Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v1

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v1.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Den första filmen 2018 blev Blade of the Immortal, den levande versionen.

Manji (Takuya KImura) kan inte dö. När han var på flykt efter att ha dödat sin länsherre och hans livvakter och nästan dött efter att ha dödat hundra prisjägare efter att de dödat hans syster Machi (Hana Sugisaki) hällde nunnan Yaibokuni (Yoko Yamamoto) blodmaskar i honom, och de kan läka i stort sett all.

Nu är det femtitvå år senare, och Rin Asano (Hana Sugisaki) har just sett sin far dö. Hennes far ledde en fäktskola i Edo, och Kagehisa Anotsu (Sota Fukushi) försöker ena alla fäktskolor under hans egen Itto-ruy. Och eftersom farsan vägrade så hade Anotsu ihjäl honom. Det är svårt att hämnas för en tonårig japansk tös, men hon tipsas av Yaobikuni att leta upp samurajen som inte kan dö…

---

Oj. Takashi Miike förnekar sig inte. Det blodas och kläggas och flyger kroppsdelar. Folk har miljoner galna vapen som ser ut att väga ton (eller i vissa fall, som lajvvapen). Fajtkoreografin kan jag inte klaga på, men däremot tyckte jag att själva scenkonstruktionen kändes rätt billig. Den finns nämligen knappt – allt (nå, nästan allt) är ute i skogen där i bästa fall en hydda sätts upp för nöds skull.

Men okej, är man ute efter två timmar och tjugo minuter absurt våld och absurda fantasyjapanska vapen med Takashi Miikes signatur, snarare än historisk arkitektur och historiska vapen från Akira Kurosawa, så blir man inte besviken. Men man ska veta vad man är ute efter innan man börjar se filmen.

 

[Xhakhal]

Jag såg The Lobster med Almond och Debbie, och den var… speciell. En dystopisk absurdistisk film.

Eftersom jag vill veta vad krank tycker om den vid något tillfälle ska jag inte säga något om den, men jag ger den 4/5 och säger att Colin Farrell var mycket bättre i den här filmen än han var i Total Recall.

 

[Lukas]

PÅ nyår såg jag och mina kompisar Dave Made a maze (2017)

Jag har vilat se den här filmen ända sedan jag första gången såg trailern och tyckte filmen såg otroligt charmig ut. Den var charmig, men också lite för lång, och reparativ. Filmen handlar om hur Dave bygger en labyrint av kartong i sitt vardagsrum bara för att gå vilse därinne och hans flickvän Annie måste komma in efter med en sökpatrull för att hitta honom.
Filmen har många dialoger om kreativitet och vikten av att få uttrycka sig själv. De är bra dialoger som dock förlorar lite på att de har samma dialog typ tre gånger utan att kommer vidare och genom att några av skådespelarna tyvärr är lite torra.

Jag rekommenderar hursom helst filmen för alla som vill se kreativt bygge av kartong och vill mysa framför en charmig liten indie film, och så länge du inte förväntar dig ett cinematisk mästerverk så kommer du förmodligen vara nöjd med att du såg den.

 

[Krille]

Jag hann iofs se halva Flykten till framtiden innan jag åkte tillbaks från Skövde efter en episk nyårsfest. Men jag kom in efter halva filmen och var tvungen att gå i slutminuterna.

1973 är Svante döende och har bara dagar kvar att leva. Men han åker in i framtiden med SLs tåg till 2016, där bot finns. Och Elsa.

Normalt sett brukar jag få huvudvärk av tidsresor. I det här fallet fick jag huvudvärk av dialogen, som var svensksuperstyltig, och lät i stort sett som att folk läste innantill eller i bästa fall deklamerade på en teaterscen.

Men det var ett sött scenario, och rätt kul med mycket fniss det lilla jag hann se.

 

[wilper]

Jag och Enhörning såg film, och BoJack Horseman, men låt oss prata om film.

Vi såg filmer som varit stora de senaste åren, men som jag inte sett. Det brukade vara så att vi såg filmer som jag sett tidigare och ville dela med E, men den här gången blev det tvärt om. Jag har knappt sett film alls de senaste åren.

Magiska djur och var de bor (?) - Harry Potter-film som utspelar sig före böckerna. Den var typ OK. Trevliga miljöer, jänkarna var sådär härligt skruvade som bara jänkare kan vara. Men ingen Hermione. 3/5.

Ghostbusters - Nya filmen med tjejjer som jagar spöken. Efter allt drama så gick jag in med noll förväntningar. Men jag hade trevligt, skrattade några gånger, och satt och pekade ut referenser till de gamla filmerna. 3/5.

Zootopia - Fantastiskt trevlig datoranimerad film om en kaninpolis. Jag skrattade mycket. 5/5.

 

[Voldstagg13]

Som i rymden fast under vattnet: 'Avgrunden' ('The abyss', 1989) Regi: James Cameron, med Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn m.fl. En amerikansk ubåt med kärnstridsspetsar råkar ut för en mystisk olycka, en storm är på väg och de enda som kan hjälpa till i tid är en mobil undervattensrigg för oljeborrning. En grupp marinsoldater skickas ned som hjälp, det blir naturligtvis spänning mellan dem och besättningen. Sedan finns det något nere i djupet som ubåten råkade ut för...
En film som jag såg på bio när det begav sig, som jag tyckte var riktigt bra då, inte fullt lika bra när jag såg om den för femton år sen så nu visste jag inte om den hade 'överlevt'. Men jag erkänner, någonstans ville jag kunna avfärda den som en film som var bra 1989, men bara 'sådär' nu.

Vissa effekter har naturligtvis åldrats, men dom funkar ändå, historien flyter på fint och det blir inte för smetigt eller nån nedvärdering av de två kvinnor som är med, alla medverkande växer lite i betydelse eftersom. Ja, jag sparkar mitt femton år yngre jag i arslet och ser om den om några år, det håller den för: 4/5

 

[Feuflux]

Jag har sett Kung Fu Killer (http://www.imdb.com/title/tt2952602/)

Förra gången jag såg nåt med Donnie Yen (Iceman från 2014, 1 av 5 i betyg) så gick det inte så bra så jag gick in med låga förväntningar. Förväntningar av olika slag brukar kunna ställa till det med bedömningar, men de kom rätt snart på skam här. Inget trams och ingen sexism. En skurk (som för övrigt också var med i Iceman) som inte bara är ond och en hjälte som inte bara är god.

En före detta kampsportstränare till polisen sitter i fängelse efter att av misstag slagit ihjäl en man i strid. När någon börjar mörda kamsportsmästare så vill han bli frisläppt mot att han hjälper polisen med utredningen. Han tror sig se ett mönster bland mordoffren.

Det är intressant att följa plotten och det är mycket bra actionscener. Snabbt, brutalt och minimalt med "hoppa balett på trädtoppar" som i skräpfilmen (nu tog jag kanske i för mycket) Crouching Tiger Hidden Dragon.

3 av 5 och ett slut som jag gillade!

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[Khan]

Igår såg jag Get Out. En film som fått en nästan enad kritikerkår att säga HURRA! och som fått många av mina vänner att säga SE DEN FÖR BÖVELEN!

När jag fick den beskriven för mig var pitchen "börjar som relationsdrama, slutar som bisarr skräckfilm". Det stämmer rätt bra. Men det är verkligen ingen dussinskräckis utan arbetar mycket smartare än "mördare i mask hackar tonåringar".

Hur som. Filmen handlar om fotografen Chris som ska åka hem till sin flickväns föräldrar för första gången. Han är svart och uppvuxen i Brooklyn, hon är vit och uppvuxen i ett vitt rikemansområde i upstate NY. Han är orolig för att det ska bli en grej, men de åker ändå. När de kommer fram är hennes föräldrar och bror trevliga men något obekväma för honom. Men det är inte skumt, bara lite obekvämt när pappa försöker vara coola farsan, mamman skäms för honom och brorsan drar i sig ett glas vin för mycket på kvällen och berättar pinsammma historier från förr, samtidigt som den där kulturkrocken är tydlig men ingen menar något illa.

Här lyser filmen något otroligt. Hade jag inte vetat att den spårade ur i skräckfilm hade jag ändå velat se den, bara för att kemin mellan alla karaktärer är så bra. Hatten av för regissören/manusförfattaren, helt enkelt. Ruskigt bra jobbat.

Men sedan ökar den där känslan av att något är avigt, skumt och skaver när det blir trädgårdsfest med alla föräldrarnas vita överklasskamrater. Mer än så kan jag nog inte säga utan att spåjla, så jag låter bli.

**************
TL: DR -> Get Out är en grymt bra skräckfilm. Se den.

 

[Jocke]

Igår såg jag Get Out. En film som fått en nästan enad kritikerkår att säga HURRA! och som fått många av mina vänner att säga SE DEN FÖR BÖVELEN!

Men vad fan, nu måste jag se om den!

 

[Cissi]

Jag har sett film! Och jag vill vara med i filmklubben lite. Får se hur frekvent det blir.

1) Bright (2017)
Svårt att sätta fingret på om det här filmen var superdålig eller superbra. Alltså, jag gillade världen man skönjde bakom actionfasaden, att människor och andra arter har en gemensam historia och den generella inställningen till magi. Det bäddar för att kunna vara en rolig idé med massa spännande plot hooks och äventyrande. Men tyvärr så gör sig den stora världen som de diktat ihop dåligt i filmformat, en serie hade passat bättre då man hade kunnat gräva ner sig mer i mytoset och få en bättre förståelse för varför alla raser beter sig som de gör. Samtidigt så är karaktärerna jätteplatta så jag vet inte om jag hade orkat igenom ens några avsnitt av en serie. De var förutsägbara och tråkiga även om de ibland glimtade till lite djup i dem. Noomi Rapace var bäst som ond, uråldig alvgalning.

2/5

2) Skämmerskans dotter (2015)
Debbie sa att den fanns på Netflix och eftersom jag har läst alla böcker i den här serien, och tyckt väldigt mycket om dem, var jag tvungen att se den. Den var bra! Väldigt bra!
Det är en dansk produktion och väldigt välgjord sådan. Jag älskade scenografin, fantastiskt storslagen men fortfarande tillräckligt intim för att skapa rätt inramning till historien.

Lite kort om historien. Dina är dotter till Skämmerskan, en "häxa" som kan se in i en människa och se dennes skam och hemligheter. När Skämmerskan fängslas för att hon inte kunnat se "rätt saker" i en person förs Dina till huvudstaden och slottet där en kamp inleds för att få modern fri och se till att rättvisa skipas. Men hur avslöjar man ett dåd som begåtts utan skam?

Välspelat av de unga skådespelerskorna som är Dina och hennes väninna Rosa. Filmen följer boken väldigt väl och jag blev glad när jag nu såg att de planerar en uppföljare under 2018!

Gillar ni fantasy/saga med inte allt för mycket fantasyinslag (det är mer alkemi och steampunk) så rekommenderar jag den starkt!

4/5

 

[.113]

Jag har sett film! Och jag vill vara med i filmklubben lite. Får se hur frekvent det blir.

1) Bright (2017)
Svårt att sätta fingret på om det här filmen var superdålig eller superbra. Alltså, jag gillade världen man skönjde bakom actionfasaden, att människor och andra arter har en gemensam historia och den generella inställningen till magi. Det bäddar för att kunna vara en rolig idé med massa spännande plot hooks och äventyrande. Men tyvärr så gör sig den stora världen som de diktat ihop dåligt i filmformat, en serie hade passat bättre då man hade kunnat gräva ner sig mer i mytoset och få en bättre förståelse för varför alla raser beter sig som de gör. Samtidigt så är karaktärerna jätteplatta så jag vet inte om jag hade orkat igenom ens några avsnitt av en serie. De var förutsägbara och tråkiga även om de ibland glimtade till lite djup i dem. Noomi Rapace var bäst som ond, uråldig alvgalning.

2/5

2) Skämmerskans dotter (2015)
Debbie sa att den fanns på Netflix och eftersom jag har läst alla böcker i den här serien, och tyckt väldigt mycket om dem, var jag tvungen att se den. Den var bra! Väldigt bra!
Det är en dansk produktion och väldigt välgjord sådan. Jag älskade scenografin, fantastiskt storslagen men fortfarande tillräckligt intim för att skapa rätt inramning till historien.

Lite kort om historien. Dina är dotter till Skämmerskan, en "häxa" som kan se in i en människa och se dennes skam och hemligheter. När Skämmerskan fängslas för att hon inte kunnat se "rätt saker" i en person förs Dina till huvudstaden och slottet där en kamp inleds för att få modern fri och se till att rättvisa skipas. Men hur avslöjar man ett dåd som begåtts utan skam?

Välspelat av de unga skådespelerskorna som är Dina och hennes väninna Rosa. Filmen följer boken väldigt väl och jag blev glad när jag nu såg att de planerar en uppföljare under 2018!

Gillar ni fantasy/saga med inte allt för mycket fantasyinslag (det är mer alkemi och steampunk) så rekommenderar jag den starkt!

4/5

Det bästa är att jag kollade igenom de här trådarna typ en timme före du skrev för jag tänkte nån måste ju sett Brighton, tack

 

[Mundo]

Jag har sett film! Och jag vill vara med i filmklubben lite. Får se hur frekvent det blir.

1) Bright (2017)
Svårt att sätta fingret på om det här filmen var superdålig eller superbra. Alltså, jag gillade världen man skönjde bakom actionfasaden, att människor och andra arter har en gemensam historia och den generella inställningen till magi. Det bäddar för att kunna vara en rolig idé med massa spännande plot hooks och äventyrande. Men tyvärr så gör sig den stora världen som de diktat ihop dåligt i filmformat, en serie hade passat bättre då man hade kunnat gräva ner sig mer i mytoset och få en bättre förståelse för varför alla raser beter sig som de gör. Samtidigt så är karaktärerna jätteplatta så jag vet inte om jag hade orkat igenom ens några avsnitt av en serie. De var förutsägbara och tråkiga även om de ibland glimtade till lite djup i dem. Noomi Rapace var bäst som ond, uråldig alvgalning.

2/5

Ganska roligt. Jag såg den här filmen med min man och vi båda två sa ungefär exakt samma sak. Filmen är frustrerande att se på, för det finns så många intressanta saker man kan göra med den, men istället blir det mest dåligt.

Gör en filmserie, låt oss följa några alver, några människor, några orcher... Och de andra av "the seven races" som de pratade om. Och för guds skull, ta bort alla karaktärer förutom orchen. Hur lyckas man som regissör göra så att tittarna inte tycker om Will Smith?!

Åh just det, samma regissör gjorde Suicide Squad...

 

[Max Raven]

Jag har sett First Squad den här veckan.

Från blurben väntade jag mig typ sovjetiska superhjältar versus onda nazister, med ganska dassig animation.

... Det var inte riktigt rätt. Tänk mer Hellboy origins utan demonprotagonist - ja, vi kör samma, för en del av oss ganska uttjatade, koncept med övernaturliga varelser i Andra Världskriget. Pluset är att det här är animerad spelfilm, snarare än rollspel. Under 59 tämligen välmatade minuter följer vi en synsk flicka och hennes kamrater i den övernaturliga specialstyrkan försöka avvärja spöken från att vända kriget till nazi-tysklands fördel. Det känns som att med lite mer tid kunde de tryckt in ett par twists, men att de antingen skar bort delar för att stämningen skar sig eller sparade till möjlig uppföljare. Actionsekvenserna är huvudfokus och fungerar men känns inte revolutionerande. Det blir aldrig heller någon riktig ooomph-känsla för mig - antagonisterna borde vara coola nog men protagonisterna känns lite svaga. Det sagt är den intressant, och har man sett Steamboy så är det lite samma nivå, även om den filmen är betydligt bättre i actionscener. Det är kompetent men inte lysande.

Filmen finns på Netflix så har man konto så kan man alltid se igenom den på ganska kort tid. Några mer spoiler-saker:

Spoiler

Spökriddarna är hyfsat coola som idé och att ha en historisk strid med implicita demoniska pakter som bakgrund är trevligt, men det blir ganska platt serverat - möjligen är det presentationen som suger.

Den andra aspekten är paranoian som plockas bort rätt fort - de två lönnmördarna efter huvudpersonen visar sig raskt vara nazistagenter och gör inte så mycket mer, vilket känns som en ganska uppenbar och ofarlig riktning, och trist att de inte gör mycket efter sina flera försök att ha ihjäl huvudpersonen - riddaren framställs som det stora hotet men får otillräcklig buildup, medan nazitvillingarna får en del build-up men lyser med sin frånvaro i finalen. Här hade de t ex kunnat haft dem som underställda en annan fraktion i Sovjet som vill ha bort "övernaturligt dravel" (eller dubbelagenter för dubbel underhållning). Det känns också som att manusförfattarna höll tillbaka huvudpersonens föräldrars död - det verkar antydas att de blev dödade av staten men ägnas inte mycket tid - det här är förstås det som nog hade skurit sig mest med berättelsen i övrigt, vilket förmodligen är varför det skars bort.

Sammanfattning: Föredömligt kort, intressant koncept, lyckas inte landa riktigt. Om man inte sett alldeles för mycket Andra Världskriget med fokus på Sovjet-fronten och övernaturliga varelser kan det vara värt en titt.

 

[Krille]

Det finns en version av First Squad som blandar filmen med live action-intervjuer med ögonvittnen, experter, historiker, psykologer etc. De fördjupar en del av bakgrunden, och kommer in i filmens "fade-to-black"-sekvenser.

 

[Ram]

Jag har sett Star Wars Episode VIII: The Last Jedi.

Det är ganska sällan jag har så pass kluvna känslor till en film som jag har runt denne.

Det fanns mycket som jag gillade. Interaktionen mellan Luke och Jyn, Jyn och Kylo, äntligen gråskala i kraften, alla hjältar är inte fullfjädrade hjältar och alla skurkar är inte genomruttna. Och filmen är snygg och Star wars. Och en liten special-arc på ett lyxkasino som jag älskar!

Men då jag gillar ramhandlingen och vart de är på väg så gillar jag inte implementationen av storyn. Hela filmen ger en känsla av... För att ta en rollspelsanalogi, spelarna (karaktärerna) skapar planer och försöker lösa problem, men spelledaren låter dem inte göra det utan rälsar dem upp mot en slutpunkt som denne har bestämt. Bra, coola hjälteplaner går åt helvete och sedan löses det hela av random story elements och pampiga hjältar typ.

Så för att räkna slutbetyg... Mellanfilm+/-vem är jyn+luke-allt går åt helvete+star wars+ingen jar jar-karaktär+karaktärsutveckling-sjuka taktiska val av first order+...

3.876 av 5.

 

[Feuflux]

Jag har sett Bright, den senaste paradfilmen från Netflix.

När jag först såg trailern så tänker jag "den HÄR filmen ska jag se!", när jag såg att nån på forumet gav den 5/5 i betyg så tänkte jag "wow, det här kommer bli såå bra!", när jag hörde att filmen fått låga omdömen av filmkritiker så tänkte jag "ojdå, oroväckande, men det kanske är för mycket fantasy för alla scorcese-fanboy-recensenter".

Och sen såg jag filmen. Det är en fett svag 2/5. Jag är ohemult besviken, nästintill irriterad. Några fina action-scener, lite smårolig dialog någon gång ibland, och resten är skräp.

Symboliken med förtryck av orcher och överklass-alver spelar ut sin roll under introt, inga karaktärer är intressanta, ingenting är tankeväckande, hela tempot och filmen progression känns fel-tajmade. Filmen försöker vara Dödligt vapen (en partner ingen vill ha), Femte Elementet (Leelo är enormt mycket coolare än Tikka) och ett genomsnittligt rollspelspass Shadowrun, men misslyckas med samtliga.

Om ni tycket det här var en dassigt recension så beror det på att jag är besviken. Sa jag att jag var besviken?

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[krank]

Jag tänkte börja den här recensionen med att skriva något om att bröderna Strousse måste vara någon form av svartmagiker givet att de lyckats få ihop 15 miljoner USD för att göra en uppföljare till Skyline. Vi pratar ändå om en film med en fyra på IMDB och 16% på Rotten Tomatoes. Vi pratar alltså om en film med 3% mindre Rotten Tomatoes än Transformers: Revenge of the Fallen, allmänt betraktad som en av de rörigaste, sämsta multimiljondollarfilmerna någonsin.

Men så såg jag att Skyline faktiskt gjorde rätt bra ifrån sig rent pengamässigt. 78 miljoner in på 10-20 miljoner ut? Det är inte kattpiss. Så det kanske inte var så konstigt ändå, att vi sju år (!) senare får Beyond Skyline.

Den här filmen är... Tja, den är bättre än originalet. Jag hörde ju till de som inte tyckte att det var så mycket fel på den första filmen, men givet att budgeten låg ungefär stilla och den här är många gånger snyggare i effekter och miljöer så måste jag nog säga att jag är imponerad.

Det här är delvis en parallellhandling till den första filmen. Utomjordingar anfaller och använder blått ljus för att hypnotisera folk att komma till dem, och sen snor de folks hjärnor och sätter i sina maskiner. Den här gången följer vi muskel-macho-snuten Mark som har ett dåligt förhållande till sin son Trent efter att modern i familjen dog. Medan de tu åker tunnelbana invaderar utomjordingarna, och sen blir det rätt mycket ös i filmens resterande 1 timme 45 eller så.

Alltså. Filmen är ganska hattig, och full av sexistiska stereotyper. Män som är macho och skyddar kvinnor, kvinnor som har beskyddarinstinkt och tar hand om barn, etc. Sonen Trent säger också något sådär typiskt hederskulturellt i början, typ "om nån säger skit till en så måste man ju komma med ett svar". Ja jisses. Filmen gör aldrig riktigt upp med den toxiska maskuliniteten den visar upp, så jag antar att det antingen antas att man som publik ska förstå att den är dum, eller så tycker filmmakarna inte att den är dum.

Nåja. Det här är en helt okej, och väldigt dum, specialeffekts-actionrulle gjord på en tiondel av budgeten som den första Transformersfilmen hade. Specialeffekterna är snygga överlag, och mycket är gjort fysiska - utomjordingarna är stora gummidräkter, men det är svårt att se var CGIn tar slut och det fysiska börjar. Det mesta känns helt enkelt tillräckligt snyggt för att man ska luras. Det finns ett par tillfällen - framför allt när det gäller stora fysiska scener där stora saker ska slåss mot... saker - där det fallerar, men på det hela taget är det här imponerande.

BETYG: 4/5

 

[Gurgeh]

Jag har sett Star Wars Episode VIII: The Last Jedi.

Det fanns mycket som jag gillade. Interaktionen mellan Luke och Jyn, Jyn och Kylo, äntligen gråskala i kraften, alla hjältar är inte fullfjädrade hjältar och alla skurkar är inte genomruttna. Och filmen är snygg och Star wars. Och en liten special-arc på ett lyxkasino som jag älskar!

När jag läste det här tänkte jag att snart kommer någon nörd att påpeka att Jyn är huvudpersonen i Rogue One. Tjejen i The Last Jedi heter Rey. Tydligen är det jag som är den nörden. Jag beklagar.

 

[Ulfgeir]

Jag har sett film! Och jag vill vara med i filmklubben lite. Får se hur frekvent det blir.

1) Bright (2017)
Svårt att sätta fingret på om det här filmen var superdålig eller superbra. Alltså, jag gillade världen man skönjde bakom actionfasaden, att människor och andra arter har en gemensam historia och den generella inställningen till magi. Det bäddar för att kunna vara en rolig idé med massa spännande plot hooks och äventyrande. Men tyvärr så gör sig den stora världen som de diktat ihop dåligt i filmformat, en serie hade passat bättre då man hade kunnat gräva ner sig mer i mytoset och få en bättre förståelse för varför alla raser beter sig som de gör. Samtidigt så är karaktärerna jätteplatta så jag vet inte om jag hade orkat igenom ens några avsnitt av en serie. De var förutsägbara och tråkiga även om de ibland glimtade till lite djup i dem. Noomi Rapace var bäst som ond, uråldig alvgalning.

2/5

Såg den igår. Gillade världen. Bra action. Men de hade gärna fått ha lite mer världsbyggnad för att förklara statusen på Brights.

Jag gillade verkligen skurkalverna. Framför allt Noomi Rapace.

Spoiler

Men var inte helt förtjust i slutet, menar här har hon till och med sänt en lönnmördare efter Tikka, och sedan så verkar hon mest arg på Will Smith för att han gjort något med henne.

Saker jag inte tyckte om: Utseendet på orcherna och utseendet på älvorna. Orcherna såg liksom inte tillräckligt orchiska ut, och älvorna såg ut som något som Jeff Easley hade ritat (dvs de såg ut som de var Chaotic Stupid kombinerat med att ha rabies). Sedan var jag inte förtjust i Will Smith i huvudrollen. Han är för tvådimensionell skådespelare och hans humor funkar inte riktigt i en sådan gritty setting.

Så blir intressant att se vad de gör med uppföljaren. Tyvärr tror jag de kommer fortsätta som cop-buddy film a la Dödligt vapen. Tror att de skulle tjäna på att göra det fantastiska mer framträdande. Och jag vill ha en Shadowrun-serie, men det här är nog det närmaste vi kan ordna.

/Ulfgeir