Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v11

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v11.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Jocke]

Jag sprang hem till TVn för att se filmatiseringen av Annihilation som hade premiär på Netflix idag.

Det är en filmatisering av en bok jag inte bara har läst utan också gillar ganska mycket. Casten är stark MEN regissören har gjort den fantasibefriade och låssasdjupa Ex Machina... och tydligen romanen The Beach är baserad på. Nåja.

Filmen börjar i förhållande till romanen katastrofdåligt. Allt som var källa till mysterier och spänning kastas ut inom de första tre minuterna. I stället får vi en tråkig och direkt dålig inledning följt av en timmes strunt. Ganska exakt halvvägs händer det någonting och filmen blir i stället för undermålig rätt så bra. Area X är snyggt, det blir tydligt att det är någon slags självutplåning som titeln hänvisar till och det håller nästan hela vägen in i mål innan de fyra sista ganska keffa minuterna påminner oss om hur dålig den första timmen var igen.
Natalie Portman har vart bättre än hon är här.
Jennifer Jason Leigh är ritkigt bra som Psykologen.
Alla andra är okej.

Filmen har i princip inget med boken att göra förutom rent kosmetiska grejer som namnet Area X, att The Southern Reach undersöker sagda Area och att den tolfte expeditionen som vi får följa bara består av kvinnor. Annars händer det helt andra grejer av helt andra anledningar och det är tydligt att manusförfattaren velat behandla helt andra teman än förlagan gör.

Att ge filmen en trea känns snålt mot de bra bitarna men väl generöst mot de dåliga. Jag tror att det skulle gå att göra en riktigt bra film på typ 1 och 30 om man klippte in kanske tio-femton minuter till när de bara går runt och existerar i Area X med ett Dark Americana soundtrack. Men det skulle inte kännas som en filmatisering av Annihilation då heller.

Nu tycker jag att nån kan göra en ordentlig filmatisering av Southern Reach trilogin för den innehåller så väldigt mycket mer spännande idéer och saker än den här filmen gör även när den är som bäst.

3 av 5.

 

[Krille]

Jag har sett Das Boot och byggt ful-lego.

I oktober 1941 blir löjtnant Werner (Herbert Grönemeyer) krigskorrespondent på u-båten U-96, får följa med ut till havs på en konvojpatrull, och lär känna dess besättning och dess fartygschef (Jürgen Prochnow). Det går inte så bra.

---

Filmen Das Boot är en legend, och det kan hända att jag har recenserat den tidigare. Det är en anti-krigsfilm som verkligen inte har några hjältar, utan bara kamrater som försöker överleva. Den har egentligen ingen dramatisk struktur, utan är mer ett kallt återberättande av händelser. "Först händer A, sen händer B, sen händer C" och så vidare.

Istället fokuserar filmen (och tv-serien) på att återge livet ombord på ubåten, snarare än ståryn om ubåten, och hur dess besättning utvecklas och förändras. Allt utanför ubåten är bara katalysator för förändringen, eller kontrast för att visa förändringen.

Och det är detta som gör den så stark som anti-krigsfilm. Den gör inga hjältar: den har bara kamrater i samma plåtburk och visar skiten de råkar ut för.

---

COBI, en polsk ful-lego-producent, har en massa byggsatser som är "kompatibla med ett annat varumärke" som det heter. Mest kända är de för sina WW2-byggsatser och i synnerhet sina stridsvagnar. Nu är en ny linje på väg ut, och i den linjen hittar man sats 4805: "U-Boot VIIB U-48".

Typ VIIB är inte exakt samma ubåt som i Das Boot: U-96 är en typ VIIC som är lite längre och har aktiv sonar istället för bara passiv. Översatt i legobitar blir det ungefär en legobit längre ubåt.

Byggsats 4805 var ett intressant bygge. Istället för att byggas från kölen upp med alla piggar uppåt, så har den en kärna med piggar uppåt, neråt och åt sidorna, på vilken man sedan sätter ett "skal" med detaljer. Den tekniken är hyfsat vanlig inom MOC (My Own Creation)-communityn för att bygga detaljerade modeller. Lego själva använder den i till exempel 75187 BB-8 (bollroboten i nya Star Wars-trilogin) och 21309 Saturn V. Det är ett effektivt sätt att få en stabil konstruktion med många ytterdetaljer.

Dessvärre har modellen några svaga punkter. Tornet sitter rätt löst, periskop och antenner ramlar lätt av, men framförallt är propellerkonstruktionen jätteskör och går sönder om man andas på den. Lekpotentialen är därför inte så jättehög, utan det här är en hyllmodell mer än en leksak.

Instruktionerna är förhållandevis tydliga. En sak som COBI gör bra är att visa bitarna man ska sätta dit i full färg, medan det som man har byggt tidigare är utgråat. Det gör att man lättare ska se vad som sitter var. Det de gör mindre bra är under-konstruktioner: bitarna i dessa visas inte alltid i listan med bitar för momentet, utan det får man lista ut själv. Det de gör jättekasst är att inte visa längden på rundstavbitar. Det är helt jefla omöjligt att lista ut vilka rundstavar som används var, när det dessutom bara är millimeter som skiljer dem åt. Man är tvungen att titta på boxkartongen för att lista ut om det ser rätt ut. Det hade varit jättelätt att ordna om de hade gjort som med deras platta pigglösa bitar, som har en 1:1-återgivning i instruktionerna som man kan mäta mot.

COBI har också börjat sortera upp sina bitar, inte bara i småpåsar efter storlek, utan gruppera dem i stora påsar efter moment. 4805 har fyra moment (kärnan och däck, köl och för och akter, sidor, och detaljer) och fyra påsar, en per moment. Det sket jag i och sorterade upp alla bitar i högar över hela bordet. Det fanns bara nästan plats att bygga.

Ett stativ ingår, och det behövs: båtar är inte direkt gjorda för att stå på en hylla.

Byggtiden var lite längre än filmen, för övrigt.

 

[krank]

Jag har sett Jupiter Ascending igen.

Den är fortfarande helt magiskt snygg, i allt från kläder till miljöer till makeup till rymdskeppsdesign.
Den är fortfarande fantastiskt fånig, på ett ljuvligt sätt. Den ber fortfarande inte om ursäkt för sin löjlighet.

Så. Fortfarande en av mina absoluta favoritfilmer.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Jag har också sett The Cloverfield Paradox.

Det är en snygg men rätt dum rymdfilm som klistrats ihop med Cloverfield-franchisen med hjälp av lite silvertejp och ett gem.

Så. På en rymdstation ovanför jorden så försöker ett multkulturellt gäng forskare lösa energikrisen genom att nånting nånting partikelaccelerator. När de äntligen får den att fungera går något fel, och allt blir jobbigt och konstigt. Ska de lyckas få allt att sluta vara jobbigt och konstigt och kunna komma hem igen?

Låter det som en premiss du kan tycka om, förutsatt att den omges av lite snygg rymdteknologi? Bra, då borde du se den här filmen utan att betala mer än du redan betalar för ett Netflixkonto.

Alltså. Vi är rätt bortskämda nu. CGIn kanske inte är redo att ersätta människor helt och hållet, men jag vill mena att vi definitivt nått så långt att det går att göra rymdfilm vars effekter inte kommer att åldras dåligt. Konsekvensen blir naturligtvis att alla och deras morsor gör rymdfilm, och SNYGG rymdfilm dessutom. Jag klagar inte, men jag känner att jag börjat ta för givet att rymdfilm är jävligt snygg. Jag vill inte ta sånt för givet; jag växte trots allt upp i en tid där utbudet av rymdfilm var... mer begränsat.

Så. Det här är en snygg rymdfilm med snygg rymdteknologi och snygga shots av rymden och rymdsaker.

Manuset är ganska dumt. Eller, det är väldigt dumt. Lätt förutsägbart, och om de hade något slags vetenskaplig rådgivare så sket de antingen i vad hen sade, eller så borde hen få sparken. Så stäng av hjärnan när du ser filmen.

Kopplingen till Cloverfield är... rätt tunn. Vilket väl beror på att den egentligen inte är en Cloverfieldfilm - kopplingen till franchisen gjordes när filmen redan börjat spelas in, om jag inte är felunderrättad. manuset var iaf inte alls Cloverfield från början.

Jag funderade på om jag skulle se Cloverfield Lane innan den här, men den verkar vara skittråkig, så jag sket i det.

BETYG: 4/5

 

[Minimoni]

Krank, se Cloverfield Lane... Den är bra om du står ut med att den är lite långsam på sina ställen.

 

[krank]

Krank, se Cloverfield Lane... Den är bra om du står ut med att den är lite långsam på sina ställen.

Men... Den verkar ju vara ett utrtråkigt karaktärsdrama med aningen uppenbar plot twist? Finns det anledning att se den ändå, menar du?

 

[Minimoni]

Men... Den verkar ju vara ett utrtråkigt karaktärsdrama med aningen uppenbar plot twist? Finns det anledning att se den ändå, menar du?

Du har sett värre, så mycket kan jag väl säga. Men visst, du har en poäng i att om man inte gillar karaktärsdrama och en plot twist som avslöjar sig självt via namnet på filmen så... njaej, kanske inte.

Jag gillade den eftersom jag såg den med min fru som inte visste vad Cloverfield var alls. Att se hennes reaktioner till en del händelser var priceless. Så se den med någon du vet gillar karaktärsdrama, och som feminist så kommer du gilla en del analoger till hur män behandlar kvinnor rent allmänt. Jag själv som inte anser mig vara samma sort feminist som många andra, gillade ändå hur filmen porträtterar hur vi tar våldtäktskulturen för givet och först reflekterar över den när det blir övertydligt.

Svårt att förklara mer utan att spoila så se den om du orkar, men se hellre någon Marvel, DC, Transformers eller Monsterverse film då de nästan alla är mycket mer underhållande.

 

[Minimoni]

Har också sett “Annihilation” på Netflix. Och jag var så grymt hypad av filmens trailer att jag nästan fick spontan orgasm. Natalie Portman har varit min hemliga kärlek sen jag gick i högstadiet eller något sådant så jag ser allt hon är med i. Är lite stalker när det kommer till Natalie Portman, sen skadar det inte att hon allt som oftast gör nördig och bra film också.

Dock så hatade jag Annihilation... Jag gillade miljöerna och att musiken i filmen fick mig att vilja spela om ”The Last Of Us” PS4-versionen. Effekterna var väl snygga men precis som Krank sagt så är det något jag numera förväntar mig av både serier och film. I övrigt så är filmen varken smart, spännande eller vidare cool på något sätt. Ok, utan att jag ens reflekterar över det förrän nu så var alla ”intressanta” karaktärer kvinnor. Trots att sagda kvinnor gör sina roller så bra som jag antar att manus och regi tillåter så är filmen fortfarande platt och tråkig med något abstrakt ”bygg din egen film” tanke bakom hela händelseförloppet. När jag ser en film vill jag få en berättelse berättad för mig och den får gärna ha smarta plot twists och liknande men den här filmen försöker bara vara smart. Den är inte ambitiös utan pretentiös och med Natalie Portman, Jennifer Jason Leigh och några andra helt ok skådespelare så borde det gått att göra något mycket bättre.

Jag har inte läst boken/böckerna som filmen är baserad/influerad av men om de är lika dåliga som filmen så gör sig böckerna bättre som toapapper. Den här filmen lovade mycket och höll väldigt lite.

2 av 5, se den bara om ni blir tvingade.

 

[Minimoni]

Jag har sett Jupiter Ascending igen.

Den är fortfarande helt magiskt snygg, i allt från kläder till miljöer till makeup till rymdskeppsdesign.
Den är fortfarande fantastiskt fånig, på ett ljuvligt sätt. Den ber fortfarande inte om ursäkt för sin löjlighet.

Så. Fortfarande en av mina absoluta favoritfilmer.

BETYG: 5/5

Håller med! En av mina stora favoriter i all sin galenskap. Filmen är full av plot holes, tillfällen då jag måste tvinga mig att acceptera dumheter... Men det spelar ingen som helst roll då filmen på något sätt ändå är bäst!

5 av 5, skulle kunna se den igen under veckan för så bra är den.