Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v45

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v45.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Jag har just varit och sett Thor: Ragnarök igen.

Den var nästan lika bra andra gången. Det finns något slags law of diminishing returns här; skämten är NÄSTAN lika roliga när man vet att de kommer, men inte riktigt. Det hindrade mig inte från att bli väldigt, väldigt underhållen, dock.

Jag höll på att somna under första halvan av filmen, men det ska inte ses som ett resultat av några tillkortakommanden hos filmen som sådan; det är mer ett resultat av att jag jobbat en ganska lång arbetsdag efter att ha sovit typ tre timmar i natt.

 

[Minimoni]

Jag har just varit och sett Thor: Ragnarök igen.

Den var nästan lika bra andra gången. Det finns något slags law of diminishing returns här; skämten är NÄSTAN lika roliga när man vet att de kommer, men inte riktigt. Det hindrade mig inte från att bli väldigt, väldigt underhållen, dock.

Jag höll på att somna under första halvan av filmen, men det ska inte ses som ett resultat av några tillkortakommanden hos filmen som sådan; det är mer ett resultat av att jag jobbat en ganska lång arbetsdag efter att ha sovit typ tre timmar i natt.

Både jag och min fru älskar Marvel expanded universe filmerna och jag antar att nu måste vi gå och se den här filmen för oj vad alla talar bra om den! En fråga bara, är den lika komisk som Guardians of the galaxy eller hålls komiken lite mer subtil?

 

[Bolongo]

Jag har slutligen varit och sett Tor: Götterdämmerung.

Och ja, vad skall man säga. I botten följer den formeln för en modern blockbuster utan några som helst avvikelser, så själva handlingen kommer kanske inte att överraska någon. Men det är de små detaljerna som strösslats ovanpå denna grund som gör anrättningen intressant och underhållande.

För att svara på Minimoni: det kanske kan kallas aningen mer subtilt. Humorn här uppstår mer ur situationerna, och av att karaktärerna är sig själva. Det är sällan någon synbart anstränger sig för att skämta, som i Guardians.

Men man får ju erkänna att de ändrat på karaktäriseringen av framför allt Tor själv sedan de föregående filmerna. Han är väldigt mycket mer laid-back nu.

 

[krank]

Både jag och min fru älskar Marvel expanded universe filmerna och jag antar att nu måste vi gå och se den här filmen för oj vad alla talar bra om den! En fråga bara, är den lika komisk som Guardians of the galaxy eller hålls komiken lite mer subtil?

Eh... Jag skulle säga att GotG är en betydligt mer allvarlig, subtil film...

 

[krank]

Eftersom jag kände att jag behövde lite inspiration i mina försök att komma på ett roligt äventyr till Rotsystem så har jag sett Johnny Mnemonic. Jag trodde att jag redan sett den i Filmklubben men... tydligen inte.

Den här filmen från 1995 handlar alltså om Johnny, som jobbar som informationskurir i ett ganska dystopiskt 2021. Han har bytt ut ett gäng av sina långtidsminnen mot att kunna lagra massvis med data i hjärnan - 80gb, eller 160 med en "doubler". En dag anlitas han för att transportera riktigt viktig information (som givetvis ett antal aktörer är intresserade av), men det visar sig att den tar 320 gb - dubbelt vad han klarar av. Han tar informationen ändå, vilket överbelastar honom. Nu blir det en kamp mot klockan - ska han lyckas få ut informationen ur sitt huvud innan han dör? Och ska han få behålla livet?

Om man vill så kan man skrocka gott åt, eller för all del rikta skarp kritik mot, att de tekniska detaljerna i filmen inte åldrats med någon vidare värdighet. Man för över bilder via fax, man kollar på tjock-tv-apparater, man spelar in på VCR-apparater, 160gb är inte speciellt mycket utrymme längre... Men det verkar som ett i ärlighetens namn urtråkigt sätt att se på film. Istället föreslår jag att man ser filmen för vad den är - en rätt imponerande cyberpunkrulle som idag har stark retrokänsla. Det hade inte alls varit lika coolt om teknologin vore uppdaterad till anno 2017; en del av charmen med att kolla gammal cyberpunk är ju just de anakronistiska detaljerna.

Jag tycker rentav att den här filmen blivit bättre med åren. Det är lättare att förlåta dess skönhetsfel nu än det var då. Keanus skådespeleri till exempel... Det är ju Keanu trots allt, men här liksom i Matrix funkar hans prozakansikte rätt bra - karaktären är tillknäppt, saknar minnen. Klart han är okänslig, klart att han har svårt att uttrycka genuina känslor. Här tycker jag dessutom att han blir bättre mot slutet av filmen, vilket också knyter an snyggt till karaktärens arc.

Jag har inte ens speciellt mycket emot Ice-T's insats här. It's fine.

Specialeffekterna har åldrats rätt bra; många av dem är fysiska och de som inte är det visar ju ändå framför allt den virtuella världen - och då är det okej att det är lite "fult". Det är "fult" på ett väldigt 90-talscyberpunkigt sätt and I would not have it any other way.


Om jag ska rikta någon kritik alls mot den här filmen så blir det helt andra saker. Som att den

Spoiler

inte klarar Bechdel, och som att kärlekshistorien känns mer än lovligt inkrystad i sista sekunden. Det hade varit trivialt att göra en klippning där den inte fanns med överhuvudtaget. Jag gillar karaktären Jane, hon är kompetent, hyfsat komplex och har en hel del att göra utan att reduceras till ett kärleksintresse.

Så. Sugen på 90-talscyberpunk? Se Strange Days. Men se den här sen.

BETYG: 4/5

 

[Bolongo]

Ice-T's insats

För att inte nämna alla andra kändis-cameos.

 

[Krille]

Jag har sett Asterix och Britterna.

Romarna invaderar Britannien! Hela Britannien? Nej, en liten by gör envist motstånd! Men till skillnad från den galliska byn har de ingen trolldryck.

Men Antiklimax har en kusin i den lilla galliska byn med trolldryck, och ger sig av till sin kusin Asterix och dennes bästa kompis, Obelix, för hjälp.

---

Den här är helt urgammal, typ åttitalet eller så, men den är fantastisk! Det är en timmes skrattfest rakt igenom, med massor med skämt om stereotypa britter, och de sitter som en smäck och är perfekt vältajmade. Och att en stor del av rösterna görs av Peter Harrysson är inte tråkigt!

---

Jag har också sett Asterix och hans tappra galler, från ungefär samma tid. Den är inte alls lika bra.

Nu måste jag leta upp Asterix och Kleopatra.

 

[DeBracy]

Jag gick och såg The Killing of a Sacred Deer i fredags. Samma regissör som till The Lobster (rekommenderas varmt), Giorgos Lanthimos, så det här var såklart en konstig film också. Som inget annat jag sett. Extremt märklig dialog. Enkel men ändå jätteknepig handling. Jag tror inte jag är nog smart för att fatta den här filmen, men jag är glad att jag åkte med på den två timmar långa och mycket obekväma åkturen.

En krankisk tre, då jag inte känner rakt av att jag skulle rekommendera den, men jag vill flagga för att det är en intressant film i alla fall.