Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v41

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v41.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Jocke]

Jag såg en skräckfilm som hette Mama och återfinns på HBO Nordic om nån annan nu skulle vilja se den. Jamie Lannister har en tvillingbror som kukar ur, mördar sin fru och sen flyr ut i skogen med sina två små döttrar. Där blir tvillingbrodern brutalt mördad av en mörk fläck.
Fem år senare är Jamie, som jobbar med att rita bilder och är tillsammans med en tuff rocktjej som spelas av Jessica Chastain, som jag sett i andra filmer tex är hon den vuxna Murph i Interstellar men aldrig lagt på minnet. Det har jag gjort nu, efter som hon tar över som huvudperson vad det lider. I alla fall så hittas de två barnen och de flyttar in tillsammans med Jamie och Rocktjejen i ett hus som psykologerna som utreder vad som hänt med döttrarna betalar för. Men de har fått med sig spöket som tog hand om dem ute i skogen hem till stan!
Det finns ganska många bra scener där det spökar på olika sett ungefär i mitten av filmen, men ju mer spöket förklaras och konfronteras desto tristare blir det. Faktum är att det hade vart betydligt bättre om det antyddes att det inte var något spöke och varje gång vi som tittare fick se det så var det inte av nödvändighet verkligheten vi såg. Då hade det blivit rätt så fräckt, särkilt slutet skulle blivit något att minnas. Nu är det en okej spökhistoria att slå ihjäl nån timme med.

3 av 5.

 

[Xhakhal]

Jag såg Blade Runner 2049. Jag tror inte min recension innehåller några spoilers, men jag spoilertaggar ifall någon begär det.

Min grundtes kan sammanfattas så här:
Det går inte att göra filosofiska poänger om mänsklighetens natur i allmänhet om kvinnor exkluderas från den genom verktygen en väljer att göra sina poänger med.
Om kvinnor bara är verktyg och kvinnoverktygen = sex är det inte filosofi värd att fundera över.
Att dehumanisera en majoritet av befolkningen för att göra poänger om vita mäns mänsklighet är ingenting som fungerar eller är värt att göra, om en är det minsta intresserad av att föra fram sin poäng.

Och dessutom

DESSUTOM

Var den så jävla förutsägbar.

Inte en enda överraskning.

Inte en twist någonstans.
Så även om den var tekniskt snygg (och gjorde många av sakerna som jag gillade med tex Moon, som är en favorit) så blev jag uttråkad av att inget hände som inte signalerats i en halvtimme redan.

2/5 vänta tills den kommer på Netflix eller så, om du inte verkligen gillar Robin Wright (which you should iofs), för då kanske du vill se den eftersom hon är bra i den.

Åh, och en sak till. Minor spoiler för Fantastic Beasts med Eddie Redmayne:

Spoiler

Jared Leto kändes ungefär lika rimlig i den här filmen som Johnny Depp kändes i Fantastic Beasts. Fast Letos roll ägnar sig åt litet mer gratuitous slakt av agenslösa kvinnor. Depp mest snäser litet och ersätter en mycket bättre skådis. Ok slut rant.

 

[Jocke]

Jag har också vart och sett nya Blade Runner.
Jag skulle föredra att leva i en värld där det inte gjordes en uppföljare på Blade Runner. Men nu har jag inte det valet. Och måste jag leva i en värld där det finns en uppföljare på Blade Runner, då är det här den bästa uppföljaren jag kan föreställa mig. Visst, det var lite mycket skriva på näsan, men vilken jävla upplevelse det var! Så mycket bild! Så mycket ljud! Jag bryr mig i princip inte om handlingen, presentationen är långt bättre än jag kunde fantisera om. Den största bioupplevelsen jag haft sen jag såg Roadshow versionen av Hatefull Eight.
Betyg är svårt att sätta. Jag vill nog aldrig se den här filmen igen, samtidigt tycker jag att alla som kan ska se den på stor skärm med bra ljud.

MEN jag har sett en helt annan film också!

Geralds Lek (2017) är en made-for-netflix långfilm baserad på Stephen Kings roman med samma namn.
Jessie finner sig själv fastlåst med handklovar på en säng. Hennes man, Gerald, som tagit initiativet till det hela har avlidit i en hjärtattack och ligger nu vid sängens fotända. Jessie kan precis inte nå telefonen, men hon kan nå hyllan ovanför sängkanten. På hyllan finns det ett glas, halvfullt med vatten, en bok och etiketten som tills för en stund sen satt fast i hennes sprillans nya nattlinne. Det är då Gerald reser sig upp och börjar tala med henne. Jessie konfronteras under några dagars fångenskap med sina inre demoner - en solförmörkelse i barndomen då något hände, en version av hennes man som inte tycks vilja henne väl, en hund som tuggar i sig delar av Geralds lik och kanske är verklig, en version av henne som tycks vilja henne lite för väl och så månskensmannen som vill ha hennes ring. Geralds vålnad kallar månskensmannen för döden och Jessie för Mouse. Den enda som gjort det innan var hennes far och något händer i henne när smeknamnet kommer tillbaka.

Jag tyckte att Geralds Lek var en bra film, jag gillar när det bara är ett rum och några få skådespelare. Carla Guino bär filmen och är kanske inte svinbra, men långt över medel som skådis. Bruce Greenwood kompletterar Guino bra och det känns som att deras förhållande är extremt verkligt. Carel Struycken - alltså jätten i Twin Peaks och Lurch i Familjen Adams filmerna - är alltid bra och det är kul att han faktiskt får skrämmas riktigt mycket i den här filmen. Det är lite mycket made-for-netflix känsla här och där men jag tycker definitivt att filmen kvalar in bland de bättre King filmatiseringarna. Den är inte ett mästerverk som The Shining och Carrie, men den tillhör helt klart samma liga som Stand by Me och 90-tals DET.

4 av 5!

 

[Ymir]

Jag har också vart och sett nya Blade Runner.


Geralds Lek (2017) är en made-for-netflix långfilm baserad på Stephen Kings roman med samma namn.

4 av 5!

HAR DEN BLIVIT FILM O___O
Det är en av mina favoritböcker!
<-- entusiasmen är en enorm.

 

[Xhakhal]

Jag har också vart och sett nya Blade Runner. [...]
Så mycket bild! Så mycket ljud! Jag vill nog aldrig se den här filmen igen, samtidigt tycker jag att alla som kan ska se den på stor skärm med bra ljud.

Jag såg den på stor skärm med bra ljud, men påminns av ditt inlägg att jag borde skriva ett tillägg till mitt, med en rekommendation som är precis tvärtemot din XD:
Jag själv upplevde mest att det var random bröl till fina bilder. Brölet klarar jag mig utan. Se den hemma på en teve istället, eller på en dator med hörlurar i, så blir nog brölet mindre störande och mer stämningsfullt! Och det finns flera tillfällen i filmen som kan vara sjukt jobbiga om man har anlag för migrän eller epilepsi - jättemycket ljusflimmer, relativt oannonserat, väldigt intensivt. Om sådant är jobbigt för dig, se en annan film! Eller se den här på typ en datorskärm i ett upplyst rum. Det känns som en bättre upplevelse än biosalongen!

 

[Max Raven]

Jag såg också Blade Runner 2049 i veckan.

Den är bra. Välgjord. Lite lång, det känns lite som att de hade ett slut och sedan skrev filmen baklänges - handlingen är rätt spretig i början. Huvudhandlingen i sig är inte väldigt komplex utan mycket av filmtiden går åt till saker som atmosfär och att visa världen.

Bra film att diskutera, tror jag - det finns ämnen med tuggmotstånd och de går inte direkt på att svara på frågorna.

Vad gäller kvinnoporträttet är jag osäker på om jag läser in något som inte finns där men:

Spoiler

Jag skulle säga att även om filmen på ytan handlar om vad som gör (huvudpersonen) mänsklig, ägnas en betydligt större del av filmen på kvinnoporträtten, och att kvinnor ses som en handelsvara.

Kvinnorna vi ser kan delas in i två huvudgrupper. De tillverkade: Flera replikanter och Joi - dessa är sexuellt attraktiva och lojala - slavar. De är 50-talshemmafruar, "idealkvinnor", med Joi - AI:n - som de mest "perfekta" av dem. Den sista får vi i princip skrivet på näsan att hennes lojalitet och kärlek till huvudpersonen är inbyggd - hon tänker inte själv utan är skapad för att vara en "perfekt" kompanjon (se scenen med det nakna kvinnohologrammet). Möjligen kan man anta att många av de prostituerade är replikanter men det är osagt. Huvudproblemet för filmen är nog här - den här gruppen tar väldigt mycket plats jämfört med de andra grupperna trots att de är ungefär lika viktiga för handlingen som resten.

De verkliga: I princip alla människor faller inom den här kategorin. De är i princip inte unga, attraktiva och lydiga - de är "vanliga" eller "riktiga" människor. Huvudpersonens överordnade (Löjtnant Joshi) är väl det tydligaste exemplet, men även den rasistiska tanten i början och en del andra.

Luv och Freysa är båda replikanter som lite böjer på kategorin med tillverkade kvinnor - Luv är en en kvinna som på ytan följer kvinnoidealen för att få makt inom systemets ramar - all makt hon får är på nåder från Wallace, och hon är beredd att göra vad som helst för att behålla sin position som favorit (inklusive ljuga om varför hon mördade en människa). Freysa å andra sidan är revolutionär och är ute efter att förgöra status quo (och ge replikanter mänsklig status). Hon är inte heller sexuellt attraktiv på det sätt som Joi eller Luv är - Freysa är inte en galjonsfigur för sin grupp.

Vad gäller kvinnornas roll - Wallace ser dem som objekt, en handelsvara. Han står också för i princip alla moderna artificiella kvinnor. Det syns också i hur han vill skapa replikantkvinnor som kan föröka sig för att skapa sin "slavras" - han är helt OK med slaveri (implicit för att han ser sig själv som slavägare) och replikanter som en eftergift. Han har i princip ingen koll på människopsykologi och hur det skulle fungera i praktiken (han har ju snott i princip all replikantteknologi så det är inte så konstigt). Han skulle gärna massproducera replikanter men kan inte basala grejer som logistik så han döljer sin inkompetens i religiöst dravel. Han agerar också tvärsäkert, vilket är ett ganska tydligt tecken på att han inte har en aning om vad han sysslar med (och också varför hans antydningar att Deckard är replikant bör tas med en lastbil salt - som Deckard sa "varför frågar du inte hunden?"). De kvinnor han tillverkar är sexuellt attraktiva men inte "äkta kvinnor" - de kan inte föröka sig (symboliskt för att det skulle kräva att de frångick sin roll som sexuella objekt).

Grejen med hur det är med förökning är att Löjtnanten verkar ha rätt - de nuvarande replikanterna verkar följa den rådande ordningen eftersom de är övertygade om att själen inträder vid födsel. Om replikanter kan få barn så måste de ha själ och samma värde som vanliga människor. (Det är förstås ett bländverk - hur man föds har ingenting med ens mänskliga status att göra, men väldigt många i filmen håller i dödsgrepp den enda skillnaden de har mellan människor och replikanter för att ursäkta sitt beteende och status quo)

De kvinnor som tillverkats till det fyller nästan alla rollen som sexuella objekt, men alla övriga faller in i att de är människor - de har sina brister och sina egna agendor.

Men jag kan ha fel här. För mig känns det lite för genomgående för att inte vara medvetet.

Ur feministisk synvinkel är Advantageous bättre men Blade Runner 2049 är mindre deprimerande. Ja, Blade Runner 2049 har mer våld och slaveri men Advantageous känns mycket närmre vår värld och därför mer smärtsam - de döljer inte problemen med gladvåld och vackert foto utan förvärrar dem med dramat.

Och jag tyckte ljudet var lite väl obalanserat där jag såg filmen (Bergakungen VIP) - det var av och till ett jäkla oväsen med pistoler och bakgrundsmusiken. Jag förmodar att det var medvetet, men mina öron uppskattar inte det.

Betyg är väl typ 4 eller 4.5 - jag klassar den här lite högre än Cloud Atlas - som kändes väldigt styltad i jämförelse. Slår den den ursprungliga Blade Runner? Njae. Men den är i ungefär samma nivå så det är väl positivt.

 

[Krille]

Jag har sett Lost In Space.

Gör er själva en tjänst: se den inte. Den lyckas med att vara visuellt instängd som om den vore inspelad på sextitalet i en tv-studio, visuellt kasst som om Gary Oldman och William Hurt norpade precis hela budgeten, och med en budget som helt saknar charmen av att vara skriven för en tv-serie från sextitalet.

 

[krank]

Jag hade tänkt se Blade Runner 2049 igen i veckan, men det blev inget av. Och nu fick jag tidigare idag äntligen möjligheten att se om Atomic Blonde. Men ingen av dem uppfyller filmklubbens kriterier, så jag slog på Anti Matter istället.

Det är en rätt trevlig film, som handlar om en trio forskare som lyckas få teleportation att funka. Jag ska vara ärlig - jag älskar "scifi i garaget"-filmer; Primer är väl kanske den mest välkända här men överhuvudtaget kan jag titta på filmer om kunniga människor som metodiskt och vetenskapligt upptäcker balla saker hur mycket som helst. Och det här är en sådan film. Visst är det en hel del handwaving och vetenskapen är väl inte sådär supersund, men det finns ändå en hyfsat genuin känsla i just upprepade experiment, en konflikt mellan att lyckas få pengar (kunna visa något coolt) och att vara försiktig.

Sedan händer såklart grejer, och som tittare kan man gissa men det är svårt att se exakt hur saker och ting hänger ihop riktigt. Jag ska inte spoila så mycket, så jag låter nog bli att gå in på detaljer.

Är den här lika bra som Primer? Nej, det är den inte. Primer gör ont i hjärnan. Anti Matter är bara lite kittlande. Den enda gång jag kände att filmen riskerade att gå ner sig lite i betyg var när den, en stund, verkade

Spoiler

börja använda "själen" som något slags förklaringsmodell.

Turligt nog var det bara en red herring.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag har vart på bio igen och sett The Square.
Det är riktigt bra drama med många bra och många roliga scener om hur det är att inte vara idealbilden av sig själv. Typ. Jag gillade den och rekommenderar den helhjärtat. Inte lika stark fullträff som Ruben Östlunds förra film Turist var men likväl svensk film när den är som bäst.
5 av 5

Sen så fortsatte jag mitt Stephen King tema och såg The Dark Tower.
Jag brukar klaga på att filmer är för långa. The Dark Tower är i stället för kort med säkert 30-40 minuter. Vi får ingen känsla för hur ond/mäktig mannen i svart är, vad Det Mörka Tornet är, hur världen fungerar osv. Det ända jag upplever att filmen gjorde bra är att jag tycker att Revolvermannen Roland och hans bakgrund som nån slags riddar-cowboy kändes spännande och att han var en jävel på att ladda om sina revolvrar. Jag har inte läst någon av böckerna och jag är i ärlighetens namn ganska osugen på det efter att ha sett den här rullen.
2 av 5

 

[krank]

Så, nu när veckans nya film var avklarad så var jag fri att avsluta min söndag med att se om Atomic Blonde.

Den blev inte sämre andra gången. Musiken är fortfarande makalös, Charlize Theron spöar precis alla andra som någonsin spelat en agent, actionscenerna är fortfarande poesi. Övervåld, skitlånga tagningar och 80-talsmusik? Jaförfan.

Jag håller tummarna för en tvåa.

BETYG: fortfarande 5/5