel kopia av den sällsynta uppföljaren till Stjärnornas krig: Jag har alltså nyss sett Rymdimperiet slår tillbaka, eller "The empire strikes back" som den hette när den gick i en handfull biografer i staterna...

Först och främst vill jag säga att det är jätteförvirrande att förtexterna till filmen påstår att det här är "Episod V". Jag antar att det inte har med rymdödlor att göra utan är den romerska siffran, men den första filmen, och även prequelfilmen jag såg, hade ju inga siffror alls! Jag förstår ingenting. Är det tänkt att prequelen ska vara "episod 1"? Men det kunde de ju inte veta när de gjorde de här första filmerna. Och första filmen som kom ut, kronologiskt, hade ju ingen siffra. Ska den kanske vara 1, och finns det då även episod 2-4 emellan? Det har ju gått lite tid mellan filmerna, men kan det verkligen räcka för att fylla tre hela filmer? Det här är jättekonstigt; jag får undersöka saken och återkomma.

Den här filmen fortsätter alltså berättelsen om Luke Skywalker och Han Solo och de andra. Den här gången splittras de upp av lite olika orsaker, och har sina egna äventyr här och var i galaxen.

Det som är bra med den här filmen är i första hand specialeffekterna, precis som i den första filmen är de ruskigt välgjorda givet sin tid och givet att, vad jag förstår, den där George Lucas fick göra stora delar av de här filmerna i sitt garage med överblivet skrot och plastmodeller han hade över. Han lär ju ha blivit närmast ruinerad på den första filmen, men det märks inte vilken flopp den var när man tittar på den här.

Hursomhelst, jag gillar också skådespeleriet överlag, även om manuset kanske inte räcker ända fram alla gånger. Min favoritkaraktär är nog antingen Chewie eller Leia; jag lutar åt den senare eftersom hon verkligen får vara initiativtagande kompetent actionkvinna i den här filmen. Chewie gillar jag eftersom han får gå emot klichén om den "starke men korkade", i den här filmen har han visserligen ett häftigt humör men det mesta han faktiskt gör är snarare ingenjörsmässiga grejer - han svetsar, reparerar skepp och droider... Kort sagt, Chewie får vara kompetent, smart och välutbildad trots sitt verbala handikapp.

Det jag inte gillar med den här filmen är att den är så linjär och hattig. Det är lite svårt att sätta fingret på, men jag tycker att det saknas kontinuitet och tydlig röd tråd. Om det här hade varit ett rollspelsäventyr så hade SL inte varit speciellt förberedd utan bara haft ett antal lösa scener och platser i huvudet, som sedan slängts in i ett högt tempo i ett försök att distrahera spelarna från bristen på egentlig struktur. Varje enskild plats/scen fungerar relativt bra, men det finns stora problem med pacing. Jag tycker heller inte riktigt om att Luke får hoppa från den ändå fortfarande oerfarne bondpojke han fortfarande är i slutet av Stjärnornas Krig till att plötsligt vara "commander", en ledare för rebellerna som minsann sätter upp baser och så vidare. Det är det här som får mig att fundera på om det inte saknas några episoder mellan den här filmen och dess föregångare. Lukes arc blir helt enkelt lite konstig.

Mitt största problem med filmen är dock det här:

Spoiler

Alltså, jag förstår att Luke är jättemäktig med Kraften och så, men det är faktiskt jättemärkligt att han liksom bara tränar med Yoda ett par dagar. Ser man bara på de olika lektionerna, och ignorerar vad Han Solo och dom gör under tiden, så känns det ju som att träningen pågår under åtminstone någon månad - men det funkar inte, för de andras tidslinje är nästan utan tidshopp, så Lukas träning kan liksom som mest ha pågått 1-2 dagar. För mig funkar det helt enkelt inte.

En sak som jag tänkte på angående dödsstjärneplaner:

Spoiler

Jag har ju hört att nästa film fantasilöst nog ska innehålla en till dödsstjärna, och man skulle kunna fråga sig hur den kan byggas om planerna sprängdes i Rogue One, men det här är min teori:

1) Det tar tid att bygga en dödsstjärna. Det går inte så mycket tid mellan film ett och tre. De kan ha byggts delvis samtidigt.
2) I början av den här filmen nämns faktiskt att rebellerna jagats bort från sina tidigare baser. Det är absolut möjligt att de i samband med detta blivit av med planerna och att imperiet fått tag på dem igen.

Och så slutligen - oh boy oh boy, den här filmen har en twist som heter duga. Jag vill passa på att tacka de jag känner som sett den här filmen förut och varit hänsynsfulla nog att inte avslöja den. Twister kan trots allt bara avslöjas en gång, det är bara en gång per film-med-twist som man kan få upplevelsen av "OMG WOW", den där känslan av att världen vänds upp och ner och man ser allting i ett nytt, förklarat ljus. Det här kanske är en gammal film, men det betyder inte att det är OK att spoila den! Så givetvis, spoilertaggar:

Spoiler

DARTH VADER ÄR LUKES PAPPA! OMG! Det här vänder ju upp och ner på allting! Det här förklarar så mycket, och jag blir nästan sugen på att se om den första filmen - jag minns flera repliker från Obi-Wan Kenobi som nu plötsligt måste ses i ett nytt ljus, och jag blir nyfiken på hur de scenerna känns, hur Obi-Wan upplevs, nu när jag har den här informationen i bagaget!

Så - i slutänden är det här en film som visserligen lider av dålig pacing och svag röd tråd, allmän "sequelitis", men som tack vare snygga effekter och en schysst twist ändå är väl värd att se.

BETYG: 4/5

Nu ska jag försöka hitta den tredje av de gamla filmerna. Det kan ta lite tid dock, för de är ju som sagt ganska obskyra de här filmerna. Under tiden ska jag forska lite djupare om det här med episodnumreringen...

---

Om ovanstående recension verkar det minsta förvirrande eller märklig:

Spoiler

Jag vet att det finns flera på forumet som har svårt att uppfatta sarkasm och lögner som inte tydligt signaleras som sådana. Jag lägger ingen värdering i det, men vill för säkerhets skull skriva tydligt att det mesta av vad som står ovanför är lögn, konstruerad för humorsyften. Jag har alltså skapat ett metanarrativ, där berättelsen är att "jag" dels lever i något slags alternativt universum där Star Wars aldrig blev känt, och dels aldrig sett filmerna tidigare. I själva verket har jag sett samtliga filmer, spelat ett rätt stort gäng av tv- och datorspelen (mitt första var nog antingen Dark Forces, TIE Fighter eller Rebel Assault 2 och mitt senaste är nog The Old Republic, som är ett av mina favvo-mmorpgs just nu), och så vidare. Kort sagt, jag har koll, jag vet hur allt hänger ihop. Jag låtsas bara att jag inte gör det.

 

[krank]

Jag såg också Rebirth of Evangelion 1.0: You Are (Not) Alone. Det var ett tag sen senast; tydligen skrev jag om den i filmklubben v3 2014.

Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra, utom att 35-årige Krank har mycket lättare att greppa Shinjis psykologi och agerande än vad, till exempel, 20-årige Krank hade. Shinji är komplex och intressant och det krävs kanske lite mer empati än jag var kapabel till då för att inte bara se honom som "gnällig" och tycka att "vaddå, varför skulle man inte vilja rädda världen i en skitstor mecha"?

Liksom, saknar man i stort sett emotionella band till världen, eftersom man är föräldralös och totalt känslomässigt avtrubbad och ensam och alla ens överlevnadsstrategier handlar om att göra vad folk säger åt en, så är det faktiskt inte så självklart att slitas från en relativt skyddad miljö utan stora förändringar och kastas in i en skitjobbig situation där det är svårt att avgöra vad folk faktiskt vill av en.

Så. Jag är fortfarande inte säker på om den här remaken av seriens första fjärdedel egentligen är bättre än originalserien. Däremot... Skulle jag kunna se den här imorgon igen? Ja, det skulle jag faktiskt. Jag tänker nog inte göra det, men jag skulle kunna tänka mig det. Att jämföra med en tv-serie, som har helt andra möjligheter när det gäller långsam pacing och dramaturgi, är ganska orättvist. Så som film... blir det nog inte så mycket bättre än såhär i den här genren.

BETYG: 5/5

 

[Cybot]

Det är liksom det som är poängen med Evangelion. Orsaken till varför de kan skapa en koppling till jättemechas är ju att de är tre otroligt emotionellt skadade barn som har utvecklat olika försvarsmekanismer. Min tolkning är att det är deras avsaknad av familjeband som gör att de kan skapa/söker en gemensamhet med en EVA.

 

[krank]

Det är liksom det som är poängen med Evangelion. Orsaken till varför de kan skapa en koppling till jättemechas är ju att de är tre otroligt emotionellt skadade barn som har utvecklat olika försvarsmekanismer. Min tolkning är att det är deras avsaknad av familjeband som gör att de kan skapa/söker en gemensamhet med en EVA.

Ja, absolut. Och den ENDA de egentligen kan skapa band till är

Spoiler

ju deras mödrar, som ju är de som gjorts om till Evangelions, om jag minns min lore rätt. Det ingår en del biologiskt-mystiskt mumbo-jumbo i seriens mytologi...

(Utom Rei då, som är en klon. Så hon har ingen mamma. Men hon... Hm. Jag försöker minnas om hon var en klon från Shinjis mamma eller ej. Det var på tok för länge sedan jag såg serien och gjorde extra research... En hel del finns ju bara i typ obskyra textfoldrar som bara delades ut vid premiärvisningen av Death & Rebirth eller så.

 

[Minimoni]

Krank: Gillar dina Star Wars recensioner! Grymt roliga att läsa och bortsett från de mer parodiska inslagen i din recension så håller jag med dig om att tid förflyter på ett mycket underligt sätt i Star Wars universat. Ibland skall det ta dagar eller veckor att resa mellan system men om man åker från coruscant till mustafar så behöver man bara ett ombyte... och Lukes X-Vinge borde vara grymt sunkig med tanke på att den inte ser ut att ha varken badrum eller annat som är nyttigt när man skall åka till ensliga träskplaneter långt bort från civilisation.

Som publik av Star Wars får man intala sig själv många gånger att det faktiskt är fantasy och inte sci-fi man tittar på och space-magic är svaret på de flesta frågor. Trots detta älskar jag Star Wars och gillar till och med episod I-III, även om episoderna IV-VII bättre och favoriten hittills är nog The Force Awakens på grund av att Rey är så jävla cool och att Ren verkligen vill vara så där ondskefull och mäktig som Vader och lider därmed av något slags komplex. Det ser man på hans ljussabel som definitivt ser ut som den gör för att han saknar andra... förmågor. Men helt ärligt älskar jag att Ren inte än så länge är lika badass som han vill att alla andra ska tro att han är.

 

[Krille]

Jag har sett Citizen X.

1982 upptäcks en kropp vid ett kollektiv i närheten av Rostov i Sovjetunionen. När polisen söker igenom området upptäcks ytterligare sju kroppar i varierande förruttnelsestadie. Viktor Burakov (Stephen Rea), en rättspatolog och forensiker sätts på fallet, men motarbetas hela tiden eftersom seriemördare är en produkt av det dekadenta kapitalistiska väst och inte kan förekomma i Sovjetunionen. Som tur är har han i alla fall överste Mikhail Fetisoc (Donald Sutherland) på sin sida, och han lyckas även få hjälp av psykologen dr Alexand Bukhanovskij (Max von Sydow).

Men kampen står inte bara mot sovjetisk ideologi och byråkrati. Burakov kämpar också mot klockan, för Medborgare X (Jeffrey DeMunn) fortsätter att döda.

---

Det är kul att se Stephen Rea som huvudrollsinnehavare, även om det bara är i en TV-film från HBO. Han håller fanan högt som sliten kriminalare med blöt lugg och tusenmilablick. Max von Sydow levererar en rätt lågmäld roll, och inte hans vanliga bombastiska roll. Istället är han lite tillbakadragen och nervös. "Att vara psykolog i Sovjetunionen innebär att man blir expert på paranoia" som hans roll säger. Donald Sutherlands roll skiljer sig dock en smula från de andra. Han är en jävel, men en jävel med ett gott hjärta, och han vet hur man manövrerar i byråkratin.

Det är en TV-film gjord innan widescreen uppfanns, så den har 4:3 och stereo, och inte budget till särskilt mycket egentligen. Den ser ut att vara filmad nånstans i ett öststatsland, typ Ungern eller så, och man har valt att gradera filmen lite lätt så att den är blek och grådaskig.

Filmen bygger på verkliga händelser. Medborgare X

Spoiler

eller Andrej Tjikatilo som han egentligen heter

dödade minst 52 kvinnor och barn mellan 1978 och 1992.

 

[zonk]

Ja då klippte man ett par filmer igår igen, med en härdad kumpan. Först blev det The Man Who Fell to Earth, med ingen mindre än David Bowie i huvudrollen, som nån slags alien som har nåt fuffens för sig, startar företag och har sig. Den här var en chansning, mest pga att jag ändå gillat regissörens Nicolas Roegs tidigare film Walkabout, men ja, här blir det mest en enda röra utan riktigt driv eller nån riktig poäng eller riktning. Flummigt värre. Det är svårt att säga nåt begripligt om filmen utan att spoila, men ja, jag hade nog bara rekommenderat den till nån som verkligen går igång på skum film och som tycker synopsis låter som en riktig helkväll. Likväl blir jag ju ändå underhållen, så i slutändan får den inte mindre än 3/5 från mig.