Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v32

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v32.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Dimfrost]

Jag har sett Atomic Blonde, en spionfilm med Charlize Theron i huvudrollen som utspelar sig i Berlin i november 1989, just som muren faller. Eller spionfilm och spionfilm. Det är mest action, egentligen. Spionintrigerna är varken särskilt tydliga eller smarta. Behållningen är i stället ytan: nerviga och intensiva slagsmål (och frånvaron av traditionell slutstridsbaserad dramaturgi), bra skådespelare, fantastiskt foto och ett lysande 80-talssoundtrack. Jag är svag för tilltalande yta men blev ändå positivt överraskad. Rekommenderas.

Edit: Ja ja, nu såg jag att krank hade skrivit om den förra veckan, men men. Det är ovanligt att vi tycker likadant om något i alla fall.

 

[Mundo]

Jag har varit lat med mina recensioner. Det har blivit en hel del film i sommar, men har inte kommit till att recensera. Så nu kör vi på istället.

Jag såg Ghost in the shell (2017), med världens vitaste Japan. Jag som sett orginalet och hoppades på något annorlunda än vad all generisk dystopisk sci-fi är idag blev grymt besviken. Det här är som Ghost in the Shell animén, fast dummare, på ett sådär lagom förolämpande vis liksom. "Publiken skulle inte förstå om det inte handlade om en någon som varit stygg mot robotar så nu blev robotarna elaka för att hämnas med Scarlett Johansen fixar det."

Förstår inte varför de överhuvudtaget kallade sakerna vid de namn som de gjorde, de kunde kallat platsen för 'Bad city' och Ghost in the Shell för 'Robot Johansen', eller vad fanken som helst.

Aja, 2 av 5. Den var inte så dålig så jag ville ha tillbaka min tid för sveda och värk, den var bara det värsta en dum actionfilm kan vara - tråkig.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg Colossal (2016). Det var en väldigt annorlunda film, kan man minst sagt säga. En slags blanding mellan "Jättemonster"-film, destruktiva förhållanden och satir, men på något sätt lyckas Anne Hathaway agera lim och håller ihop allting till så trovärdigt som det kan bli med premissen.
Jag gick in i filmen utan att veta någonting alls om den (hade inte ens hört talas om namnet innan jag startade den) och jag tror det är bäst att gå in i filmen på det sättet. Därmed vill jag inte spiola mer, men jag kan säga att skådespelet är bra, storyn är grym (tidvis parodisk, tidvis mörk).

4 av 5.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg King Arthur legend of the sword (2016). Jag kan väldigt lite om Kung Arthurs story, men när Guy Ritchie regisserar det så förväntar jag mig inte att det ska hållas särskilt troget till en medeltida legend. Denna hilm blev ganska så slaktad av kritikerna, vilket jag inte förstår. Det är som om de förväntade sig Game of Thrones, med massa politik, titlar, fejk-medeltids-prat och kostymer som matchar till epoken.

Alltså va fan. Det är Guy Ritchie. Givetvis kommer våra huvudkaratärer bete sig som likeable gangsters från runt millenieskiftets England, inte som adelsmän och kungar. Sen får David Beckham av någon anledning skit för att han var med i filmen - han är på scen i typ en minut och gör det bättre än vad jag trodde.
Missförstå mig rätt, detta var på inget sätt en bra film - den var ganska så klumpig i sin storytelling, gjorde om samma trick flera gånger och det var tidvis mycket svårt att förstå motivationerna från våra karaktärer. Men den var inte så dålig som kritikerna gärna får dig att tro.

3 av 5.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg Their Finest (2016). Den handlar om en kvinna under andra världskriget som blir anställd av ministeriet för propaganda filmer i London för att hjälpa till att skriva dialogen mellan kvinnliga karaktärer. Blitzen ligger hårt över England, operationerna i Frankrike gick nyss åt helskotta och nu behövs det lite optimism och 'authenticity'.

Gemma Arterton som jag i princip inte kände till innan filmen gjordes gör det riktigt bra, och filmen berättar en realistisk historia om kön, film, klass, Den blandar humor med drama och sorg mycket väl, utan att det känns forcerat. Det är väldigt uppfriskande med lite filmer om våra världskrig som inte fokuserar på fronten/vad män gjorde, utan följer Catrin Cole (vår huvudkaraktär) och hur kriget påverkar hennes liv, på jobbet såsom privat. Har du ens en gnutta intresse för dramafilmer, och riktigt jävla bra sådana, så rekommenderar jag Their Finest varmt. Slutet var dessutom oväntat icke-klyschigt för att vara en 'romans'.

5 av 5.

 

[krank]

Nä hörni, dags att höja nivån lite! Jag har sett Timecop.

Det är alltså en actionrulle från 1994 med Jean-Claude Van Damme (Eller "Janne-Kladde van Dum" som han kallades av mig och mina kamrater i våra mindre begåvade stunder). Den handlar om Max Walker (hyfsat generiskt actionhjältenamn...), tidspolis i en ändå hyfsat nära framtid (2004)...


Iallafall. Den här filmen är jättedum. Alltså jätte-jättedum. Det finns tidsresor med, men försök inte ens hitta något slags konsekvens i hur de funkar. Ibland har filmen ett slags deterministisk grej för sig ("vi visar det här i filmen och senare visar det sig att nån åker tillbaks och gör det"). Ibland speglas ändringar som görs direkt ("X händer en yngre version, och har plötsligt hänt även den äldre"). Ibland står folk utanför tidsflödet när de tidsreser, ibland inte. Vissa förändringar (döda någon, tjäna pengar) är jättejättefarliga och måste stoppas, men andra förändringar (skjuta sönder ett kontor på 1930-talet med en futuristisk bössa) är uppenbarligen helt OK.

Folks motivationer är det lite sisådär med, och även deras allmänna intelligens.

Spoiler

T.ex: Om jag jobbade på en byrå för tidspoliser och en kollega plötsligt kom tillbaks från en icke inplanerad tidsresa och började vara typ förvånad över att jag levde, eller pratade om politiker som inte varit relevanta på 10 år, då vill jag gärna tro att det inte skulle krävas jättemycket tankeverksamhet för mig att räkna ut att nåt hänt.

Det som är bra med den här filmen är tempot. I vanliga fall brukar även actionfilmer ha en småslö mittendel där saker fördjupas och förvärras och etableras, men i den här rullen är det rätt så fullt-ös-medvetslös. Det närmaste "slö" del man får är under filmens första kvart eller så, och även där sker saker rätt snabbt. Filmen klockar in på 1:37 och det är väldigt, väldigt lagom.

EDIT 1: En detalj jag gillar: Jean-Claude ser faktiskt 10 år äldre ut när han ska vara 10 år äldre, och han talar också olika - hans yngre jag har en mer utpräglad fransk accent, dvs Janne-Kladde överdriver sin faktiska accent när han ska spela en yngre version av karaktären. Snyggt!

EDIT 2: En annan sak filmen ska ha creds för: inte ett enda jävla ögonblick av tids/kulturkrockar (aka "snäckskalssyndromet"). Eftersom filmen utspelar sig 1994 och 2004 så minns alla karaktärer hur det faktiskt var 2004 när de åker dit, och det blir inte sådär superpinsamt och töntigt som det kan bli.

Jag har svårt att betygsätta den här filmen, men i slutänden kan jag nog faktiskt inte riktigt rekommendera den. Vill man se Janne-Kladde slåss i 90 minuter så finns det nog bättre filmer att se. Vill man se en schysst tidsrese-actionfilm kan man se om Terminator 2 istället. Om man vill se tidsresor gjorda på ett konsekvent och snyggt sätt ser man Primer.

Så.

BETYG: 3+/5

 

[Krille]

Jean-Claude Van Damme

Inte att förväxlas med hans mobbade lillebrorsa Upp-Claude van Damme.

Sorry, kunde inte låta bli efter kommentaren om dina ungdomssynder.

 

[Jocke]

Jag har sett om några moderna klassiker.

Django Unchained
Förra gången var jag och såg filmen på bio och mindes att jag tycke att den var en av Tarantinos sämre filmer. Jag gav den en svag femma och var lite besviken. Nu menar jag i stället att det här är en nära på perfekt film. Den är lång, vilket jag brukar gnälla på när det inte fyller nån funktion men här är varje minut väl värd att tittas på (utom kanske precis på slutet när Django fjantar runt på sin häst i ca en minut, men samtidigt spelas å andra sidan introt till Trinity - djävulens högra hand så det går att bara njuta av det och tänka på Bud Spencer & Terrence Hill). Det är så snyggt, välspelat (förutom Tarantino själv då, han är som alltid dålig skådis i sina cameos) dialogen är bra och med tanke på hur mycket westernfilm det finns så är det ganska få som handlar om slavarna. STARK 5 av 5.

Mission Impossible 4: Ghost Protocol
Det har gått en näve år sen MI3 (min favorit i serien) och Agent Tom Cruise sitter i ryskt fängelse. Några agenter fritar honom och tillsammans med Hawkguy måste de rädda världen från Michael Nyquists atombombsvansinne samtidigt som GHOST PROTOCOL - vad det nu kan vara startar.
Det här är så himla underhållande. Jag struntar i allt som är dumt, MI4:GP levererar toppraffel i högform från första till sista sekund. Det är popcorn - salt och smör i stället för riktigt innehåll. Men det är smarrigt i alla fall. 4 av 5. Blev genast sugen på att se om film 3 (som är lite bättre för att Tompan har en BOMB I SIN HJÄRNA) och 5 (som är lite sämre för att han tråk-bikern från Johan Falk är med).

 

[Krille]

Jag har sett Skyline.

Och min hjärna undrar "varför?"

En klase unga vuxna festar järnet och blir så bakfulla att de missar att utomjordingarna har sugit upp de flesta i staden med mystiska blå ljus.

Asså, vem gav klartecken att filma det här skräpet?

 

[Voldstagg13]

Jag har sett Skyline.

Och min hjärna undrar "varför?"

En klase unga vuxna festar järnet och blir så bakfulla att de missar att utomjordingarna har sugit upp de flesta i staden med mystiska blå ljus.

Asså, vem gav klartecken att filma det här skräpet?

Den som sa : "Alla filmer med stora hot mot mänskligheten är bra om de antingen har BRA förklaringar eller inga alls - vi har inte det första, så vi kör på det senare - det är ändå det publiken vill ha" ? ?

 

[Voldstagg13]

Det ljumma kriget...'De sista dubbelagenterna' ('Company business', 1991) med Gene Hackman, Mikhail Baryshnikov, Kurtwood Smith m.fl.
En fd. CIA-agent får ett uppdrag av CIA, inte för att han är extra bra utan för att det passar. Han ska eskortera en fängslad KGB-agent för ett utbyte i Berlin. Muren har fallit, Gorbatjov är ledare i Sovjet och ordningen är rubbad, saker och ting fungerar inte som det tills alldeles nyligen gjort.
Det är en slags 80/90-tals 'kompis-film', med två medelålders, halvt obsoleta agenter som Hackman och Baryshnikov gör briljant i sina roller. Det är inte fånigt eller tokroligt, miljöerna är äkta och filmen är gjord rätt i tiden för när det ska utspela sig. Det finns en fungerande historia, lagom med vändningar och en välvilja mot huvudpersonerna, det sista är något jag saknar i många nya filmer där det bara tas för givet. De första 10 minuterna i filmen presenterar Hackman, ger honom personlighet och trovärdighet på ett snyggt sätt som inte stjäl tid från resten av historien.
Inte en massa snygg action, inte en tekniskt detaljerad och komplicerad historia, bara en hyfsat trovärdig och fungerande film som kunde gjorts allvarligare eller mer komisk men som vinner på medelvägen. Jag gillart' : 4/5.