Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v11

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 11.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill (med ett undantag, som förklaras längre ner):

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva. Om du blivit ikryssad av någon annan och inte vill vara ikryssad, känn dig fri att ta bort kryssen och/eller ditt namn. Om du framledes vill slippa få ditt filmtittande registrerat i dokumentet, markera hela raden där ditt namn står och färga bakgrunden grå eller någon annan tydlig färg. På så vis blir det lätt att minnas att du inte vill vara med.


DEN ICKE FRIVILLIGA REGELN: INGA SPOILERS.
Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Mycket praktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Treasure Planet.

Billy Bones (Patrick McGoohan), en gammal pirat, kraschlandar utanför Sarah Hawkins (Laurie Metcalf) värdshus. Bones yrar om cyborgen som jagar honom. "Han måste aldrig få kartan!" säger han till Jim (Joseph Gordon-Levitt), Sarahs son och ett riktigt problembarn fast med hjärtat på rätt plats, och lämnar över en konstig metallsfär. Sen dör han.

Och därefter kommer cyborgen (Brian Murray)! Jim, Sarah och Professor Doppler (David Hyde-Pierce) flyr och värdshuset brinner ner. De tar skydd på universitetet, där Jim lyckas öppna sfären och få fram en karta till Skattkammarplaneten, där den beryktade kapten Nathaniel Flint gömde bytet från tusen världar. Med kartan ser Jim en möjlighet att bygga upp värdshuset igen, så professor Doppler anlitar kapten Amelia (Emma Thompson) på RLS Legacy för expeditionen till Skattkammarplaneten!

---

Åh vad jag älskar den här filmen!

Den är ett av Disneys försök att gifta ihop klassisk animering med CGI, och det syns ganska tydligt vad som är vad. Det är inte så att det stör, men skarven syns, och jag förstår varför Disney helt gått över till CGI.

Det sagt, Treasure Planet är ett klassiskt äventyr och en klassisk coming-of-age-story. Det är helt enkelt väldigt bra material för en typisk Disney-film.

Det är också en film med en skön attityd och en väldigt tydlig känsla för art direction. Den ger fullständigt blanka fan i att rymden inte är full med luft, eller att galaxer är hundra miljarder miljarder stjärnor stora, eller att resor utan överljusfart skulle ta miljarder år. Den tar helt enkelt bara en nypa ångpunk, en stor dos piratromantik och Royal Navy, och slänger ut det i rymden. Den försöker inte ens förklara sin korkade vetenskap med teknobabbel, utan sätter storseglet och focken och stormar rätt på ändå. Som världsbygge – eller snarare art design – är den helt enkelt fantastisk!

Det riktigt tråkiga med den är att den har två kvinnliga roller, och de möts inte förrän i slutet då de inte pratar med varandra. Laurie Metcalfs Sarah är en väldigt mammig mamma och faktiskt en trovärdig mamma. Emma Thompsons kapten Amelia är å andra sidan en skitrolig roll: kompetent, snabbkäftad och väldigt väldigt rolig!

Och nu börjar jag inse hur lite jag behöver göra för att hacka Hjältarnas Tid för att funka för den här sortens rollspel.

 

[2097]

Ja det är en fantastisk film. Spelljammer!

 

[DeBracy]

Jag har varit på Folkets Bio två gånger i början av veckan.

I måndags såg jag Polyester från 1981 i odorama. Jajamen, jag har varit på luktbio! Tio dofter fanns det att skrapa på ett nyproducerat luktkort. Somliga av dofterna var lyckade, somliga... ja... det kanske var för att jag var lite täppt i näsan som skunken luktade potatis? Inför filmen var jag lite rädd att den kanske inte skulle vara så jäkla skojig, men den var riktigt riktigt underhållande. Mycket glad att jag gick. Det kanske bara är en krankisk trea (dvs. inget jag rekommenderar vitt och brett), men jag känner en risk för att utvecklas till ett litet John Waters-fan.

I tisdags såg jag Amanda Kernells Sameblod. Utan en gimmick som luktkort och med en handling som vidrör många aktuella frågor så är det mycket svårare att bara slänga ihop nån kommentar. Jag har inte rett ut vad jag tycker och tänker än, så tills vidare nöjer jag mig med att säga att jag såg en film jag tyckte var bra. Fint foto, ömhet och kyla i handlingen... Skådespeleriet var intressant. En del saker väldigt välspelade, somliga ganska yxiga – men kanske avsiktligt? I vilket fall rekommenderar jag en titt. Jag hoppas på att få se mer film med Lene Cecilia Sparrok som spelar Elle-Marja, filmens huvudperson, som ung. Fyra krankiska smältvattensbad av fem.

 

[Daniel]

Jag gick och såg Kong: Skull Island ikväll. Jag hade inte sett någon trailer och visste knappt nånting om den, mer än att den skulle komma, men såg affischen på busskurerna och tyckte den såg jäkla stämningsfull ut.

Alla kan väl den klassiska storyn, antar jag. Mystisk ö som inte finns med på kartorna, ambitiös vit gubbe som vill dit och kolla in den och tar med sig en expedition med lite olika mer eller mindre stereotypa karaktärer, och självklart blir det död och katastrof. Den här gången är det inget filmteam, utan ett statligt forskarteam som fått militär eskort av en helikopterskvadron från det nyligen avslutade kriget i Vietnam.

På det stora hela får jag säga att jag tyckte filmen var en helt okej äventyrsrulle! För och främst blev jag väldigt glad över att man haft den goda smaken att förlägga handlingen till 70-talet. Monsterfilm gör sig generellt bättre i dåtid. Och detta var en otroligt stämningsfull setting!
?
Med det sagt ska jag tillägga ett ganska stort men, och det är att jag är fullkomligt ointresserad av monster som brottas med monster, vilken är ett stort inslag i den här filmen på precis samma sätt som det var i den senaste (amerikanska) Godzilla-filmen som kom för någon sommar sedan. För min del hade det räckt med King Kong själv, men jag förstår att genren (speciellt den här re-bootade omgången) går ut på att monster ska brottas med monster. Utan att vara särskilt insatt förmodar jag att det planeras någon Godzilla vs King Kong eller The Monster Avengers så småningom.

Hursomhelst. Snyggt gjord film. En del filmatiskt riktigt vackra bildrutor. Kan tänka mig att den är gjord för en kul upplevelse i 3D, om man gillar sånt rabalder (jag avskyr det och såg den i old school-versionen). Tuff terräng och coola scenerier (ÄLSKAR mystiska djungelöar!). Och som sagt - den mycket goda smaken att förlägga storyn i lagom omodern dåtid, där den hör hemma.

Kan väl sätta en god 3:a enligt kranks betygsystem, med förbehållet att det främst var första halvan av filmen* som drog upp betyget, för då stornjöt jag verkligen!

Spoiler

Innan monster vs monster-upplägget introducerades, när det framkom att det fanns värre saker än Kong på ön...

?

 

[Daniel]

... förmodar jag att det planeras någon Godzilla vs King Kong eller The Monster Avengers så småningom.

Ha!!
"Godzilla vs Kong" kommer 2020.
Tydligen finns det redan en japansk version från 60-talet...
Hmm...

 

[Bolongo]

Ha!!
"Godzilla vs Kong" kommer 2020.
Tydligen finns det redan en japansk version från 60-talet...
Hmm...

Har inte sett den nya Kong ännu, men har redan sett diskussion online om att den har easter eggs som pekar på Gamera, Ghidora och Mothra.

 

[2097]

Så det finns två parallella Godzilla-franchise-reboots m.a.o. :/ Godzilla 2014, som Skull Island är en fortsättning på, och Godzilla 2016 (?-Godzilla).

Jag skippade Skull Island för jag hade fått för mig att den hade nåt med Peter Jacksons försök att göra en Kongfilm för några år sen som jag inte var så pepp på. Hade missat sammanhanget.

 

[Daniel]

Har inte sett den nya Kong ännu, men har redan sett diskussion online om att den har easter eggs som pekar på Gamera, Ghidora och Mothra.

Mmm, jag kan inte mycket av Godzilla-franchisen, men filmen hade en hel del snygga referenser till andra klassiska filmer (främst Apocalypse Now och Jurassic Park, vad jag såg / hörde). Jag bildgooglade monstren du nämner, och kände inte igen nån av dem från filmen. Men, ytterligare en googling säger att det låg till såhär:

Spoiler

Det kommer en scen efter eftertexterna. Såklart. Då hade jag redan lämnat salongen. Tänkte inte på att det nästan är standard nuförtiden med en scen efter eftertexterna. Monstren du nämner förekommer i den scenen, där hela MonsterVerse-grejen lyfts fram ordentligt. Personligen känner jag mig helt ointresserad inför de kommande fajterna... Inte min grej med monster som brottas med monster, som sagt.

 

[Pilzefrau]

Jag såg Spring Breakers. Den var... Jag kan inte beskriva den ordentligt. Som The Bling Ring fast uppskruvad till 11? Det går väl att gissa bara baserat på premissen, visserligen, men den beskrivningen stämmer även på hur jag kände medan jag såg den och efteråt.

Den var fantastisk. På ett helt annat sätt än film jag vanligtvis ser, ni vet sån där vettig vanlig film där det finns huvudpersoner att heja på och en drivande konflikt. Det här var... en meditation på ett tema? Fast jag kan inte artikulera vad temat var.

Rekommenderas.

 

[Lukas]

Jag har sett Hannibal (2001)

Den här filmen är svår att bedöma, som en uppföljare till När lammen tystnar (1991) är den riktigt dålig.
Som film baserat på den geniala boken med samma namn, är den dålig.
Som fristående film är den helt okej.

Efter att Thomas Harris 1999 släppte den efterlängtande uppföljaren till ”när lammen tystnar” så blev det självklart aktuellt för Hollywood att filmatisera den, det var ju ändå uppföljaren till en film som var borde kritikerrosad och publiks älskad. Problemet var att boken var ganska så weird, och obehaglig på ett helt annat vis. Ganska snabbt meddelade manusförfattare Ted Tally och regissör Jonathan Demme att de hoppade av projektet eftersom de bedömde boken att vara ofilmbar. Huvudrolls innehavaren Jodie Foster, var inte heller nöjd med boken då hon tyckte den perverserade och förstörde den kvinnliga ikon som hon tyckte Clarice Starling var. Så ett tag såg det ut som filmen inte skulle bli av alls.
Men hollywood hittar alltid en väg. De fick Ridley Scott att skriva på som regissör och de fick Julianne Moore att ta över rollen som Starling och filmen blev gjord.

Först till det bra: Scott är väldigt kompetent på att skapa spänning i scener som i en mer inkompitent regissörs händer skulle vara tråkiga, det kommer väl till användning här, där hela filmen känns som ett långsamt uppkokande till en djävulsk final.
Sedan ärAnthony Hopkins är otroligt bra i sin återkommande roll som Hannibal Lector. Jag skulle säga att han i den här filmen lyckas bättre med att spela Hannibal än han gjorde i ”när lamen tystnar”, där han bara kändes läskig och det var ganska oförståeligt hur han kunnat agera respekterad psykolog, i så många år innan han åkte dit. Här hittar han den balans han behöver för att klara av borda delarna. Det är riktigt snyggt.

Så vad är dåligt då, Jag skulle säga att det är tre saker, för det första misslyckas Julianne Moore totalt i rollen som Starling, vilket är konstigt för i grunden tror jag att hon är en bättre skådis än Foster, men här funkar det verkligen inte alls. Jag tror tyvärr att bytet av skådespelar alltid skulle leda till att tyngden i det som händer förloras, då poängen är att det som händer är något som drabbar den hjältinna vi tyckte så bra om i föregångaren, men jag tror att med en skådespelare som passade rollen bättre så hade, en del av den tyngden iallafall kunnat kännas av oss åskådare, iallafall till en viss del.
Den andra stora nackdelen den här filmen har är att den tappar Demmes förmåga att berätta saker subtilt, Scott har en förmåga att vara lite för direkt i mycket, och i den här filmen är det en klar nackdel. En av de viktiga poängerna i boken är den sexism som Starling får utstå som kvinnlig polis i FBI, och om det hade hanterats på samma subtila vis som det sidospåret hanterades i i förra filmen så hade det varit otroligt spännande att se. Tyvärr så relegeras det sidospåret till en scen där, där det hela inte alls behandlas subtilt eller speciellt bra alls. Så ett sidospår som borde ligga direkt under ytan hela tiden försvinner nästan helt.. Det skapar ett problem eftersom det sidospåret är jätteviktigt för slutet av boken.
Vilket leder till mitt sista problem i filmen, som är det problemet som får mig att känna att filmen inte är speciellt bra ens som fristående film. Slutet på filmen är otroligt svagt. Ni vet hur jag sa att hela filmen kände som den långsamt kokade upp till något speciellt. Det där speciella kommer aldrig, utan istället så får filmen ett extremt antiklimaktiskt slut. Jag förstår var det här problemet kommer ifrån då den bortklippta sexismen gör att bokslutet inte alls hade fungerat, men kanske borde de då gjort ett mer filmisktslut som åtminstone kändes tillfredsställande. Det nuvarande slutet känns bara som ett plattförsök att inte förstöra en känd scen ifrån boken, fast ändå förringa helt betydelsen av vad scenen leder till.

Allt som allt ska jag säga att Hannibal inte är världen sämsta film, den är bättre än mycket. Men Den faller otroligt platt jämfört med böckerna och den tidigare filmen. Och även utan dem att jämföra med har filmen stora problem med sitt slut.

 

[Rhodryn]

Samtidigt som Legendary Entertainment håller på att skapas en shared universe med sin, "MonsterVerse", med Godzilla och Kong, etc... så håller ju Universal Studios på att försöka skapa sin shared universe också med sin "Universal Monsters" (som ju fanns redan för en 40-80 år sedan). De ska tydligen försöka reboota många utav de gamla monsterfilmerna.

Den första ska ju komma ut i år, med The Mummy... och fimer som Wolf Man, Van Helsing, Invisible Man, plus en handful till utav dem, ska också komma ut. Dracula Untold var från början den tänkta starten på deras reboot (eller ja... retroaktivt då så klart, för de bestämde sig för dessa reboots efter den filmen kom ut), men den filmen har tydligen tagits bort från listan. XD

Marvel Studios har verkligen gjort konceptet utav en Shared Universe oerhört populär igen. Får se om de andra lyckas skapa något som är lika bra... vilker jag personligen har svårt att tro någon kommer göra... men då är jag kraftigt partisk ju, eftersom jag har varit en Marvel Fan sedan 1994. Och för att jag har en känsla av att de flesta andra filmföretagen inte har en lika kraftigt genom arbetad plan, och har inte lagt ner lika mycket tid på att arbeta igenom planen, för alla dessa filmer som Marvel Studios har gjort med sina.

Även om jag kan tycka sådana filmer kan vara sevärda, monsterfilmer det vill säga, så har de aldrig varit en stor grej för mig, inget som jag dras till att jag "måste se" eller något, även om jag ser de flesta som kommer ut. Pacific Rim är ett undantag dock, det är något som jag vill se mycket mer utav! Men det är mer pga robotarna, än monstrena... har ju alltid viljat se filmer och tv-serier baserade på BattleTech/MechWarrior IP'n.

 

[Daniel]

Huvudrolls innehavaren Jodie Foster, var inte heller nöjd med boken då hon tyckte den perverserade och förstörde den kvinnliga ikon som hon tyckte Clarice Starling var.

Det tycker jag hon har helt rätt i.
Vilken jävla fasansfull karaktärsutveckling.
Visst, det går inte att bli läskigare och mer chock value för läsaren, men vafan liksom...

Bra recension, fick mig sugen att se om filmen. Själv minns jag Florence-delen som filmens stora behållning.

 

[Daniel]

Samtidigt som Legendary Entertainment håller på att skapas en shared universe med sin, "MonsterVerse", med Godzilla och Kong, etc... så håller ju Universal Studios på att försöka skapa sin shared universe också med sin "Universal Monsters" (som ju fanns redan för en 40-80 år sedan). De ska tydligen försöka reboota många utav de gamla monsterfilmerna.

Detta ser jag fram emot! Shared universe-konceptet ger jag inte mycket för - jag föredrar ALLTID berättelser som är fullkomligt fristående från varandra - men alltid häftigt med nya skildringar av mumier och varulvar och så vidare!

 

[krank]

Jag kom på att jag inte sett 3D-film på rätt länge, och råkade ha Miss Peregrine's Home for Peculiar Children hemma.

Det är en film av Tim Burton, och egentligen är väl det allt man behöver veta. Det är två timmar stilmässigt fulländade och lagom groteska specialeffekter med lite story här och var som ett slags lim för att få saker att hänga ihop. Eller som ett slags strössel på specialeffekts-tårtan om man så vill. Och det är väl ungefär vad man förväntar sig av en Burtonrulle?

Eller okej, nog finns det filmer med mer substans än vad den här hade. Big Fish till exempel.

Men nåja, MPHfPC handlar om Jake, som lever ett mycket kort beskrivet tråkigt tonåringsliv i ungefär tre minuter av filmens speltid innan hans farfar dödas av monster och det visar sig att det finns en Hemlig Värld av människor med förmågor ("peculiarities") och tidsloopar och tokiga forskare och så vidare.

Alltså, for reals: specialeffekterna och miljöerna är jättesnygga. Den här filmen lyckas också ha en och annan scen med lite hjärtesnörp och så, men framför allt har den snygga effekter. Har jag sagt att den är snygg med snygga effekter? Och barn som har lagom Burtonskt läskiga krafter, typ en pojke som det bor bin i. Den specialeffekten är också världigt snyggt gjord.


All in all ja, väldigt snygg film och det var ungefär vad jag ville ha. Dock gör den liksom ingenting nytt med sina specialeffekter. När Burton drar fram monster utan ögon, breda tandfyllda grin och långa armar och ben, är det någon som blir skrämd, chockad eller ens det minsta lilla förvånad? Trodde inte det. Å andra sidan kanske jag inte är filmens egentliga målgrupp heller.

BETYG:4/5

 

[DeBracy]

Jag såg lite film igår lördag.

Först gick jag och såg Sameblod igen, men med annat sällskap och på en annan biograf. Den var bättre andra gången, tvärtemot min förväntan. Eftersom filmen i princip består av en tidigare kortfilm med en nyinspelade historia om Elle-Marja som ung inklippt i mitten så är det kanske inte så konstigt att början av filmen är riktigt riktigt tight och effektivt etablerar saker med varje scen... men jag kände ärligt talat som att inledande kvarten var dubbelt så lång första gången jag såg filmen.

Skådespelet jag tyckte var yxigt vid första tittningen hade fortfarande en kantighet, men känslan av att det delvis var avsiktligt växte sig starkare, samtidigt som jag insåg att de få korta bitarna egentligen passerade fort.

Efter att ha sett den pratade jag lite med sällskapet om huruvida jag skulle säga att det är en tung film att se, som en del uppenbarligen tycker att det är... men jag tycker inte det. Den har tyngd, den är allvarlig, och den låter känns bitvis väldigt hotfull... men jag tycker ändå inte att den är tung. Kernell släpper tittarna av kroken. Hon gör inte misärfilm.

Två gånger på bio... bättre andra gången... en stärkt fyra, eller uppbyte till femma? Något därimellan.



Filmlördagen fortsatte med lite filmvisning på det lokala kulturhuset som terje tagit initiativ till (hurra för det!). Temat för kvällen var psykedelsik science fiction. Som förband (och något att testa utrustningen med) hade vi Pink Floyd, Live at Pompeii. Sedan såg vi:

Barbarella: fantastiska vinjettexter, peppig musik, Jane Fonda byter kläder mellan de flesta scener, och den var mer sammanhängande än jag minns. Visuellt riktigt rolig att titta på. Jag vill också ha ett rymdskepp som är ludet på insidan!

The Final Programme: baserat på en story av Michael Moorcock. Jäkligt flummig. Jag nickade till en stund. Förstod ingenting. Huvudpersonen Jerry Cornelius hade snygg kavaj/rock. Höjdpunkten på filmen var kanske att ta del av soffgrannens analys om att sjuttiotalsfilmsex innebär att man rullar fram och tillbaka i en massa tyg utan att det riktigt händer något. Jag nickade instämmande och tänkte för mig själv att det verkar rätt trevligt.

Zardoz: filmen med Sean Connery i röd tankini. "The gun is good. The penis is evil." Om det inte var för att John Boorman hade fått för sig att ha utdragna flumscener i slutet med en massa voice over så hade den här riskerat att kunna kännas otippat slagkraftig och relevant på något vis. Jag har sett den en eller två gånger förut, men nu för första gången kändes det som att pusselbitarna var på plats och jag fattade vad som pågick ordentligt. Och det finns fasen flera rätt bra grejer med den här filmen i all sin skruvade flummighet.

En trevlig afton med snygga röda tråder mellan filmerna (även konsertfilmen knöts in!). 4 av 5 som helhet.


Jag har tittat på en film idag (söndag) också. Red 2 bjöd på en trevlig stund med pangpang och plottwister. Grymt härligt att se på actionfilm som lyfter fram äldre skådisar, i plural. En krankisk fyra, dvs. en film jag gott kan rekommendera.