Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Valerian and the City of a Thousand Planets.

Så Valerian (Dane DeHaan) är universums största hormonmoln och limmar stenhårt på sin kollega Laureline (Cara Delevingne) och drömmer om humanioder på en paradisplanet som får ett rymdslag i huvudet, när han egentligen borde läsa på uppdraget: att stjäla tillbaka det sista exemplaret av en konverterare från en skum hälare i en virtuell marknad i en annan dimension. Därmed får Valerian, och därmed Laureline, en klase problem under uppdraget som leder till en episk och destruktiv jakt.

Men konverteraren, drömplaneten, uppdraget att hämta tillbaks den, och staden Alpha, bazaren för all information och kunskap i galaxen, är sammanknutna på ett sätt som Valerian inte riktigt kan sätta fingret på. Och det är något skumt med kommendör Filitt (Clive Owen), deras uppdragsgivare.

---

Jag var riktigt rädd att den skulle vara skitkass, med tanke på de ljumma recensionerna den har fått hittills. Men den var inte i närheten av lika kass som jag trodde. Tvärtom, jag tyckte om den.

Låt oss få saker ur vägen först: tempot är ojämnt. Den tar ett tag att få upp farten och spänningen, och det tar ett tag med massa exposition och bakgrund innan Valerian och Laureline dyker upp. Sen får den fart som fan, och blir nästan rörig.

Valerian och Laureline är inte ett dugg som sina förebilder från serien. Seriens Valentin är en kluns med hjärta av guld som vill vara hjälte. Han är kompetent, men det når inte hela vägen ibland, och han är lite försynt och tillbakadragen. Filmens Valerian å andra sidan är en stöddig privilegierad casanova med en lång historia av erövringar, och han försöker hela tiden negga sig in i Laurelines trosor, i alla fall till en början (däri ligger hans karaktärsutveckling, kan man säga). Seriens Linda är å andra sidan kompetent, framåt, initiativrik och har tonvis med charm. Filmens Laureline är också kompetent och framåt, men otrevlig och våldsam, och saknar nästan helt charm. Kemin mellan dem har inte hunnit utvecklas heller.

Storyn är inspirerad av serien, i synnerhet Ambassadören som försvann. Eller snarare, ståryn är vad man får om man tar alla ens favorit-serierutor ur Linda&Valentin och i synnerhet Ambassadören som försvann, sätter ihop dem i någon form av ordning, och sen hittar på en egen story om vad som händer och sägs. Så förvänta er inte Ambassadören som försvann.

Däremot är filmen faktiskt kul, med skön värme, oväntade vändningar och en massa internskämt som man förmodligen förstår bättre om man har läst Linda&Valentin. Det märks väldigt väl att Luc Besson älskar Linda&Valentin, och att han gör den med hjärtat. Hjärnan är också med, men det känns lite som att marketing-avdelningen och casting-avdelningen inte riktigt följde med.

Åjust, en sak till. Ge mig rollspelet. Det som bygger på serien, alltså.

 

[krank]

Åjust, en sak till. Ge mig rollspelet. Det som bygger på serien, alltså.

Preach!

 

[Ulfgeir]

Får instämma med både Krille och Krank om behovet av ett rollspel baserat på Linda och Valentin.

Jag tycker att Valerian i filmen dock inte funkar riktigt. Han är för ung och saknar karisma. Laureline dock, gör en bra insats. Nu är jag inte jätte-insatt i serien, bara läst delar av den, men kan mycket väl förstå att om man inte har läst serien så känns den rörig och folk då tror att den är en ripoff på Star Wars. Inte heller helt förtjust i slutet, det borde varit lite mer som visar vad som blev resultatet av händelserna.

 

[Bolongo]

Har också sett Valerian. Instämmer med det mesta som sagts.

Problemen med karaktärerna är tvåfaldiga:

1. Deras personlighet från serierna har ersatts med standardmallar ur Hollywood screenwriting handböcker. Jag misstänker i ett missriktat försök att ge publiken något de känner igen, eftersom allt annat i filmen är så far out.

2. Dane Dehaan är horribelt miscast. Han är (hör och häpna) 30 bast, men ser ut som 18. Ledsen, men han kan inte bli trovärdig som någon version av Valentin - varken den i serierna, eller den i filmen.

Vad som förbryllar mig allra mest är en dialog mot slutet av filmen. För er som sett den, menar jag debatten om plikt kontra kärlek. Den är bisarrt nog mer trogen serie-karaktärernas personligheter, men i filmen blir det totalt malplacerat eftersom ingen av dem manifesterat de karaktärsdragen tidigare...

 

[Voldstagg13]

Kvartersinvasion...'Attack the Block' (2011) med John Boyega, Jodie Whittaker, Nick Frost m.fl. En stad i England får oväntad besök av okända livsformer, de lokalboende får försöka bekämpa och överleva.
Jag antar att jag är sist, som vanligt, med att se den här filmen. Den har en hel del charm, både i skådisarna (unga, okända förmågor som gör ett mer än godkänt jobb) och i att ha Engelsk slang och dialekt istället för amerikansk dito. Effekterna visar på begränsad budget, men det funkar utmärkt, filmmakarna har lagt krutet på rätt ställen. De har också satsat mer på dialoger än på historia, vilket också visar sig vara rätt satsning.
Minus då...om man tar bort lite våld och lite droger skulle det kunna vara barnprogram för äldre barn, fast det stör just inte. Sedan, om man nu har sett ett ton filmer finns det inget som är nytt, scener som gjorts i gjorts i 60-70 år (räknat från 2011) känns igen och slutet kommer som det förväntas komma.
Men jag behöver inte bli så negativ, jag blev underhållen och de medverkande gjorde hela skillnaden. Alltså: 4/5, fast 4:an är ganska svag.

 

[Feuflux]

Jag antar att jag är sist, som vanligt, med att se den här filmen.

Direkt när du tittat klart är det här sant!

 

[krank]

Jag hade suttit hemma och knappt tagit på mig byxor på drygt en vecka. Jag mådde i ärlighetens namn inte så bra - huvudvärk och jävelskap. Jag tror inte att det var för att jag inte träffat folk - fuck folk, liksom - men jag tror att det kan vara så att jag behövde röra på mig och få lite miljöombyte. Så jag tog en biodag och åkte in till Filmstaden Sergel i centrala hyfvudstaden och brände av två filmer innan jag åkte hem.

Först såg jag Atomic Blonde. Och herregud vad bra. Snyggt våld, snyggt klippt, bra skådespelat. Och vilket fantastiskt soundtrack!

Handlingen... Tja, när en brittisk agent hittas mördad i Berlin 1989 (innan muren föll) och den viktiga information han hade fallit i fiendehänder så skickar MI-6 in sin toppagent Lorraine Broughton (Charlize Theron) för att styra upp saken. Väl där... Tja, det är en agentactionrulle. Har man sett Bourne och liknande vet man hur rörigt det kan bli.

Filmen har en del sköna vändningar. Jag är oerhört nöjd över att ha sett den här. Ska man likna den med något kanske det blir... Bourne kombinerat med John Wick? Slagsmålsscenerna är sjukt snygga och är lite samma stuk; det är ganska få (uppenbara) klipp och kameran följer inte alltid med och "överdriver". Det skapar en brutal och rå känsla som jag gillar skarpt.

Nämnde jag att soundtracket är strålande?

Jag vill definitivt se den här igen i morgon.

(Åh, visstja: James McAvoy och John Goodman och Eddie Marsan och Sofia Boutella är med också, och gör bra jobb.)

BETYG: 5/5


Sedan såg jag Valerian.

Först en detalj: Väljer man att ha uppfattningen att en filmatiserings uppgift är att ligga nära sitt original så kommer det att leda till många filmbesvikelser. Om man som jag tycker om att tycka om film, och hellre analyserar mer intressanta aspekter än "likhet med original", så är det en uppfattning man bör välja bort. Så det har jag gjort.

Jag håller i princip med om allting Krille skriver. Jag hade inga större problem med tempot.

Framför allt var filmen exakt vad jag hoppades att den skulle vara: en fartfylld balls-to-the-wall-scifi-karneval av färger och effekter och action och fräsig design som helt sagt upp bekantskapen med allt vad sans och moderation heter.

Jag tyckte att storyn hängde ihop ganska bra. Och jag hade inga problem att ignorera den ointressanta och rätt tunna kärlekshistorien och fokusera på sånt som faktiskt var intressant, dvs den övergripande storyn.

Valerian var överlag rätt osympatisk, men så länge huvudkaraktärer fyller sin problemlösande och storydrivande funktion behöver de faktiskt inte vara sympatiska. Laureline var cool och tuff. Och inte otrevligare än situationen fordrade, tyckte jag. Also: Cara Delevingnes ögonbryn är awesome.

Tyvärr verkar det inte gå så bra för den här filmen på biograferna. Jag har lite svårt att förstå varför, men efter Jupiter Ascending har jag helt gett upp om allmänhetens filmsmak. Jag antar att Valerian får bli ännu en sån film där jag kommer att fortsätta vara förbannad på universum och tröstköper den dyraste specialversions-blurayen jag hittar...

Fast OK; valerian var jävligt bra, men någon Jupiter Ascending är den ju inte... Men ja, de delar iaf det faktum att "folk" (se längre upp - fuck folk) tydligen inte förstår hur bra de är.

Hursomhelst, bioupplevelsen blev lite sämre av en hel del ghosting, så jag ser fram emot att se den här i 3D i soffan hemma, där jag kan justera avståndet ordentligt.

Helst skulle jag vilja se den igen redan i morgon.

BETYG:5/5

 

[Jocke]

Jag råkade se Turbo Kid (2015) på netflix. Det är en film som känns som ett hobbyprojekt som växt sig lite för stort. I en postapokalyptisk framtid - eller det är 1997 så forntid kanske är mer rätt ord? där alla cyklar bmx får vi följa skräpletaren The Kid hans kompis Apple - en manic pixie dreamgirl to end the all manic pixie dreamgirls och några andra färgglada filurer i en kamp mot den onde Zeus som gillar att tortera folk och tvinga dem att slåss.

Det här borde vara en bra film i samma klass som Six String Samurai, Bad Taste och Tank Girl. Eller för den delen Kicked in the Head, Slums of beverly hills eller vad som helst med Zooey Deschanel Men det är det inte, mest för att allt är så otroligt dåligt filmat.
Det finns en massa små finesser som jag borde komma ihåg som guldkorn men som jag redan, bara minuter efter filmens slut redan har glömt. Det borde vara kul med kombon splatter och indie, men det är det inte. Det borde vara charmigt med en rosahårig tonårstjej som är onödigt positivt inställd till postapokalypsen men det är det inte. Der enda som hände var att jag blev sugen på att se nån av alla de bättre filmerna jag listat.
Förövrigt är det massor av grejer som bara är exakt som i Tank Girl filmen, fast tråkiga, bla så äger skurken allt vatten och dödar en människa, gör vatten av denna och dricker det demonstrativt.

Men det sämsta är som sagt att fotot är helt bedrövligt.
2 av 5.