Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v16

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v16.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[2097]

Jag såg Your Name

Spoiler

kunde ha sparat en biobiljett genom att istället ta mitt hjärta, lägga det i en brun papperspåse, och slå på det med en hammare tills hela gatan var röd, så sorglig var filmen. Har sett dom massor av MPD/DID, mind swap, och twelfth night filmer så det är en genre jag gillar (hade gott sluppit echi-inslagen) men dom gjorde nåt nytt med det. Bra film trots allt)

 

[Pilzefrau]

I vintras hade jag Fast & Furious-maraton, föranlett av att jag såg trailern till F8 of the Furious (tråkig officiell titel: Fast & Furious 8) och tyckte att den såg fantastisk ut.

I måndags gick jag och såg F8 of the Furious på bio. Den var fantastisk!

För dig som inte är så med i svängarna: Fast & Furious är en superhjälte-franchise, och bland det bästa i genren just nu. Det finns tre superkrafter: bilkörning, slåss och hacking. De flesta har 2 av 3.

Filmen är så jäkla over the top. Jag älskar hur de anstränger sig för att eskalera folks kompetens, coolhet och effektivitet samtidigt som de försöker att inte göra det övernaturligt. Observera, jag säger inte "orealistiskt" för det är uppenbart för alla att det är orealistiskt. Men de försöker liksom ligga där på gränsen där svaret på "men hur kan han boxa igenom väggen" fortfarande är "det är The Rock, han är jättestark" och inte "han fick mystisk gamma-strålning i sig under ett misslyckat experiment". Dvs det är en superhjältefilm, men ingens superkrafter erkänns i diegesen.

Detta leder till att liksom finns en absolut gräns för t ex hur hårt någon kan boxas: målet flyger bakåt är okej, målet exploderar i röd dimma är off the table. Men den nivån var de på redan i film 5, så hur kan de eskalera ännu mer? Jo, för att ta boxnings-exemplet, så är det numer mer regel än undantag att varje attack de gör tar ut två fiender, minst. Den första kanske faller bakåt på en till, så är båda nere. Detta är mer regel än undantag, för det är ett sätt att göra en närstridsfighter ännu bättre på att slåss utan att ta hans styrka till övernaturliga nivåer.

Detta når sin kulmen i den sista actionscenen, när

Spoiler

Dominic Toretto (Vin Diesel) krockar in i ett militärfordon som håller på och skjuter raketer på hans familj, fordonet ifråga välter PLUS att alla missilerna fyras av och träffar de andra skurkarnas bilar! Det går liksom inte att förklara på något annat sätt än att hans attack behövde vara häftigare och mer effektiv än vad som är trovärdigt – fast, trovärdigt är fel ord, jag menar snarare "möjligt inom filmens egna ramar" – så han behövde ett sätt att ta ut 7 fordon med en bilkrock.

Nu till helgen kör jag hela konceptet i repris, och har Transformers-maraton med dryckeslek (Oljekvarnsgatan 17B i Göteborg, nu på lördag 22/4 från kl 12, om du vill komma!). Troligtvis blir vi ett gäng som har reunion i sommar och ser på den nya filmen i serien, precis som med F&F

 

[krank]

Jag har just sett klart The Poughkeepsie Tapes, en skräckrulle i Found Footage-genren.

Storyn är typ: Polisen har hittat en massa VHS-band som tillhör en seriemördare. Det vi ser är en dokumentär om banden och om mördaren, som följer det hela kronologiskt.

Är det den bästa FF-filmen? Kanske inte. Men det är en lågbudgetrulle som är långt bättre än den har rätt att vara. Den är mycket snyggt genomförd, har bara skådespeleri och en story som funkar rätt bra. Filmen pendlar mellan att vara läskig, med långa spända scener där något-snart-ska-hända, och att vara närmast parodiskt over-the-top i beskrivningarna av mördarens illdåd.

De dokumentära bitarna är riktigt bra, tycker jag. En del har klagat på "korkade repliker" eller "dåligt skådespeleri". Jag vet inte om de som klagar så har träffat folk förut, för jag fann de här människorna fullständigt trovärdiga. En del av den uppenbart stela eller ovana vid att vara framför en kamera, men det är ju precis så det är. Den fiktiva dokumentären är egentligen inte superbra som dokumentär betraktad, men jag tycker att sunkigheten i sig faktiskt höjer känslan av "det är på riktigt".

VHS-sekvenserna är ofta fyllda av en ganska obehaglig spänning. Det går sällan att förutsäga exakt vad som ska hända, och filmskaparna är verkligen inte rädda för att använda sig av långa klipp eller att hålla kvar spända situationer lite extra. Det känns inte regisserat, det känns som att det skulle kunna vara på riktigt. Att de arbetat mästerligt med att återskapa de visuella artefakter gamla VHS-band har gör det inte sämre.

Inte ens i eftertexterna bryts illusionen i onödan. Det står till exempel inte att "X spelade Y"; bara "Medverkande:" och så ett antal namn. jag kan inte ens svära på att skådespelarna fick stå med sina egna namn; det kan vara deras fiktiva namn. Inte så snällt mot dem, men jag vågar nog tycka att det var ett coolt grepp likförbaskat.

En annan grej är hur svårt det är att få tag på den här filmen. Den finns inte på några strömningstjänster och den finns vad jag kunde se varken på Amazon eller Ebay. Jag läste någonstans att den fått en mycket begränsad, amatörmässigt DVD-release men att det var det enda. Jag fick ladda ner en version i ganska dassig kvalitet, med massor av MPEG-slem och andra extra-artefakter. Men i just det här fallet var det närmast något som adderade till känslan av något speciellt, av autenticitet.

Jag skulle nog inte vilja se om den här filmen i morgon, men jag betraktar den helt klart som en av de bästa i genren. Helt klart bättre än Blair Witch Project åtminstone...

BETYG: 4+

 

[Pilzefrau]

Vi hade som sagt Transformers-maraton i helgen. Vi såg Transformers (2007), Transformers: Revenge of the Fallen (2009), Transformers: Dark of the Moon (2011), Transformers: Age of Extinction (2014) samt avslutade med den tecknade The Transformers: The Movie (1986). Totalt över 11h film, men det var bara jag och en till som var där hela tiden, resten droppade in eller ut.

Det var jätteroligt, till stor del på grund av sällskapet och dryckesleken. Vi skålade på följande saker:
- Transformation
- Produktplacering
- Amerikanska armén är så jävla balla (tycker Michael Bay)
- Våld mot ansikte
- Kiss- och bajs-humor
- "Witwicky" (i fjärde filmen bytte vi till "Yaeger")
- "No no no no"
- Male Gaze
- Racism / sterotyper
- Flagga i bild
- "Freedom"

(Som jag sagt tidigare innebär dryckesreglerna att folk tjoar, höjer glaset, och sedan dricker om de har lust – och de flesta dricker bara läsk.)

"Våld mot ansikte" var verkligen guld. Det är något särskilt med den här filmserien, för det var väldigt sällan som våld brukades effektivt utan att ansiktet drabbades specifikt. Människor blev slagna i ansiktet, och Transformare blev slagna, sparkade, skjutna, huggna och isärslitna med krokar... i ansiktet. Och det var en särskild stämning när hela rummet satt på helspänn varje slagsmål för att få ropa "Våld mot ansikte!" när det slutligen, oundvikligen, hände.

Så, öh, rekommenderas.

 

[Krille]

Jag är full av påskpest (thankyou GothCon), så jag har mest binge-tittat en massa Star Trek: Next Generation.

Men jag lyckades klämma in Ip Man i det hela.

Foshan-provinsen var under trettiotalet ett centrum för stridskonster. Mäster Ip Man (Donnie Yen) är med sina kunskaper i wing chun en av de mest namnkunniga i provinsen, men håller ändå en låg profil. Hans fru Cheung (Lynn Hyung) är inte särskilt positivt inställd till hans konstanta tränande, så det är lite spänningar i äktenskapet.

Det ändras med Japans invasion av Kina. Ips hus konfiskeras och blir högkvarter för japanerna, och för att kunna livnära sig tar han jobb i en kolgruva. Och general Miura (Hiroyuki Ikeuchi), ståthållaren, vill inget hellre än att ställa stridskonstmästare från Foshan mot militära karatekämpar. Och Ip hamnar högt upp på Miuras lista över potentiella motståndare.

---

Ip Man är en biografisk film, om än friserad. Vad jag förstår så var det inte några dueller mellan japaner och Ip Man någonsin. Den är hårt anti-japansk och pro-kinesisk också.

Det sagt, Donnie Yen är magnifik som Ip Man, och det är ett intressant val att sätta en stridskonstfilm under den japanska ockupationen under andra världskriget.