Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v40

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v40.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Maximum Ride.

En klump med ungdomar bor ensamma i en stuga i skogen. De är lite speciella. De har nämligen två procent fågel-DNA i sig och därför kan de veckla ut vingar och har superkrafter. Och de är odlade i ett topphemligt labb som kallas Skolan som de har flytt ifrån.

Nu har en av dem, Angel, blivit kidnappad tillbaka till Skolan av Ari, som har varg-DNA istället, och Max tycker det inte alls går för sig. Så tillsammans flyger de över halva USA för att hämta tillbaka Angel.

---

Asså, den här var inget bra alls. Det är dåliga effekter, kackigt berättande, dåligt foto, tunn plott, lågbudgetsettings, kass koreografi och kasst till max okej skådespelande. Jag har normalt inget emot superhjältefilmer eller Mary Sue-karaktärer, men jag har något emot dåliga filmer. Och det här är en sån. Det är faktiskt en så kass film att jag inte orkar leta upp namnen på skådespelarna.

Vad jag har förstått så bygger filmen på en ungdomsbokserie med samma namn, och deras beskrivning av böckerna gör att jag får intryck att de är bättre än filmen. Men det är å andra sidan inte så svårt.

 

[Bolongo]

Det bästa i den trailern var ju att exekutivproducenten är en vloggare, berömd från YouTube.

 

[krank]

Precis som jag gjorde v17 2013 så har jag nu sett Blade Runner: Final Cut. Detta givetvis som förberedelse för ett litet biobesök jag planerat in imorgon...

Så. Jag förstår inte riktigt betyget jag satte förra gången. Vaddå "segt tempo"? Den här filmen är helt makalöst magiskt snygg, med en gudabenådad scenografi och ljussättning att dö för,, ett perfekt soundtrack och ett bra, varierat tempo som inte drar sig för att låta framför allt känslomässiga scener ta tid och utrymme. Det måste faktiskt inte vara fullt-ös-medvetslös hela tiden.

Nej, den här gången kändes det här som en närmast perfekt film. Den fixar fortfarande inte bechdel, men jag gillade typ allting i den annars. Jag hade inte ens några problem med JF Sebastians gestaltning, och det brukar jag ha. Kanske var jag helt enkelt på bättre humör den här gången?

Hursomhelst, asbra film, nu är jag (försiktigt) taggad inför uppföljaren.

BETYG: 5/5

 

[Max Raven]

Jag såg Advantegous igår.

I en dystopisk framtid försöker en ensamstående mor säkra framtiden för sitt smarta barn. Tyvärr arbetar hon för ett företag styrt av skitstövlar med en idiotisk idé de vill sälja.

Huvudpersonen är ganska sympatisk, och är fast i en situation där människorna kring henne har sina egna grejer för sig och inte vill hjälpa till egentligen. Alla har ursäkter, ingen hjälper, vissa stjälper. Obs - detta förmedlas inte som något positivt. Filmen är en tragedi, och på det planet fungerar den.

Takten på den här filmen är tämligen långsam, vilket är OK. Världen är dystopisk i detaljerna - extrem arbetslöshet men ingen form av säkerhet för de utan jobb, terrorister av frustrerade som spränger byggnader, avancerad AI i skola, vackra byggnader och välstädade städer men med hemlöshet och barnprostitution. Samtidigt tycker någon (oklart vilka) att kvinnor ska stanna i hemmet för att se efter frustrerade män. Tyvärr fungerar nog inte den övergripande handlingen med världen i sig - mycket av den mest avancerade teknologin skulle ruinera företaget i sig, AI skulle sköta företaget bättre än människor (särskilt då AI redan sköter utbildning, vilket är rätt många magnituder mer avancerat än att driva företag). Problemet är att om jag köper dystopin på grund av teknologinivå så fungerar inte huvudhandlingen, och om jag köper huvudhandlingen så är borde resten av samhället vara betydligt mer primitivt teknologiskt. Men - handlingen kretsar egentligen inte om teknologin, inte ens huvudhandlingens teknologi, så jag kan väl släppa det.

I korthet: deprimerande, hyfsat välgjord så länge man inte petar för mycket på världsbygget, inget jag skulle se om.

 

[krank]

Jag såg nyss Bladerunner 2049.

Jag är inte riktigt i stånd att skriva så mycket om den; jag är fortfarande helt dazed. Så riktig text kommer senare. Men jag kan väl redan nu avslöja att det blir en femma av fem. Kanske årets bästa film.

 

[krank]

Jag är fortfarande inte riktigt redo att klä min upplevelse i ord, men jag är väl så illa tvungen. Jag såg Blade Runner 2049 igår.

Jag tänker inte beskriva handlingen alls, eftersom en av de saker som gjorde min upplevelse så bra var att jag in utan att veta ett endaste skvatt utom att Ryan Gosling skulle vara med och att Harrison Ford skulle reprisera sin roll. För en gång skull hade jag lyckats undvika alla trailers, all reklam, allt förhandssnack. Och det var underbart.

Så jag får istället beskriva filmen lite svävande. Vilket passar bra, för det är en ganska svävande film. Konstnärlig.

Det första jag måste säga är att den är oerhört vacker. En av de vackraste filmer jag sett. Färger, djup, kontrast, framing. Jag älskar att de behållit relationen till spännande arkitektur från föregångaren, och använder arkitektur tillsammans med ljussättning och färg för att skapa en helhet.

Det andra är att filmen är långsam. Inte tråkig, men den känner inte att den har bråttom. Det får bli tyst i samtal ibland. En vacker landskapsbild får tid på sig att landa. Varandet-i-världen är minst lika viktigt som handlingen i filmen, och där blir det långsamma, eftertänksamma, njutande tempot viktigt. Handlingen i filmen hade kunnat förmedlas, med alla delar bibehållna, på 1:20. Om man hade velat. Men den där extra tiden ger ett extra djup, en extra tyngd som jag inte alls var beredd på.

Det tredje är att jag tycker att skådespelarinsatserna var bra. Inte makalösa, men bra. Jag gillade kemin mellan karaktärerna. Jag upplevde alla personer i filmen som ganska trovärdiga och flerbottnade, och med begripliga motivationer. Eller OK, skurken var väl lite platt, men resten.

Det fjärde är att jag tycker att filmens användning av nakenhet kändes genomtänkt och konstnärlig snarare än spekulativ och hypersexualiserad. Eller snarare, att sexualiseringen sattes i en kontext där den inte blev sexig, vilket jag tyckte var intressant. Och när riktig närhet skulle till, så var det tvärtom inte alls speciellt naket. Coolt.

Det fjärde är att filmen ställer frågor om vad som är mänskligt, vem som är människa, och huruvida det ens spelar någon roll. Det är socialt medveten, tankeväckande och på sitt sätt ganska intellektuell sci-fi som utmanar. Jag ÄLSKAR sådan sci-fi. Det är den bästa sci-fin.

Jag måste se om den här filmen. Det är för mycket att packa upp, för många lager och detaljer jag måste fundera mer på. Jag funderar på om jag ska gå och se den igen nästa vecka.

Så. Det finns egentligen bara ett betyg. Kanske den starkaste femma jag satt. Eller en av de starkaste, åtminstone.

BETYG: 5/5

EDIT: Ett tillägg: Jag har nu beställt biljett för att se filmen igen i morgon. Det är i princip bara två filmer jag kan minnas att jag sett på bio och som jag varit redo att köpa biljetter för direkt igen; denna och Jupiter Ascending. Antagligen Atomic Blonde också, men där kom andra saker i vägen (tidsbrist etc). Nu vet jag att jag är ganska ensam om min åsikt om Jupiter Ascending, men ändå.

 

[Feuflux]

Jag och mina kids har sett första halvan av The road to El Dorado (http://www.imdb.com/title/tt0138749/?ref_=ttfc_fc_tt) som är en animerad Dreamworks-produktion.

Att vi bara har sett halva är för att mina barn är små och det var läggdags, inte på grund av något annat.

Det är alltså en animerad film med lagom nivå karikatyr på figurerna (dvs det går att ha tredubbel bredd över axlarna jämfört med midjan). Barnen (7½ och snart 5) kommenterade ingenting på sådant här, det är mer jag som tänker "jaha, givetvis är hövdingen tjock som en öltunna utan att det påverkar hans rörelsemönster" och "förstås så är den kvinnliga huvudrollen sexig". Eller så tänker de saker som de inte säger, men barn brukar ju vara brutalt uppriktiga med sina åsikter. Handlingen (jag missade början) är att två lurendrejare råkar bli fripassagerade på Cortes skepp på väg för att hitta El Dorado, en karta har de lyckats sno också. Sen blir det förstås inte som de tänkt sig ("vi tar guldet och ror hem till Spanien"), men nu har vi ju inte sett klart så jag vet inte hur det går. Jag gissar att det blir något i stil med "det visar sig att de hade hjärtan av guld och gör det rätta (tm)".

Det är lite tokroliga händelser som fick oss att småskratta, lite slapstick-humor sådär. Vem gillar liksom inte tecknade figurer som trillar ner i tunnor? Sång/dans-sekvenserna stack väl ut som sämst (tycker jag iaf, barnen åt popcorn och var glada). Det är ju inte Frost-klass vi snackar här.

Så, som familjeunderhållning att se tillsammans är det här helt okej, men inget jag skulle sätta mig och kolla på om jag fick en kväll ensam utan familjen.

3 av 5 som familjefilm, annars 2 av 5.

 

[Bifur]

Jag ska se Blade runner 2049 nu! Får se om jag håller med krank om sisådär tre timmar.

 

[Tant Ragnar]

Ensam hemma med dunderinfluensa, det innebär att jag äntligen får tid att kolla på film!

Första filmen ur är "Grand Budapest hotel" av Wes Anderson. Filmen handlar om titelns hotell, som ligger i det fiktiva östeuropeiska landet Zeubrowka, och utspelar sig i någon slags påhittad mellankrigstid. Filmen följer springpojken Zero (?, 'Lobby boy') och concigern Gustave H. Den sistnämnde är nitisk med att ge gästerna utmärkt service, framför allt de gamla, osäkra, kvinnliga och rika... Något som kastar våra hjältar in i en fejd med en mäktig adelsfamilj om en ovärderlig tavla.

Jag älskar Wes Andersons filmer. Uppenbarligen älskar skådespelare att spela i hans filmer också, jag räknar i rollistan till minst 11 riktigt stora namn. Dialogen är rapp, smart och rolig. Karaktärerna är utmejslade precis på gränsen mellan kärleksfulla porträtt och kariaktyrer, det känns nästan lite som Tove Janssons muminkaraktärer; älskvärda, egoistiska och alltid genuina och konsekventa.

Sedan är filmen otroligt vacker. Arkitektur och inredning är perfekt utvalda för att förmedla känslan av magiskt, vackert och påhittat trettiotal. Jag gillar också blinkningar till "spirited away", där ju också miljöerna i en serviceinrättning gör mycket av filmen.

5/5, en av de bästa filmer jag sett. Älskar den.

Sedan såg jag "the hateful eight" av Quentin Tarantino. Handlingen är, precis som i alla Tarantinos filmer, att osympatiska människor har långsamma, nervkittlande, coola konversationer som slutar i blodbad. Den här gången är det en kvinnlig fånge som skall transporteras till sin hängning då en snöstorm tvingar in karaktärerna i en stuga.

Här är jag inte lika förtjust. Visst, filmen är otroligt snyggt filmad (i någon sorts 70-tals teknik som jag aldrig hört talas om men som skyltas tydligt redan under förtexten, säkert mycket imponerande), men karaktärerna slår verkligen knut på sig själva för att vara frånstötande; rasister, sexister, psykopater, sadister..... Jag har med åren blivit känsligare för underhållningsvåld, och hateful eight verkligen gottar sig i olika smaker av hat, våld och tortyr på ett sätt som jag inte förmår uppskatta. Men snygg är den...

3/5, där jag drar ner betyget ett snäpp för att jag inte fixar underhållningsvåld på den här nivån.

 

[Mundo]

Grand Budapest hotel är så jäkla bra alltså.

Det var allt. Lyssna på Tant Ragnar.

 

[Bifur]

Kort om Blade runner 2049:
Den var bra, mycket bra till och med. Jag håller med om allt krank säger så vältaligt. Slutet är fantastiskt
Tre saker som tar ner helhetsintrycket från perfekt (ska försöka utan spoliers):
- Skurken är som sagt lite platt, men framför allt är det oklart vad han vill egentligen vill. Jag anar att det är framtida vetenskapliga syften som styr men det kunde artikulerats aningen tydligare
- De andra replikanterna och deras agenda känns på något vis överflödig, kan inte sätta fingret på vad men de hade på något vis behövt antingen mer eller mindre utrymme
- Jag känner inte igen Deckard. Inte så att Harrison Ford är dålig, tvärtom, men efter att precis sett om Blade runner känns det inte riktigt som samma karaktär. Men visst, det har gått 30 år i handlingen och folk kan förändras en hel del på den tiden, men ändå.

 

[krank]

- Skurken är som sagt lite platt, men framför allt är det oklart vad han vill egentligen vill. Jag anar att det är framtida vetenskapliga syften som styr men det kunde artikulerats aningen tydligare

Jag har funderat lite på det...

Spoiler

Han skulle kunna vara en helt vanlig megaloman som vill bli "fadern till ett helt nytt folk", samt mannen som gav mänskligheten stjärnorna. Det är den teori jag själv gillar bäst, tror jag. Han är då egentligen inte emot replikanterna, men vill ha dem som slavar för rymdutforskning.

Han skulle kunna vara en kortsiktigt tänkande affärsman som helt enkelt vill kunna ta mer betalt för replikanter som kan reproducera sig. Inser inte, eller struntar i, den uppenbara risken att replikanterna bryter sig fria - har en mycket stark tilltro till att hans replikanter minsann lyder order.

Eller en kombination.

Det hade kunnat artikulerats tydligare, men å andra sidan gillar jag att det finns flera tolkningar och att filmen faktiskt blir bättre om man börjar skapa sig lite egna teorier kring de saker som inte beskrivs rätt ut...

 

[Bifur]

Det hade kunnat artikulerats tydligare, men å andra sidan gillar jag att det finns flera tolkningar och att filmen faktiskt blir bättre om man börjar skapa sig lite egna teorier kring de saker som inte beskrivs rätt ut...

Jo, och det är trevligt, fast jag tycker ändå det uppstår svårigheter (och då menar jag sådant jag fastnade på medan jag tittade, inte bara nu i efterhand) eftersom oavsett vilken tolkning har jag gör blir det knepigt att få ihop det med agerandet i filmen. Men vi kan lämna det därhän, svårt att hålla det spoilerfritt. Hur som, detta är marginella invändningar från min sida.

 

[DeBracy]

Nu har jag varit på Blade Runner 2049 jag med. Jag ger den en krankisk fyra (dvs. något jag kan rekommendera folk att se). Jag skulle absolut kunna se om den imorgon (vilket tekniskt sett kanske borde ge den en krankisk femma) men... även om jag känner mig lite tagen av det hela så är jag ändå med på att det inte är en klockren film. Jag skulle ha något emot att de tog alla bitar med Jared Leto och typ... provade att göra något annat med det.

Mycket som var så fantastiskt snyggt i den här. Det jag eventuellt saknade när jag tittade på den var lite mer... I dunno... rörelse i bakgrund på vissa scener? Wallace-kontorsbyggnad är typ fantastisk design, men det är så himla cleant även om ljuset rör sig hela tiden. I originalet så fanns det nästan alltid något som rörde sig i varje scen. Fläkten vid Leons test, ugglan hos Tyrell, m.m.

Nå, sak samma. Jag känner verkligen som att jag har varit med på en tur till något helt annat. Och det är inte så väldigt många filmer som ger den känslan. Final cut av original-Blade Runner är en av dem.

Nu måste jag poppa End Titles av Vangelis några gånger till.

 

[krank]

Jag känner verkligen som att jag har varit med på en tur till något helt annat.

Det är precis den känsla jag hade, framför allt första gången jag såg filmen. När ljuset tändes i salongen kunde jag först knappt ta in att jag var tillbaks i "verkligheten"; det var som att vakna upp ur något helt annat.